Vårt land har idag en minoritetsregering, vilket betyder att regeringens förslag när som helst kan bli nedröstade, såvida de inte säkrat en majoritet över blockgränserna. Vågmästare är Sverigedemokraterna, som hittills visat sig ansvarsfulla nog att inte ställa till oreda, utan tvärtom oftast röstat med regeringen. Det verkar även som att SD faktiskt inte utnyttjar sin ställning till att bedriva politiskt spel, utan agerar efter vad man anser vara bäst för landet.
Igår fällde dock SD, tillsammans med de rödgröna, regeringens förslag kring regler för företags betalningar. Som vanligt utlöste det också beskyllningar mellan det röda och det blå blocket om vem som stöder sig på SD:
"Vi har inte haft någon diskussion, kontakt eller något samarbete med SD, säger Mikael Damberg (S).
– Man gör det för att lägga sig så nära SD man kan, svarar riksdagsledamoten Oskar Öholm (M)."
Det är tragiskt att man fortfarande stoltserar med att ha så stort avstånd till SD som möjligt, istället för att visa lite ödmjukhet inför den parlamentariska situationen.
"Det är inte första gången regeringen tvingas tänka om till följd av sin minoritetsposition. Många politiska analytiker menar att förslaget om ett femte jobbskatteavdrag aldrig lades fram eftersom SD och de rödgröna partierna i separata uttalanden sagt att de inte tänkte stödja det."
Mest tragiskt är att regeringen faktiskt skulle kunna få igenom vissa förslag, om de bara släppt på prestigen och diskuterat med SD, ett parti som är invalt precis som de andra.
Titta gärna på riksdagsdebatten. Det är underbart att se Sven-Olof Sällström lugnt förklara, för upprörda Allians-företrädare, att de har möjlighet att återkomma med ett omarbetat förslag.
