Ännu ett utspel om invandringens "positiva effekter"

I dagens upplaga av TV4:s Nyhetsmorgon var en Jesper Strömbäck inbjuden, en forskare vid Göteborgs universitet som nu släpper en bok med den analytiska titeln "Utan invandring stannar Sverige". Det ska direkt sägas att jag förstås inte har läst boken, utan här tänker reagera på de uttalanden han gör i programmet. Det han där säger är nämligen närmast identiskt med de floskler som vi har hört dag ut och dag in, och som flera gånger har motbevisats av andra forskare som Tino Sanandaji, något som gör att jag har svårt att tro att bokens slutsatser är särskilt seriösa eller vederhäftiga.

Det är lite intressant att TV4 direkt inleder med att hävda att Strömbäcks medverkan på något sätt handlar om att "nyansera" debatten, som om de någonsin skulle ha bjudit in till exempel Jan Tullberg eller Karl-Olov Arnstberg. Nej, Strömbäck får naturligtvis delta enbart för att han framför den vanliga linjen, som här kan presenteras som vetenskaplig sanning. Observera att han dessutom inte är professor i ekonomi, utan i journalistik och politisk kommunikation, vilket kanske säger en del. Redan det inledande påståendet att "alla positiva effekter" av invandring faller bort i diskussionen gör att det blir svårt att ta honom på allvar, eftersom vi hör dessa påstådda fördelar dagligen.

Det är förstås en svaghet att jag inte har läst boken ifråga, men jag har hört Strömbäcks alla påståenden många gånger förut, vilket gör att jag ändå tycker att jag kan gissa mig till vad hans resonemang handlar om. 

En mycket vanlig lögn upprepas och är särskilt häpnadsväckande från någon som kallar sig forskare:

"Att vi har invandring är ingenting nytt. Sverige har varit ett invandringsland väldigt länge. Det har varit olika grupper som har kommit genom åren, men genom alla tider har invandringen bidragit till att stärka och utveckla Sverige, ekonomiskt, socialt, kulturellt, och gör det även idag."

Nej, de senaste decenniernas enorma asylinvandring är historiskt sett någonting nytt och aldrig tidigare har befolkningssammansättningen påverkats i samma grad. Ett tusental valloner har inte samma påverkan som hundratusentals muslimer. 

Huvudpoängen med boken, vilket Strömbäck förstås bestämt sig för innan han gjorde några efterforskningar, är att invandring är en tillgång. För att hävda detta, drar sig Strömbäck inte ens för att dra fram "den åldrande befolkningen", där ännu ett fullständigt absurt "argument" presenteras:

"Utan invandring skulle antalet på den svenska arbetsmarknaden minska. Tack vare invandringen så ökar antalet personer på den svenska arbetsmarknaden."

Ja, det är självklart och också ointressant. Med invandringen ökar dock antalet personer utanför arbetsmarknaden ännu mer, och det är den balansen som är relevant. Att Strömbäck sedan blandar in arbetskraftsinvandring, som är en helt annan sak och långt mindre destruktiv, förändrar inte intrycket av hans sorglösa inställning till forskning och slutsatser.

Han talar sedan lite löst om "integration" och "utmaningar", på samma sätt som politiker gör, vilket definitivt varken är akademiskt eller seriöst. Det stora problemet med dagens asylinvandring och arbetsmarknaden är inte heller att utländska universitetsutbildningar inte valideras tillräckligt mycket eller snabbt, utan att en stor mängd av de som kommer har mycket låg eller helt obefintlig utbildning, i ett land där de allra flesta anställningar kräver åtminstone gymnasiekompetens. 

När jag hör Jesper Strömbäck använda ordet "forskning" får jag lite samma känsla som när Henrik Arnstad gör det. Att lite luddigt hävda att Sverige "stärks", när han i själva verket försöker säga att det finns ekonomiska vinster, är ingen vetenskaplig analys och han framstår helt enkelt, likt Arnstad, som en politisk aktivist. Även om utomeuropeisk asylinvandring skulle vara en ekonomisk vinst, vilket den inte är, skulle inte det betyda att landet och det svenska samhället nödvändigtvis skulle stärkas i ett bredare perspektiv. Jag ska villigt erkänna att jag skulle motsätta mig dagens invandring även om den skulle ha haft ekonomiska fördelar, vilket beror på att det största problemet inte är direkta kostnader i mottagningssystemet, utan massinvandringens långsiktiga konsekvenser med splittring, kriminalitet, islamisering och Sveriges utplånande som svenskens hem. Slutligen ska det ännu en gång påpekas att även homogena länder som Japan och Sydkorea har sjukvård och skolor.