onsdag 9 november 2016

En hoppets signal




Trots att vi i månader fått veta att scenariot var lika otänkbart som det skulle vara fruktansvärt, fick det amerikanska folket till slut rösta och valde Donald Trump. För de många svenskar som endast följer svensk systemmedia lär resultatet vara fullständigt obegripligt, där en galen och skandaltyngd kandidat vinner över en fantastisk person som stöds av varje person som får lov att beträda en svensk tv-studio. Idag sitter samma personer och bjuder på sin upprördhet och de imbecilla analyser vi förväntar oss. Alexandra Pascalidou ser resultatet som ett utslag av könsdiskriminering och Expo menar att det är "de vita männens revansch". Anders Lindberg lyfter fram en historisk parallell och, ja, det är Adolf Hitler.

Inte heller min kommentar kommer här bli särskilt djupsinnig, men någonting ska väl även jag säga. Michelle Obama har hyllats för sin rad "When they go low, we go high", medan jag ska erkänna att vårt etablissemangs låga beteende och kommentarer leder till låga reaktioner hos mig själv. Jag gläds åt Trumps seger för att våra egna godhetsapostlar och posörer nu får sina "analyser" nedtryckta i halsen. Jag noterar den ännu lägre reaktionen att min motvilja mot personen Hillary Clinton gör att jag missunnar henne presidentskapet personligen. Jag har ännu inte hunnit ta del av alla svenska mediers skriverier, men Jens Liljestrands alster på Expressens kultursida gör mig särskilt glad. Vi får veta att han var närmast tårögd av lycka när Barack Obama vann, medan han nu mår desto sämre, vilket följs av:

"Västvärldens befolkningar är på väg att välja bort etablissemanget till förmån för populismens naiva och destruktiva dröm om en återerövrad guldålder, en renad nation, en stark ledare. Och jag är livrädd."

Jag tror att vi ska se just slaget mot etablissemanget som den viktigaste faktorn för seger och skälet till att även vi andra kan känna hopp. Även om svensk identitetsvänster förstås nu ältar sina teorier om kön och ras, går det rent matematiskt inte att vinna ett amerikanskt presidentval med stöd från endast vita, lågutbildade män. Trump fick röster också från minoriteter och kvinnor, samt, även om det aldrig nämndes i våra medier, Barack Obamas afrikanske halvbror. Jens Liljestrand bjuder sedan på ett förvånansvärt uppriktigt stycke:

"Alla såg det. Alla sa det. Han hade medierna, pengarna, oddsen emot sig. Han hade mot slutet Bruce Springsteen, Jon Bon Jovi, Madonna och Beyoncé emot sig. Ingenting hjälpte."

Detta erkännande följs av ursinnigt poserande:

"Vi är kvinnorörelsen, arbetarrörelsen, rösträttsrörelsen, medborgarrättsrörelsen.
Vi är hbtq och antirasism, postkolonialism och miljöaktivism och vanlig jävla anständighet."

Nej, Jens, du har ingenting med den första raden att göra, medan den andra raden för enkelhetens skull brukar sammanfattas som "kulturmarxism". Vi är folken, nationerna och försvaret av våra kulturer.



Bortsett från mina spontana och småsinta reaktioner, finns det förstås viktigare skäl att se positivt på Donald Trumps seger. Han har egentligen inte många likheter med Europas patriotiska partier, men stöds av dem alla och hans vinst skänker hopp även för vår kontinent. En symbolisk signal, om man så vill. Dessutom kan vi se honom som en pragmatiker, som inte bara kan ha en god relation med Ryssland, utan möjligen också med de europeiska ledare som har förolämpat honom. Vi kan inte förutsäga vad hans presidentskap kommer att innebära, men det leder sannolikt inte till kärnvapenkrig.

Donald Trump är inte Viktor Orbán eller Marine Le Pen, men jag välkomnar hans seger och önskar honom lycka till. Detta kan bli början på inget mindre än en renässans för hela den västerländska civilisationen.





