fredag 6 maj 2016

Monarkin




En av de frågor där mitt engagemang inte är särskilt stort gäller vårt statsskick, i betydelsen om Sverige ska fortsätta vara en monarki eller om vi bör införa republik. Följaktligen har jag heller aldrig skrivit om detta ämne, men ett inlägg av Expressens Britta Svensson, av alla människor, fick mig att återigen ägna frågan en tanke.

Mitt egentligen enda problem med vår monarki handlar om de individer som idag utgör kungafamiljen, en situation som knappast har förbättrats av tillkomsten av de nyligen ingifta personerna, där kanske Sofia Hellqvist är det värsta exemplet. Många tycker att det är vanvördigt att ens uttrycka sig i dessa termer, eftersom de menar att vår kungafamilj alltid ska hedras, men så stor är min vördnad varken för institutionen eller individerna ifråga. De som upprörs av min bristande monarkistiska glöd får gärna uttrycka detta i kommentarsfältet, liksom hängivna republikaner. Jag är dock för monarkins bevarande och ska nedan försöka förklara varför.

Kung Carl XVI Gustaf har genom årens lopp hånats en hel del, vilket är vad Britta Svenssons krönika handlar om och hon har ett antal poänger. Någon hävdade en gång att kungen "inte skulle ha fått jobbet om han ansökte om det". Det är sant att det i riket finns en mängd individer med större kompetens och förmåga att axla en sådan roll, men ett långt större problem är att det ser ut så för många höga poster i vårt land och då handlar det dessutom om personer med verklig och formell makt. Mona Sahlin får uppdrag efter uppdrag, trots återkommande oegentligheter, varav den senaste var av brottslig karaktär. Angeles Bermudez Svankvist fick också ett skräddarsytt och välbetalt jobb, som inte utannonserats och aldrig tidigare existerat, på Migrationsverket, trots att hon som generaldirektör för Arbetsförmedlingen varit avskydd av personalen och knappast uträttat mycket mer än att ha spenderat stora summor. Det finns alltså en uppsjö av individer som verkar sakna all kompetens och begår fel efter fel, men ändå är garanterade olika typer av mer eller mindre påhittade toppositioner. Då har vi ändå inte nämnt alla de personer som blir ambassadörer, landshövdingar och EU-parlamentariker, enbart därför att de har misslyckats som politiker.

Med sina vanliga reflexer stör det också vänstern att kungafamiljen lever ett förhållandevis privilegierat liv. Dessa vänstermänniskor drar sig inte ens för att kalla kungligheterna för "Sveriges största socialbidragstagare", vilket är lite märkligt då de vanligen inte talar nedsättande om försörjningsstöd, men också felaktigt, eftersom exempelvis kungen och drottningen faktiskt arbetar och har ett tämligen välfyllt schema. Kostnaderna för monarkin utgör dessutom en mycket liten del av statsbudgeten. I verkligheten är det sannolikt den vanliga avundsjukan som gör att Vänsterpartiet vill avskaffa monarkin, vilka högtflygande principer de än vill lyfta fram. Även Socialdemokraterna har införandet av republik i sitt partiprogram, ett vallöfte med lika stor sannolikhet att infrias som EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

Det vanligaste argumentet mot monarkin är att systemet inte är demokratiskt och att ingen ska få födas till sin position. Även detta resonemang haltar något. Listan på politiker vars föräldrar också är politiker, inom samma parti, är lång. Är det någon som tror att infrastrukturminister Anna Johanssons (S) karriär inte har främjats av att hon är dotter till Göteborgs tidigare "starke man" Göran Johansson (S)? Fördelen med demokratiska system, där en person alltså väljs till en position, borde vara att de mest kompetenta på detta sätt vaskas fram, men det är uppenbart att inte heller detta fungerar. Ytterst få personer kan påverka vem som väljs till Socialdemokraternas partiordförande i deras märkliga och föga transparenta process, vilket spelar stor roll, eftersom sannolikheten för att denna person också blir statsminister är mycket hög. Sålunda sitter idag Stefan Löfven på det som i praktiken är landets högsta ämbete. Han utser dessutom i sin tur vilka ministrar han vill, ofta personer som inte heller skulle "ha fått jobbet om de hade ansökt till det". Var Mehmet Kaplan den absolut mest kompetente på bostadsområdet? Skulle han ha valts av folket?

Det sägs att kungahuset är en sista spillra av, och den yttersta symbolen för, ett gammalt klassamhälle som vi har lämnat bakom oss. Man glömmer då alla de miljardärer och ägarfamiljer där barn och barnbarn vanligen inte behöver leva ett liv i fattigdom. Det finns många personer som har betydligt större förmögenhet, och även frihet, än kungafamiljen.

