Jag funderade ett tag på huruvida det skulle vara mödan värt att överhuvudtaget kommentera Cecilia Hagens alster i gårdagens Expressen. Det berodde inte främst på att alstret höll en alltför låg nivå för att förtjäna någon uppmärksamhet, eftersom en sådan princip skulle leda till att jag skulle behöva nonchalera det mesta som publiceras på etablerad medias opinionssidor. I detta fall beror det på att skribenten, Cecilia Hagen, tas på allvar av lika få som Henrik Arnstad, men till skillnad från den senare inte heller gör några sådana anspråk. Eller som hon själv skriver i denna senaste krönika:
"Jag skriver inte nyhetstexter, jag skriver, sen mer än fyrtio år, en sorts krönikor där allt inte alltid ska läsas bokstavligt."
Det där är en mycket bekväm ursäkt som kan användas för allt man säger och skriver, och den har följaktligen använts förr. Tankarna går förstås omedelbart till Golnaz Hashemzadeh berömda alster om den pratglade brandmannen i Boden, som visade sig helt bestå av lögner, men som fick vara kvar i DN med tillägget att innehållet inte skulle tas "bokstavligt", vilket annars är lätt att göra när man läser om det som ska vara personliga upplevelser.
Nåväl, texten som Cecilia Hagen nu förklarar inte nödvändigtvis ska tas bokstavligt hade rubriken "Hur ska man bli av med de mänskliga brunråttorna?" och utgick från Anne Rambergs utläggningar om råttor som skulle förpassas till rännstenen, vilket gäller alla som inte delar hennes egen värdegrund. Jag föreställer mig att Anne Ramberg är precis den typ av människa som beundras av personer som Cecilia Hagen och det skulle möjligen förklara den lilla hyllningen som dyker upp i texten:
"Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sina senaste bloggar. Läs!"
Observera att det alltså är samma människor som kallar oliktänkande för "råttor", och talar om att "utplåna" dessa, som samtidigt anses stå för den fina människosynen. Större delen av Hagens krönika ägnas åt olika observationer av djurvärldens råttor, men så blir det dags för lite politik igen:
"Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?"
Men visst, det ska ju inte tas bokstavligt. Problemet med denna retorik är inte huruvida Hagen och Ramberg bokstavligen vill ta död på meningsmotståndare, utan som vanligt att debatten förblir så oerhört fördummad. Viktiga frågor reduceras till en kamp mellan ont och gott, och människor antar vissa hållningar för att försäkra sig om sin plats bland de goda, så mycket enklare än att behöva tillhöra "råttorna". Att läsa Cecilia Hagen är lite nedslående, därför att det är väldigt mycket hon inte verkar förstå, men ändå tar upp i någon sorts förvirrat tankeflöde. Allt tal om råttor får henne att nämna det gamla seriealbumet "Maus", utan att hon förstår varför möss användes i symboliken, för att sedan snurra vidare:
"Apropå serieteckningar, häromdagen hittade jag i mitt Facebookflöde Nanna Johanssons 'Medias beskrivningar av SD i nio enkla steg' från tidningen Arena i december 2012. Där skildrar hon normaliseringsprocessen på kornet. Jag tror att vi hunnit till steg 5 nu. Må vi inte komma längre än så."
Nej, hon skildrar överhuvudtaget ingen process "på kornet". Det är bara det sedvanliga tramset som gäller som fyndigheter inom vänstern. Den nämnda teckningen uttryckte en viss bitterhet över att medier inte längre alltid lade till "rasistisk" framför partinamnet, vilket då skulle vara ett led i att de i stället blev hyllade och slutligen det enda partiet.
Cecilia Hagen har nu gjort en alldeles egen analys och kommit fram till att vi enligt denna skala alltså befinner oss vid steg fem, som innebär att man lägger till "det svenskvänliga partiet". Det har jag nog aldrig hört, och jag tror inte heller att medierna kommer att börja använda "det supersnälla solskenspartiet som bjuder alla på glass", men det skulle vara välkommet om man slutade med dessa etiketter helt och hållet. Hur bisarr denna iver är framgick exempelvis när Expressen lyckades skriva om "den ideella organisationen Inte rasist men.." i samma mening som "hatsajten Avpixlat".
Hagens senaste alster, förutom garderingen om bokstavstolkningar, handlar om att Astrid Lindgren inte skulle ha tyckt om "vår tids populistiska och extremistiska strömningar". Man skulle lika gärna kunna hävda att hon inte skulle ha tyckt om det som utspelas i det mångkulturella samhället heller, som ju befinner sig en bra bit från Bullerbyn, men det är alltid fel att rycka avlidna personer ur deras egen tid och föreställa sig vad de skulle ha tyckt om det ena eller andra. Cecilia Hagen kan dock berätta en hel del om vad just Astrid Lindgren skulle ha gjort idag, bland annat inför "organiserade näthatare":
"Hon kanske hade tvingat dem att börja läsa hela artiklar i stället och fundera en stund över dem, i stället för små missvisande snuttar ryckta ur sitt sammanhang. Möjligen hade hon rentav fått dem att stava sig igenom någon rolig bok som de sen kunde rekommendera på nätet i positiva ordalag. Hon hade säkert lyckats.
[...]
Hon hade sagt: 'Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!' "
När en person som Cecilia Hagen, som varken verkar vara iögonfallande klipsk eller bildad, menar att oliktänkande behöver "stava sig igenom" en bok, blir det tämligen komiskt. Om vi nu ska lära oss något av hennes spretiga texter, och mina säkert lika spretiga kommentarer om dem, är det att de kanske ändå ger en bild av hur situationen ser ut för en välmående, men i övrig mycket enkel, människa ur de bättre klasserna. Det kan verka obegripligt att någon fortsätter att oförtrutet rösta på Moderaterna eller Socialdemokraterna, alldeles oavsett hur stort förakt för svensken dessa uppvisar, men kanske blir det logiskt om man därmed försäkras en plats bland de goda i en Astrid Lindgren-bok. Till det ska läggas att invandringskritik gör dig till en råtta och varje alternativ nyhetskälla är en "hatsajt", vilket gör valet än mer självklart.
