tisdag 26 januari 2016

"Sverige ska vara ett invandrarland"




Säga vad man vill om dagens ledartext från Karin Pettersson, och det tänker jag göra, men den är åtminstone rättfram. Inte minst rubriken, "Sverige ska vara ett invandrarland", visar att vi här har att göra med en plan som inte nödvändigtvis handlar om "humanism". Marine Le Pen hade som vanligt rätt när hon i Europaparlamentet sade till församlingen:

"Ni kan sluta med ert hyckleri. Ni vill ha invandring. Det är ert projekt."

Karin Pettersson hänvisar till ett inlägg på Facebook, skrivet av Erik Nilsson som är statssekreterare med ansvar för etableringsfrågor, där en passage lyder:

"Vi klarar ett stort flyktingmottagande i Sverige. Jag tror själv att vi uthålligt skulle kunna klara att ta emot och integrera 100–150 tusen människor per år. Vi behöver förbättra mottagandet, bygga flera bostäder, anpassa utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken till de nya förutsättningarna, men vi kan klara det. Men mer än 10 000 asylsökande i veckan varav drygt 2 000 barn utan vårdnadshavare – det klarar vi inte! I alla fall inte om de människor vi tar emot ska kunna få drägliga liv och rimliga möjligheter i sitt nya land."

Fantastiskt. Visst skulle Sverige kunna släppa in 150 000 människor per år, och även 300 000, men är det gynnsamt för landets framtid? Att Erik Nilsson dessutom tror att sådana volymer ska integreras är absurt, särskilt eftersom Sverige redan har en stor mängd "utanförskapsområden" och uppenbarligen en mängd invånare som efter år av vistelse i landet inte kan sägas vara integrerade. Som så många andra som propagerar för massinvandring, bjuder han på svepande formuleringar om att tillflödet inte är något problem, eftersom det bara är att "anpassa" bland annat utbildningssystem och arbetsmarknad. Personer som Erik Nilsson nämner liknande aspekter i förbigående, som om de endast vore lite grus på vägen till det där inflödet, som av någon anledning är absolut nödvändigt.


Erik Nilsson arbetar med folkutbytet


Karin Pettersson fortsätter:

"På Aftonbladets ledarsida valde vi att i detta läge stenhårt argumentera för asylrätten.
Vi gjorde det eftersom vi trodde att Angela Merkel skulle baxa EU framför sig och se till att ansvar togs och gemensamma regelverk skapades.
Det hade varit det enda anständiga och rationella."

Jag följer förstås Aftonbladets ledarsida och har inte fått intrycket att deras "argumentation för asylrätten" grundar sig i några som helst överväganden, utan sker reflexmässigt eftersom massinvandringen är en viktig del av identiteten för personer som Anders Lindberg och därför har mycket lite att göra med vad Tyskland vidtar för åtgärder. Att i detta sammanhang använda ordet "rationell" är absurt, medan "anständig" är ännu ett av dessa meningslösa ord som används för att tysta all verklig debatt. Själv önskar jag det bästa för alla europeiska länder och blir inte mycket gladare av att Tyskland, Frankrike eller Norge får sina delar av folkvandringen. Karin Pettersson erkänner sedan att välfärden kräver en nationalstat och att EU behöver antingen yttre eller inre gränser, men glider sedan tillbaka till det nonsens hon är trygg i:

"Men en modern, progressiv vision om Sverige i världen innebär också att rusta vårt land för att vara en fristad för människor på flykt och att bejaka den öppenhet som bidragit till att göra oss till en av världens starkaste ekonomier."

Alltid när ordet "öppenhet" används av dessa personer bör man vara på sin vakt, då de gärna blandar ihop handel med asylinvandring. Det är inte asylinvandring från Mellanöstern som har byggt upp vår ekonomi. Att kalla visionen om massinvandring för "modern", är en variant av "Det är faktiskt 2016 nu" och hamnar i samma kategori som "anständig". Sedan kommer det då, som vore det självklart:

"Sverige ska vara ett invandrarland. På många sätt är vi redan det. En av fem svenskar är antingen själva födda utomlands, eller har föräldrar som är det. Ändå har denna nya nationella identitet inte riktigt sjunkit in."

