fredag 23 februari 2018

När Göran Greider läser Amnestys årsrapport




Varje år släpper Amnesty International en rapport om situationen för mänskliga rättigheter i världen. Vi vet att det finns en mängd länder där dessa kränks å det grövsta, men när marxisten Göran Greider på SVT Opinion vill utgå från den, för att föra fram sin agenda, är det snällaste man kan säga att läsningen blir "selektiv", för att inte säga fullständigt snedvriden.

Jag har här tidigare raljerat kring hur otidsenlig Greider är, där varje analys verkar ta sitt avstamp ur 1800-talets konflikt mellan arbetare och fabrikörer, men han försöker ibland ändå att ta till sig nyvänstern världsbild. Sålunda får vi i ingressen följande:

"2017 var året för Kvinnomarschen och för #metoouppropen, för protester i Indien mot demoniseringen av muslimer och för kvinnors rättigheter."

Med tanke på det förtryck som faktiskt beskrivs i Amnestys rapport, blir det närmast ett hån att verkligen nämna Me Too i detta sammanhang. För övrigt är förstås kvinnors rättigheter som allra sämst i just muslimska länder. Avsnittet om till exempel Saudiarabien antyder att kvinnor där ofta har det svårare än Cissi Wallin:

"Kvinnor och flickor är fortfarande utsatta för diskriminering i lag och praktik, trots regeringens utlovade reformer. Kvinnor måste ha tillstånd från en manlig beskyddare - far, make, bror eller son, för att kunna ta del av högre utbildning, söka arbete, resa eller gifta sig. De är också otillräckligt skyddade från sexuellt och annan typ av våld."

Greider nämner situationen för rohingya i Burma, som faktiskt utsätts för verklig förföljelse, men det är lätt att misstänka att han gör detta för att stå upp för islam, särskilt då han också anser att muslimer har det svårt i Indien. Det ska snart spåra ur fullständigt:

"I Östeuropa tilltog främlingsfientligheten när högerpopulistiska regeringar förde en oförblommerat nationalistisk politik."

Det får han ju lov att motsätta sig om han vill, men man kan kontrastera det mot hur situationen beskrivs i exempelvis den svenska vänsterns favoritland Venezuela:

"Hundratals människor fängslades godtyckligt. Det fanns många rapporter om tortyr och andra övergrepp, inklusive sexuellt våld mot demonstranter. Rättsväsendet används fortfarande för att tysta dissidenter, inklusive användandet av militär lagstiftning för att åtala civila. Försvarare av mänskliga rättigheter trakasserades, skrämdes och utsattes för husrannsakningar."

Än mer bisarrt blir kanske Greiders nästa fokus:

"Donald Trump stod och står för en politik som demoniserar minoriteter och flyktingar."

Normala människor inser dock att USA är en demokrati och att Trump faktiskt valdes till presidentposten. Greider nämner inte ens världens i dag absolut värsta diktatur, men om Nordkorea kan vi bland annat läsa:

"120 000 människor hålls fortfarande godtyckligt i politiska fångläger, där förhållandena ligger långt under internationell standard."

Det påminner om hur Marie Brynolfsson, stadssekreterare för Vänsterpartiet, för några dagar sedan försvarade Kuba i sitt hat mot Trump:




Föga förvånande delar Greider den syn som gör att ett land som Nordkorea kallas "demokratisk folkrepublik", där ekonomi bakas in i begreppet:

"Amnestyrapporten drar sig inte för att peka på de skatteparadis som dränerar välfärden på resurser. Kort sagt – det här är mänskliga rättigheter med ett bredare, mer kämpande anslag än vad t ex svenska liberaler brukar ha."

Att skatteparadis "dränerar välfärden" kan vi då jämföra med hur till exempel Iran, där välfärden knappast är bättre, beskrivs:

"Rättegångar har varit systematiskt orättvisa. Tortyr och andra övergrepp var utbrett och utfördes utan konsekvenser. Piskningar, amputationer och andra grymma straff tillämpades."

Eftersom Greider uppenbarligen ogillar Trump mer än rejäla diktaturer, ska denne nämnas ännu en gång:

"Trump är inte introt till något nytt. Han är kulmen på något gammalt: I hans gestalt kolliderar trettio år av nyliberalism med i alla fall femton år av nykonservatism."

