Researchgruppen och SÄPO

Idag har det då diskuterats en del kring att Researchgruppens Martin Fredriksson (i mitten på bilden ovan) har uppgett att han i ett antal år har haft uppdrag för SÄPO. Det är så vitt jag förstår han själv som har gått ut med det, vilket får många att undra varför och misstänka att det var på väg att avslöjas på något annat sätt. Man kan också undra om hela historien inte är uppdiktad för något syfte, till exempel att helt enkelt "trolla", som det heter med internetvokabulär, motståndarna. Till saken hör också att hans gelikar i Researchgruppen har gått ut och uttryckt sin besvikelse öppet, vilket också är något märkligt för en så pass suspekt organisation. Gruppens Mathias Wåg skrev bland annat följande på Facebook:

"Vad ska man säga när det visar sig att den person man jobbat närmast de senaste femton åren plötsligt avslöjar att han var avlönad av Säpo? Att just de tre år då vi byggde en rad vänsterforum, kommunikationssajter och informationsstrukturer gemensamt - fick han samtidigt lön av dem, fick sitt kodnamn, träffade sin kontaktperson, gick sina infiltrationsutbildningar, lekte spion och spelade ett dubbelspel."

Om nu historien är korrekt, och Wågs känslor äkta, verkar han antyda att gruppen på något sätt ser sig som rebeller och polisen som fiende. I själva verket är ju grupper som Researchgruppen i högsta grad en del av makten, vars uppgift det är att göra det smutsigare arbetet som etablissemanget av olika anledningar vill hålla ett visst avstånd till. Kartlägger man oppositionella för Expressens räkning är man inte någon rebell. Fredriksson hävdar förstås att han har hjälpt SÄPO att kartlägga "nazister". Det skulle vara mycket allvarligt om landets egen säkerhetstjänst använder kriminella extremister för åsiktsregistrering, men scenariot är inte särskilt sannolikt. SÄPO har förstås alla möjligheter i världen att själva införskaffa information och vill man ha uppgiftslämnare söker man troligen dessa inom de rörelser man vill bevaka, vilket gör det mer sannolikt att Fredriksson helt enkelt skulle lämna information om sina "kamrater". Några formuleringar i Wågs litania är festliga:

"Aktivistiskt är det vansinne att jobba åt Säkerhetspolisen.
Journalistiskt ar det att undergräva hela sin trovärdighet. 
[...]
Jag känner bars känslan av smuts. Att det smetar av sig. Att det jag gjort antifascistiskt dras i skiten. Det jag skrivit. Berövas trovärdighet. Tillskrivs andra avsikter. Att mitt politiska engagemang dras i skiten. Att detta under lång tid kommer smetas på det vi gör. Nedvärdera det jag gör."

Vi vet att Expressen gärna kallar Researchgruppen för "journalistkollektiv", men i verkligheten torde få se dem som några journalister vars trovärdighet riskeras. De befinner sig, för att använda hans eget språkbruk, redan "i skiten". Om SÄPO verkligen har använt Fredriksson för att kartlägga de personer som Researchgruppen kartlägger är det en skandal, men det är som sagt mindre troligt. Att polisen intresserar sig också för vänsterextremister är positivt och organisationer som Researchgruppen och Expo borde naturligtvis inte ens vara lagliga i ett demokratiskt land.