måndag 1 februari 2016

"Våra kvinnor"




Den flitige läsaren vet säkert att jag förutom etablerad media också försöker följa vad som rör sig i de mer bisarra vänsterleden, vars funderingar man får en god bild av på Twitter. Den senaste tiden har en liten storm mot begreppet "våra kvinnor" brutit ut, där vänsterkvinnor dels menar att de minsann inte tillhör någon och dels att de inte vill försvaras av "rasister", eftersom dessa skulle vara ett hot och per definition är kvinnoförtryckande. Jag trodde först att uttrycket kom från det berömda flygbladet i samband med aktionen på Centralstationen i Stockholm, men där står i själva verket "svenska kvinnor", så det förblir något oklart var den förhatliga frasen kommer ifrån, om det nu inte är så att vänstermänniskorna har hittat på den själva för att göra någon sorts poäng.

Intrycket att så är fallet förstärks av en märklig liten diskussion jag hade med vänsterpartisten Barbro Sörman, en av få i det lägret som inte har blockat mig. Jag ställde en fråga i samband med Alexandra Pascalidous mytomspunna kväll på Riche och fick svaret:


Jag har inte heller någonsin talat om "våra kvinnor", så det blev lite svårt att bemöta hennes omotiverade frågor, vilket jag försökte förklara:


Sörman ger sig dock inte, utan vill antagligen försöka locka mig till att på något sätt definiera begreppet "våra kvinnor":


Troligen hoppas hon att jag ska säga att "de iallafall inte är kommunister och massinvandringsvurmare", som jag då skulle anse förtjänade allt som drabbade dem, men jag kände att det då började bli dags att lämna den fruktlösa "debatten":



Detta replikskifte är måhända ointressant, men jag kom att tänka på det när Expressen tyckte att det var dags att hylla vänsterkampanjen i hela två artiklar; "Här säger kvinnor ifrån mot rasismen" och förstås "Vi är inte era kvinnor". Det roliga är alltså att "våra" verkar komma från ingenstans, även om Expressen som vanligt slirar på sanningen och garderar sig genom att säga "på sociala medier":

"I sociala medier försvaras dådet av män som hävdar att handlingar som dessa sker för att 'skydda våra svenska kvinnor'."

Bakom uppropet, eller vad vi nu ska kalla det, står kända extremister ur identitetsvänstern, som Ida Östensson. 

Det har blivit många TV-soffor för Ida Östensson


Kampanjen verkar gå ut på att man klistrar in en liten text:

"Inte er kvinna. Den rasistiska lynchmobben som drog fram i Stockholm i fredags (29/1), och diverse andra rasistiska och fascistiska grupperingar säger sig föra en kamp för att skydda vita/'svenska' kvinnor. Men de talar inte för oss. Kopiera den här texten och lägg upp en bild av dig själv och sprid i dina nätverk. Hashtagga: #inteerkvinna
Gör gärna bilden offentlig så den blir sökbar."

Ja, det hela är naturligtvis enormt fånigt. Expressens kanske uslaste skribent, Lars Lindström, såg här ett tillfälle att vispa ihop en liten krönika under rubriken "Rasisternas förtryck mot kvinnor är starkt". I den sedvanligt spretiga texten får vi bland annat veta:

"Alla vet eller borde veta att rasister, nazister och högerextrema har en kvinnosyn som går ut på att kvinnor ska hålla sig hemma vid spisen och förbereda middagen medan grabbarna går ut på stan och misshandlar invandrare.
Det finns inga rasister som har en normal syn på kvinnor. Där finns det en samsyn mellan de svenska rasisterna och de religiösa fundamentalisterna: bevarandet av de traditionella könsrollerna."

Efter detta uppskruvade tonläge, dessa halmgubbar och generaliseringar, har jag försökt analysera hur jag själv ser på saken. Jag är förvisso varken rasist eller nationalsocialist, men jag tillhör förstås mycket av det som brukar sortera under stämpeln "extremhöger", och vill därför bemöta denna senaste salva från fulmedia och twittervänstern. 