Låt oss då göra ännu en sista jämförelse, och denna gång ta vänsterns älskade Palestina:

"I båda områdena utsattas kvinnor för diskriminering och våld. Domstolar i Gaza utfärdade dödsdomar och Hamas utförde offentliga avrättningar."

Min poäng är att även om Göran Greider har all rätt i världen att kritisera Trump eller Orbán, blir det helt absurt att koppla det till Amnestys rapport. Än mer förljuget är det att inte ens nämna länder med tortyr och politiska fångläger, samtidigt som både nyliberalism och nationalism ses som stora hot. Greider vill ändå vara optimistisk, eftersom han aldrig tvekar inför önsketänkande:

"Ja, i Polen klev också tiotusentals människor ut på gatorna för att protestera mot de nationalistiska tendenserna."

Det kan de nämligen göra eftersom Polen är en demokrati. I de länder som Greider inte nämner blir det desto mer kännbara konsekvenser. Att demonstrationer mot islam och mångkultur i Polen lockar många fler, passar förstås inte heller in i hans speciella världsbild.




1 kommentar:

  1. Mohammad var ett ensamkommande barn. Han var trött och hungrig. Hans hår var blött. Det regnade. Han såg människor jäkta förbi. På väg någonstans. Han kupade händerna och vred dom, försökte värma sig. Det var oktober månad och han var i Stockholm, svenskarnas huvudstad. Men många landsmän gick i klungor på torget. Han kände igen ett par stycken från ett bygge i Teheran. Kände igen läderjackan och de stentvättade byxorna på den ene. En lång och haltande man med ett stort ärr över pannan. Flera tänder saknades. "Reza" sa han tyst för sig själv. Det var så han hette. Han var duktig på hasardspel och liksom han själv hazar. Dömd för flera brott i sin hemby i Afghanistan innan han begav sig till Iran. Nu var han dock liksom han själv ett barn i Sverige. De skulle nu ta över. Eller ja så småningom. Det fanns fortfarande gott om svenskar kvar. Snacket hade gått varmt i flera år i Iran. Bilder i mobiltelefonerna visade flervåningsvillor och röda timmerhus med sportbilar parkerade utanför. Allt var gratis. Till och med körkort. "Säga bara att du är barn!", "Gråt om du måste!", och visst hade dom rätt. På Migrationsverket hade han dock varit korkad nog att tända en Blend cigarret framför handläggaren och tolken. En svensk kvinna i 50-årsåldern och en landsman. "Barn" hade han bara sagt, "ensamkommande barn, trauma, sjuk". Han hade uttalat orden oengagerat och utan ögonkontakt, han hade somnat till på slutet av mötet, men allt hade fungerat. Det var precis som dom sa på bygget i Teheran. Men inte allt. Men han hade vantrivts på HVB-hemmet. För lite pengar. Ingen bil. Visst det pratades om ett så kallat B-körkort. Men inget hände. Dom sa att han var för ung för att påbörja körlektioner, trots att han bedyrade att han var över 20 år och kört pick-up och lastbil flera år på byggen. Inga kvinnor fanns det heller. De blonda fruntimmer Jamal hade pratat om, stora bröst, långa ben, fin vit hud, kvinnor som längtade efter riktiga karlar och som skulle kasta sig över honom fanns ingenstans. Han fick nog till slut. Rymde efter att ha slagit sönder köket i vredesmod. Åkte tåg över Sverige. Tog lite droger. Bodde hemslös i Göteborgs hamnkvarter. Hamnade till slut på Rosengrenska kliniken. Fick bo i källaren med ett annan hazar, en missbrukare som mest bara låg och sov då han inte pundade. "Apatisk" sa unga svenska AT-läkare på besök, men det var för att han var hög och full egentligen. En dag kom en äldre man in. Mohammad tycket genast instinktivt mycket illa om honom. Han kände igen hycklare och det här var det värsta sorten. Han var inte landsman, men det fanns vibbar från orientalen om honom. Han kunde inte riktigt precisera varifrån. Mannen var barnläkare, påstod han. Barnläkaren log mot Mohammad och pratade med en mycket lågmäld och mjuk röst: "Det måste vara jobbigt för dig Mohammad. All rasism och islamofobi. Jag vet att du mår dåligt. Men det kommer att ordna sig. Har en god vän, en kvinna, som du skall få bo hos. Du kommer att trivas."

    http://www.friatider.se/johanna-m-ller-vill-gifta-sig-med-rajabi-lovar-ta-hit-hela-hans-familj-fr-n-afghanistan

    SvaraRadera