Det finns också ett antal argument för bevarandet av monarkin, där ett av de viktigare handlar om vår identitet, kultur och inte minst historia, och när nu allt detta ifrågasätts, bör vi kanske försöka slå vakt om varenda del av allt det som definierar oss. Även om ätterna har skiftat, har Sverige haft kungar och drottningar i över 1000 år. Att vår statschef har titeln "kung" ger oss också lite särskild glans i världen, där monarki faktiskt är ett ganska ovanligt fenomen.

Frågans viktigaste aspekt är i min mening hur alternativet skulle se ut. Teoretiskt skulle man kunna föreställa sig att posten som statschef helt avskaffas, men troligare är att vi som sådan i stället skulle få en president. Till att börja med skulle ett presidentämbete inte nödvändigtvis kosta mindre än ett kungahus, en kostnad som vi redan har konstaterat är marginell i sammanhanget. Framför allt måste vi dock fundera över vilka personer som skulle bli aktuella för denna roll i Sverige, ett land där medelmåttor, utan vare sig bildning eller karisma, verkar premieras i alla processer. Vill någon, utöver Stefan Löfven som statsminister, som president se Gustav Fridolin? Margot Wallström? En liberal, kanske Birgitta Ohlsson? Listan över kandidater må vara löjeväckande, men så ser toppskiktet ut, och om denna republik blir verklighet skulle nog många sakna kung Carl XVI Gustaf.

Jag förespråkar alltså monarki, dels för att bevara dessa tusenåriga anor, men främst för att slippa se ännu en maktlysten och färglös politiker dagligen posera i medierna.




8 kommentarer:

  1. Inte mycket att tillägga här; Du satte ord på mina tankar.

    SvaraRadera
  2. Tack Tobbe.

    Du har räddat min sommar!
    Jag har varit spyfärdig varje dag efter ha sett töntgalleriet med Mona Sahlin,Åsa Romsson och
    statssvetsaren Stefan Löfven vareviga dag.

    Idag återfick jag aptiten.

    SvaraRadera
  3. Edward Ulfertz6 maj 2016 kl. 17:41

    De stabilaste demokratierna i världen är monarkier.

    En president har fyra år på sig att sno ihop så mycket stålar han kan, så att han kan flytta till Schweiz.
    Kungen kan inte sälja av rubbet och sticka sin väg.

    När margot Wallström rotar i det arabiska getingboet får vi skicka kungens närmaste man för att lugna ner läget.
    En kung är en kung! Läs ledarsidorna.se

    En tvättäkta kung har betydligt högre status än en president. Nixon t.ex.
    Klippa blågula band vid invigningar. Nobel-priset etc.

    Varje svensk betala 13 kr/år till kungahuset. Netflix-abonnemang Schyffert?
    Vad kostar ett heroinmissbrikande marockanskt ensamkommande barn?

    Vad skulle en PR-firma debitera för att göra vad kungahuset gör?
    Kommer ni ihåg Göran Perssons och Doktor Albans stora sydafrika-jippo.
    Kostnaden för 7 besökare?

    Vad skulle ett fastighetsbolag debitera för att reparera och underhålla Kungliga slottet, Drottningholm, Haga m.fl?
    Plus hovstallet och alla vagnarna. Vad ska tyska turister titta på då?

    Annonsera ut jobbet som Carl XVI Gustavs efterträdare.
    Om Viktoria söker jobbet, så får hon det. Hon har ju pryat i jobbet sedan hon föddes.

    Kvällspressen skulle skakas. Anitra Steens nya festklänning?

    Stoppa alla taliban-tendenser. Vi kan inte sudda ut vår histora.
    Vi kan inte avskaffa traditioner, varken kungahuset eller små grodorna.
    Vi kan inte spränga våra kyrkor och runstenar.
    Vi kan inte avskaffa kvinnofrid.
    Det är våra rötter. Ett träd utan rötter kan inte stå!

    SvaraRadera
  4. Håller med!

    Perre

    SvaraRadera
  5. Vad är det med "där kanske Sofia Hellqvist är det värsta exemplet."
    ---------
    Vad är det med henne? Jag har varit helt ointresserad av henne så en sådan mening sätter myror i huvudet på mig?
    Rune

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har till exempel deltagit i "Paradise Hotel"...

      Radera
  6. Klockrent!! Har också funderat på vem som skulle stå i kö för att bli president i landet Sverige. Måna,Åsa eller kanske Fredrik hade nog anmält sin återkomst som landsfader eller varför inte Aschberg osv osv, ja listan skulle nog bli väldigt lång på tjänstvilliga kandidater, och där dök även Kaplan upp,och svenskarna hade säkert köpt det!

    SvaraRadera