Kulturmänniskor fantiserar om Nya Tider

DN:s Björn Wiman lägger ut texten om "nazister".

Så var det då dags igen. SVT:s Gomorron Sverige hade i morse samlat sin kulturpanel och samtalet kom in på Bokmässan i Göteborg och givetvis också den mest spännande utställaren. Förlaget ifråga, AlternaMedia som ger ut tidningen Nya Tider, var förstås inte inbjudet, utan DN:s kulturredaktör Björn Wiman tilläts att oemotsagd fritt fabulera om tidningen. Han har en agenda och är möjligen fullt medveten om att han ljuger, medan författaren Denise Rudberg uppenbarligen inte har en aning om någonting, utan glatt spinner vidare på Wimans lögner och sin egen okunskap. Tillställningen är så dum och bisarr att det blir närmast parodiskt:

Föga förvånande tycker Björn Wiman att publikationer som han ogillar inte ska beredas utrymme någonstans och att Nya Tiders medverkan helt enkelt måste ha berott på "en lucka i systemet". Att tidningen har presstöd, vilket han inte ens är riktigt säker på, tycker han är "groteskt". Observera hur upprört och ödesmättat den gamla skribenten Camilla Lundberg, som själv har arbetat på SVT, ställer frågan "Stämmer det att de har presstöd?". Det är inte omöjligt, eftersom vi befinner oss i Sverige, att Presstödsnämnden så småningom inför någon klausul om "värdegrund", men än så länge baseras det helt enkelt på antalet prenumeranter, utgivning och så vidare.

Om jag har räknat rätt lyckas Björn Wiman hela sju gånger säga "nazister" och "nazistisk", och han kan dessutom förklara att tidningen "uttalar hat mot demokratin". Det skulle då vara klädsamt om Wiman kunde ge något exempel på när detta hat mot demokratin har uttalats i tidningen, men jag har mycket svårt att tro att han skulle finna något sådant. Hela inslaget är en orgie i rent förtal. Att personer av denna typ glatt slänger sig med begrepp som "rasistisk" och "främlingsfientlig" i olika sammanhang känner vi till, men nationalsocialismen är en specifik ideologi. Om Nya Tider nu skulle ha som mål att plädera för nationalsocialismen, skulle det naturligtvis framgå och vi skulle klart och tydligt presentera oss på detta sätt. Den som vill se hur en nationalsocialistisk publikation ser ut kan gå in på Nordfront. Programledaren påpekar faktiskt att tidningen inte själv, förstås, använder denna beteckning, vilket Wiman bemöter på ett något enkelt sätt:

"Nej, de gör ju inte det, men det är ju så."

Nya Tider är inget politiskt parti eller ett propagandaorgan, utan framför allt en nyhetstidning. I den mån tidningen har en officiell linje kan ledarsidan läsas och eventuellt kritiseras, men inte heller där propageras för någon nationalsocialism. Att tidningen bekämpas och förses med dessa olika epitet beror helt enkelt på att vi bland annat skriver om invandringens konsekvenser.

Det var inte snillen som spekulerade.

När Denise Rudberg ska spinna vidare på något som hon inte har någon som helst kunskap om, blir det än mer bisarrt och spårar ur fullständigt. Angående yttrandefrihet får vi ett märkligt exempel på när den inskränks:

"De har inte rätt att göra hälsningar på det sätt de tycker är spännande."

Många misstänker att Rudberg i sin utläggning tänker på Vera Oredsson, som förklarade att en fotograferad utsträckt högerarm i själva verket var en vinkning, men hon är å andra sidan just uttalad nationalsocialist. Trots att Denise Rudberg inte vet någonting om tidningen ifråga, har hon förvånansvärt mycket att säga om den:

"Stå för er skit om ni ska hålla på med det här, men det gör de inte. De lutar sig mot demokratin som de hela tiden vänder sig ifrån."

Källa på det? Därefter går man över till att i vanlig ordning kalla oliktänkande för "troll" och den gamla tanken att dessa ska "spricka i solljuset" inför elitens överlägsna intelligens och argument dyker också upp. Direkt komiskt blir det när Björn Wiman rentav klagar på medieklimatet, som i hans värld är vad som gör att trollen inte spricker i ljuset. Då var väl Kulturpanelen ett föredömligt inslag, där ingen obekväm röst hördes och lögnerna kunde flöda obehindrat?