Malin Björk (V) om "feministisk mobilisering"

I ett inlägg på identitetsvänsterforumet Feministiskt perspektiv skriver asylvurmaren och vänsterpartisten Malin Björk om arbetet i Europaparlamentet mot sexuellt våld. Inledningsvis finns inte mycket att anmärka på:

"I dag har vi en viktig omröstning om ett förslag som kräver mer handlingskraft från EU och medlemsländerna för att bekämpa våld mot kvinnor. Det handlar om rekommendationer från Europaparlamentet om hur EU och medlemsländerna ska genomföra åtgärderna i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen."

Undan för undan måste dock de ideologiska skygglapparna fram, samtidigt som flosklerna tilltar:

"Från vänsterns sida har vi sett till att vässa förslaget med mer feministiska utgångspunkter och krav. Det finns mer att önska såklart, särskilt när det gäller att se kopplingarna mellan olika former av förtryck och hur det förstärker utsattheten för olika grupper av kvinnor."

Om formuleringen hade kommit från en annan debattör, kunde identifiering av kopplingar ha blivit intressant och rentav viktig. Istället ersätts det förstås av de där kodorden som vi har vant oss vid:

"De synliggjorde att det handlar om makt och kontroll och att lösningarna därför måste vara strukturella och politiska."

Självklart ska en politiker, vilket ju Malin Björk faktiskt är, föreslå politiska åtgärder, men när vi läser "strukturella" är det dags att dra öronen åt sig. Sannolikt tänker hon här på "patriarkatet", trots att detta inte har förvägrat henne en välbetald plats i Europaparlamentet. Framför allt finns i detta patriarkat knappast någon större acceptans för våld mot kvinnor, för att inte tala om våldtäkter. Sedan ska det, precis som vi förväntar oss från en person av Björks snitt, spåra ur:

"Från vänsterns sida har vi också synliggjort det våld och diskriminering som kvinnor på flykt utsätts för. Bristen på säkra flyktvägar drabbar kvinnor och barn extra hårt, och trafficking och prostitution är vanligt i anslutning till de ankomstcenter som EU krävt i Italien och Grekland."

Det beror på hur man ser det, eftersom de som exempelvis dör på Medelhavet huvudsakligen är män. Huvudmålet för Malin Björk i detta sammanhang är dock inte att skydda kvinnor, utan just att skapa de där "säkra flyktvägarna", alltså i praktiken dela ut uppehållstillstånd på plats så att resan till norra Europa underlättas. Slutligen blir det precis så fantastiskt som det gärna blir när svenska feminister är inblandade:

"Vi lyfter också våldet mot muslimska kvinnor som följer med den ökande islamofobin i Europa. Vi protesterar mot EU-domen som ger arbetsgivaren rätt att diskriminera kvinnor med slöja och kräver istället åtgärder för inkludering och mot diskriminering på arbetsmarknaden." 

Jag är mycket tveksam till att särskilt mycket sådant våld skulle förekomma, eftersom vi vet att även uppdiktade anekdoter får stort utrymme i etablerade medier. Det är dock fascinerande att västerländska feminister vill stå upp för slöjbärande, då det är svårt att tänka sig en tydligare symbol för patriarkala principer. De sista raderna blir en uppvisning i hyckleri:

"Feministisk mobilisering behövs mer än någonsin i den könskonservativa, blåbruna parlamentariska situationen vi har i Bryssel."

I verkligheten sitter inte särskilt många nationalsocialister i Europaparlamentet, men färgen brun utdelas här i vanlig ordning till alla som inte vill ha lika stort asylinflöde som Malin Björk. Observera hur komplicerat det alltid blir för denna nyvänster, där Malin Björk i samma text kritiserar en "könskonservativ" situation och står upp för islam, som i sanning reglerar könsrollerna.

Hennes kamp för feminism och mot könskonservatism är ingenting värd så länge som hon samtidigt vill maximera muslimsk invandring till Europa. Hon skulle sannolikt säga samma sak som dessa ideologiskt förblindade vänstermänniskor alltid gör, nämligen att förtryck ska bekämpas oavsett vem som utför det, men då har man lämnat själva verkligheten. Har man ett stort inflöde från muslimska länder, får man också förorter där kvinnor övervakas och utesluts ur offentliga rum. Att män från dessa regioner dessutom är överrepresenterade vid just sexuellt våld gör inte saken bättre. En person som vill driva på denna utveckling ska inte säga ett ord om "könskonservativa", "patriarkat" och "HBTQ-rättigheter".