onsdag 12 oktober 2016

Åsa Linderborg famlar efter rätt taktik




Som jag har sagt förut, tycker jag att det kan vara intressant att läsa vad Åsa Linderborg skriver. Det ska inte ses som någon stående ovation för hennes texter, utan säger mer om den allmänna nivån i etablerade medier och mina förväntningar på dessa. Åsa Linderborg är på intet sätt ett geni eller en makalös stilist, men verkar åtminstone fundera något varv, till skillnad från exempelvis DN:s kulturskribent Kristina Lindquist, som i krönika efter krönika kort och gott säger att det som hon inte tycker om ska förbjudas. Naturligtvis lär det finnas tusentals svenskar som skulle vara lämpligare som kulturredaktör, men Sverige är ju inte en meritokrati.

När hon idag skriver om hur man bör "Sluta ducka för SD" anser jag förstås att hon har fel i det mesta, men hennes inlägg kan ändå bli ett avstamp för mina egna funderingar. Hon inleder med den senaste attacken mot yttrandefrihet och demokrati som vi tittade på i förrförra inlägget:

"I bokmässans efterdyningar lyfter Petter Larsson kravet att Sverige borde förbjuda vissa högerextrema organisationer (Aftonbladet Kultur 5 okt). I helgen föreslog Feministiskt initiativ samma sak. Problemet med den metoden är att de som förklaras illegala går under jorden eller ombildar sig till något som trots allt uppfyller kriterierna i en liberal demokrati. Se Tyskland." 

Åsa Linderborg är inte precis en demokrat ut i fingerspetsarna, utan ser frågan främst ur taktisk synvinkel, men principiellt är naturligtvis det stora problemet med den metoden att man då lämnar yttrandefrihet och demokrati. I Sverige är dessutom problemet att "rasism" och numera även "nazism" har kommit att bli tämligen flytande begrepp. Även jag tycker att det kan finnas skäl att ha en lagstiftning mot hets mot folkgrupp, då i ordets rätta bemärkelse som i fallet Rwanda och Radio Mille Collines, men vad ovan nämnda vänstermänniskor vill är inte att förhindra faktisk förföljelse av människor, utan som vanligt att tysta röster de själva ogillar. Mycket av det uppfyller dessutom redan "kriterierna i en liberal demokrati". För övrigt är det förstås något patetiskt att hon ännu en gång för en diskussion med Petter Larsson på samma redaktion, men det känns kanske tryggare än att diskutera med själva fienden. Även i denna text kommer dyker den nya svepande kategoriseringen upp:

"Möjligen kan man förstå kravet på en drastisk inskränkning i organisationsfriheten om nazismen vore på väg att bli en massrörelse, men ärligt talat, de svenska nassarna är väldigt få också om de har monter på bokmässan."

Linderborg använder gärna ord som "nassar" och "rassar", vilket varje gång påminner om hennes barnslighet och intellektuella begränsningar. Dessutom fanns så vitt jag vet inte en enda nationalsocialistisk utställare på Bokmässan. Kanske är det lika bra att dessa människor får diskutera frågan redan innan Nordfront anmäler sig till mässan, men då får de förstås svårigheter att reda ut hur alla dessa "nazister" skiljer sig åt. Så länge som Oktoberförlaget och Hotell Gästis får medverka borde för övrigt även uttalade nationalsocialister göra det. I en liten mening ska Åsa Linderborg sedan återigen visa upp sin demokratisyn:

"Dessutom öppnar en sådan lagstiftning för repression även mot vänstern, som också uppfattas som 'extrem'."

Ja, självklart. Om man ska förbjuda organisationer med hänvisning till att de vill avskaffa demokratin eller liknande, borde det rimligen gälla även kommunistiska sådana. Vad alla dessa förbudsivrare nog egentligen tänker sig är att det är just deras speciella lista med fiender som ska tillämpas. När Åsa Linderborg därefter funderar på varför människor röstar SD, när de "egentligen borde gå åt vänster", kommer så de inslag av insikt som hon trots allt bjuder på:

"Kanske för att antirasistiska opinionsbildare oftast behandlar SD:s väljare som samhällets bottenskrap. I stället för att prata med och till dem, har man pratat om dem och då ständigt som en hop inskränkta dumhuvuden man inte kan föra ett rationellt samtal med. I sina värsta stunder låter antirasisterna som vilken klassföraktande borgare som helst. Elitismen kan verkligen vara monumental hos dem som kräver 'tolerans' av alla andra."

