onsdag 27 augusti 2014

Den franska regeringen nu klar



Så har då Frankrikes premiärminister Manuel Valls presenterat sin nya regering, följaktligen känd som "Valls II". Regeringen "Valls I" höll i fem månader och var därmed bland de kortaste under hela den femte republiken, etablerad av Charles de Gaulle 1958. Det blir också president François Hollandes tredje regering, vilket också är intressant med tanke på att han valdes 2012 och normalt sett ska sitta till 2017. Bland ministrarna syns en del gamla och en del nya ansikten. Fyra försvinner och sex nya tillkommer.

Varje franskt ministernamn må sakna allmänintresse för svensken, men då svensk media knappt rapporterar från Europa överhuvudtaget, slår jag på stort och visar hela listan. Från vänster till höger, från ovan och nedåt:


Manuel Valls, premiärminister
Laurent Fabius, utrikesminister
Ségolène Royal, ekologi- och energiminister

Marisol Touraine, social-, hälso och kvinnominister
François Rebsamen, arbetsmarknadsminister
Bernard Cazeneuve, inrikesminister

Fleur Pellerin, kultur- och kommunikationsminister
Patrick Kanner, stads-, ungdoms- och sportminister
George Pau-Langevin, minister för utomeuropeiska departement

Najat Vallaud-Belkacem, utbildningsminister
Christiane Taubira, justitieminister
Marylise Lebranchu, minister för decentralisering och statlig reform

Stéphane Le Foll, jordbruksminister
Emmanuel Macron, ekonomi- och industriminister
Sylvia Pinel, bostadsminister

Jean-Yves Le Drian, försvarsminister
Michel Sapin, finansminister


Enligt opinionsinstitutet Odoxa förväntar sig 8 av 10 fransmän att den nya regeringens ekonomiska politik varken kommer att vara tydlig, effektiv eller korrekt. Intressant nog är även vänsterväljarna, inklusive de som röstade på regerande Socialistpartiet, skeptiska. Bland dessa förväntar sig 3-4 av 10 att den ekonomiska politiken kommer att uppfylla ovanstående kriterier. En övervägande majoritet stöder dock presidentens och premiärministerns beslut att göra sig av med upprorsmakaren Arnaud Montebourg, som var ekonomi- och industriminister i den föregående regeringen. Mannen som ersätter honom, den blott 36-årige Emmanuel Macron, kallas av Le Figaro för "anti-Montebourg", då han anses vara den raka motsatsen till allt som hans föregångare stod för. Samtidigt verkar han i sanning vara just en sådan produkt av systemet som Marine Le Pen alltid kritiserar. Macron gick först elitskolan Sciences-Po, för att sedan naturligtvis avsluta med maktens absoluta plantskola ENA. Precis som de svenska Socialdemokraterna, leds de franska av personer som hela sitt liv enbart strävat efter makt, men den stora skillnaden är att, medan de svenska Socialdemokraterna består av svagbegåvade individer som spenderat hela sin ungdom i Unga Örnar och SSU, består toppskiktet i Parti Socialiste av intelligenta individer som har ordentliga akademiska utbildningar.

Intervjun där Marine Le Pen just kritiserar dessa eliter och hur de korsbefruktar varandra ses här.

63% anser, i likhet med Front National, att Nationalförsamlingen bör upplösas, vilket skulle leda till nyval. Som jag skrev igår, förblir det stora problemet president François Hollande själv, som torde vara mindre populär än vilken av dessa ministrar som helst. Det är dessutom, vilket Front National också länge kämpat för, hög tid att införa proportionella val, då det är fullkomligt absurt och odemokratiskt att Front National, som senast fick 18% i parlamentsvalet, har två ledamöter av 577, medan det omvända gäller för De Gröna, vars 2% gav dem 18 ledamöter.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar