lördag 8 oktober 2016

Dessa "skandaler"




Redan efter "järnrörsskandalen" uttryckte medierna förvåning över att det viktiga avslöjandet inte verkade påverka Sverigedemokraternas opinionssiffror. Jag tror att denna förvåning var alldeles uppriktig och jag tror att dessa mediemänniskor faktiskt föreställde sig att filmklippet närmast skulle utplåna partiet. Så blev inte fallet, mediemänniskorna gnuggade sina huvuden, och har sedan dess uppgivet konstaterat att allting "rinner av" detta parti på något obegripligt sätt.

I mediekretsar, men knappast någon annanstans, anses man fortfarande uppnå höjden av fyndighet om man petar in ordet "järnrör" i något sammanhang där SD nämns. Sedan dess har vi med jämna mellanrum bjudits på någon bild, uttalande eller filmklipp, som vi förstår ska utgöra en ny skandal. Det senaste exemplet är ett filmklipp där ekonomisk-politiske talesmannen Oscar Sjöstedt drar en anekdot om några tyska kollegor som han ska ha haft, en sekvens som verkar ha lämnats in till hatbloggen IRM av någon kollega som en del i det eviga maktspelet.

Det mest fascinerande, eller snarare patetiska, är hur dessa olika inspelningar alltid skildras. På en vardaglig situation tillämpar man en mycket allvarsam politisk analys och skruvar för säkerhets skull sedan upp denna ytterligare några steg. Om någon vid ett tillfälle använder ordet "hora", vittnar det om en djup sexism, förekommer ordet "neger" i ett skämt, utgör det ett allvarligt fall av rasism och afrofobi. Fallet med Oscar Sjöstedt är särskilt fånigt, då hans anekdot framför allt gör narr av några före detta kollegor, men som nu på fullt allvar utmålas som antisemitism. Om någon ska bli kränkt av denna senaste filmsnutt, vilket ingen behöver bli, är det tyskar, som sedan länge är trötta på att förknippas med vad som trots allt endast var tolv år av deras historia. Tyskar har oändligt mycket mer att göra med CDU än med NSDAP.

Samtidigt har någonting liknande utspelats i USA, där man har hittat en ljudinspelning från 2005 där Donald Trump uttrycker sig någorlunda grovt om kvinnor:







För några år sedan kunde man ha sagt att de förfärade reaktionerna var typiska för det puritanska USA, men eftersom Sverige alltid följer detta land hack i häl, reagerar vårt etablissemang nu på exakt samma sätt. Själv är jag inte det minsta chockerad, vilket jag inte heller var av filmsnutten från stockholmsnatten. Så där kan män, och kvinnor för den delen, prata med varandra, och så där kan det tjafsas fram och tillbaka på festnätterna. 

Fenomenet med uppmärksammade "skandaler" av detta slag kan leda oss till två slutsatser. Antingen handlar det om ren politisk manipulation, eller så har de som påstår sig förfäras levt ytterst skyddade liv. För den första varianten talar att de som förfäras är politiska motståndare, som plötsligt chockeras av att de partier och de personer som de ändå hatar gör någonting som de ogillar. Störst hycklare i detta sammanhang är förstås just IRM, vars hela syfte är att försöka svartmåla SD, men ändå tycker att den ene eller den andre ska uteslutas för att denne tydligen inte passar in i SD:s plötsligt utmärkta värdegrund.

Hyckleriet framgår också av att det vänsterliberala etablissemanget av någon anledning inte förfäras på samma sätt av sina egna företrädare. I klippet ovan säger Donald Trump ungefär att han kan närma sig kvinnor hur han vill enbart för att han är känd, medan demokraten Bill Clinton ständigt verkligen utsatte kvinnor för rena övergrepp. Inte heller blev det år av skriverier efter att Lars Ohly gav långfingret till en högerdebattör när han trodde att kameran inte såg honom:



Idag, åtminstone om en patriot hade gjort samma sak, skulle det också ha påpekats att debattören ifråga var kvinna och lite lätt rasifierad. Betyder då detta långfinger att Vänsterpartiet är sexister och rasister? Nej, naturligtvis inte, även om det möjligen kan ses i ljuset av deras allmänna syn på demokrati och åsiktspluralism. Vi känner till Lars Ohlys historia och attityd, vilket inte gör det långsökt att anta att han helst skulle ha velat klippa till Marie Söderqvist ovan. 

