Ett par tankar om den senaste SD-attacken

Expressen bjuder idag på ännu ett av sina stora "avslöjanden" om Sverigedemokraterna, vilket sker under rubriken "SD-taktiken: Tysta egna sexoffren i partiet". I korthet handlar det om att ett antal kvinnor i partiet har klagat på sexuella trakasserier, varpå SD har studerat händelserna och formulerat en rapport. Man ska ha eftersträvat att det hela inte kommer till medias kännedom. Händelserna ska ha ägt rum under 2013 och Expressens stora nyhet är alltså rapporten i sig.

Jag vill betona att jag själv inte känner någon av de inblandade personerna, men har ett par funderingar utifrån den bild som Expressen ger. Till att börja med är det typiskt att tidningen slår upp det här så pass stort och dessutom genomgående vill koppla det till partiets utspel mot sexuella trakasserier, där undermeningen är att SD bara är intresserat om gärningsmännen kommer från andra kulturer. Vi vet att liknande historier har förekommit inom Socialdemokraterna, Moderaterna och rentav de fina Liberalerna, men det genererar aldrig denna typ av omfattande artiklar och slutsatser kring ett helt parti. Man ska också komma ihåg att rapporten berör sex kvinnor, i ett parti med tusentals medlemmar och tidningen hade naturligtvis kunnat finna en stor mängd kvinnor som aldrig har haft några problem med partiets män. För att verkligen visa att det handlar om en kampanj låter Expressen också den alltid SD-fixerade Lars Lindström sätta ihop en krönika om partiets "kvinnosyn", ett i sammanhanget nästan lika svepande och idiotiskt begrepp som "människosyn".

Det är också uppenbart att partiet faktiskt har tagit klagomålen på allvar, eftersom man trots allt höll en telefonkonferens om frågan och formulerade rapporten som Expressen återger. Varför fokus har lagts på att hålla historierna utanför medierna är uppenbart, vilket också tydliggörs genom just Expressens skildring idag. Hur än partiet hade hanterat frågan, kan vi vara säkra på att det skulle slås upp maximalt i medierna, varför det inte är alldeles trovärdigt när de nu fokuserar på hur de berörda kvinnorna har skildrats i rapporten.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt en Emma Sandkvist från Örebro. Rapporten beskriver hennes allmänna beteende i några formuleringar, där den kanske intressantaste reflektionen är att hon kan ha "planterats in" i partiet för att skapa oreda och där man lyfter fram att hon tidigare hunnit med att vara medlem i både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Expressen har dessutom satt samman en liten film, som inte direkt stärker Sandkvists trovärdighet:





Hennes formuleringar tyder på att medverkan i Expressen endast syftar till att skada partiet, där vi bland annat får höra:

"Jag har aldrig gett så mycket för Sverigedemokraternas påstådda kamp för jämställdhet"

"Det säger allt om partikulturen i Sverigedemokraterna"

Emma Sandkvists agerande påminner om Jesper Nilssons, där han rentav startade en särskild blogg, med ett enda inlägg och främst hade problem med att SD inte var tillräckligt feministiskt eller bejakande av mångkulturen. Även han blev uppmärksammad av lyriska journalister. Föga förvånande blev Emma också omedelbart inbjuden till TV4:s morgonsoffa.

På Facebook har Emma lagt upp en film
där hon eldar upp en påminnelse att betala
medlemsavgiften till SD.

Emma har dessutom under förra året varit medlem av CUF, även om det är oklart om hon fortfarande finns där, men skriverier på hennes Facebook-sida gör att man ytterligare kan fundera kring hennes omdöme och ideologiska hållning. Om till exempel Donald Trump får vi där veta:

"Om detta skulle förverkligas skulle det kraftigt underblåsa de anti-muslimska vindar som blåser över stora delar av Väst [...] Det var faktiskt så här det började i 30-talets Tyskland, när Hitler och hans nazister lät registrera judar. Ni som sagt 'aldrig mer' - stå nu upp för det, vik er inte för den populism på vilken detta förslag vilar!"

Tydligen ska hon idag vara medlem av det avknoppade SDU, vilket kan förklara en viss fientlighet mot partiet, men den som på fullt allvar skriver "antimuslimska vindar" är ingen vän av Sverige eller Europa, och den som direkt refererar till Hitler är inte seriös. Det självständiga SDU kan och bör kritisera SD, men inte gärna från det liberala hållet eller genom Expressen, och opposition kan bedrivas utan att spela Sveriges fiender i händerna.

Jag är själv inte medlem i SD och har ingen personlig anledning att försvara partiet, utan vill här främst belysa hur medierna agerar. Alla vet att partiet är toppstyrt och det hade säkert kunnat agera annorlunda i detta fall, men de etablerade medierna är fientliga och utnyttjar maximalt varje möjlighet att motarbeta den patriotiska opinionen. Avslutningsvis vill jag påpeka att jag inte har någon anledning att ifrågasätta kvinnornas berättelser, men att som Emma Sandkvist kampanja mot sitt eget före detta parti i Expressen, av alla ställen, är lågt.