Patetiskt försök att göra en feministisk poäng

Radikalfeminismen och nyvänsterns övriga fixeringar predikas av några få, kritiseras av desto fler och anammas okritiskt av personer som lika glatt skulle ta till sig patriarkala principer om det låg i tiden. Mediefiguren och krönikören Frida Boisen tillhör den sistnämnda kategorin, även om hon saknar förmåga att tillämpa teorierna på ett intelligent sätt i skrift. Följaktligen skriver hon numera en hel del om hur kvinnor trycks ned i det mansdominerade samhället, men texterna brukar bli ungefär lika platta och spretiga som gårdagens alster i Expressen. Där får vi först ett par exempel på hur kvinnor bedöms:

"På en bild syns Oscarvinnaren Alicia Vikander med en cigarett och ett vinglas i handen på en fest. Världen rasar. På en Instagrambild syns sångerskan Molly Sanden vid ett bord där det ligger ett cigarettpaket. Världen rasar. Hur kan dessa unga kvinnor vara så oansvariga?"

Mot detta ska sedan förstås ställas hur männen behandlas:

"Samtidigt sprids bilder och vittnesmål där skådespelerskan Amber Heard visar upp sitt blåslagna ansikte, och hävdar att hennes make, den vite framgångsrike medelålders kulturmannen Johnny Depp, ska ha slagit henne, igen, denna gång med en mobiltelefonen i ansiktet.
Plötsligt infinner den sig: Tystnaden."

Jag tvivlar starkt på att "världen rasar" över dessa unga kvinnors cigaretter. Faktum är att jag inte alls hade hört talas om dessa bilder, och än mindre raseriet över dem, medan jag faktiskt sett både en och två artiklar om den påstådda misshandeln. Jag skriver "påstådda" därför att Johnny Depp inte är dömd, inte för att automatiskt misstro den anklagande kvinnan.

Frida Boisen har bestämt sig för att skriva ett alster som ligger rätt i tiden, men har ägnat mindre tid åt att skärskåda och analysera sina exempel. Med den svenska debattlogiken spelar ju det å andra sidan mindre roll, eftersom det för övriga människor är mycket bekvämare att helt enkelt hylla alstret lite snabbt, än att kritisera dess brister. Man vill ju behålla sin godhetsstämpel och plats i värmen, och för att skicka vidare en länk på Twitter krävs inte någon större ansträngning. Det råder ju inte heller någon brist på vanliga idioter som helt enkelt känner när någonting har rätt värdegrund och därmed inte behöver avkrävas logik eller kvalitet:

I verkligheten ser hela samhället mycket allvarligare på misshandel än på rökning. Det är dessutom så att det anses mycket värre att misshandla en kvinna än en man. Om Johnny Depp hade misshandlat en man skulle det möjligen ha nämnts, men då skildrat som lite festligt och sannolikt inte kallats någonting värre än "ett bråk". Om vi nu ska följa i Boisens spår och jämföra de båda fallen, trots att ingen vettig människa likställer misshandel med rökning, är misshandeln fortfarande bara en anklagelse, medan rökningen bevisligen har ägt rum.

Observera att Frida Boisen noggrant anger att Johnny Depp är vit, men trots att hon gör det slentrianmässigt enligt nyvänsterns mall, försöker hon motivera det med ännu ett tveksamt exempel:

"Den afroamerikanske mannen har förstås inte samma gräddfil. När Chris Brown för flera år sedan, på samma sätt som Johnny Depp nu, anklagades och sedermera dömdes, för att ha misshandlat sin dåvarande flickvän Rihanna – då rasade världen direkt. Röt ifrån, med rätta."

Det är duktigt av Frida Boisen att i en så kort text pricka av både patriarkatets förtryck och vithetsprivilegiet. Själv tror jag inte alls att Chris Browns misshandel fick mer uppmärksamhet på grund av hans ras, utan därför att Rihanna är en mycket kändare person än Johnny Depps fru, vilket gjorde att händelsen skedde inom ett redan omskrivet förhållande. Boisens resonemang haltar också något genom att vi enligt denna nyvänsterlogik egentligen skulle ha brytt oss mindre om den mörkhyade Rihanna än den blonda Amber Heard. För övrigt är det lika komiskt varje gång en svensk pk-person av finkänslighet använder ordet "afroamerikan", trots att "Afro American" sedan länge är ett bannlyst begrepp i USA och det är "African American" som i stället ska användas.

Sannolikt är det en minoritet som bryr sig om att Alicia Vikander och Molly Sandén röker, medan alla skulle fördöma Johnny Depp om det bevisas att han har slagit sin fru. Vi bör motarbeta olika former av diskriminering, men det är inte säkert att det arbetet gynnas av att ett visst kön eller vissa etniciteter i alla lägen ses som offer, medan andra alltid ses som förtryckare. Att obegåvade skribenter, som endast följer modets nycker, ger sig in i diskussionen med trötta floskler, som de inte kan leda i bevis, är inte heller nödvändigtvis gynnsamt.