Förvånansvärt uselt av Peter Wolodarski

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski tillhör inte etablerad medias sämsta skribenter, varför hans ledarkrönika idag förvånar genom ett platt resonemang och intellektuella haverier. Han drar sig inte ens för att inleda med det idiotiska, men populära, argumentet att vi inte har någon flyktingkris i Sverige eftersom man i Syrien har en riktig kris:

"Författaren Theodor Kallifatides har bättre än de flesta fångat in vad den så kallade flyktingkrisen i Europa handlar om. I början av november skrev Kallifatides så här på mikrobloggen Twitter, när diskussionen om det svenska mottagandet nådde stormstyrka:
'Jag förstår inte riktigt hur den flyktingtragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem för oss än för alla som genomlever den.' "

Det är det naturligtvis ingen som säger, men en inströmning på 10 000 individer per vecka har uppenbarligen fått mottagningssystemet att brista. Så kommer vi då till regeringens plötsliga svängning:

"Men att jämställa de rödgrönas förändrade flyktingpolitik med Sverigedemokraternas är djupt ohederligt. SD har genom hela sin historia, av nationalistiska skäl, velat begränsa invandringen till ett minimum, alldeles oavsett om Sverige tagit emot 20.000 flyktingar per år eller som nu nästan 200.000."

Denna jämförelse utfaller inte nödvändigtvis till de rödgrönas fördel. Det är oändligt mycket bättre att ha en genomtänkt ideologisk grund och en långsiktig analys, än att som regeringen i sista stund genomföra yrvakna och otillräckliga åtgärder. Mest patetiskt i detta sammanhang är Miljöpartiet, som går med på förändringar, för att direkt ta avstånd från dem och rentav gråta vid presentationen. Ett parti kan inte gärna få ett mycket sämre betyg än att ens visioner inte fungerar i verkligheten. Vi såg igår hur Åsa Romson berättade att om hennes parti inte råkat sitta i regeringen, skulle det ha kritiserat samma politik som de nu ställer sig bakom. Hennes argument var att i regering, tydligen till skillnad från annars, var man tvungen att ta ansvar.

Wolodarski kallar ovan nämnda jämförelse för ohederlig, vilket den på sätt och vis är, men drar sig inte själv för ohederliga redogörelser:

"Partiet har gång på gång bedrivit kampanjer mot muslimer och andra som inte betraktats som en del av vårt samhälles gemenskap. Eller som när andre vice talmannen Björn Söder (SD) i en omtalad DN-intervju förra vintern uttryckte tvivel om huruvida araber, kurder, samer och judar alls kunde ses som svenskar."

En förljugen beskrivning. Vid tillfället utvecklade Björn Söder ett närmast filosofiskt resonemang kring nationen, i betydelsen folket, där poängen var att exempelvis samer tillhörde ett annat folk än etniska svenskar, något de knappast motsätter sig själva. Han förde ingen kampanj mot dessa folk och han sade inte att de skulle tas ifrån sitt medborgarskap eller något liknande.

Faktum är att Wolodarski lyckas föra fram nästan samtliga helt ologiska resonemang som idag används av liberaler och socialister. Vi bjuds också på Fredrik Reinfeldts tankegångar kring alla de tomma fält och ängar han såg när han var på resande fot, utrymmen som han ville se fyllas av asylanter:

"Regeringen såg sig tvingad att agera. Sverige är långt ifrån fullt, vilket alla som vet något om svensk geografi kan intyga, men mottagningssystemet är övertecknat – om vi inte ska acceptera att krigsflyktingar bokstavligen får sova under svensk vinterhimmel."

Wolodarski antyder att det skulle vara fullt acceptabelt att låta människor sova utomhus, bara de kan komma in i vårt land:

"Detta 'kapacitetstak' är förmodligen det moderna samhällets mest deprimerande paradox: ju rikare vi blivit, desto mindre misär orkar vi bevittna mitt i vårt eget samhälle."

För att illustrera denna paradox dyker då "julhandelsargumentet" upp:

"Det var förmodligen lättare att ta emot hundratusentals flyktingar under andra världskriget än vad det är i vår tid, då miljontals européer och amerikaner lägger pengar på Black Friday-shopping."

Wolodarski tillhör den stora skara som känner till exakt vad IS vill och kan förklara att det är ett minskat flyktingmottagande i Europa:

"Ty det IS vill, hellre än något annat, är att världen ska visa sig likgiltig inför muslimers lidande. Att stänga dörren för flyende syrier och irakier är precis vad terroristerna önskar, påpekar Michael Ignatieff i New York Review of Books. Ett Europa som sluter sig, som börjar misstro sin muslimska befolkning, som upprepar misstagen efter 11 september kommer att hjälpa IS att rekrytera nya sympatisörer. Jihadisterna önskar sig ju en apokalyptisk konfrontation med 'korsfararna', och söker bevis för att Europa trampar på muslimer."

IS behöver knappast några bevis för att fortsätta sin kamp. Den senaste islamistiska vågen inleddes för flera decennier sedan och påverkas inte det minsta av europeiska länders asylpolitik. Vår egen självmordsbombare togs i Sverige emot som flykting, men kände ändå att en attack mot civila stockholmare var motiverad. Det verkar alltid finnas muslimer som känner sig "trampade på", alldeles oavsett vad som sker i världen. Islamismen strävar helt enkelt efter världsherravälde.

Ännu en gång påminns vi alltså om att massinvandringsvurmarna saknar hållbara argument. När liberalerna inte för fram sin vision om att invandringen ska användas för att krossa arbetsmarknad och välfärd, faller de tydligen rakt ner i vänsterns nonsens.