12 kommentarer:

  1. Hoppas innerligt att krigshetsen mot Ryssland börjar avta nu och landets verkliga problem börjar bearbetas.

    SvaraRadera
  2. Vad innebär det för Sverige när Löfven/Wallström fört en ryskfientlig politik för att man tror att "Amerika vill ha det så", och så går "Amerika" och ändrar politik? Ska Wallström plötsligt meddela att "Putin är så välkommen om han vill komma och hälsa på!" Samma fråga gäller alla andra EU-stater som skadat sig själva genom sanktionspolitiken mot Ryssland. En stor risk nu är väl att clintonfolket i USA:s administration, liberaler och neo-cons, försöker att i sista stund få igång en väpnad konflikt med Ryssland, för att därmed omintetgöra ett närmande mellan stateran. Se upp för provokationer i Östersjöområdet!

    SvaraRadera
  3. "Vi är kvinnorörelsen, arbetarrörelsen, rösträttsrörelsen, medborgarrättsrörelsen...och vanlig jävla anständighet."

    Det är just den narsissistiska och omnipotenta attityden som är karaktäristiskt för hela PK-maffian och kommer att bli deras fall.
    Vanliga svenskar lider inte av sådant narsissistiskt storhetsvansinne och känner därför ingen eller mycket svag identifikation med den politiska, kulturella och mediala eliten.

    F.ö. är jag övertygad om att vi kommer att se en annan och mer finslipad Trump i hans roll som president än den lite bufflige Trump som medvetet valde ett burleskt språk i valrörelsen för att han antog att det skulle attrahera den amerikanska arbetarklassen och jag tror faktiskt att det var en klok och smart strategi. Amerikaner är ju inte lika verbalt hämmade som svenskar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror det ligger mycket i din sista mening.
      Många svenskar tror att alla ska vara lika auktoritetstrogna som de själva är, samtidigt som de automatiskt lever i tron att den "utveckling" (LÄS: samhällsförändring) de ser i sig är nånting gott som inte får ifrågasättas.
      Tack gud för internet och möjligheten att själv söka fri information utan svenskt PK-filter.

      Just nu på tv: Reinfeldt, mannen som handlade på order av den amerikanska bankmaffian och spottade på det svenska folket. När ska de så kallade moderaterna ta avstånd från denne figur?

      Radera
  4. Lena PH skriver "Hjälp" på Facebook och illustrerar det med en bild av TV4:s valvaka som visar att Donald J Trump är på väg att vinna. Jag har svårt att förstå att personer som livnär sig på andra personers välvilja väljer att ta politisk ställning som resulterar i att de riskerar att göra sig osams med varannan person.

    Lärde de sig inget av Brandos som fick genomgå rekonstruktion efter att ha avvisat potentiella SD-väljare inför valet 2010?

    SvaraRadera
  5. Härliga tider. :)

    Bara det att ha en president som inte sitter i knäet på NÅGOT ENDA särintresse är ju enormt positivt.

    SvaraRadera
  6. I Almedalen i Visby i somras (början av juli månad) visade moderatledaren Anna Kinberg Bata upp en skylt med hundskit när hon ombads kommentera Donald Trump i TV 4 nyhetsmorgon. Och en person med sådant omdöme är alltså ledare för det största svenska oppositionspartiet......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag,är hon Sveriges största skit!
      Hon kommer att få "fotorden" 2018.

      Radera
  7. Nazisterna terroriserade världen i ca 10 år, kommunisterna har terroriserat världen i 100år och fortsätter dagligen i Svensk- media, TV- och politik. Vakna PK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa tjatiga "kommunism"-skränare. Vad säger ni om ni möter en riktig kommunist? Första pris till skränarna (en förgylld Mupp i naturlig storlek) måste väl gå till den kommentator på Avpixlat som hävdade att DN-Wolodarski skulle vara kommmunist. Sedan kan småpriser (små muppar i grön plast) utdelas till de som skriker "kommunist" efter miljöpartister, socialdemokrater, och ... ja, faktiskt: vänsterpartister!

      Radera
  8. Ta't lugnt nu. Trump fick färre röster än Clinton, och över hälften av de röstberättigade röstade inte. Det är USA:s urmodiga valsystem som gjorde honom till president. Tre fjärdedelar av de röstberättigade röstade inte på honom. Att folk skriker på TV-bilder och verkar superentusiastiska bör man inte låta lura sig av. De företräder en minoritet. De som verkligen styr håller sig i bakgrunden.

    SvaraRadera
  9. Varje stat i USA röstar i presidentvalet i proportionalitit til befolkningsmängden. Jämförelse kan göras med val i Europaparlamentet.
    Bosse S

    SvaraRadera