En gång i tiden delade jag faktiskt själv ut material för SD och fick från en kvinna verkligen kommentaren "Jag tycker inte om er människosyn". Motfrågan "Hur ser den ut då?" fick däremot inget svar, eftersom inget fanns och hennes indoktrinering avslöjades av själva ordvalet. Precis som Cecilia Hagen vill välja rätt lag i "Bröderna Lejonhjärta", vill många människor hellre välja ett "anständigt" än ett förfärligt parti och hellre följa en "ideell organisation" än en "hatsajt". Och informationskriget fortsätter...
Individerna som Hagen betecknar som "bruna råttor" torde vara den mest utsatta gruppen i Sverige, svenska kvinnor på senare år möjligen undantagna. Det är snudd på lika illa som för svarta amerikaner före 1960-talet. Felet ligger naturligtvis inte hos de som utmålas som högerextremister då dessa torde stå rätt mitt i om man skulle medelvärdesbilda det politiska spektrat över tid. Problemen är att den politiska klassen till stora delar har hamnat i den illaluktande sörjan djupt ner i vänsterdiket. När till och med paranta östermalmskärringar är kommunister eller i vart fall socialister eller vill verka vara det utåt, jag ifrågasätter starkt deras solidaritet om de skulle behöva tumma det allra minsta på den egna bekvämligheten.
SvaraRaderaJag såg någonstans att någon hävdade att Trump är den enda multimiljardären som inte är socialist och även om det är kategoriskt så ligger det en del i det. Den ständigt eminenta Julia Caesar skriv i en krönika att den nya överklassen är vänster och det är bara att hålla med. Jag orkar inte ens räkna hur många Hagen det går på en Caesar men många blir det.
Sign: Västsvenska Lantmän
SvaraRaderaMan undrar lite över huruvida alla dessa godhetsposörer någonsin reflekterar över frågan: Hur många kuff-hatande, misogyna, religiösa fascister tål Sverige?
Oroar de sig aldrig över framtida öden för systrar, döttrar, makar? Eller är de så fullständigt övertygade om att "Nisse-i-Hökarängen" är det abolut värsta av det värsta, så att allt annat förbleknar?
Eller är det rent av så att de helt enkelt fullständigt saknar sinne för proportioner?!
Man är inte mentalt vuxen när man som Cecilia Hagen
SvaraRaderahar Astrid Lindgren som en sorts husgud och filosof. Själv är jag helt övertygad om att sagotanten Astrid Lindgren inte hade lagt sig i invandringspolitiken ö.h.t. Hon var ingen politisk debattör när hon levde förutom "pomperipossa-skatten" som hon engagerade sig i ENBART för att marginalskatten drabbade henne själv hårt men inte för att hon var ett dugg intresserad av politik.
Cecilia Hagen är till och med så barnslig att hon försöker lägga orden i munnen på en sagotant som varit död i 14 år: "Sluta rasista! Sluta nazista!..." Men man vet ju inte, Astrid kanske hade vänt sig mot Cecilia Hagen och sagt "sluta hetsa, sluta råttanklaga, sluta lägga ut råttgift..."
Men det är fullständigt ointressant vad Astrid Lindgren eller Selma Lagerlöf eller August Strindberg eller Snorre Sturlasson hade sagt om de levt idag. Vad vi däremot kan vara säkra på är att om de hörde sådana imbecilla pseudodebattörer som Hagen och Ramberg då skulle de vända sig i sina gravar. Låt dem vila i frid istället för att försöka väcka dem till liv i påhittade kommentarer som man inte har en susning om om de hade fällt.
Cecilia Hagens idiotförklaring av läsarna ligger på samma imbecilla nivå som artikeln om brunråttor och råttgift. Istället för det gamla hederliga pudlandet försöker hon blanda ihop korten för att slippa stå för vad hon vräker ur sig.
SvaraRaderaIngen har, som hon utger sig för att tro, tolkat hennes brunråttekrönika bokstavligt. Ingen tror att det är verkliga råttor med lång svans som hon vill utrota med råttgift. Alla förstår metaforerna. Frågan hon ställer "hur ska man bli av med de mänskliga brunråttorna" kan inte ha med verkliga råttor (med mänskliga anletsdrag) att göra så det är ställt utom allt tvivel även för den mest trögtänkta och fantasilösa läsare att det är en särskild grupp människor hon vill bli av med. "På ett värdigt vis" dessutom...
Efter lite svammel om verkliga råttor på Karlaplan skriver hon: "Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sina senaste bloggar."
Ja, och vilka råttor är det? Jo, Ramberg utser populistiska partier och "liknande grupper", invandrarfientliga grupper och andra i den stora "undervegetationen" på sociala medier till "brunråttor". Rambergs artikel som Cecilia Hagen länkar till i sin "skämtsamma" krönika visar inte minsta spår av ironi utan skall läsas bokstavligt. (Anne Rambergs hat är i alla fall helt seriöst)
Hur tolkar man slutklämmen "Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?" Är det giftet som är den där metaforen och vad skulle det då vara för sorts gift? Är giftet övertygande argument som skulle omvända invandringskritiker till PK-zombier? Hur smart är det då att bemöta dessa råttlika syndare som hon vill omvända med tilltal som "mänskliga brunråttor"?