lördag 22 mars 2014

Även Virtanen har något att lära er barn


"Till skillnad från SD-ledaren i Sölvesborg tillfrisknade jag."



Ett, som vanligt, tämligen imbecillt inlägg av Fredrik Virtanen dyker upp i Aftonbladet och hyllas förstås av kollegor i medieetablissemanget. När Anders Lindberg kvittrade att det var "urstarkt", förstod jag att det åtminstone borde utgöra lite rolig läsning.

Det urstarka består i, förmodar jag, att Virtanen förklarar att han minsann har varit rasist. Visserligen var han det egentligen inte, visserligen var det som tioåring, och framför allt handlar inlägget inte alls om honom själv, utan om alla de onda själar där ute, som delar den tioårige Virtanens världsbild:

"Jag var rädd för dem. Särskilt en pojke som vi kan kalla Bojan. Bojan gjorde mig aldrig något ont.
[...]
Ändå var jag rädd, mer rädd för Bojans gäng än för det vita pojkgänget (där jag ibland ingick, hierarkier skiftar) som spöade mig.
Jag var, helt enkelt, främlingsfientlig. Jag var rasist. Det må vara förlåtet, jag var tio år och allt jag hade sett i Motala, förutom ”Rötter” på tv, hade varit kritvitt och svensktalande. Det man inte förstår räds man och det ledde till rasism.
Även om det är skamligt måste jag kalla det rasism. Jag var inte ”Sverigevänlig”, inte ”nationell”. Tydlighet, inga falska omskrivningar: en spade är en spade, en rasist är en rasist."

Sluta nu. En tioårig pojke som är rädd för en annan pojke, här tydligen baserat på dennes annorlunda etnicitet, är inte rasism. Det är helt enkelt barndomskonflikter. Vill man nödvändigtvis politisera det, kan man kalla Virtanens rädsla för fördomsfull. Kanske var Virtanen, eller andra barn, rädda för något barn som var större än de andra, mer aggressivt, eller vad det nu kan ha varit som orsakade konflikter och rädslor det året.

Det viktigaste med inlägget, och anledningen till att jag överhuvudtaget reagerar på det, är dock att det pekar på vad som kanske är grundproblemet med all svensk diskussion kring invandring, rasism, främlingsfientlighet och fördomar. Nämligen att den alltid måste föras på barnets nivå och att alla som vill diskutera invandringspolitik förutsätts tänka som en tioårig Virtanen. Jag är numera övertygad om att etablissemanget verkligen tror på sina egna ord om att invandringskritiker är "rädda för det okända" och bara behöver mer kunskap, exempelvis i form av Schermans och Wallströms fina projekt. Ty, till skillnad från alla de oupplysta ute i landet, lärde sig Virtanen något:

"Därmed kunde jag ­lära känna Bojan och märka att det inte var någon skillnad mellan oss, förutom att han var fattigare och sämre på svenska och oftare käkade vitlök. Ingen fiende alls."

Vem är det egentligen ni vill nå med era ständiga budskap, för ni har väl även vuxna läsare? Jag har rest på varje kontinent, arbetat i ett par länder och träffar naturligtvis dagligen människor i Sverige av olika etnicitet. Det är för mig inte det minsta dramatiskt att träffa eller samtala med en person som är svart, asiatisk eller bryter på det ena eller andra språket. Ibland använder jag själv främmande språk, där jag själv har en brytning. Vid det här laget har jag troligen samtalat och lärt känna snart sagt varje etnicitet på detta klot, aboriginer och inuiter inkluderade, och blir följaktligen knappast rädd varje gång jag träffar någon som inte är etniskt svensk. 

Dessutom tror jag att ytterst få kritiker av invandringspolitiken ser de invandrade individerna som fiender. Jag tror att jag överhuvudtaget använder ordet sparsamt, men om det är några människor vi ser som fiender, så är det er; Fredrik Virtanen, Jan Helin, Thomas Mattsson och alla andra i medieetablissemanget, som har en så låg uppfattning om alla oliktänkande, att ni dagligen inte bara måste föreläsa för oss, utan dessutom alltid på barnets nivå. Virtanen, du har alltså tillfrisknat sedan tioårsåldern, medan Jimmie Åkesson är exakt där du var då, och därmed är sjuk?

Låt mig travestera på din lilla historia om Bojan. Jag tycker mig märka ett par skillnader mellan dig och mig, förutom att jag är fattigare, skriver bättre svenska än du och troligen äter mer vitlök, då jag föredrar ett antal etniska kök. Den viktigaste skillnaden mellan oss invandringskritiker och er i etablissemanget, är att ni har pengarna och megafonerna på er sida, medan vi uppenbarligen har sanningen, logiken och argumenten på vår. 




6 kommentarer:

  1. Hahahahaha.......ännu en lysande text. Tack, Tobbe! skulle vilja se dig sopa banan med PK-eliten i en tv-studio snarast!
    Peter

    SvaraRadera
  2. Wow, fantastiskt inlägg Tobias. Sluta aldrig.

    SvaraRadera
  3. Ja, precis, och det som borde vara en icke-fråga blir så viktig eftersom vi skiljer oss mot flera länder i tre avseenden

    - volymen, vi är i särklass det land som har störst volym
    - mixen, vi är i särklass det land som i andel tar emot flest asyl- och anhöriga
    - bevisen, Sverige har inga beviskrav utan det räcker med en bra story

    Dessa tre ovan leder till att samhället mäktar inte med att absorbera alla som kommer, därav alla utanförskapsområden

    SvaraRadera
  4. Syftet med Virtanens och andras texter är naturligtvis inte att vinna över motståndare – det är som du skriver texterna för infantila för – utan syftet är att stärka moralen inom de egna leden.

    SvaraRadera
  5. Jag samtalar med människor PRECIS VARJE DAG av olika etniciteter, kulturer, hudfärger etc. men har aldrig ens tänkt tanken att det skulla vara konstigt. Det är min naturliga vardag.

    SvaraRadera
  6. Jättebra inlägg. Välskrivet och träffande. Med Aftonbladet-logik är det dock "hat" som torgförs, får man förmoda.

    SvaraRadera