Mediefigurer till storoffensiv för muslimska böneutrop

Tydligen diskuteras muslimska böneutrop i Sverige fortfarande, med anledning av en ansökan om att kunna sända ut sådana i Växjö. Först ut att visa sitt stöd var föga förvånande Svenska kyrkan, och att landets mediefigurer ställer sig bakom fenomenet är inte heller en överraskning.

Frågan diskuterades också i SVT:s Opinion Live den 22 mars. Naturligtvis var ingen på plats med hållningen att vi helt enkelt inte ska böja oss för islams utbredning, men som motröst fanns Lars Adaktusson (KD) i studion, huvudsakligen med argumentet att människor också hade rätt till frihet från religion. En kyrkoherde från Borås, Stefan Hiller, kallade symptomatiskt dessa utrop för "vackert reciterande ur koranen".

På plats fanns också Alen Musaefendic, från Centerpartiet, det parti som jämte Miljöpartiet i dag verkar mest attraktivt för olika typer av muslimska aktivister. Den uppmärksamme eller initierade kunde notera ett antal typiska linjer i hans retorik. Festligt nog erkände han att sådana utrop egentligen inte behövs, då en kallelse till bön lika gärna kan ske via mobiltelefonen, men ändå gjorde tanken på ett Växjö utan sådana honom upprörd. Faktum är att han blev så upprörd att han "som allliansvän" ändå kände att frågan gjorde att Kristdemokraterna inte förtjänade att komma in i riksdagen.

Vi fick dock veta att hans egna uttalanden inte skulle kopplas samman med Centerpartiet, utan gjordes som "arg svensk muslim", alltid den identitet som är långt viktigare än någon politisk partitillhörighet. Vi fick sedan den vanliga utläggningen om hur muslimer är en mycket utsatt minoritet som måste skyddas. Det är nämligen så det låter så länge man är just en minoritet, men därefter kommer personer som Musaefendic knappast att hänvisa lika ofta till religionsfrihet, och inte heller nu talar han om stackars buddhistiska thailändare.

Den 31 mars skriver DN:s Niklas Orrenius, alltid i den trygga korridoren, om en polis som befordrats till gruppchef. Denne ska ha skrivit ett antal grövre inlägg om bland annat islamisten Rashid Musa, och ni förstår på vilken sida Orrenius då kommer att ställa sig. Jag kan hålla med om att uttalandena ifråga var i grövsta laget och att en person som upprepade gånger förmedlar detta i viss mån är olämplig som chef inom Polisen, men jag känner igen Orrenius linje. Att övriga opinionsskribenter i vanlig ordning lyfter texten till skyarna förvånar inte heller.

Krönikan handlar huvudsakligen om en individ, men rubriken blir ändå "Hatet mot muslimer svämmar över alla bräddar – säg emot!". Från Twitter vet jag att det är precis så Orrenius alltid gör när någon fråga berör islams framryckning eller olika företeelser som skapar problem i Europa, från slöjkrav till gatuböner. Det omvandlar han alltid till "hat mot muslimer" och inte sällan kommer en hänvisning till att han har ett par muslimska grannar som är hur trevliga som helst, vilket säkert är alldeles sant. En tweet om inlägget blir därför talande:

Aftonbladets Anders Lindberg vill förstås ställa sig på samma sida, relativisera och bortse från alla aspekter som stör den harmlösa bilden. Under rubriken "Bygg en moské baby, bygg gärna tre, baby" får vi först en längre utläggning om något extrajobb som kyrkvaktmästare i ungdomen, och bland annat:

"Kyrkklockor är en oerhört stark symbol. De har i tusen år kallat till gudstjänst i vårt land. Men den särpräglade klangen hör även samman med många om livets stora händelser, ett barn som döps, två människor som gifter sig, en älskad person som jordfästs. Vi må ha en sekulär stat i Sverige men vi har aldrig varit ett sekulärt samhälle."

Just det, i tusen år. Samtidigt är det ett mycket litet inslag i vardagen, och på de flesta platser jag har befunnit mig i Sverige har jag inte hört kyrkklockor en enda gång. I exempelvis Marocko hör du böneutrop fem gånger om dagen var du än befinner dig. Alla dessa jämförelser blir dock rent trams, eftersom vi helt enkelt inte ska rulla ut röda mattan för islam i Europa. Vi har varit ett kristet land, som sakta faktiskt övergått till att bli ett tämligen sekulärt sådant, och varför vi nu i rask takt istället ska bli ett islamiskt land är fullständigt obegripligt.

Gång på gång blir Lindbergs krampaktiga relativiserande fånigt:

"Naturligtvis har olika religioner olika uttryck. Frälsningsarméns sång har inte identisk betydelse som Hare Krishnas. Bön och meditation är inte riktigt samma sak. Och kallelser till gudstjänst ser olika ut. Men det som förenar är det heliga, den religiösa betydelsen."

Jag vågar lova att det skulle bli protester om Hare Krishnas ramsor skulle förkunnas över ett helt område genom högtalare, men då skulle Anders Lindberg inte brinna för frågan. Det är å andra sidan ingen slump att det är just islam som ställer sådana krav i en ständig kamp för att flytta fram gränserna. Ett stycke ser åtminstone jag som något av ett självmål:

"Att hitta rationella argument för att staten ska behandla religioner och människor olika är svårt."

Att hitta rationella argument för att vi i Sverige behöver böneutrop lär våra ännu svårare. Rationella argument mot varför islam inte bör få fritt spelrum i Europa är desto lättare att finna och det handlar inte om "hat". 

Eftersom böneutrop inte behövs praktiskt och tydligen inte ens är någon sorts religiöst krav, blir frågan varför man ändå arbetar för att dessa ska införas. Min egen gissning blir förstås att det som vanligt är en maktdemonstration, precis som de där gatubönerna. Tänk er att komma till ett främmande land och där kunna låta sin egen ideologi förmedlas i högtalare över hela nejden. Mycket tydligare kan en erövring inte uppvisas.