Dessutom gör de sig därmed fullständigt blinda, där de sitter och skickar små skämt till varandra om sverigedemokraters dumhet. De senaste dagarna har Politism, IRM och övriga misstänkta suttit och formulerat små fyndigheter kring Oscar Sjöstedt, oerhört viktigt och begåvat i deras värld, men en metod som inte lär omvända en enda sverigedemokrat eller ens någon utanför de egna kretsarna. Innan hon faller in i det sedvanliga resonemanget som grundar sig i att sverigedemokrater innerst inne bara vill ha vänsterpolitik, blir det tydligt att även Linderborg famlar efter lösningar för att stoppa SD:

"Men förklaringen ligger också i hållningen att man inte ska prata med sverigedemokrater av princip. Petter Larsson menar att vi visst har försökt ta debatten om SD:s idéer, men att det visat sig vara meningslöst. Därför ska de fortsättningsvis bemötas med ignorans och tystnad. Det är en hållning som jag själv har delat, men som jag med facit i hand finner totalt misslyckad."

Redan det faktum att man inte kan vinna en debatt om idéer borde stämma till viss eftertanke, men det är inte vänsterns styrka. Också hur man ska kunna tysta ned ett parti som SD, när det sitter i riksdagen och internet har möjliggjort fri debatt, förblir en gåta. Vi kan avsluta med ett exempel av den eviga vänsteranalysen:

"Varje fråga hur flyktingmottagandet ska betalas kontras med: 'Sverige är rikt, vi har råd'. Ja, Sverige är rikt, men hälften av alla som bor här känner in på huden att de egna inkomsterna inte räcker till. Den andra hälften kan enkelt öppna sina plånböcker, men då får vi vara tydliga med vilka det handlar om 'som har råd': de som tjänar bra (som jag) och storfinansen."

Det stora problemet för alla dessa vänsterdebattörer, som förgäves försöker komma fram till olika strategier, är att de vägrar inse att människor röstar på invandringskritiska partier för att de är kritiska till invandringen. Inte heller kan inflödets enorma kostnader tas från "de rika". Så länge som vänsterpartierna fortsätter plädera för omfattande asylinvandring saknar de trovärdighet i allt som rör välfärd, eftersom de två fenomenen rent logiskt står emot varandra. Framför allt är det inte asylmottagningens omedelbara kostnader som är den värsta konsekvensen, utan naturligtvis det tilltagande sönderfall vi redan ser i form av exempelvis bilbränder, gruppvåldtäkter och muslimska krav. Det känner även "arbetaren" av och kan resonera kring, och därför kommer vänsterns tal om skattehöjningar och omfördelning eka tomt. Att kraven på förbud nu dyker upp är ytterligare ett bevis på att det inte går att logiskt motivera en enorm asylinvandring och att det inte heller går att tysta en stor folklig opinion i frågan. Tyvärr, Åsa Linderborg, ni kan inget göra för att stoppa det folkliga motståndet.





7 kommentarer:

  1. Lennart Granqvist12 oktober 2016 kl. 14:09

    Lysande!
    Varför ser man inte en så djupträngande analys i "finbloggen" ledarsidorna.se?





    SvaraRadera
  2. Nu ska det för en gångs skull bli låg nivå här på Tobbes medieblogg, så känsliga läsare varnas för att läsa vidare. Sådär, då var varningen utfärdad, härifrån läser man vidare på egen risk. Problemet med Åsa Linderborg är att hon är så snygg. Det är mycket lättare att karaktärsmörda till exempel Helle Klein eller Lena Mellin, som ju knappast någon har sexuella fantasier kring. Så simpla är vi medelålders heterosexuella CIS-män i våra tankebanor. Jag tror att det i grunden handlar om samma fenomen som när grovt kriminella män får säckvis med beundrarpost från kvinnor som tror att de genom kärlek ska kunna leda in mannen i fråga på rätt spår. I fallet Åsa Linderborg är det ju uppenbart att hon inte är korkad, och utifrån de premisserna tänker sig jag, och kanske många med mig, att hon skulle gå att "omvända". Nåja, jag tycker ändå att du lyckades hitta en lagom nivå att bemöta Åsa Linderborg på, Tobbe. Vi får heller inte glömma att hon också var en av få meningsmotståndare som faktiskt tog sig till Nya Tiders stånd på bokmässan och skakade hand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var verkligen låg nivå på din kommentar. Om Åsa Linderborg är snygg är en smakfråga. Jag tycker att hon har ett alldagligt utseende men för att vara neobolsjevik har hon en förvånansvärt sympatisk utstrålning i TV-rutan. Någon utbredd önskan att omvända henne pga att "hon är så snygg" och att medelålders heterosexuella CIS-män pga sexuella fantasier
      har lättare för att avstå från att karaktärsmörda henne än Melin och Klein får du nog stå för själv. Det är en projicering.
      Men tack ändå för din lite originella kommentar även om det är långt till 1:a april.

      Radera
  3. Demokratin och yttrandefriheten är under attack på ett sätt och från ett håll som jag inte har sett maken till under de 45 år jag har varit vuxen nog att någorlunda förstå och sätta mig in i politik. (Jag brukar räkna från min 15-årsdag 1971)

    "Jag anser att det är antidemokratiska, totalitära strömningar inom journalistiken som är ett hot mot yttrandefriheten", sade Janne Josefsson under debatten med Publicistklubben igår.

    Man kan tillägga att de även är ett hot mot demokratin och all form av "ANSTÄNDIGHET" (vilket är ett populärt uttryck när "antirasistiska" journalister försvarar massinvandringen).

    Att en klonad Stalin och neobolsjevik som Petter Larsson kräver att Sverige borde förbjuda vissa "högerextrema organisationer" är inte förvånande och att SD, Avpixlat, Fria Tider, Exponerat och Nya Tider är de  "högerextrema organisationer" han vill utplåna i första rundan är uppenbart eftersom verklighetens högerextrema organisationer är så små att de är sgs helt ointressanta. Man tar inte fram storsläggan för att slå ihjäl en liten fluga...  I andra rundan blir det enskilda bloggare som denna Tobbes Medieblogg som förbjuds och då har Europa fått sitt eget Nordkorea.
    Det som är lite förvånande är att antidemokratiska neobolsjeviker får utrymme i Sveriges största kvällstidning Aftonbladet.

    Nu kräver dessutom en annan ökänd neobolsjevik, nämligen Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, att de "demokratiska partierna" måste ingå ett nytt slags avtal i stil med Decemberöverenskommelsen för att skydda "allas lika värde" från SD.
    Den gravt missbrukade FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna förvanskad till dårpippi-slogan "allas lika värde" används till att motivera allt möjligt hur antidemokratiskt det än är. Anders Lindberg skulle inte dra sig för att föreslå koncentrationsläger för sverigevänner om det inte bara påminde så mycket om nazism men det är faktiskt en kommunistisk uppfinning vilket kamrat Lindberg lyckligtvis inte känner till för i så fall hade han inte skämts för att föreslå det.
    Anders Lindberg vill kopiera Hitlers fullmaktslag ännu en gång trots att den fortfarande praktiseras även om den strukits på pappret. Ingen vettig människa betraktar väl något parti i Alliansen som oppositionsparti.

    SvaraRadera
  4. "dårpippi-slogan "allas lika värde""

    Precis !
    Ingen vet vad floskeln betyder.
    Men alla som vill visa sin ohämmade förträfflighet använder den.

    Om jag tyder den språkligt så borde ju alla ha samma lön, köra samma bil (Porsche Panamera Turbo GT ?). och bo i likvärdiga inrättningar.

    Men när jag ser att i nästa mening så ska inte "allas lika värde" gälla för alla utan det behövs vissa förutsättningar som jag inte uppfyller så ser jag att jag tämligen omgående kan avskriva min Porsche.

    Tjalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om alla hade ett lika värde så skulle alla bemötas med samma grad av respekt men en akademiker mitt i karriären bemöts med större respekt än en s.k. a-lagare och en expert inom ett visst område kan sitta och breda ut sig hur mycket som helst i TV även inom områden utanför hans eget gebit medan den vanlige "Nisse i Hökarängen" är totalt ointressant, både som individ och som representant för den (obildade) samhällsklass han tillhör. Skulle "Nisse" dessutom vara SD:are så är han en obildad bondtölp som köper sina kläder på Dressman där det fina PK-folket inte ens skulle köpa sina kalsonger.

      Radera
  5. När Åsa Linderborg frågar sig varför folk röstar på SD när de "egentligen borde gå åt vänster" avslöjar hon att SD är ett parti som attraherar s.k. vanligt folk och om hon inte helt har idiotförklarat allmogen dvs proletariatet och dess förmåga att känna igen verklig nazism och rasism kan ju SD inte vara ett rasistiskt/nazistiskt parti.

    SvaraRadera