Mohamad och bildekalen

Jag kritiserar här aldrig islams eller andra religioners innehåll, utan fokuserar på vad de innebär i samband med omfattande invandring och visionen om det mångkulturella samhället. Igår visade en liten artikel i Nya Wermlands-Tidningen några av dessa aspekter, vilket gjorde den mycket intressantare än själva icke-händelsen den berörde. I värmländska Torsby fick nyanlände Mohamad på en bilruta se en dekal som förolämpade profeten. Eftersom det för honom är det absolut värsta som någon kan göra, sprang han till polisen. Det är inget brott i Sverige, vilket också polisen Morgan Olsson kan förklara i artikeln:

"För att falla under hets mot folkgrupp måste det vara riktat till just folkgruppen. Hade den här kränkande texten handlat om muslimerna själva hade det varit en annan sak. Men när det handlar om en profil eller symbol för religionen är det inte mot lagen. Men det var ganska svårt att förklara detta för honom, han var inte mottaglig för det."

Nej, att han inte är mottaglig för något så fånigt som svensk lagstiftning ska bli tydligt och det är en av de intressanta aspekterna:

"Mohamad har inte nöjt sig med det svaret. Han har gått tillbaka till polisen med ärendet flera gånger och även tagit kontakt med polisen i Torsby samt Sunne kommun.
– Alla myndigheter jag har pratat med ignorerar mig. Det här borde inte falla inom ramen för yttrandefrihet. Det är hets mot folkgrupp. Jag kan acceptera fördomar från allt och alla, men inte när det angriper min religion."

Observera att det för Mohamad är helt irrelevant vad lagen säger, eftersom han känner att det inte borde ingå i yttrandefriheten, vilket han dessutom försöker få till "hets mot folkgrupp". Vi kan nog anta att han anser att islamisk lag alltid går före svensk sekulär sådan och att straffet för kränkning av religionen ska vara döden. Särskilt roligt är att begreppet "hets mot folkgrupp" dyker upp, eftersom det är en rent svensk formulering som inte avser exempelvis religionskritik. Vad han oroar sig för är förstås inte att det skulle hetsas mot folkgrupp, utan snarare att det utgör hädelse.

Överhuvudtaget är konceptet yttrandefrihet alldeles främmande för honom:

"Man får naturligtvis tycka och tro vad man vill, men man bör hålla det inom sig."

Mitt inlägg syftar inte till att diskutera juridiska principer, utan handlar om mentalitet och kultur. Det absolut intressantaste här är att Mohamad alltså nyligen har kommit till Sverige från Syrien, och direkt väljer att lägga sin energi på detta och därför springer till polisen flera gånger utan att vilja ta in att inget lagbrott har skett. Han har åkt till en helt annan kontinent och förväntar sig att allt ska fungera precis som hemma, och när det inte gör det så är det ändå de syriska principerna som ska gälla. Han säger sig ha flytt från ett krig, fått boende och uppehälle här, men är rasande för att religionen inte åtnjuter samma respekt som i Mellanöstern. Varför inte lära sig svenska, söka arbete, eller åtminstone fundera kring varför vi här har yttrandefrihet och hädelse inte är kriminaliserat? Polisen Morgan Olsson fortsätter:

"Hade någon gjort en liknande sak med Jesus tror jag inte att någon hade reagerat på samma sätt, inte ens en religiös person. I länderna som våra nyanlända kommer ifrån har man en annan syn på det här och det ligger mycket prestige och heder i den personliga tron. Man tar det väldigt personligt.  Jag förstår att han blir upprörd om någon säger nåt fult om något som är viktigt för honom, men i det här fallet har inget olagligt skett."

Tankarna kring prestige, heder och att allt blir personliga kränkningar är en intressant iakttagelse, eftersom den sammanfaller med den danske psykologen Nicolai Sennels erfarenheter från fängelser, där sju av tio intagna har varit muslimer. Jag kan rekommendera texten i sin helhet, men en skillnad som Sennels redogör för passar särskilt väl in i sammanhanget:

"Begreppet heder i den muslimska kulturen är, precis som när det gäller ilska, motsatt den västerländska synen. I den muslimska kulturen är det vanligt att man är mycket medveten om sin status i gruppen, andra människors syn på en själv och varje tecken på någon form av kritik. Det aggressiva svaret på allt som kan göra en osäker ses som ett uttryck för hedervärt beteende."

Det skulle vara önskvärt att människor verkligen satte sig in i dessa kulturella skillnader och att konsekvenserna av dem kunde diskuteras. Naturligtvis går det inte att integrera människor som varken är nyfikna på det nya landet eller kan acceptera någonting som avviker från hemlandet.