Identitetspolitisk idioti avslöjar något viktigare

Cissi Wallin

I dag bjuder Metro på ett av dessa inlägg där jag står i valet och kvalet om huruvida det överhuvudtaget är värt att kommentera. Det är egentligen för dumt och tomt för att bemöta, samtidigt som det omfattar resonemang som inte är alldeles ovanliga.

När mediefiguren Cissi Wallin vill säga att hon "skäms för vår vita självupptagenhet" är det också lätt att misstänka att det handlar om att söka uppmärksamhet och den där "klickjakten". I vanlig ordning anger jag länken, men man kan välja att inte gå in på den. Allt detta till trots, vill jag omnämna texten, eftersom den, som sagt, följer en vanlig tendens inom identitetsvänstern.

Vi får veta:

"Om en enda vit tjejkompis till börjar prata om att hon på oklart vis ska rädda världen genom att åka på yogaläger på Bali så kräks jag vågrätt. Och om denna maniska rädsla för att äta vanliga jävla livsmedel fortsätter ta fokus i så många vitas medelklassmuppars liv vet jag ärligt talat inte vad jag blir kapabel till. Vi har det så bra, så aningslöst förspänt att vi har tid och ork att uppfinna icke-problem och sen bygga en hel livsstil kring att framställa dessa som verkliga utmaningar i vår lallande vardag."

Låt oss ta ytterligare en passage:

"Som när min unge skar upp foten på ett dricksglas på förskolan, eftersom personalen 'plastbantat' skoningslöst. För att ett gäng vita muppar med alldeles för få reella problem hade krävt det. Jag skäms över vår självupptagenhet. Klart jag gör. Den vita tomheten, yrvakenheten."

Vad Cissi egentligen beskriver är förstås inte hur "vita" fungerar, utan möjligen vad som sysselsätter medelklassmänniskor i hennes egen krets. Att på detta sätt koppla mentalitet till ras är glasklar rasism, men det är som bekant identitetsvänsterns signum. Jag gissar att en person som (den svarta kvinnan) och miljardären Oprah Winfrey har färre "reella problem" än jag själv och de flesta etniska svenskar. Det som anses viktigt på Södermalm är inte nödvändigtvis betydelsefullt för alla vita människor.

Med sin vite man på något evenemang.

Rasismen i ovanstående resonemang illustreras också av förminskningen av alla "icke-vita", som tydligen inte anses kunna intressera sig för yoga, livsmedel eller vikt, utan samtliga lever i en ständig kamp för basal överlevnad. Det är dock sant att vi globalt sett har det relativt bra i Sverige, men de sociala trygghetssystemen omfattar alla, oavsett rastillhörighet.

Dessutom, vilket ofta verkar glömmas bort i Västvärlden, har många människor det bra i "icke-vita" länder som Japan, Sydkorea, Singapore, Kuwait och Saudiarabien. I länder som Indien finns en betydande medelklass som omfattar många miljoner människor.

Indiska kvinnor på shoppingtur.

I hopp om att kunna provocera och få uppmärksamhet skriver Cissi Wallin ihop en idiotisk text, något hon troligen själv i någon mån inser. Dock avslöjar den någonting viktigt i den västerländska mentaliteten, som präglar inte minst Sverige, och ligger bakom den förödande asylpolitiken. Det finns en märklig tankegång, där människor av annat ursprung än det europeiska anses sakna allt ansvar och egen handlingsförmåga, vilket gör att det åligger dessa européer att ta hand om övriga etniciteter. Sverige anses vara bäst i världen, en "humanitär stormakt" dit alla vill, och det är därför vår skyldighet att få in så många människor som möjligt i landet där alla problem löses.

Det är också endast européer som genomsyras av denna tendens till konstant självspäkning. I Japan och Saudiarabien sitter man inte och ifrågasätter sitt eget existensberättigande eller debatterar hur mycket bättre länderna skulle bli med ett maximerat inflöde från andra kulturer.