Jag tror som sagt att jag aldrig har använt uttrycket "våra kvinnor" och jag menar inte heller att kvinnor tillhör någon annan än sig själva. Det är förstås groteskt att, som Lindström, ge alla som är kritiska till asylinvandringen en speciell syn på könsroller, men låt mig bemöta även den tanken. Det är sant att till exempel den historiska tyska nationalsocialismen i mycket såg kvinnor som hemmafruar och mödrar, men själv vill jag att kvinnor ska ha samma möjligheter i arbetslivet som män och uppbära samma ersättning för samma arbete. För övrigt råkar den politiker som här hyllas oftast, Marine Le Pen, vara kvinna, vars eventuella "återgång" till spisen skulle vara en stor förlust.




Detta är naturligtvis en större ideologisk fråga, där kärnfamilj och mer traditionella könsroller till exempel skulle kunna gynna det barnalstrande vi så väl behöver, men jag ser inget egenvärde i dessa roller. Samhället borde däremot skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt för kvinnor att ta hand om barn, men till syvende och sist är valet kvinnornas eget. Ett roligt inlägg i debatten kom från Daniel Friberg, där han gav "Tre råd till svenska kvinnor", en insats som inte blev mindre festlig av att han skickade texten till de mest rabiata feministerna.

Jag är också övertygad om att de flesta nationalister, liksom de flesta män, på fullt allvar vill skydda kvinnor från våld och övergrepp, och situationen för dem förvärras faktiskt i det "mångkulturella" samhället. Det är bekymmersamt att vänsterns kvinnor vägrar kännas vid den kulturella aspekten vid till exempel de uppmärksammade händelserna i bland annat Köln och Stockholm, endast därför att de ser "antirasismen", det vill säga massinvandringen, som överordnad allt annat. Om vi lämnar Mellanöstern, så vet vi att Sydafrikas våldtäktsnivå är enormt hög, något som jag inte tror beror på genetik, men absolut på just kultur. Sedan kan jag hålla med om att de sexuella hot som riktas mot olika kvinnor som syns i offentligheten är förkastliga, men det är en helt annan fråga.

Slutligen kan vi kasta tillbaka beskyllningen om att tala för alla kvinnor mot identitetsvänstern, som i detta nu gör just det, trots att det finns mängder av kvinnor som motsätter sig massinvandring, mångkultur och landets förstörelse.




14 kommentarer:

  1. Dags att diskutera om någon äger nettoskattebetalare. :-)

    SvaraRadera
  2. Jag tror att våra kvinnor och våra män, menas vi själva, vår grupp, vi! Tex säger vi våra gamla och våra barn om hela gruppens gamla och barn, inte bara vår familjs? Våra skolbarn, våra traditioner, våra högtider, våra seder,etc. Helt enkelt vi! För vi finns här också, tycker jag? Annars måste vi kanske säga deras, men ska allt det jag räknade upp då vara deras och inget är vårt?

    SvaraRadera
  3. Jag tycker också att det blir märkligt när man ska försöka sätta kilar mellan allt som är vi? Kvinnor si och så, män si och så?
    Jag vill tillhöra oss! Vi kvinnor och män tillsammans igen, som det var förut!

