Jordansk FN-representant angriper europeiska partier

Zeid Ra’ad Zeid Al-Hussein myser med några företrädare
för Qatar, inte heller något demokratiskt föredöme.

I tisdags presenterade Zeid Ra’ad Al Hussein, Förenta Nationernas högkommissarie för mänskliga rättigheter, ett lite märkligt öppet brev som skulle vara ett angrepp på Europas patriotiska partier. Detta syfte gjorde att det självklart hyllades av just västvärldens etablissemang och medier, alltid redo att förnedra sina egna länder. Ingen av dessa uppmärksammade heller att det här handlade om en representant för en diktatur, Jordanien, som angrep demokratiska partier som stöds av våra egna befolkningar. Ingen noterade heller att angreppet från en FN-representant i vanlig ordning riktades mot endast Europa, och inte nationalistiska partier i Indien eller Afrika. Skulle någon europé kritisera den jordanske kungens makt, kan vi nog gissa att anklagelser om kolonialism skulle flöda tämligen omedelbart. Att Zeid Ra’ad Al Hussein själv har kunglig börd med titeln "prins" har nog inte försvårat hans diplomatiska karriär. Hela det öppna brevet kan läsas här, men jag tänkte inledningsvis kort kommentera några av hans påståenden. Eftersom han kallar sig själv för muslim, är hans huvudsakliga måltavla inte förvånande:

"Jag vill rikta detta korta uttalande till herr Geert Wilders, hans anhängare, faktiskt alla som honom - populisterna, demagogerna och de politiska bluffmakarna."

Efter att vi får höra om allt han säger sig göra för mänskliga rättigheter, fortsätter förljugenheten:

"Jag är en muslim som är, vilket är förvirrande för rasister, också ljushyad; vars mor är europé och fader arab. Och jag är arg, också. På grund av herr Wilders lögner, halvsanningar, manipulation och spridande av rädsla."

Nu är det ju inte mot rasister som han vänder sig, utan mot islam- och invandringskritiker, som alla känner till att det finns muslimer av olika kulör. Vi har aldrig trott att kritik mot islam handlar om raser eller rasism. Vad denne fine Zeid Ra’ad Zeid Al-Hussein inte berättar är varför hans europeiska mor, den svenska Margareta Lind, var tvungen att konvertera till islam och fortsättningsvis kallas för "Majda". Hade hon inte i ert toleranta kungadöme kunnat heta vad hon ville och praktisera vilken livsåskådning som helst? Så kommer då den där mycket vanliga taktiken att likställa europeiska demokrater med Islamiska staten:

"Och vad herr Wilders har gemensamt med herr Trump, herr Orbán, herr Zeman, herr Hofer, herr Fico, fru Le Pen, herr Farage, har han också gemensamt med Daesh. Alla försöker i olika grad återskapa ett förflutet, ljust och rent, där solbestänkta fält bebos av människor som förenas av etnicitet och religion, som lever fredligt i isolering, styr sitt eget öde, fritt från brottslighet, utländskt inflytande och krig. Ett förflutet som i verkligheten sannolikt inte har existerat någonstans, någonsin. Europas förflutna, som vi vet, var i århundraden någonting helt annat. Idén om att återskapa ett perfekt förflutet är fiktion; de som framför den är fuskare. Smarta fuskare."

Alla jämförelser med Islamiska staten är direkt löjliga, eftersom ingen av de individer som räknas upp vill ha islam, sharia eller terror, själva målet för IS. De brukar inte heller tala om något "gyllene förflutet", där det enda marginella undantaget skulle kunna vara Donald Trumps slogan "Make America great again". Dessutom är en stor invandring från Mellanöstern ett historiskt nytt fenomen, utan att man behöver tala om "soliga fält" eller "frihet från utländskt inflytande".

Denne FN-pamp avslutar med en uppmaning om att det är dags att "draw the line". Innan han ger sig på europeiska demokratiska partier, skulle han kanske kunna dra denna gräns mot de verkliga kränkningar mot mänskliga rättigheter som sker i länder som Nordkorea och Saudiarabien, eller varför inte i sitt eget Jordanien?

Jag skulle kunna säga mycket mer om detta patetiska försök att ännu en gång skuldbelägga européer, men jag lämnar över ordet till en tyngre aktör. Idag publicerade Marine Le Pen nämligen ett svar, vars eleganta formuleringar jag ska försöka ge rättvisa i översättning:

Herr högkommissarie,

Jag vill tacka er för det öppna brev som ni kände er nödgad att skicka till ett antal europeiska medier. Jag kan endast glädjas av detta initiativ. Hur kan man på ett bättre sätt understryka behovet av den strävan som ni tror er motsäga, men där ni endast lyckas rada upp några klichéer som är lika utnötta som de är felaktiga?

Jag skulle klandra mig själv om jag inte svarade er, eftersom ni misstog er genom att uttryckligen nämna mig bland eminenta politiska personligheter, som är kända i hela världen och som jag, för min del, respekterar, om det så bara skulle vara för att de, till skillnad från er, är demokratiskt valda.

I detta sammanhang skulle jag vilja påminna er om att förolämpningar, även om de inspireras av tankar som ni tror är berömvärda, vittnar om en kraftig oartighet som är föga civiliserad och om en bristande respekt som går emot de moraliska predikningar ni roar er med att samla.

Ni bör betänka att i demokratiska länder utgår legitimiteten endast från valet och det inte hör till vanligheterna att betrakta de folkvalda som "bluffmakare". Denna benämning, fullständigt olämplig, vittnar om en märklig syn på det politiska livet. Ni bör se upp; genom att så häftigt kritisera folkets val, är det själva den demokratiska principen som ni verkar ifrågasätta. Har ni alltså inte förtroende för väljarnas förmåga att välja sina representanter?

Låt mig helt enkelt hänvisa er till Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, eftersom ni ser er som den store försvararen av denna i kraft av en utnämning som är respektabel, men mycket långt ifrån ett allmänt vals godkännande. Det är därför mycket förvånande att se er anklaga en hel grupp individer för brottet "rasism", genom en anti-juridisk sammanblandning, utan att dessa har dömts, ställts inför rätta eller i vissa fall ens utretts för detta. Det förefaller som att ni inte känner till de grundläggande juridiska principerna.  Här har vi en oroväckande inställning, särskilt för en diplomat, som är ännu mer oroväckande när denne sätter en ära i att införa repressiv lagstiftning i internationell skala.

Om jag får lov att påpeka det, när det gäller rasism, så bekymrar jag mig överhuvudtaget inte om individers hudfärg. Vad som intresserar mig är deras idéer och, för de som önskar bli fransmän, deras engagemang i Frankrike. De doktriner som ni föreställer er att jag anammar är lika avskyvärda för mig som för er. Antagligen mer, eftersom jag till skillnad från er vägrar att låta någon definieras av dennes pigmentering av sin hud.

Ert brev återspeglar en paradox som är lika fascinerande som frekvent hos den globala hyperklassen som ni berömmer er av att tillhöra, denna kast som föraktar folken och därför människorna, deras mångfald, deras särskilda rikedom. Samtidigt som ni oupphörligen förklarar er kärlek till demokrati och humanism, avslöjar ert brev ett outhärdligt förakt för människorna. Ni älskar mänskligheten, men inte människorna, demokratin, men inte väljarna. Och ni förstår inte de som vägrar att vara villiga offer för ett system som krossar dem. Det är personer, ofta ödmjuka, som inte har fötts med silversked i mun, men som har modet att resa sig. De förtjänar alltid respekt, inklusive från de privilegierade som viftar med moralens fana.

Ni förefaller vilja önska ett likriktat samhälle, lika grått som era kostymer, lika fattigt som era binära resonemang, lika hopplöst som er kostsamma organisations konkreta resultat. Mot detta ställer vi rikedomen hos en lycklig värld, hos dess mångfald, respekt för alla folk och alltså alla nationer, ett stort gemensamt projekt i människornas frihets och jämlikhets tjänst.

Det hat som ni tror er se hos oss är endast spegelbilden av de fantasier som ni tydligen har.

Genom att vilja bortse från nationerna så som historien och människorna tålmodigt har skapat dem, förbereder ni en konflikternas värld. Genom att vilja förneka den kulturella mångfalden då ni tror er kunna stöpa alla folk i samma form, kommer ni endast att få lektioner i ödmjukhet.

Ni ska veta att det hos oss varken finns nostalgi eller agg mot någon som helst, utan bara den enkla önskan, uttryckt demokratiskt, lugnt och fredligt, att få vår kultur, vårt sätt att leva och vårt land att blomstra. Vi försvarar alla folks rätt att bestämma sitt eget öde och, helt enkelt, att fortsätta existera. Ren tolerans borde få er att erkänna denna strävans legitimitet.

Det värsta av era uttalanden är jämförelsen mellan Islamiska staten, vilket visar oss, folk som är direkta offer för terrorns barbari, en farlig och moraliskt oacceptabel relativisering. Eftersom jag inte har lust att förminska detta kriminella företag på något sätt, avstår jag från varje parallell. Ni borde helt enkelt inse att de alltför självsäkra visionerna av universell karaktär som vill skapa en ny människa ofta öppnar vägen för de värsta illdåden. Även när de är synbarligen fredliga, övergår de alltid i totalitarism. Deras oförmåga att se människan så som den är och acceptera denna verklighet får dem oftast att trycka ned varje avvikande åsikt. Er skriftliga, ogrundade och fåfänga attack är ett exempel på detta. Och det är samma logik som får er att vilja kriminalisera hädelse, vilket jag för min del bekämpar hängivet; den tolerans vars garant ni utger er för att vara berör uppenbarligen endast människor som tänker som ni och skyddar sig från varje åsikt som är det minsta kritisk. Jag befarar att er titel som högkommissarie i er uppfattning har blivit en titel som politisk högkommissarie.

Med vänliga hälsningar,