En tacksam afghansk kvinna berättar

För Svenska Afghanistankommitténs hemsida berättar en Nasira Haqjou, 23 år, om sitt liv och hur det har förbättrats. Det är en rörande och positiv berättelse, som jag helt enkelt tänker utgå från är alldeles sann. Vi får inledningsvis veta:

"När jag var tre år fick jag en funktionsnedsättning efter att ha haft polio. Det kändes konstigt. Min familj visade mig respekt, men när jag gick ut sa ingen mitt namn, utan de kastade glåpord efter mig. Innan jag gått ut sista året i skolan hade jag aldrig haft mer än en vän. Henne träffade jag det sista året. Att få en väninna kändes som en stor gåva. Framför allt eftersom folk i min gränd retade mig, precis som mina klasskamrater. Mina lärare dömde ut mig som ett hopplöst fall."

Organisationen ska ha sett till att hon fick fysioterapi och en ny rullstol, men även andra möjligheter öppnade sig:

"Jag fick gå en yrkesutbildning. I åtta månader lärde jag mig att bli sömmerska. När jag började sy var det som att mitt liv blomstrade och jag fick det mycket bättre. Jag fick ett lån från SAK. Genom lånet kunde jag köpa utrustning för att sy. Jag har också lärt mig att brodera. Genom min sömnad tjänar jag 300 afghani, eller lite mer än 4 dollar per dag. Jag har lärt mig måla med hennafärg på händerna på kvinnor som ska gifta sig. Tro mig, i dag har jag många vänner och blir ofta bjuden på bröllopsfester. Vackra kvinnor står i kö för att jag ska måla deras händer."

Med dessa inkomster försörjer hon också sin mamma och lillasyster. Hon fick alltså ett mikrolån, som ska betalas tillbaka, vilket har givit henne möjligheten att tjäna runt 35 kronor per dag.

Jag blir inte bara lite rörd av berättelsen, utan också ännu mer provocerad av situationen här. Sverige har som bekant valt att fokusera på att föra över afghanska män, varav många i själva verket har levt i Iran, till Sverige, så att dessa kan inkvarteras här för en genomsnittlig kostnad av 2 900 kronor per dygn, en summa som Nasira måste arbeta i tre månader för att uppnå. I ett par fall blev dygnskostnaden 10 000 kronor, och det aktuella företagets vd förklarade varför:

"Har du ett barn som exempelvis behöver två personal som går med dem all vaken tid och du vet vad en socionom kostar i lön idag så kanske du kan räkna ut själv vad det kostar."

Vuxna män i Sverige behöver alltså två socionomer som går med dem all vaken tid, medan en rullstolsbunden kvinna i Afghanistan försörjer sig själv och två andra kvinnor.

Under väntan på uppehållstillstånd får man
fördriva dagarna på något sätt.

I Sverige kan man få hjälp med det mesta av
kvinnor som brinner speciellt för afghanska män.

Den särskilt skäggige mannen kommer också från Iran,
men är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och är på besök
för att "prata om hur man kan hjälpa ensamkommande på bästa sätt".

Nasira Haqjou, kvar i Afghanistan, vill uttrycka sin tacksamhet för den förbättrade situationen:

"Utan stöd från Afghanistankommittén hade jag aldrig åstadkommit allt det jag gjort socialt och ekonomiskt. Tusen tack alla som stödjer SAK! Jag önskar att fler personer med funktionsvariationer får det bättre."

I Sverige är en annan afghansk kvinna desto mer känd, även om tacksamhet inte är just hennes mest utmärkande drag:

"Vi kommer att fortsätta att sprida sittstrejken runt om i landet.
Vi kommer att protestera i skolor och sitta på golvet.
Vi kommer att ta makten över hela Sverige."

Även frontfigur nummer två, den twittrande Amir Nabizadeh, har fått uppehållstillstånd i Sverige, men vill också i dag uttrycka sitt missnöje med detta land: