fredag 18 november 2016

Heidi Avellan stämmer in i kören


Heidi Avellan reflekterar över sig själv
och andra goda krafter.


Egentligen är det helt otroligt. I ett par inlägg har jag nyligen skrivit om hur etablissemangets skribenter väljer att missuppfatta uttryck som "politiskt korrekt" och "godhet", för att säga att de minsann inte skäms för att de är goda, samtidigt som många av dem menar att man inte ska lyssna på folket när folket har fel. När jag i dagens läsning så kommer till Sydsvenskan, visar det sig att den politiska chefredaktören Heidi Avellan verkligen också har skrivit en text som följer denna linje till punkt och pricka. Även jag utgår i hög grad från etablerad medias opinionstexter, men skillnaden är att jag bemöter och kritiserar dem, medan de själva verkar sträva efter att instämma med varandra och närmast kopiera varandras formuleringar.

Heidi Avellan är inte heller rädd för att bli infantil när hon ska framhäva sin godhet, utan använder som rubrik faktiskt "Möt Trumps värld med Pippipolitik. Politiskt korrekt.". Om någon nu tvivlar på vad hon ska komma att skriva, får vi ett förtydligande i en sorts ingress:

"Ångesten flödar på sociala medier. Hur kan vi leva i en värld där Trump väljs? Med Pippipolitik: snällhet. Mer PK, inte mindre."

Här ser vi ännu en gång problemet med att dessa människor lever i bubblor, där man endast följer, hyllar och talar med varandra, vilket gör alla andra röster till "troll" och andra informationskällor till "hatsajter". Följaktligen upplevs det kanske som att "ångesten flödar på sociala medier", alltså bland de röster som anses respektabla, när Donald Trump väljs till president. "PK" betyder förstås inte "snällhet", utan poserande och konformism, men framför allt är inte det stora problemet med svensk debatt att den är alldeles för frispråkig och mångfacetterad.

Jag har som sagt bemött dessa tankegångar alldeles nyss och bör därför inte upprepa samma argument mot Avellans alster, men vissa passager är så parodiska att jag gärna citerar dem:

"Så hur hanterar vi detta – beslutsfattare, opinionsbildare, demokratiskt sinnade människor? Alla som vägrar dela in mänskligheten i 'vi och dom' och inte tror att det finns enkla svar på svåra frågor?"

Så mycket komik i två meningar, och detta är ungefär vad jag själv skulle skriva om jag ville parodiera dessa människor eller massproducera opinionstexter för medieetablissemanget. Hon får inte bara på fullt allvar med både "vi och dom" och "enkla svar på svåra frågor" i samma mening, utan har i meningen innan själv talat om ett "vi" som uppenbarligen anses vara lite bättre än dem, de där odemokratiskt sinnade tölparna som finns utanför redaktionerna. Precis den tanke om folket, inom citationstecken, och deras illegitima oro som vi tittade på i det förra inlägget, presenteras också:

"Vad betyder ens det? Vem är 'folk', vem formulerar 'folkets' oro? Och vilken oro – hat mot muslimer och feminister? Han har rätt i sin analys om att 'populismen är bra på att fånga upp besvikelsen men den har inget svar på frågorna'. Problemet är att inte heller han verkar ha det. Det räcker inte att lyssna och förstå, det krävs också alternativ till den politik så många väljare tycks rata."

Observera hur snabbt hon omvandlar "oro" till "hat". Kritik mot den nuvarande feminismen är inte samma sak som att hata feminister, och framför allt inte som att hata kvinnor, medan man kan vara skeptisk till islams välgörande verkan i Europa utan att hata en enda människa. Det är inte heller särskilt svårt att definiera vem som är "folk" och vi kan definitivt slå fast att det inte utgörs av ett hundratal liberala ledarskribenter. Vi får sedan de där svenska funderingarna kring Trumps politik, för att sedan få veta att den alternativa sajten Breitbart förstås är "högerextrem", vilket leder in på någonting fullständigt otänkbart för de lite bättre människorna:

"Som att en svensk statsminister plockade sin strateg från Fria Tider. Det skulle väl aldrig ske? Väl?"

Det kan mycket väl ske och jag skulle till och med säga att det är ganska sannolikt, om vi ser "Fria Tider" som en symbol för alternativa medier och åsikter. Skulle inte en Mats Dagerlind kunna göra ett minst lika gott arbete som exempelvis Moderaternas arrogante fjant Kent Persson? Enormt patetisk och därmed komisk blir passagen om hur de goda ska stoppa patrioterna:

"För att vända dagens nationella populism krävs 'mod, beslutsamhet, uthållighet och utvecklandet av ett nytt politiskt språk och nya politiska svar på de verkliga problemen'. Vem ska göra det? Alla goda krafter. Du och jag. Varje dag."

Men Heidi, varför gav du, som representant för de goda krafterna, oss inte de där nya svaren på de verkliga problemen i din text, i stället för att helt ägna den åt din egen godhet och de andras ondska? Att tala om dig själv som snäll och kalla andra för populister ger oss knappast ett nytt politiskt språk.

