Lite vithetsnorm igen...

Beyoncé Knowles är en av världens mest hyllade kvinnor,
framför allt på grund av sitt utseende. Här på omslaget
till Vogue.

Metro är något av en soptipp för de som gärna vill vara krönikörer, men inte ens når upp till Fredrik Virtanens nivå och därför inte får skriva i Aftonbladet. Följaktligen har gratistidningen också samlat på sig ett antal unga personer ur nyvänstern, vars oförmåga att skriva vägs upp av den ideologiska hängivenheten. Idag bygger en krönika av Evyn Redar på ett besök hon gjorde på Instagram, där en tonåring som hon känner inte var nöjd med sitt utseende och skrev:

”Jag har själv alltid tyckt att jag är skitful på grund av hur jag ser ut. För att jag har bruna ögon, brunt hår och brun hy.” 

Detta blir för Evyn Redar en anledning att direkt göra en djupdykning i identitetsvänsterns imbecilla träsk, under den något otympliga rubriken "Det är sjukt att tonåringar tycker att de är fula bara för att de inte är vita":

"Vi har länge pratat om vithetsnormen och vissa fall känns den uttjatad. Det pratas mycket om representationen i modebranschen och hur vita kroppar oftast hyllas som vackra samtidigt som icke-vita kroppar anses vulgära eller fula. På senare tid har det skapats separatistiska forum där man aktivt försöker bryta ner alla vita ideal. Det hålls panelsamtal om hur normer som dessa påverkar unga och tidningar startar med syfte att ändra på bilden av vad som är vackert. Men trots detta ständiga prat om just vithetsnormen så är den fortfarande synlig och mycket närvarande."

Renlärigheten i ovanstående rader kan inte ifrågasättas, men problemet är att beskrivningen inte alls är sann. Både mode- och musikbranschen är fyllda av kvinnor, och män, av alla tänkbara etniska ursprung. Eftersom jag själv inte tillhör denna rasfixerade vänster har jag inte räknat på förekomster, men jag är inte helt säker på att vitas representation ens når upp till den andel de har av den totala befolkningen i exempelvis USA eller Sverige.

Vad Evyn Redar försöker göra är att ta upp en företeelse och stöpa om den i den önskade ideologiska formen, trots att hon vid ett tillfälle i krönikan är nära att beröra vad det egentligen handlar om:

"Var kan så unga tjejer ha lärt sig om skönhetsnormer, kan man fråga sig. Jag skulle personligen säga att ansvaret för att en elvaåring har självhatande tankar kring sina medfödda gener ligger hos alla som inte aktivt jobbar emot det."

Det som hennes tonåriga vän ger uttryck för, är något som säkert drabbar de flesta i den åldern, och denna osäkerhet handlar mycket mer om just skönhetsideal än om rastillhörighet. En person som av omgivningen uppfattas som attraktiv har ett stort privilegium gentemot sina mindre attraktiva medmänniskor. Detta fenomen innebär också en orättvisa, som identitetsvänstern är långt mindre intresserad av att diskutera, trots att många av dess medlemmar torde vara särskilt drabbade.

Nu till det absolut roligaste. Så här ser Evyn Redar ut:

Är det någon av mina manliga läsare som tycker att hennes etnicitet gör henne oattraktiv, eller tror att hennes utseende innebär stora nackdelar i livet?