Även denna dag jämförs SDU med nazister

På ledarsidan i dagens DN bjuder tidningens Erik Helmerson på det vanliga nonsens, som vi sedan länge är vana vid, under den redan utslitna rubriken "Flera nyanser av brunt". Det blir en skopa till Avpixlat, och en till SDU, och då i synnerhet deras senaste film. Föga förvånande ser Helmerson likheter med 1930-talets Tyskland, den enda referens som obildade personer gör, eftersom de enbart inhämtar sin kunskap från amerikanska filmer och sina egna tidningar. Fesligt nog är Helmerson egentligen just filmskribent.

"SDU har efter EU-valet producerat en film som är nedlusad av ren naziestetik; bara titeln, ”Salute to the European youth” ger obehagliga associationer. I filmen paraderar, till stegrande svulstig musik, unga människor som på olika språk talar om att älska och försvara nationen: 'Europa tillhör oss'."

Någon gång skulle jag vilja se en av dessa människor i detalj redogöra för likheterna mellan SDUs film och de som producerades i Nazityskland, både avseende innehåll och formspråk. Det räcker inte att säga att den är svartvit och att en person talar tyska. Själv tycker jag nämligen inte att den påminner särskilt mycket om 1930-talets propagandafilmer. Adolf Hitler talade aldrig, så vitt jag vet, om den europeiska ungdomen, varför det är obegripligt varför redan titeln ger vår filmskribent "obehagliga associationer". SDUs filmklipp bjuder också på, vilket ingen verkar notera, en hel del mångfald, med olika språk och personer av olika härkomst. Jag lyckas inte heller upptäcka någon som "paraderar".

Hur vill Erik Helmerson då bevisa sin tes? Vilka nazityska propagandafilmer är det uppenbart att SDU inspirerats av? Nej, naturligtvis refererar han till en amerikansk musikalfilm:

"Ett tips är att jämföra SDU-filmen med den berömda scenen i ”Cabaret” från 1972. Där ställer sig nazister upp, en och en, och sjunger en isande sång medan musiken eskalerar i bakgrunden."

Istället för att jämföra med en tysk propagandafilm, refererar han alltså till vad vi kan kalla en amerikansk propagandafilm, om en fiktiv händelse. Det mest komiska är dock att de två filmerna som vi uppmanas att jämföra inte alls påminner om varandra. Jämför gärna själva:





I en journalists värld är alltså europeiska ungdomar som talar om EU och nationellt självbestämmande samma sak som hollywoodnazister som sjunger en sång om naturen. Det är inte första gången man inte bara jämför sverigedemokrater med nazister, utan dessutom hänvisar till spelfilmens värld. För ett tag sedan fick jag några upprörda kommentarer från en kvinna på denna blogg, som avslutade med:

"Jag lämnar dig och dina åsikter nu, men vill avsluta med att ge dig och dina läsare ett filmtips: Sophie Scholl. Se den! Helt ruggigt otäck för detta har hänt. Människor gjorde detta. Aningslösa människor, som trodde de var goda hängde på och lät det ske. Vi i Sverige är samma människor som dem, vi har samma hjärnor och är kapabla till samma saker! Sophies slutord innan hon avrättades: "Vad vi har skrivit det tycker ju ni alla andra också, ni har bara inte modet att säga det!". Och vad vill jag säga med det? Civilkurage, Tobbe! För helvete."

Sophie Scholl var en student i München, som ingick i vad som kallades "Den vita rosen". De delade ut flygblad mot regimen, men blev till slut avslöjade och avrättades 1943. Det är inte bara referensen som är absurd, utan även att det är sverigedemokrater som skulle vara "aningslösa människor, som trodde de var goda hängde på och lät det ske".

Mitt inlägg handlade om en paneldiskussion om "ras" och "vithet", med ett antal "rasifierade" personer och var alltså på sätt och vis ett ställningstagande mot deras rasfixering. Mitt inlägg hade mycket lite med München 1944 att göra och som ni kan se är kvinnans övriga kommentarer märkliga.