lördag 22 oktober 2011

Svensken och Makten


Jag satt och funderade på svenskens förhållande till Makten som styr över honom. Det var faktiskt det senaste spektaklet i Libyen som fick mig att reflektera över den ovanligt servila hållning vi har gentemot dem som bestämmer. Låt mig försöka att utveckla - jag hoppas att det inte blir alltför osammanhängande.

I Libyen ligger nu Moammar Khadaffi och en av hans söner till allmän beskådan på golvet i ett köpcenter. Detta gör man troligen för att ingen ska tvivla på att ledaren verkligen är död. Arabvärlden vimlar av rykten och konspiratonsteorier, och det finns till exempel många som menar att Osama Bin Laden inte alls är död eftersom man inte sett någon kropp, trots att även Al Qaida själva bekräftat detta.

I Sverige skulle man antagligen inte behövt genomföra en liknande ritual. Om arabvärldens konspirationsparanoia är den ena extremen måste Sverige vara den andra. Jag är övertygad om att en tidningsartikel om en tyranns död hade räckt för att vi skulle acceptera det som ett faktum. Och när Gustav Vasa säger att vi ska bli protestanter så blir vi också det.

Jag är övertygad om att denna mentalitet är djupt rotad och gör att Sverige fortfarande är ett land där man har de åsikter som makten förmedlar till en. Runt om i Europa vänder sig folken mot EU-byråkrati och massinvandring, men i Sverige röstar 94,3% på de partier som makten tillåter att vi sympatiserar med.

När ska vi slita oss från detta ok?



Artikel i DN om debattklimatet i Sverige



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar