Några spridda dumheter

I dagens skörd av poserande krönikor presenteras alster som är så fattiga att jag här tar dem i ett svep, då vart och ett presenterar någon grundidé där texterna sedan har broderats ut och knappt är värda att citera.

Låt oss börja med Expressen och Alex Schulmans "Jag avskyr PK-maffian som vill stänga gränserna". Som vanligt när det gäller denne tänkare är det som framförs egentligen helt ointressant, men det är trots allt möjligt att fundera vidare kring grundfrågan. Han börjar med en längre utläggning kring vad begreppet "PK" betyder och hans budskap kan sammanfattas av följande stycke:

"Alltså: Vi har både en regering OCH en majoritet av oppositionen OCH en majoritet av det svenska folket som vill en och samma sak: strypa invandringen. Vad betyder det?
Jo, det betyder ju att vi som tror på öppenhet är i tydlig minoritet. Vi står utanför etablissemanget, utanför den rådande politiska trenden i samhällsdebatten. Invandrarfientlighet är det nya PK. Den som vill stänga gränserna och inte släppa in en jävel till är inte längre extrem. Han är PK."

Han avslutar förstås sin text med att stolt deklarera att han minsann fortfarande är för "öppenhet", något som är desto finare nu när allt färre är det. Det bygger dock på en något ytlig och felaktig definition av vad "politiskt korrekt" faktiskt innebär i Sverige. Till att börja med spelar det ingen roll att en majoritet av svenskarna vill minska invandringen, eftersom allmogens åsikter i denna fråga alltid har varit helt irrelevanta. Om man ska bedöma huruvida en person är fritänkare eller posör, måste man se till det sammanhang där personen agerar.

För en person som Alex Schulman, eller exempelvis Malena Ernman, är det mycket politiskt korrekt och faktiskt helt nödvändigt att uttala sig för omfattande asylinvandring. Gör man det, får man priser och exponering i medier, medan om man skulle uttala sig för en minskad invandring omedelbart skulle förpassas till kylan. Eftersom Alex Schulman inte har någon identifierbar begåvning, är känd för ingenting och knappt kan skriva, har han ingenting annat att falla tillbaka på än sin politiska korrekthet. Skulle Malena Ernman plötsligt kritisera mångkulturalismen skulle hon i praktiken sannolikt få yrkesförbud. Det finns fler som kan sjunga, och alltid någon ny som är beredd att predika de påbjudna dygderna.

Samtidigt är jag övertygad om att den dag det verkligen skulle bli besvärligt för dessa personer att posera med dessa hållningar, skulle svängningen komma omedelbart. Det är väl ingen som tror att Malena Ernman skulle ha varit regimkritiker i Tredje riket? Nej du, Alex Schulman, ni kommer alltid att vara politiskt korrekta och välja den lättaste vägen som håller er försörjda.

Låt oss nu göra ett egentligen inte alltför tvärt kast över till Aftonbladet, Patrik Lundberg och dagens alster "Det är vita flygare som skadar integrationen". Även hans tankegångar, eller vad vi ska kalla dem, ligger helt i linje med dagens "debatt" och är därmed alltså politiskt korrekta.

Patrik Lundberg är uppvuxen i Sölvesborg,
men vill nu etablera sig som ett "icke-vitt" offer.

Han tar sitt avstamp i SSU:s raskontroller vid föreläsningar och skäms inte ens för att på allvar citera Politism:

"Låt oss titta på en studie från Linnéuniversitetet, som nyligen uppmärksammades av Politism. Studien testar teorin om white flight, alltså hur stor andel icke-vita personer som vita svenskar klarar i sin omgivning. Resultatet: tre till fyra procent. Blir det fler än så tenderar de vita svenskarna att flytta till ett annat område. Eller väljer att inte flytta dit alls. Liknande mönster går att se när det gäller skolval. ­Vita svenskar väljer generellt bort skolor med en hög ­andel icke-vita barn."

Ännu en gång kan vi notera att när måltavlan är "vita" så är det i vänsterkretsar numera helt rätt att tala i rastermer. Här vågar Patrik Lundberg tala om integration och segregation, eftersom det stora problemet nu är de som lämnar problemområden. I sin nyfunna rasifieringsiver hamnar dessa figurer dock helt fel. Människor som lämnar något av de nu över hundra "utanförskapsområdena" gör det inte för att de har problem med att några procent av områdets invånare har andra hudtoner. Desto mer besvärade är de sannolikt av kriminalitet, bilbränder, stenkastning och allmän otrygghet, som har visat sig bli följden i varje europeisk stadsdel med ett visst inslag av Mellanöstern. Vi kunde redan för 20-30 år sedan tittat på vad mångkulturen skapade i övriga Västeuropa, men våra politiker hade bestämt sig för att vi minsann skulle ha engelska och franska förhållanden även här, som dessutom skulle levereras i rekordfart.

