Skuld genom bloggläsning

Jag har här tidigare tagit upp vänsterns enorma fixering vid åsiktsmotståndare, men låt oss titta på fenomenet ännu en gång, då det är både märkligt och lite komiskt. Det skrivs ibland om Alliansen, gärna kallad "borgarna", men än mer fascinerade är dessa människor av Sverigedemokraterna. Hand i hand med det stora intresset för partiet, går en besatthet av att registrera och hänga ut, tydligast manifesterad hos organisationer som Researchgruppen och Expo, men något som även många av vänsterns gräsrötter gärna ägnar sig åt. När SD eller någon av partiets företrädare ska svartmålas, handlar det oftast om att leta upp något uttalande som kan hånas, eller förstås kan tolkas som rasism, samt det skuldbeläggande som brukar kallas för "guilt by association", alltså där någon kan angripas genom vem denne har träffat eller vad denne har läst.

För att åskådliggöra den sistnämnda taktiken, tänkte jag visa ett par exempel där min egen sida har använts som det där förfärliga, vars förkastlighet sprider sig till den som kommer i närheten.

Någon i Högsby har rentav skapat en särskild sida som enbart belyser vad de lokala SD-företrädarna har skrivit och länkat till på Facebook. En dag utgör nedanstående koppling det värsta övertrampet:

Den beskrivande texten lyder:

"Leif Gustavsson, SD Högsby har på Facebook länkat till bloggen Tobbes Medieblogg. Skriver på bloggen gör Tobias Svensson som också är skribent för den högerextrema tidningen Nya Tider. På bloggen skriver han bland annat under etiketten 'Våra bröder i Europa' om de högerextrema partierna Britain First, Front National och Vlaams Belang."

Här sker skuldbeläggning i ett antal led, där själva grunden endast utgörs av vad sidans skapare själv stämplar som "högerextremt". Eftersom denne inte bryr sig om att förklara varför tidningen eller de uppräknade partierna ska kallas "högerextrema", skulle det ju ha varit enklare att helt enkelt säga att SD-företrädaren länkar till "en högerextrem blogg". Det är för övrigt alldeles sant att jag skriver för Nya Tider och här lyfter fram bland annat de partier som nämns, något som inte ger mig den minsta skam.

Skuldbeläggandet genom koppling är som alltid mycket märkligt. Varför skulle inte denne Lars Gustavsson kunna länka till en text om Annie Lööf, bara för att det på samma forum skrivs om bland annat Vlaams Belang? Den stora frågan förblir dock varför någon utvecklar ett specialintresse kring vad ett antal sverigedemokratiska kommunpolitiker gör på sociala medier.

Vänstermänniskan Christer Gunnarsson är desto mer rättfram med epiteten:

Det var uppenbarligen inte bara Christina Vallsten som tyckte att det klippet var sevärt, eftersom det har setts av över 9 000 personer. Att Christer Gunnarsson inte ens stavar rätt till partinamnet, gör att man kan misstänka att hans insikt i Front National och dess program inte är särskilt djup. Ni läsare vet också att denna blogg inte innehåller rasism, eftersom det inte är min utgångspunkt för att kritisera asylinvandringen. Sannolikt skrivs "rasistbloggen" på ren rutin, dels för att begreppet "rasism" nuförtiden nästan enbart avser en viss hållning i invandringsfrågan, men framför allt kanske på grund av den svenska flaggan längst upp till höger. Att Gunnarsson skulle ha läst särskilt många av mina inlägg betvivlar jag. Precis som i det första exemplet är det egentligen obegripligt varför sverigedemokraten ifråga inte skulle kunna rekommendera ett klipp som hon tycker är sevärt. Denna rekommendation betyder inte heller att hon håller med om allt jag skriver, vilket förstås gäller även alla andra som tar del av mina inlägg.

Det verkligt paradoxala i alla dessa försök att skuldbelägga sverigedemokrater på grund av deras kontakter eller deras läsning, är förstås att det borde vara helt onödigt. Personer som de ovan ogillar redan SD, och ur deras synvinkel borde det inte förvåna om någon ur ett fascistiskt eller högerextremt parti uppskattar något annat fascistiskt eller högerextremt parti. Att många sverigedemokrater läser Avpixlat, Fria Tider, eller varför inte denna blogg, är inte mer anmärkningsvärt än att en socialdemokrat läser Aftonbladet. Våra meningsmotståndare må tycka att alternativa medier, eller vissa utländska partier, är förkastliga, men det betyder inte att de är det i någon sorts objektiv mening.

Jag får väl se dessa försök att svartmåla sverigedemokratiska företrädare som ett litet tecken på att det jag skriver åtminstone syns och väcker någon form av uppmärksamhet. Att bli utmålad som "högerextremist" och "rasist" hör helt enkelt till det svenska debattklimatet och har ingenting att göra med vad jag faktiskt skriver och står för. Vänsterns ogillande kan ni ju se som en del av kvalitetsgarantin och i sig ännu ett litet skäl till att fortsätta läsa och sprida!