Dagens pekoral: Frida Boisen och tiggarna

De romska tiggarna i Sverige har länge varit ett populärt ämne för krönikörer som vill posera med sin fina människosyn och oklanderliga värdegrund. När nu Moderaterna har bjudit på ett meningslöst utspel om att förbjuda organiserat tiggeri har en ny möjlighet uppstått för att uttrycka sin förfäran. I ett tämligen patetiskt alster av Frida Boisen i GT, under den infantila rubriken "Skäms, Beatrice Ask", undervisas vi om kalla vindar, men framför allt om Boisens egen värme.

I vanlig ordning handlar frågan om väder, dofter och känslor:

"Vårvindar friska, är i dag en nåd en stilla bedja om. De vindar som blåser från de nya Moderaterna doftar unket och illa. Det löper kalla kårar längs min rygg när jag hör Beatrice Ask prata om att vilja 'förbjuda det organiserade tiggeriet'. "

När sedan den där färgen tillkommer, tar krönikan barnsligheterna till en ny nivå:

"Och jag undrar: Är det en slump att "nya" i nya Moderaterna skrivs i brunt mot det ljusblå?"

På vilket sätt har ett, sannolikt tandlöst, förslag om att motarbeta organiserat tiggeri någonting med nationalsocialism att göra? Hos politiskt korrekta människor har en ryggmärgsreflex utvecklats, där allt som på något sätt skaver mot den egna oändliga godheten helt enkelt måste vara "nazism". Det verkar också som att själva användandet av ordet "brunt" uppfattas som fyndigt, ungefär som "järnrör". Sverigedemokraterna är förstås bruna, och nu även Moderaterna. Vilken färg ska sättas på den uttalat nationalsocialistiska Svenska Motståndsrörelsen? Tja, brunt kanske.

Alla som inte delar Frida Boisens värme ska skämmas:

"Skäms Beatrice Ask. Skäms Anna Kinberg Batra. För ett förslag som grundar sig på fördomar och luftslott."

Vad uttrycket "luftslott" egentligen betyder känner Boisen uppenbarligen inte till. "Fördomar" är som bekant ett populärt ord för det mesta, även ren fakta, som motsäger goda människors världsbild. Här förefaller det handla om den gamla frågan om huruvida tiggeriet är organiserat eller ej, i mitt tycke en helt irrelevant aspekt. Vi ska inte ha en romsk tiggare vid snart sagt varje butik i varje svensk stad, alldeles oavsett om resan hit har varit organiserad, personen ifråga får betala för sin plats, eller vad det nu kan handla om.

Frida Boisen gör ingen djupare analys av det moderata förslaget, utan nöjer sig med att konstatera hur hemskt allting är. Man kan spekulera i varför förslaget lades fram, men min egen gissning är att partiet på något sätt ville göra ett utspel i denna aktuella fråga, och såg just det eventuella organiserandet som ett sätt att uttrycka det som att det handlade om att värna utsatta människor. Att helt enkelt föreslå ett tiggeriförbud vågade man inte, eftersom man då skulle få ta emot anklagelser om att man närmade sig Sverigedemokraterna, eller varför inte något om "brun retorik".

Boisen kan förstås inte låta bli att bjuda på en passage om hur hon även rent praktiskt är en mycket fin människa:

"I dag är det inte längre någon politiker som pratar om att vi ska öppna våra hjärtan. Och det blev en kall vinter på gatan. Vi var många i vårt hus som gick ut med filtar, kuddar, täcken och mat, när vi såg dem som frös på natten, under Handelsbankens tak som skjuter ut, ovanför trottoaren på Fleminggatan mitt i Stockholm."

Det är naturligtvis en godhjärtad handling, om den nu har ägt rum, men det är symptomatiskt att den måste nämnas i en krönika, med ett noggrant inflikat "vi" istället för ett fullgott "det". Pinsamheterna fortsätter oförtrutet:

"Ska vi på riktigt förbjuda dessa utsatta människor att värma sig mot varandra i den kalla natten, för att de då organiserar sig mot kyla, mot övergrepp, mot kalla människor som spottar på dem, svär åt dem?"

Nej, ovanstående är naturligtvis inte vad någon människa, inte heller Moderaterna, menar med "organiserat tiggeri". Möjligen förstår även Frida Boisen detta, men när känslorna flödar kommer orden av sig själva. Referensen till väder och färger var tydligen så fyndig att den är värd att upprepa:

"Värden bortblåsta med de bruna vårvindar som sveper över Europa?"

Krönikan avslutas med:

"Att förbjuda henne att finnas på just vår gata, är inte att hjälpa.
Det är bara att egoistiskt blunda."

Nej, det är att agera.