Ständigt kränkte leukofoben Jallow Momodou i farten igen

Bilden på t-shirten vill troligen slå ett
slag för att Afrika skall resa sig. Det är
dock bekvämast att slå dessa slag från
Europa, där man helt kan leva på sin
etnicitet.

Det verkar i Sverige finnas ett stort antal människor som helt lever på sin etnicitet och på sin förmåga att se allt i rastermer och ständigt vara kränkta. Man kan, som Tobias Hübinette, syssla med "kritiska vithetsstudier", eller som Kitimbwa Sabuni vara medlem i Afrosvenskarnas förbund, eller som Jallow Momodou vara ordförande för ett Afrosvenskarnas forum för rättvisa.

Första gången Jallow lät höra tala om sig var när några studenter på en fest målat sina ansikten svarta. Jallow själv var inte där, men på något sätt blev han ändå oerhört kränkt. Idag intervjuas han av Expo, förstås, där han kräver att regeringen ser med allvar på "afrofobi", ni vet den där patologiska rädslan för svarta människor, som var och varannan bär på. Det roliga med dagens intervju är att han baserar hela sitt resonemang på enstaka händelser som i bästa fall är tveksamma, men troligen helt uppdiktade eller vinklade.

"Jallow nämner trakasserierna mot afrosvenskar i Forserum i fjol som ett exempel och polisvåldet mot en man som nekats inträde på en nattklubb i Malmö på grund av sina afrikanska kläder."

Berättelsen om somalierna i Forserum bär inte trovärdighetens prägel och många har ifrågasatt om den överhuvudtaget ägt rum så som beskrivits. Att bli nekad inträde på en nattklubb på grund av klädsel har nog även de flesta av oss germaner varit med om.

Naturligtvis kommer även det aktuella fallet med pappan och sonen som hotades av ett ungdomsgäng upp. Det nämns inte att gänget ifråga hade ursprung i Mellanöstern, utan som vanligt insinueras det att det är den ständigt förekommande svenska afrofobin som manifesterats. Jallow nöjer sig inte heller med att vilja belysa denna typ av brott, utan kampen mot afrofobin skall ner ända till de sedan länge uttjatade Tintin i Kongo och Pippis pappa, negerkungen. De är nämligen exempel på afrofobi som "förs vidare genom kulturella uttryck".

När Jallow slutligen återkommer till pappa-och-son-incidenten, blir det mycket förljuget:

"Jallow tycker att det var problematiskt i rapporteringen kring det senaste uppmärksammade afrofobiska hatbrottet i Malmö, att journalister ogärna talar om svart och vitt. Flera tidningar rapporterade om en pappa med sin son som utsatts för misshandel. Men när de underlåter att skriva att det är en afrosvensk pappa som misshandlats, osynliggörs hela motivet."

Har han överhuvudtaget följt rapporteringen eller fabulerar han medvetet? Om det var någonting som uppmärksammades i media, så var det just offrets hudfärg. Gärningsmännens ursprung doldes dock minutiöst. Kanske talade inte journalisterna om "svart och vitt", just för att även de visste att det inte handlade om det, utan möjligen svart och brunt, om nu ras överhuvudtaget var en faktor i händelsen.

Som vanligt måste man ställa sig frågan varför dessa afrikaner, som ständigt blir så kränkta av vita, ändå insisterar på att bosätta sig i Europa, liksom man kan undra varför muslimer helst bor bland otrogna. Kan det vara så att deras egna fantastiska kulturer visat sig oförmögna att skapa fungerande samhällen? Att det helt enkelt är lite bättre hos fienden? Om Jallow Momodou nu vägrar att åka tillbaka till Gambia, tycker jag att han omedelbart skall försöka arbeta bort sin svåra leukofobi.