När islamiska aktivister och identitetsvänstern förenas

Maimuna Abdullahi, Fatima Doubakil,Aftab Soltani och Zayanb Ouahabi.

Vänsterns allians med islam har vi här ibland hastigt berört. Det är ett intressant ämne, men det finns säkert en mängd människor som har mer kunskap om frågan och kan analysera den bättre jag. Idag har den återigen blivit aktuell, genom ett inlägg i Göteborgs-Posten som har undertecknats av fyra välkända kvinnliga islamiska aktivister. Det handlar om Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, från "Muslimska mänskliga rättighetskommittén" som framför allt arbetar mot terrorlagstiftning, Zayanb Ouahabi från Muslimska kvinnonätverket och Aftab Soltani från en kvinnorörelse som kallas Hayat.

Inlägget är ett svar på en artikel av journalisten och författaren Lars Åberg, där han bland annat helt korrekt förklarar:

"Krafterna bakom hijaben som politiskt motstånd oroar sig inte i första hand för diskriminering. De vill i stället sprida ett politiserat religiöst normsystem där slöjbärandet blir till en ideologisk handling långt utanför den privata sfären. Motståndet är riktat mot den sekulära demokratin."

Han gör också ett annat viktigt konstaterande:

"De här islamiska grupperingarna är små, ett sammanflätat nätverk, men de har fått medialt genomslag och utverkat alldeles för stora bidrag från staten."

Festligt nog bekräftar de fyra aktivisterna Lars Åbergs poäng, även om de främst riktar sig mot sådant han inte har sagt:

"Framställningen av muslimska hijab-bärande kvinnor har varit central i den Europeiska befrielselogiken, där man framställer muslimska kvinnor som en grupp som är utsatta för ett väsensskilt förtryck och i behov av särskild räddning, helst genom våld och militära interventioner."

I själva verket handlade Åbergs inlägg om situationen i Sverige, men talet om kolonialism och imperialism är numera en väsentlig del av nyvänstern och det är sannolikt av taktiska skäl som det blandas in även här. Kanske handlar alliansen vänstern-islam främst om att vänstern vill använda muslimerna som någon sorts stödtrupper och revolutionärer mot allt vad ordning och fungerande samhälle heter, medan islamisterna ser vänstern som en möjlighet att få bredare genomslag för den islamistiska ideologin. I verkligheten har få militära interventioner gjorts för att befria kvinnor från religiöst förtryck. Det enda exemplet jag på rak arm kan komma på är Afghanistan, men den förklaringen var långt mindre viktig än att fördriva al-Qaida från deras bas. Det är också så att kvinnor utsätts för enormt mycket förtryck i muslimska länder, även om det idag är populärt att relativisera och tala om ett mystiskt och världsomfattande "patriarkat", kanske bäst sammanfattat av Gudrun Schymans jämförelse med ett land där kvinnor tvingades vara helt täckta, inte fick röra sig utanför hemmet utan manligt sällskap och inte fick arbeta:

"Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige."

Referenserna till kolonialism fortsätter och retoriken blir närmast parodisk:

"Historiskt har slöjan använts av kolonialmakterna som den yttersta markeringen av europeisk överlägsenhet och de muslimska samhällenas tecken på eftersläpning och underlägsenhet. Denna koloniala strategi som den postkoloniala författaren Gayatrik Spivak kallar för ”saving brown women from brown men”, är precis det som redovisas i Lars Åbergs islamofobiska debattartikel..."

Det där tror jag är en falsk historieskrivning, men framför allt är knappast slöjan det tydligaste exemplet på de muslimska samhällenas eftersläpning, utan fakta som att ingenting uppfinns i dessa länder och att knappt någon utländsk litteratur överhuvudtaget översätts. Observera också att referensen man ger i vanlig ordning är hämtad från den amerikanska universitetsvärlden, liksom allting som dagens ny- och identitetsvänster sysslar med. Givetvis måste undertecknarna också få in rasism och då blir det än mer bisarrt:

"Det är en del av det rasistiska och paternalistiska sättet att hantera resten av världen; med hjälp av 'frihet' och 'upplysning' som täckmantel. Åberg är inte heller unik på något vis; hans rasistiska skildring av den muslimska kvinnokroppen är i linje med GP:s ständiga reproducerande av muslimernas underlägsenhet och vit västerländsk överhöghet. Dessa tankegods om muslimers underlägsenhet är därtill en del av den epistemologi av ignorans som visat sig vara en framgångsrik strategi i att hindra arbetet och diskussionen om hur rasismen påverkar resursfördelningen mellan vita och icke-vita människor i Sverige."

Återigen, varken islam eller hijabbärande innebär någon ras, även om det alltid är bekvämt att avvisa all kritik som "rasism". Observera hur dessa islamiska aktivister plötsligt gjorde sig till talespersoner för alla "icke-vita" mot alla vita. Det finns vita kvinnor som anammar islam och de är ofta de flitigaste hijabbärarna. Jag tror inte alls att dessa aktivister egentligen är särskilt intresserade av ras, då denna fixering vid vita och icke-vita inte kommer från islam utan, som sagt, från den amerikanska universitetsvärlden. De vill enbart flytta fram positionerna för islam, där hijaben är ett tacksamt verktyg och vänstern nyttiga idioter. En av initiativtagarna bakom det seminarium som föranledde Lars Åbergs inlägg var typiskt nog America Vera-Zavala, som inte bär hijab och inte är muslim, utan just kommunist.