Varför ska vi vara det? Att en stor del av befolkningen redan har en utomeuropeisk bakgrund är knappast ett argument för att politiken ska fortsätta, snarare tvärtom. Självklart kan inte heller en nationell identitet bytas ut på ett par decennier hos ett folk som i århundraden har haft samma etniska sammansättning, talat svenska och sett sig som svenskar. Vi har inte samma historia eller samhälle som USA. Det kan också vara värt att betänka att inte heller invandrargrupperna nödvändigtvis har tagit till sig denna nya nationella identitet, utan insisterar på att se sig som muslimer eller kurder, som om de aldrig hade hört talas om våra kulturmarxisters idéer om "öppenhet", "mångfald" och världsmedborgare.



Karin Pettersson framför många av de tröttaste tankegångarna ur hennes skrå och upprepar rentav Erik Nilssons deklaration ovan i dess helhet. Det enda positiva man kan säga om hennes alster är som sagt att det är ovanligt rättframt och hon kallar till och med massinvandringen just för en del av ett projekt:

"Skattesänkarhögern utnyttjar läget för att lägga fram förslag om lönesänkningar och villkorad välfärd. En modern socialdemokrati – gärna i armkrok med socialliberaler – måste hitta ett eget svar på flyktingkrisen, och göra den till en del av sitt projekt. Det handlar om integrationspolitik som bygger på jämlikhet, om kraftfulla investeringar och ett flyktingmottagande som är generöst och effektivt."

Liberalerna, här kallade "skattesänkarhögern", har alltid velat använda asylinvandringen för att krossa välfärdsstaten och arbetsmarknaden, men den målsättningen följer åtminstone någon sorts logik. En asylinvandring på den nivå som Karin Pettersson vill se, alltså inte helt fri men ändå runt 100 000 - 150 000 personer, går helt enkelt inte att kombinera med en socialdemokratisk välfärdsmodell, och vi ser redan nu hur den krackelerar, då socialtjänsterna inte kan hantera ens gruppen yngre afghanska män. Vänstern kommer alltså att tvingas höja skatterna lite mer varje år, vilket i sin tur kommer att slå mot det företagande som är en förutsättning för arbetstillfällen och skatteintäkter. I vanlig ordning tänker sig Karin Pettersson att asylinvandring har någonting med globalisering att göra:

"Migrationsströmmarna kommer inte att minska, krigen inte ta slut och globaliseringen inte upphöra. Båtarna kommer under överskådlig framtid att fortsätta lägga ut med kurs mot Europa."

Det är just det som är problemet. Om ett enda krig bröt ut vid ett enskilt tillfälle, skulle Europa kunna ta emot de som då drabbades i en isolerad insats, men dessvärre kommer krig och förtryck alltid finnas någonstans på jorden och följaktligen också människor på flykt. Dessutom ska man ha klart för sig att många av de som söker sig till Europa, och tar vägen över Medelhavet, i själva verket reser av ekonomiska skäl. Denna ström kommer att finnas så länge som Europa har en högre levnadsstandard än Afrika. Avslutningen blir lika patetisk som resten av texten:

"Sanningen är egentligen ganska enkel. Om vi långsiktigt ska kunna stå upp för öppenhet och anständighet och ta emot fler flyktingar än andra länder, så måste både vårt mottagande och vår integrationspolitik fungera på ett annat sätt än i dag."

Om nu sanningen är så enkel, skulle det ha varit intressant att få veta lite mer om hur mottagandet och integrationspolitiken skulle fås att fungera, utöver att den "måste" göra det. Varför det är ett självändamål att Sverige ska ta emot fler asylinvandrare än andra länder, förblir som vanligt också oklart.




14 kommentarer:

  1. För min del tror jag att Vänstern börjar bli ordentlig orolig om inte Europas populäraste och mäktigaste politiker kan stå emot Migrationens sprängkraft på Politiken Hur kan då 20% parti med ambitioner att vara statsbärande göra det. Enligt min mening pågår det två tävlingar mot noll Ett race inom EU för att ta så få som möjligt,dels i Sverige vilket parti kan ha den strängaste migrations politiken. Det enda som stoppar S att deltaga mer är MP som fungerar som bromskloss i frågan hur länge S har råd med det är en Tidsfråga. Hur länge har S råd att stå på fel sida av staket,under 20% ,under 15%.eller ännu lägre.