När det handlar om skolval blir dessa fina posörers hyckleri uppenbart, eftersom inte heller Patrik Lundberg skulle sätta sina egna barn i en mångkulturell skola. När det handlar om en själv försvinner plötsligt alla högtflygande ideal, vilket vi inte minst ser genom var vårt etablissemang väljer att bosätta sig. Varken Malena Ernman eller Viktor Banke bor i Rinkeby eller Husby.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman kände sig idag kallad att skriva om ras och då givetvis vitas rasism, alltid en trygg infallsvinkel. Att just han också dyker upp idag är intressant, eftersom det fick mig att fundera på en aspekt jag tidigare inte har tänkt på så mycket. Jag har förvisso en viss grundläggande misstro och skepsis inför etablerad medias skribenter, men när jag nu ser hans namn inser jag hur mycket ytterligare deras utspel faktiskt kan skada förtroendet för dem. Efter att han ohämmat suttit och ljugit om Nya Tider i SVT, går min misstro bortom den vanliga sunda kritiska inställningen och jag tvingas konstatera att jag kommer att få svårt att överhuvudtaget tro på någonting han säger.

När Björn Wiman får fritt spelrum för att
fabulera i morgonsoffan.

När han nu ska leverera en liten attack mot Donald Trump, förstås, gör inte heller texten i sig att detta förtroende tilltar. Redan rubriken "Donald Trump fick rasismens verktyg i arv av sin pappa" får sannolikt endast de rejält frälsta att vilja läsa vidare. Det inleds med den där pappan:

"Det visade sig snart att fastighetsägaren, en man vid namn Fred Trump, hyrde ut sina lägenheter enligt en konsekvent rasistisk princip – inga svarta fick flytta in. 'Old man Trump', skrev Guthrie i en upprörd sångtext, vet precis hur man tjänar pengar på rashatet när han drar upp 'the colour line' mellan vita och svarta."

Jag är ingen expert på Fred Trump och det är naturligtvis teoretiskt möjligt att han var en övertygad rasideolog, men det känner varken jag eller Björn Wiman till. Spontant ser jag det som mer sannolikt att han helt enkelt var affärsman och gjorde rent ekonomiska och rationella överväganden, där fastigheter i ett helt vitt område betingar högre priser. När detta sedan ska överföras på Donald Trump blir det dumt på allvar:

"Och det arvet omfattar alltså mer än pengar. Rasismen sitter djupt i det amerikanska samhället i allmänhet – och i Donald Trump i synnerhet. Den republikanske presidentkandidatens hatiska utfall mot mexikaner och muslimer ligger på så sätt helt i linje med hans förflutna, liksom hans överslätande syn på polisens dödsskjutningar av svarta eller de svävande svar han gett på stödet från den tidigare Ku Klux Klan-ledaren David Duke."

Jag har inte hört särskilt många utfall mot svarta från Donald Trump, medan däremot Hillary Clinton har kritiserats för sitt tal om "super-predators", vilket alltså har ansetts vara kodord för svarta kriminella, och maken Bills fängslande av hundratusentals svarta. Följaktligen måste Wiman nämna mexikaner och muslimer, vilket är en helt annan fråga. Mexikaner nämns i samband med illegal invandring, och muslimer i samband med terrorism, helt enkelt eftersom det är de grupper som huvudsakligen är aktuella vid respektive fenomen.

Björn Wimans inställning till verkligheten avslöjas också av talet om "polisens dödsskjutningar av svarta" och glorifieringen av "Black Lives Matter":

"Men just diskriminering och våld mot svarta har alltid haft särskilt lätt att bagatelliseras i amerikansk historieskrivning – senast bevisat av rörelsen Black lives matter i samband med sommarens polisskjutningar."

Om detta nu ska göras till en rasfråga, så skjuts fler vita än svarta till döds av amerikansk polis och de flesta svarta skjuts till döds av andra svarta. Om "Black Lives Matter" oroade sig för dödade personer av sin egen etnicitet borde de alltså också fokusera på sin egen etnicitet.

Jag får ofta en känsla av att detta är precis vad mångkulturalisterna har drömt om; en amerikansk situation där också vi kan få rasmotsättningar och etniska klasser, som samma människor sedan kan sitta och beklaga ur ett amerikanskt perspektiv. Vi såg det redan när Birgit Friggebo ville sjunga "We shall overcome" och än mer idag, med orgier i amerikanska uttryck av typen "racialization" och "white privilege". På samma sätt kan nu alla problem, även rent personliga, förklaras som "strukturell rasism" och även Sverige har plötsligt fått en "kolonial historia" som i sin tur ska förklara vår "afrofobi".

Huvudskälet till att dagen då de politiskt korrekta posörerna inte längre dominerar medieflödet lockar är inte att "de står upp för öppenhet", utan att allt de bjuder på är så enormt dumt. Jag hoppas sannerligen att vi en dag kan få en intelligent debatt som dessutom handlar om svenska förhållanden och själva verkligheten.