    SvaraRadera
  4. Ännu en gång visar twittervänstern vilka imbecilla idioter de är när de anmärker ord som "våra kvinnor". Själv har jag ofta skrivit och sagt att det är en skam när Sverige inte ens kan skydda "våra kvinnor" från våldtäkter, rån och överfall begågna av utlänningar. Jag och andra som uttrycker sig så ger självfallet blanka fan i vad som drabbar kommunister och "antirasister",  de kan gott få smaka på kulturberikningens mest våldsamma sidor eftersom de propagerar så starkt för att alla Sveriges kvinnor inklusive de som inte tigger om det ska råka ut för kulturberikningens mest avskyvärda sidor. Med "våra kvinnor" menas SVENSKA kvinnor generellt sett.
    På precis samma sätt är det när Jan Björklund pratar om "våra skolungdomar i flumskolan" eller Jonas Sjöstedt pratar om "våra åldringar".
    Mina barnbarn som är i skolåldern är fan inte Jan Björklunds eller FP:s skolbarn och min numera avlidna kära gamla mor var defintivivt inte Jonas Sjöstedts eller vänsterpartiets åldring (hon var sosse fram till sin död) men någon sådan grav missuppfatyning lider jag inte av utan förstår vad både Björklund och Sjöstedt menar trots att jag ogillar dem båda två.
    Uttrycket "våra kvinnor" har heller ingenting med ägande att göra lika lite som "min bror" eller "min dotter" har det. En bror kan man mista kontakten med och kan då inte göra några juridiska anspråk på att få honom tillbaka som om han vore stulen och barnen har vi alla till låns tills de blir vuxna och i mer eller mindre grad tar avstånd från sina föräldrar. "Min" betecknar i de här fallen ett sorts förhållande och det är anmärkningsvärt att vänstern är så fixerad vid ägande att de inte ens fattar en så enkel sak.

    Stig

    SvaraRadera
  5. Tack för att du så sällan tar upp Lars Lindströms alster. Hur mår den mannen? Han är, väldigt, när Arnstad klass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit välsignat tyst från Arnstad på sistone. Betyder det att han håller på att tillfriskna?

      Radera
  6. Jag är kvinna, dessutom pensionär, och jag låter mig gärna försvaras av "medborgargarden".

    SvaraRadera
  7. På tal om Twitter, hörde en forskare i P1 förra veckan att ca 7% använder Twitter. Den siffran motsvarar ungefär vänster sympatierna hos folket. Att media ofta hänvisar till vad som sagts på Twitter, är för mig inte vad som tycks i folkdjupet som ibland antyds.

    SvaraRadera
  8. Debatten är lika infantil som vanligt i Sverige. Formuleringarna känns igen: "Sedan gammalt motiveras de vita männens våld mot icke-vita människors kroppar av att det utgör ett beskydd av vita kvinnor."
    Naturligtvis är det bara vita män som är våldsamma, medan icke-vita är fredliga pacifister som inte skulle drömma om att utöva våld, än mindre begå våldtäkt. I feminismens postkoloniala analys det vill säga.

    SvaraRadera
  9. Vi har vårt språk, våra lagar, vår kultur, våra män, våra kvinnor och barn.
    Vi har t.o.m. vår statsminister (tyvärr!).
    Den som inte vill dela vårt lands gemenskap har friheten att flytta till valfritt MENA-land.
    På så vis slipper de dessa "patriarkaliska strukturer" som vi har i Sverige.

    Om de här "fjortisarna" inte tänker sig för kommer de att gräva en stor grop åt sig själva.
    Med en sådan attityd kan de inte räkna med att någon svensk gentleman ska ingripa när de blir utsatta för brott av MENA-människor.

    P.S. Min fru kan kalla mig "min man" utan att jag känner mig "ägd".

    SvaraRadera
  10. Finns få saker som gör mig mer irriterad än när identitetsvänstern uttalar sig i mitt namn. Dessvärre möts man var dag i media av någon vänsterfeminist som med självgodheten lysande ur ögonen tvärsäkert utser sig till talesperson för mitt kön. "Kvinnor slår tillbaka mot rasismen", jo man tackar. Dessa islamistkramare kan dra åt helvete.

    SvaraRadera
  11. Nationalsocialismen var och är en kvinnovänlig ideologi.
    Hanna Reitsch är ett utmärkt exempel på att även kvinnor fick och uppmuntrades att pröva sina vingar.
    Kvinnor som hellre såg moderskapet som det viktigaste i livet, vilket det är, kunde få moderkorset på ålderns höst. Se igenom lögnerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte på exempelvis de utmärkelser du nämner och på hur kvinnor och familjer framställdes i propagandan, men naturligtvis fanns det starka och självständiga kvinnor också i Tredje riket - Leni Riefenstahl är ett annat exempel.

      Radera
  12. Tack för din uthållighet Tobbe!

    /Magnus

    SvaraRadera