    SvaraRadera
  2. Tänk om Sverige vore ett ganska fattigt land utan barnbidrag, hyresbidrag, äldreförsörjningsstöd och med socialbidrag på samma nivå som fattigvården på 1920-talet. Tror sådana som Karin Pettersson att folk som "flyr från krig och förtryck" då hade valt det fridfulla men fattiga Sverige?

    Stig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så Sverige kommer att se ut. Min gissning är inom tio år.

      Nånstans högt uppe i hierarkin, långt över Petterssons förvirrade huvud, så tror jag det är del av planen.

      Radera
  3. -Denna ström kommer att finnas så länge som Europa har en högre levnadsstandard än Afrika."

    Precis. Afrikas levnadsstandard kommer dock vara kvar på den nivån som dess befolkning mäktar med, dvs U-länder. Europa kommer oundvikligen följa med ner i djupet i takt med att vi tillåter rasfrämlingar bosätta sig här.
    Ett land/kontinents välstånd är ett direkt resultat av folkets genetiska förutsättningar.

    SvaraRadera
  4. Jag VET att jag upprepar mig !
    Men: När man för tjugo år sedan identifierade de första utanförskapsområdena så var det TRE styck.

    Citat Nilsson: "Vi behöver förbättra mottagandet, bygga flera bostäder, anpassa utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken till de nya förutsättningarna, men vi kan klara det."

    Nu, efter tjugo år av förbättringar, åtgärder och insatser har vi .... 186 styck. Plus 55 no-go-zoner.
    Samt 200 marockanska gatubarn i Stockholm.

    Och ingen reagerar.
    Mer och mer samhällsfunktioner upphör att fungera. Då är det tryggt att veta att "vi kan klara av det".
    Men: Varför gör vi det då inte ?

    Tjalle

    SvaraRadera
  5. Antingen är personer som Karin Pettersson helt enkelt dumma i huvudet eller också inser de att de inte har något annat val än att fortsätta på den inslagna vägen för att hålla liv i sina karriärer. Nu när vi, för att citera folkbildaren Jan Milld, har facit i hand av invandringens konsekvenser kan det inte vara roligt att heta Karin Pettersson. Är det fler än jag som har noterat att hon ofta avslutar tv-debatter med gråten i halsen, väl medveten om att hon har förlorat?

    När jag ändå "har dig på tråden", Tobbe, vill jag passa på att berömma dig för din insats som gäst i poddradioprogrammet "Ingrid och Conrad". Precis som när du tidigare varit gäst i RLM var du stringent, verbal och kvick. Även om man inte har så många sekunders betänketid i den här sortens radio lät allt du sa genomtänkt och uttrycktes med en förtroendeingivande pondus. Jag ser fram emot att få höra dig i radio igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha, det var trevligt att höra! Det är ju ett lite ovant medium för mig, och dessa program följer inget som helst manus, så då får jag väl vara nöjd. Jag kommer säkert att delta någon gång igen i framtiden.

      Radera
  6. Bara när det gäller bostäder, så krävs alltså en upprepning av miljonprogrammet 1964-74 (en miljon nya bostäder på 10 år).
    Bara att hugga i. "Mot nya djärva mål", som de glada sossarna sade på den tiden. Dessutom skall ju bostäderna från det gamla miljonprogrammet renoveras..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men märk väl att inga bostadslösa svenskar kan komma i fråga för dessa nya bostäder. De får vackert nöja sig med SD:s båt i Stockholm, så länge det projektet nu varar.

      Radera
  7. Ja ack, enligt Karin Pettersson och även den klämkäcka Ylva Johansson är det bara att sätta igång att bygga hundratusentals bostäder. Inte en tanke på hur det ska finansieras, att de som tänks bo inte har några inkomster att betala med är inga problem i de här personernas värld. Att sådana här människor har tilldelats så enorm makt i vårt s as samhälle skrämmer mig oerhört.

    SvaraRadera
  8. Lösningen är väl att ta ner boendeytan till 2 kvadratmeter per person i stället för nuvarande 2,5. Jag anser också att Karin Pettersson och andra med hennes åsikter skall förklara hur integrationen av flyktingarna skall gå till, och vem som skall betala.