Ty det tragiska är att medan Heidi Avellan sitter och plirar ihop med kollegorna i Stockholm pågår verkligheten utanför fönstret och kan vi redan i hennes egen tidning få en skymt av vad som händer i Skåne bara idag:




Den översta artikeln om Johannesskolan togs under en tid bort från Sydsvenskan, sannolikt eftersom den gav en lite väl oretuscherad bild av mångkulturella klasser:

"Barnen blir misshandlade och sexuellt trakasserade av andra elever. Det är kaos och stök – både på lektionerna och på rasterna."

"Min dotter blir misshandlad dagligen. Det är knytnävar det handlar om."

"Han blev misshandlad två gånger på en dag. Min son vågade inte berätta för läraren eftersom den andra pojken hotade med att döda honom."

"Pojkar hotar att de ska våldta henne. Säger att deras pappor ska knulla henne. Kallar henne hora. Frågar vad hon har för religion. De anser inte att hon är tillräckligt muslimsk."

Mycket tydligare kan kanske klyftan mellan verklighet och ledarredaktioner inte illustreras. Om dessa människor nu vill vara stolta över att kallas "PK" och "godhetsapostlar", ska vi sannerligen inte skämmas för att kallas "högerextremister".





11 kommentarer:

  1. Jag har försökt diskutera med Heidi Avellan via mail, men det är helt meningslöst eftersom hon vägrar att svara på frågor där hon helt enkelt inte kan svara (= där statistisk säger att hon har fel). Hon besitter både Bror Duktig- och översittarattityd.

    Till Heidi Avellans försvar ska sägas att hon alltid svarade på mina mail, men det berodde med stor sannolikhet på att hon absolut ville ha sista ordet.

    Jag är ändå lite chockad att Heidi Avellan kan skriva något så dumt som Tobbe presenterar ovan.

    SvaraRadera
  2. PK innebär att slaviskt följa en sorts mall och väg utstakad av ett parti, en partiledare och en ideologi och vara korrekt in absurdum när det gäller tolkning av regler och förhållningssätt. Man kan säga att den politiskt korrekta är en sorts ideologisk slav som har stängt av stora delar av sin egen hjärna.
    Samtidigt är den politiska korrektheten inkorrekt när de t.ex. förfalskar FN-deklarationen om mänskliga rättigheter som handlar om allas rätt till värdighet och inte "allas lika värde".
    Precis som inom sekter ställer man inom PK upp trossatser som " man ska inte dela in mänskligheten i 'vi och dom'..." som om det öht vore möjligt att jämställa seriemördare, pedofiler, åldringsrånare och terrorister med vanliga människor som lever ett alldagligt liv. Att inte ens fundera över innebörden i sådana trossatser är sinnessvagt. PK avtrubbar hjärnan!
    Jag minns kommunisterna på 70-talet och hur de rabblade marxistiska teser som knappt var aktuella för 70-talets samhälle men de kunde sin Marx's Kapitalet på sin tio fingrar och var kommunistiskt korrekta (KK kan de kallas ) på samma verklighetsfrånvända sätt som PK-folket. PK och KK är samma sorts sjukdom.

    SvaraRadera
  3. Man häpnar över att folk faktiskt vill betala för en produkt som Sydsvenskan. Är det vanans makt? Sportsidorna?

    SvaraRadera
  4. Högerextremist? Vad innebär det? Att inte annama det socialistiska?

    Vill citera Frank Zappa från låten Bobby Brown.

    Women's Liberation
    Came creepin' across the nation
    I tell you people, I was not ready
    When I fucked this dyke by the name of Freddie
    She made a little speech then,
    Aw, she tried to make me say when
    She had my balls in a vice, but she left the dick
    I guess it's still hooked on, but now it shoots too quick
    Oh God I am the American dream
    But now I smell like Vaseline
    An' I'm a miserable sonofabitch
    Am I a boy or a lady... I don't know which"

    /Bernt
    "

    SvaraRadera
  5. Det märkliga samtalen strömmande till oss från ett tryck eller rörlig bild, är allt som kan presteras.

    Tobbes bild av aktuell karaktär illustrera, enligt mig, mer än väl hur denne letar efter freds-Fursten sittande på den högra sidan för att döma och ,
    - njaee och ska nog till-merän ett fagert leende.

    SvaraRadera
  6. Tack Tobbe för dina klara analyser och gode gud att man inte är gift med denna variant av Svarta änkan.

    SvaraRadera
  7. OT kanske, men för att förstå sin framtid behöver man känna till sin historia.
    http://www.nettavisen.no/nyheter/innenriks/--sverige-sviktet-norge-pa-det-groveste/3423284552.html

    SvaraRadera
  8. Dina "avklädningar" behövs!
    Jag hoppas du orkar hålla på med dem å länge som äsiktsklimatet ser ut som det gör.
    Att läsa 10 st av dina "avlädningar" med en vilja att förstå klargör vad som är fel med de "godas" pekoraler.

    SvaraRadera
  9. Intervju med Marine le Pen i Dagens Nyheter i dag 19/11.

    SvaraRadera
  10. Kanske SDS öppnat ögonen lite, eller?
    Hittade denna tagg under artikeln:
    sydsvenskan.se/story/kaos-i-malmoskolor
    Bara 2 artiklar, samma datum 18/11, så helt ny.

    Fotot härovan:
    Denna huvudhållning och blick finns att se på många postrar från 30-talet, och i DDR även senare. Visst var de vackra, Heidi?

    SvaraRadera
  11. Tomma fraser har alltid varit den andliga förslöingens fikonlöv.

    SvaraRadera