Idag medverkade den gamle marxisten Göran Greider i Expressens podd "60 minuter". Som namnet antyder är samtalet närmare en timme långt, men jag fastnade för några minuter som förstås berör asylinvandringen. Jag tycker att det han berättar är intressant ur flera aspekter, inte minst det faktum att de flesta möjliga lärdomar tycks ha gått honom förbi.
I den då rådande situationen ville Göran Greider alltså se en "tredje linje", som trots allt innebar någon form av begränsning. Han vill fortfarande se vad som i min mening är enorma volymer, men med tanke på hur många vänstermänniskor som i debatten endast poserar och för enkelhetens skull protesterar mot alla skärpningar, innebär detta ett förhållandevis omdömesgillt ställningstagande. Självklart blir han då reflexmässigt kallad rasist, eftersom detta ord har förlorat all innebörd och Sverige har format en hel generation som tror att begreppet handlar om invandringspolitik, där alla som inte förespråkar fri invandring per definition är just rasister.
Av denna historia hade han kunnat få nya insikter, men hans erfarenheter verkar inte alls ha bidragit till en större förståelse för problemen med det svenska debattklimatet. Trots att han själv kallades "rasist", har han sedan inga som helst problem med att lika slentrianmässigt använda samma beteckning för Sverigedemokraterna. Paradoxalt nog var en av anledningarna till att han ville skärpa invandringspolitiken att det skulle förhindra ytterligare tillväxt för Sverigedemokraterna, som vänstern vill bekämpa just för att partiet vill skärpa invandringspolitiken. Demoniseringen av SD har gått så långt att namnet i sig skapar motstånd, vilket gör att det har blivit mer eller mindre oväsentligt vilken politik partiet faktiskt driver eller vilka förslag som läggs. Vi ser ju också hur Moderaterna kopierar förslag efter förslag från SD, men ändå uppvisar, åtminstone officiellt, en enorm beröringsskräck inför detta parti.
Göran Greider menar att många håller med honom, men inte vågar stå för det utåt, en situation som endast är alltför välbekant för varje invandringskritiker. Hur begränsad Greider är av sin position inom vänstern framgår dock av att han ändå inte vill tala om någon åsiktskorridor, vilket vi kan anta endast beror på att det främst är liberala skribenter som har tagit till sig begreppet. Även vi dissidenter förstås, men vi räknas ju aldrig riktigt i de lite finare människornas salonger. Han tycker rentav att i den mån en sådan korridor har funnits, har den varit av godo eftersom det har skadat Sverigedemokraterna. En föga principiell eller ens intellektuell hållning.
Göran Greider har förvisso insett att de konventioner som alltid åberopas är skapade i en annan tid och inte är anpassade för en veritabel folkvandring från fattigare länder, men han blundar för denna folkvandrings konsekvenser. Likt många vänstermänniskor ser han endast de omedelbara praktiska problemen med en årlig invandring av 163 000 personer, och följande uttalande är egentligen häpnadsväckande:
"Vad man än har för praktiskt ställningstagande nu, så måste man ha på sikt den här hållningen att Sverige bör i all evighet ta emot så många flyktingar vi bara kan. Det finns ingen väg förbi det."
Det finns en självklar väg förbi det, nämligen att ta emot så få asylinvandrare vi bara kan. Göran Greider må se sig själv som en intellektuell, men hans perspektiv är ofta förvånansvärt begränsade. Vi får nog fortsätta att se honom som en relik från svunna tider, oförmögen att förstå samtiden fullt ut och än mindre kapabel att begrunda framtiden.
Suverän analys Tobbe.
SvaraRaderaAsylrätten kom till för att kunna fly till ett grannland och inte för att åka ett kvart varv runt jorden och bli livstidsförsörjd av ett folk styrda av onda eller naiva politiker och tjänstemän.
SvaraRaderaGöran Greider är tillräckligt intellektuellt hederlig för att förstå att man inte kan ha en obegränsad invandring. Däremot det där talet om att vi nu ska rusta oss och anpassa våra system och stärka vår integrationsförmåga så att vi i evighet kan ta emot så många invandrare som möjligt. Vad handlar det där om?
SvaraRaderaSverige är ett litet land med en liten befolkning. En stor invandring är kostsam och sliter hårt på vår ekonomi. En mycket omfattande invandring innebär långsiktigt inte bara ekonomiska bekymmer. På lång sikt handlar det om att majoritetsbefolkningen förvandlas till en minoritet i det egna landet. Om invandringsfanatikerna får sin vilja igenom gissar jag att detta inträffar redan under min livstid. Hur det på något vis kan anses vara sunt och riktigt förstår jag inte.
Det kan inte gärna handla om något annat än ett bottenlöst förakt för sitt land och dess historia, kultur och seder. Det finns knappt ord att beskriva det hela med. Men jag förstår det som något slags inverterad patriotism. Allt är uselt, värdelöst och sunkigt med Sverige. Inget är värt att känna stolthet och glädje över. Allt vad tidigare generationer åstadkommit är bara skit och elände och talar vi om vårt förflutna ska vi bara göra det i skam.
Är detta självhat sunt? Jag tycker inte det utan jag upplever det som sjukt.
Ja, det är självhat parat med en enorm självgodhet. Fast det vi kallar självhat är kanske lite missvisande eftersom hatet avser samhället och de fårskallar som utgör den etniska urbefolkningen. Dvs alla utom vänsternarcissisterna är fårskallar. Intressant att fenomenet finns utomlands också, i Österrike vräker den hemska skatan Elfriede Jellinek ur sig sitt hat mot det österrikiska samhället helt öppet.
SvaraRadera