    SvaraRadera
  9. Man blir trött i mössan om allt tal om integration.
    Som boende i en förort i norra Stockholm med en invandrartäthet runt 85% så har integrationen gått åt motsatt håll under de senaste tjugofem åren. Det har blivit ett parallellsamhälle, där påverkan från det Svenska samhället är lika med noll idag. Karin Petterson och Anders Lindberg har ingen aning vad som försiggår här, utan sitter i sitt glashus och tillbringar sin fritid i ett helt annat samhällsklimat.
    Här har fem personer skjutits ihjäl de senaste halvåret på öppen gata, men hit reser inga journalister inkl. Löven.
    De få svenskar som bor kvar och de flesta är idag pensionärer, rör sig inte gärna utomhus och aldrig på kvällstid.
    De har ingen ekonomisk möjlighet att ta sig här ifrån och ingen som för deras talan. Som sagt, man blir trött i mössan om allt integrations svammel från msm.

    SvaraRadera
  10. "Visst skulle Sverige kunna släppa in 150 000 människor per år, och även 300 000, men är det gynnsamt för landets framtid? Att Erik Nilsson dessutom tror att sådana volymer ska integreras är absurt, särskilt eftersom Sverige redan har en stor mängd 'utanförskapsområden' och uppenbarligen en mängd invånare som efter år av vistelse i landet inte kan sägas vara integrerade."

    Jag tycker hela debatten är helt upp-och-ner. Det borde åligga förespråkarna av en hög invandring att påvisa att Sverige har förmåga att integrera redan härvarande personer innan man skruvar upp volymen på vårt mottagande.

    Istället har man ofta gjort det motsatta. Vissa har varit motvilliga att alls ens sätta ett tak för mottagandet. De som dock förespråkar ett mottagande i spannet 100 000 - 150 000 personer kan man ju dock resonera med i rationella termer. Dessa personer ska avkrävas svar på hur de avser att radikalt minska arbetslösheten hos redan härvarande invandrare. När dessa personer sedan, om några år, visar mig en vetenskaplig studie som påvisar hur arbetslösheten drastiskt sänkts i svenska utanförskapsområden kan vi börja prata volymer och om vilken integrationsförmåga Sverige har.

    Men det ska inte börjas i fel ända. Fel ända att börja i är att påstå att vi har förmåga att integrera stora grupper utan att kunna ge något vetenskapligt stöd för detta. Jag är skeptiskt till att Sverige har förmåga att integrera hundra-hundrafemtiotusen människor om året. Den dystra arbetslöshetsstatistiken för invandrarpopulationen idag är mitt stöd för denna skepsis.

    Viktigt är såklart också att tydligt och klart definiera vad som är en adekvat grad av integration i det svenska samhället. Vad är ett acceptabelt utfall? Jag tycker att ett acceptabelt utfall är att invandrare ska ligga mycket nära infödda svenskar i arbetsmarknadsdeltagande, inkomstnivå och skattebidrag till det allmänna för att det ska kunna talas om en lyckad integration.


    SvaraRadera
  11. Förövrigt: Varför ska Sverige prompt vara ett invandrarland? Om det handlar om humanism och att göra gott för mänskligheten ska olika handlingsalternativ vägas mot varandra. SD förespråkar mer hjälp i närområden och givetvis ska också bistånd diskuteras i dessa sammanhang.

    Det är inte ett självändamål att Sverige ska vara ett invandrarland. Det är något som vi ska kunna diskutera och vi ska kunna utvärdera på vilket sätt Sverige som nation gör störst nytta för mänskligheten. Genom invandring eller genom andra åtgärder som klassisk biståndspolitik eller kanske rentav riktade satsningar på att stödja svenska företags investeringar i produktionsanläggningar i utvecklingsländer.

    Vi ska inte ha ett slutet sinne utan diskutera detta rationellt. Att "Sverige ska vara ett invandrarland" är ett postulat som nästa liknar en dogm. Varför det? Är det det bästa för mänskligheten i stort? Är det det bästa för oss svenska medborgare? Sådana frågor får man inget svar på när folk bara fastslår saker utan utrymme för diskussion och reflexion.

    SvaraRadera