Pascalidou tar sig åter till rampljuset

En upplyst gestalt i mörkret.

Varför någon väljer just Alexandra Pascalidou till alla dessa uppdrag kan man undra, men man kan vara säker på att det för henne handlar mindre om att motverka antisemitism än om Alexandra Pascalidou. Manifestationen pågår just nu, och jag vet därför inte vad som sägs, men jag vågar gissa att det är mer ljus, mörker och tolerans, än faktisk analys av situationen. Precis som vid den senaste gruppvåldtäkten i Malmö, skulle det vara omöjligt att beröra den mångkultur som är grunden till problematiken.

Manifestationen lär förstås inte ändra någonting alls, men den påminde mig om en liten text från Pascalidou, som råkade nämnas av Adam Cwejman på etablerad medias mest seriösa ledarsida. I Göteborgs-Posten skriver han bland annat:

"Denna göteborgsminoritet angrips nu av personer från den senast anlända ickekristna minoriteten. Av de två som anhölls för attacken mot synagogan kom en från Syrien och en från Palestina. En av dessa är släppt men fortfarande skäligen misstänkt."

Han påpekar att det knappast är "nazister" som i dag står för huvuddelen av antisemitismen:

"Men vissa vill, eller kan inte förstå detta. En är Alexandra Pascalidou som i en text publicerad i Svenska Kommittén mot antisemitisms nyhetsbrev efter (!) attacken mot synagogan blott nämner nazister som det största hotet mot judar."

Självklart känner Pascalidou till detta förhållande, men det skulle för henne vara otänkbart att kritisera en aspekt av mångkulturen, medan "motstånd mot nazism" ger desto fler poäng. Det lilla ordet "efter" fick dock Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) att på hemsidan skriva ett upprört inlägg, där vi minsann får veta:

"Nyhetsbrevet, som även ges ut i pappersform, kommer ut fyra gånger per år. Det var redan i tryck när attacken mot synagogan och de antisemitiska yttringarna i Malmö ägde rum. Pascalidous text skrevs alltså flera veckor före dessa händelser."

I verkligheten spelar det förstås ingen som helst roll, eftersom Pascalidous "analys" var enormt förljugen även flera veckor tidigare. På just SKMA:s hemsida, som även har använt Expo:s Jonathan Leman som seriös källa, skriver Pascalidou att "Sverige står handfallet inför extremismen", och det kommer givetvis varken handla om Syrien-resenärer, islamisk terror eller ens islamisk antisemitism. Det blir dramatiskt redan från början, och huvudpersonen är given:

"För första gången på tjugo år missar jag Bokmässan i Göteborg. Jag vågar inte åka dit. Året innan störde rasister seminariet jag ledde om ensamkommande flyktingbarn. När jag åt lunch fotograferade en av Sveriges främsta fascister min rygg och spred bilden med en varningstext på sociala medier. Som frilansjournalist och författare utan vare sig skydd eller uppbackning av arbetsgivare tvingades jag därför stanna hemma. Så lyckades högerextremister begränsa min och många andras rörelse- och yttrandefrihet."

Å andra sidan ska kanske en offentlig person på en stor mässa kunna räkna med att bli fotograferad, särskilt en som älskar att synas. För övrigt gör den polariserade situationen, och hetsen i media, att även Nya Tiders medarbetare vidtar vissa försiktighetsåtgärder. Till slut lyckades kulturvänsterns kampanj mot mässan, och förlaget fick inte längre delta, vilket i sanning innebar en "begränsning av  rörelse- och yttrandefrihet".

Observera hur Pascalidou alltså ska skriva om antisemitism, men i vanlig ordning lyckas få det till att främst handla om henne själv, samt även dessa berömda "högerextremister". Därmed blir hon en martyr, med motståndare som etablissemanget avskyr, vilket är oändligt mycket mer gynnsamt än att problematisera mångkulturen.

Texten fortsätter att handla om Alexandra Pascalidou och blir något pinsam:

"I två dagar ringer jag polisen. Deras telefonsvarare ber mig ange brottet jag önskar polisanmäla. 'Hatbrott', säger jag tydligt för att få till svar: 'Vi förstår inte vad du säger'. Jag upprepar ordet flera gånger. Förgäves. Trots utfästelser om att hatbrott och hot mot journalister ska prioriteras."

"Hatbrott" är ingen brottsrubricering, utan snarare ett motiv som ska anses vara en försvårande omständighet. Om hon hade använt ett faktiskt brott, till exempel "olaga hot", skulle datorn sannolikt ha kunnat registrera det. Det blir sedan dags för den solskenshistoria vi redan har hört till leda:

"När jag misströstar som mest kommer ett mail från Martin, en avhoppad nazist som ber om förlåtelse för att ha förgiftat mitt liv med hat och hot. Några dagar senare träffas vi i Värnamo."

Historien om denne Martin har för Pascalidou ett antal fördelar. Dels är hon förstås huvudpersonen, men birollen spelas dessutom av en sådan där nazist, som kommer till just henne för att få syndernas förlåtelse. Det får han, eftersom hon inte bara är ljuset och godheten, utan också mycket storsint.

Detta möte mellan ont och gott resulterade i en artikel, med följande bilder:

Avslutningen blir, som sig bör, särskilt förljugen:

"Att antisemitismen går hand i hand med rasism, hbtq-fobi, islamofobi, misogyni och allmän misantropi. Och att alla vi måltavlor måste kämpa sida vid sida, över alla gränser."

Finns det kanske en mer utbredd ideologi som genomsyras av homofobi, misogyni och allmän misantropi, och rentav har visat det om och om igen världen över? Nej, ett sådant omnämnande skulle ju innebära islamofobi, och det hör till det mest förbjudna i Alexandra Pascalidous kretsar.