Är det då så att jag försvarar allt som SD gör bara för att det råkar ligga mig själv närmast bland riksdagens partier? Nej, jag tycker bara att det som lyfts fram är så enormt fånigt. Det, kära journalister, tror jag är det verkliga skälet till att era "avslöjanden" inte sänker partiet. Det som ni plockar fram är alldeles för futtigt och mjölkas alldeles för intensivt. Man kan kritisera SD för exempelvis toppstyrning eller hur uteslutningar används, men inte för ett skämt någon skickat till sin sambo. På samma sätt tycker jag inte att Per Gahrtons rattfyllor säger någonting om Miljöpartiet, medan mängden islamister i partiet däremot spelar roll.

Helst skulle jag vilja be svenska medier att börja göra seriösa granskningar av de politiska partierna, deras förslag och vad de åstadkommer, men sannolikt är det lönlöst. Vi kommer nog även fortsättningsvis att matas med små pinsamheter här och där, vilket inte heller kommer att påverka våra partival det minsta.






6 kommentarer:

  1. Visst,inget nytt att det byggs hönsfarmar av fjädrar när det gäller SD.
    Dock ska man inte komma undan med vad som helst bara för att man representerar någon form av "nationalism".
    Hur kan ett "skämt" som grundar sig i nazisternas behandling av judar och renderar i gapflabb anses ok?
    Detta tyder på en personlig och politisk omognad som skadar möjligheten till den förändring vi vill se när det kommer från en företrädare för det parti som utgör det enda hoppet just nu.
    Också synnerligen märkligt att Donald Trump, som torde utgöra historiens bästa exempel på narcissistisk personlighetsstörning och som har en retorik i nivå med en mellanstadieelev anses passande för världens mäktigaste ämbete.
    Bara för att man ogillar det ena är inte svaret per automatik en clown.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min huvudpoäng är att man ständigt letar fram saker som egentligen inte är relevanta. Nu kräver IRM att SVT ställer ett antal frågor till Oscar Sjöstedt med anledning av anekdotberättandet i klippet. Jag är fullständigt ointresserad av både frågor och svar kring det. Kanske var berättelsen omogen och obehaglig, men spelar det någon roll? Granska vad SD gör i kommunerna, hur interndemokratin fungerar, huruvida partiets förslag är realistiska och så vidare...Personligen tycker jag att diskussionen kring Anna Hagwalls motion var av en mer seriös typ.

      Radera
  2. Per Gahrton är ju numera ordförande i Gröna Rattfyllerister.

    SvaraRadera
  3. Frågan man bör ställa sig är hur det kommer sig att allt detta trams spelas in. Av vem och varför? Är det så att det förekommer falska vänner och sympatisörer överallt? Kanske dags att införa samma regler som på vissa ställen jag besöket, lämna mobilen i ett fack utanför?

    SvaraRadera
  4. Från Jens Ganman:

    ”Fascist” är ett annat ord på modet. Men glöm inte vilka de verkliga fascisterna är just nu. Det är angivarna, överlöparna, nymoralisterna och apologeterna. De som sitter på sin kammare och lusläser vänners och kollegors FB-sidor med de bruntonade värdegrundsglasögonen balanserande på nästippen… detta för att se vem ni är vän med och vilka åsikter ni därför kan förväntas ha.

    SvaraRadera
  5. Lite lustigt, men dagen innan "Sjöstedtvideon" berättade jag en anekdot för en bekant som är ganska PK.
    Historien utspelade sig på 60-talet i Sverige och handlade om en man som blev upprörd över att hans anställde (svart "gästarbetare")orsakade honom en stor ekonomisk förlust. Det slutade bl a med att mannen kallade den anställde "din jävla ni...r)
    Eftersom vi båda var överens om att "så skulle man inte gjort idag", men skrattade åt storyn måste vi hoppas att ingen filmade oss.
    Vi borde nog med dagens måttstock egentligen klassas som afrofober och rasister för denna hemska men sanna historia.

    SvaraRadera