Krönikörsgräl om Stefan Löfvens inkompetens

Till att börja med får jag be läsarna om ursäkt för att det har blivit lite väl mycket Anders Lindberg de senaste dagarna, men han blir alltmer ensam i sin maniska kamp för fortsatt massinvandring, politisk korrekthet och förljugna resonemang. Det som gör Lindberg upprörd denna gång är att en högerskribent råkat kritisera Stefan Löfven och hans bristande förmåga att uttrycka sig. Per T Ohlssons "angrepp", under rubriken "Mannen utan språk", är pricksäkert:

"När terrorn hade slagit till mot Paris den 13 november 2015, Frankrikes och Europas 9/11, hade Stefan Löfven detta att säga om dem som reser från Sverige till Syrien för att ansluta sig till mordmaskiner som Islamiska staten, IS:
'Det är inte okej.'
Den platta frasen, 'inte okej', är ett av Löfvens retoriska favoritgrepp när han kommenterar allvarliga ting. Som när det för några månader sedan cirkulerade uppgifter om att Ryssland hade övat för landstigning på Gotland:
'Det är inte okej att överhuvudtaget planera sådana saker.' "

Ohlssons text bjuder på ett antal exempel på Löfvens sätt att tala:

"I en intervju i Sydsvenskan i våras förde han ett resonemang kring alliansfrihet som ingen förstod, förmodligen inte heller han själv, med tanke på Sveriges fördjupade Natosamarbete:

'Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Då vet du att på de här ytorna är det alliansfritt. Då har du inte direktkontakt.'

Ytor fria från vad? Försvar?"

Ohlsson menar att en del av förklaringen till Löfvens bristande handlag ligger i att han dessutom omgett sig med "rungande stolpskott":

"Nu har Sverige en statsminister som efter mer än ett års arbetsträning snubblar på orden, svamlar och flackar med blicken. Det inger icke respekt och kan inte bara förklaras med Stefan Löfvens brist på politiska meriter, utan måste också förstås som en konsekvens av en märklighet med hans regeringsbildning efter valet 2014."

Per T Ohlsson

Vad har då gjort Anders Lindberg så upprörd? Hans egen text, "Nu börjar högern tvåminutershatet", antyder vad indignationen handlar om:

"I helgen skrev publicisten Per T Ohlsson på Sydsvenskan en text om att Stefan Löfven inte kan prata. Detta är något vi måste prata om, tycker han.
Det var, med vass penna och drypande klassförakt, ett lustmord på statsministern."

Eftersom kritiken kommer från höger, måste det förstås handla om förakt för den klass Stefan Löfven kommer ur, för övrigt något som även Håkan Juholt kände sig drabbad av. Det är ju en bekväm omtolkning av ett eget misslyckande. I själva verket är det Anders Lindberg som uppvisar klassförakt, när han menar att man inte kan begära mer av en person med Löfvens bakgrund. Lindberg utvecklar tankegången:

"De flesta svenskar tycker nog annars att Stefan Löfvens livsresa är ganska imponerande. Han började som fosterbarn utan någonting och blev statsminister, från Ådalen i Västernorrlands län till Rosenbad. Hans liv är också berättelsen om ett Sverige de flesta av oss är väldigt stolta över. Ett land där en jordbrukare från Högsjö socken i Ångermanland kan väljas till rikets mäktigaste ämbete lika väl som en grabb från fina Täby. Där det inte spelar roll om din mor är hemsamarit och din far arbetar i skogen. Du kan lyckas ändå."

Visst kan man tycka att Löfvens "livsresa" är imponerande, men man ska komma ihåg att den till stor del möjliggjorts av socialdemokratins påfallande oförmåga att attrahera intelligenta människor, vilket inte har med klasstillhörighet att göra. När man väl hade gjort sig av med Juholt, var Löfven helt enkelt det bästa man kunde skaka fram ur de egna leden. Stefan Löfven har, vilket Lindberg ändå har noterat, landets högsta ämbete och ska inte bedömas som en svetsare. Det är förstås trevligt för Löfven själv att ha kommit så långt, men landets medborgare bör kunna kräva betydligt mer duglighet av regeringschefen. Även Jean-Marie Le Pen har en enkel bakgrund, men han ses av både vänner och fiender som en mästare i att använda det franska språket. Mot slutet av Lindbergs text kommer en sorts sammanfattning:

"Håkan Juholt har många brister, Stefan Löfven också. Att de inte låter som Ian Wachtmeister är inte en av dem."

Att Ian Wachtmeister pekas ut beror förstås på hans överklassbakgrund, men varken Per T Ohlsson eller någon annan har identifierat just honom som en förebild i vältalighet. Hos en ledande politiker är det faktiskt en stor brist att inte kunna uttrycka sig på ett intelligent sätt, och att hävda att man inte kan begära det av någon med en enkel bakgrund, utgör i detta sammanhang det verkliga klassföraktet.