Vänstern kräver yrkesförbud för Niklas Svensson efter ålderstweet

Robert Laul funderar kring asylprocessen
och vilka journalister som bör få arbeta.

Det är alldeles fantastiskt hur auktoritetsbundna svenskar är och hur likriktat alla offentliga samtal förs. I åratal har det varit känt bland de medborgare som är åtminstone lite intresserade av samhället att kategorin som har kallats "ensamkommande flyktingbarn" huvudsakligen består av afghanska män. Så händer det, ett program i statliga SVT släpper igenom ett inslag som granskar saken, och plötsligt är det fritt fram att tala om problemet. Det som tidigare ständigt har stämplats som "högerextrem propaganda", där bland annat Aftonbladets Anders Lindberg kunde slå fast att alla var barn och allt annat myter, diskuteras plötsligt öppet av de som hittills varit tysta.

Även de lite finare människorna har i ett slag bytt taktik. Från att envist ha hävdat att alla var barn, är mantrat nu i stället att det är självklart att ljuga och ingenting som bör spela någon roll.

Av någon anledning kände Expressens Niklas Svensson sig manad att på Twitter ge sin personliga syn på saken:

Twitter är vänsterns favoritforum och reaktionerna lät inte vänta sig på sig, alltid i form av varianter på Svenssons tema, där han själv skulle lämna landet "Anser många. Och jag". Sist på bollen var "fotbollsjournalisten" Robert Laul som menade att i så fall borde även ljugande journalister som skriver i kvällstidningar lämna landet. Då skulle det förvisso inte bli många kvar, men det är svårt att se hur Niklas Svensson ljuger i ovanstående tweet, inte minst därför att han helt enkelt uttrycker en åsikt.

Själv tittar jag aldrig på fotboll, men har stött på Robert Lauls politiskt korrekta utspel förut. Han är, i brist på ett bättre ord, en idiot, och när han nu bereds utrymme på SVT Opinion förändras inte den bilden:

"Låt oss först reda ut den yttersta konsekvensen av det Niklas Svensson skriver: Att den som ljuger om sin ålder gott kan dö. På annat sätt kan jag inte läsa det."

Då tar vi det igen. Skälet till att ljuga om åldern är att det då är väsentligt mycket lättare att få uppehållstillstånd för den som saknar asylskäl. För vuxna gäller samma prövning som vanligt, även om vi i princip har fri invandring från till exempel Eritrea och Syrien. Få av de yngre män som kommer från Afghanistan riskerar döden, allra minst i Iran varifrån hälften kommer. Den yttersta konsekvensen av att den som ljuger får avslag, blir att de inte kan bo här till stora kostnader. Asylströmmen från Afghanistan har alltid varit ett skämt och en bluff och att våra posörer nu har svängt, från att ingen ljuger till att det är helt rätt att göra det, är patetiskt.

För någon som försörjer sig genom att skrika "Den går in! Jaaaaa!" är inte logik den starka sidan:

"Niklas Svenssons resonemang innebär att barn och vuxna som under asylprocessen beslås med att ha ljugit om sin ålder ska skickas tillbaka dit de kommer ifrån, även om det innebär dödsstraff eller tortyr (likt i Saudiarabien)."

Hur blev barn plötsligt en del av problematiken? Föreställer sig Laul att en 16-åring ljuger om att vara 14 år? Lika fantastiskt är det att nämna Saudiarabien, av alla länder, i detta sammanhang, men det beror på att Laul själv har varit där och inte tyckte om samhället. Hos en person med mer välutvecklad kognitiv förmåga och konsekvenstänkande skulle det kunna leda till att man inte vill fylla på vårt land med Saudiarabiens ideologi, men här blir det i stället någon sorts argument för att vuxna afghaner fritt bör kunna invandra till Sverige. Felaktigheterna avlöser varandra:

"Niklas Svensson placerar sig med ovanstående uttalande långt ut till höger på den traditionella skalan, och det kommer knappast som en överraskning för någon som följt honom ett tag."

Nej, det uttalandet går överhuvudtaget inte att placera på den traditionella skalan, som avser ekonomi, skattetryck och välfärd. Jag vet inte vilken skala som skulle vara aktuell för hur lögner ska bedömas i en asylprocess, men kanske en som speglar realism-drömmande? Mot slutet av Lauls text blir det snurrigt på allvar:

"Det verkliga problemet, som jag ser det, är att åsikten i det här fallet är så extrem att den frontalkrockar med det som normalt definierar journalistik."

Nu har du inte hängt med, Robert. Uppfattningen att många ljuger och att det är fel är sedan Uppdrag Gransknings inslag numera accepterad i den svenska offentligheten. Framför allt förstår jag inte hur journalistik skulle definieras av åsikter, i ett normalt land alltså.

När Aftonbladets ledarskribent för ett par
år sedan förklarade vad som gäller.

Vad Robert Laul föreställer sig är förstås som vanligt att det går utmärkt att vara hur vänster som helst, som Fanny Edstam från Revolutionär Kommunistisk Ungdom och idag anställd på Göteborgs-Posten, medan en viss inställning i invandringsfrågan ska ge ett direkt yrkesförbud. När Laul ska ge sin text lite intellektuell glans blir det komiskt:

"I boken 'The elements of journalism' av Bill Kovach och Tom Rosenstiel definieras nio sådana element varav det andra lyder: ”'Journalistens första lojalitet är till medborgarna'. "

Hur många upplever att det är där den svenska journalistkårens lojalitet ligger? Vi vet att de flesta av dem, i stället för att granska makthavarna för folkets räkning, granskar folket för makthavarna, vilket just Expressens uthängning av invandringskritiska kommentatorer var ett utmärkt exempel på. Innan vi når slutets klimax, blir det dags att upprepa den förljugna bilden:

"Den politiske reportern Niklas Svensson tar sig an en aktuell, internationell medborgarrättsfråga med ett personligt resonemang som går ut på att den statliga maktapparaten bör skicka tillbaka individer som flyr för sina liv till dödsstraff för att de ljugit om åldern." 

Oj då, nu inte bara flyr de för sina liv längre, utan kommer dessutom att möta dödsstraff i hemlandet. Vet man ingenting om världen, kanske folkvandringen till Europa framstår som helt rimlig. Slutklämmen blir oundvikligen:

"Niklas Svensson borde naturligtvis omedelbart tvingas lämna tillbaka presslegitimationen.
Anser många.
Och jag."

Det tragiska är att vi vid det här laget nog är så luttrade och hunsade att många kanske inte ens reagerar över en sådan formulering, där en journalists uttalande i invandringsfrågan ska ge honom yrkesförbud. Observera att detta förstås endast gäller vissa åsikter, i detta fall inte ens särskilt uppseendeväckande, eftersom dessa människor inte har något problem med att Anders Lindberg konstant driver sin asylvurmande linje och Åsa Linderborg uppmanar till sabotage mot meningsmotståndare.

Tyvärr, Robert Laul, var du inte bara sist på bollen utan missade dessutom helt målet. Jag tycker inte att vi behöver ta ifrån dig din presslegitimation, men du kanske skulle sitta på avbytarbänken ett tag och fundera ett varv till?