Även Daniel Swedin missförstår burkinifrågan

Det svenska etablissemanget har redan blivit mycket upprört över att några franska kuststäder har utfärdat förbud mot bärande av den så kallade "burkinin", alltså en stranduniform för att man ska kunna visa upp sin ideologi även när man badar. Skribenter från både höger och vänster har försökt att framställa frågan som att det handlar om mäns behov av att reglera "kvinnors kroppar". Idag har så hela twittervänstern gått igång på bilder från Nice där polisen upprätthåller lagen. Bilden kommer dessutom från Nice, där jag skulle säga att dessa symboler är särskilt motbjudande.

Idag blir det så dags för Daniel Swedin att i Aftonbladet kommentera bilden och i stället för att jämföra med Europa hundra år tillbaka i tiden, väljer han lite mer originellt att referera till dagens Iran, men syftet är som vanligt att säga att sådana lagar inte hör hemma i Europa 2016. Det kommer att bli dumt, men till Swedins försvar ska sägas att han är en av få som ändå har skaffat sig en viss kunskap om vad det i Frankrike handlar om:

"I Frankrike för man sedan revolutionens dagar en hård kamp för separationen mellan stat och religion. De kallar det laïcité och kampen har under de senaste decennierna särskilt haft udden mot muslimer. Sedan 2004 är det förbjudet att bära muslimsk slöja, judisk kippa och synliga kristna kors i de franska skolorna. Sex år senare förbjöd den franska senaten heltäckande slöja i kollektivtrafiken, på gatan och på marknader."

Här framställs det som att en udd var riktad mot muslimer redan från början, sannolikt på grund av den där helt omotiverade islamofobin, men när principen lanserades för ett par hundra år sedan fanns knappt någon muslim i landet. Att muslimer blir den främsta måltavlan beror förstås på att det är just de som vägrar att anpassa sig till värdlandets normer och insisterar på att manifestera sin ideologi så synligt som möjligt.

Frågan om ansiktstäckande slöjor är en helt annan och handlar huvudsakligen om säkerhet och att kunna identifiera människor i stadsbilden. Det kan tilläggas att även rånarluvor och hjälmar med visir är förbjudna, utom i trafiken. Därefter blir det dags för lögnerna:

"Den konservative politikern Nicholas Sarkozy återlanserar sig nu som presidentkandidat med löften om att alla skolbarn - även judiska och muslimska - ska tvingas äta fläsk och att huvudduk ska förbjudas på universitet."

Nej, han har förstås inte föreslagit att alla ska tvingas äta fläsk, utan att skolor inte längre ska erbjuda särskilda alternativ utan fläsk, vilket faktiskt är en avsevärd skillnad. Även här handlar det om statens konfessionslöshet, där Sarkozy menar att allmänna skolor inte ska göra skillnad mellan olika barn och att de som har särskilda krav för sina barn kan sätta dem i privatskolor. Det är å andra sidan inte alldeles konstigt att Swedins förståelse inte når hela vägen, eftersom han på fullt allvar anger en nättidning från Arkansas i USA som källa. Det ska bli dummare:

"Enligt en studie från Brookings Institution är det från länder där man talar franska eller där man inspirerats av den franska kulturen som särskilt många åker för att strida i Irak och Syrien.
'Fyra av de fem länder som har de högsta nivåerna av radikalisering i världen är franskspråkiga”', skriver forskarna Will McCants och Chris Meserole i tidskriften Foreign Affairs.
[...]
Meserole och McCants menar att de här principerna gjort det omöjligt för många franska och belgiska troende muslimer att vara en del av den nationella kulturtillhörigheten. Lägger man på ungdomsarbetslöshet, rasism och urbanisering blir det lätt för missionerande extremister att hitta deltagare till terrorkriget i Mellanöstern."

Här nämns Libanon och Tunisien, men inte till exempel Algeriet, eftersom terrorresorna naturligtvis inte har någonting med det franska språket eller Frankrikes sekularitet att göra. Egentligen borde även kristna och buddhister känna sig lika kränkta av denna princip, men det verkar inte få dem att ta till vapen. Det verkliga svaret är helt enkelt att Frankrike har Europas största muslimska befolkning och andelen är inte blygsam heller i Belgien. Sverige ligger högt på listan, liksom Storbritannien, medan Polen och Tjeckien av någon anledning inte skickar många. På samma sätt skulle jag vilja hävda att islam nog är en viktigare faktor än ungdomsarbetslöshet, rasism och urbanisering.

En viktigare bild från Nice, som förvisso inte upprör
den svenska vänstern på samma sätt, men som kanske
också säger något om islam i Europa.

Slutligen kommer det då, den där eftergivenheten som Europa alltid ska visa, och Daniel Swedin drar sig inte för att citera en lika politiskt korrekt svensk journalistkollega:

" 'För IS är muslimhatarna utmärkta rekryteringsverktyg, särskilt när de nu växer i inflytande och tar allt fler platser i de europeiska parlamenten. Kolla, kan IS-rekryterarna säga, västländerna trampar på oss, på dig. Som muslim kommer du alltid vara mindre värd i Europa och USA. Kom och bygg kalifatet i stället!' Så skriver Niklas Orrenius i sin kommande bok 'Skotten i Köpenhamn'.
Tror vi att bilderna av franska moralpoliser som hotar en solbadande kvinna med pepparsprej om hon inte tar av sig huvudduken skapar fler eller färre kalifatbyggare?"

Då tar vi det igen. Islamismens senaste våg anses ha uppstått med den iranska revolutionen 1979 och grunden för jihad finns i de religiösa urkunderna. Att islamism och terror skulle avta om vi bara såg till att gå deras krav till mötes och göra Europa mer muslimskt är mer än naivt; det är ologiskt och idiotiskt. De kommer alltid att känna sig "trampade på" fram till att hela världen är islamisk. Det enda vi ska göra är att bjuda motstånd, inte bara mot uppvisningarna av symboler, utan framför allt mot den demografiska erövringen.