lördag 26 juli 2014

Bok om somalier sågas som "kolonialism"



Timbro har nyligen släppt en bok skriven av Per Brinkemo, som avhandlar den somaliska gruppens situation i Sverige. Föga förvånande har den omedelbart fördömts på kultursidorna, och avfärdas som "en vit mans koloniala bild". I verkligheten har Brinkemo aldrig varit kolonialherre för 100 år sedan, utan lite efterforskning visar att han faktiskt borde ha en viss insikt, då han både har studerat gruppen och sedan 2009 arbetar i en somalisk förening i Rosengård.

Föreningen, där Per Brinkemo ingår,
mottar "integrationspris" av Malmö kommun.


Redan 2004 utkom han med en bok om en 13-årig pojke, som ensam skickats till Somalia av sina föräldrar. Denna typ av resa kallas tydligen för "Dhaqan celis" och syftar till uppfostra barnet i dess eget ursprung, då de utsätts för påverkan i Väst. Per Brinkemo skriver om denna bok bland annat:

"Jag visste ingenting om Somalia och somalier. Förrän jag träffade Ahmed.

I januari 2003 fick jag ett tips om att en ung somalisk pojke hade blivit ivägskickad av sina somaliska föräldrar från hemmet i Sollentuna tillbaka till Somalia, Mogadishu. Jag trodde först inte på det, för självklart skickar ingen tillbaka sitt barn till det krigshärjade land man nyligen flytt. Men det var sant. Pojken som heter Ahmed var 13 år när han skickades till Somalia av sina föräldrar och 15 när jag fick kännedom om historien. Jag lyckades nå Ahmed per telefon i Etiopiens huvudstad Addis Abeba dit han flytt på lastbilsflak och med bussar."

Denne man vet alltså rimligen vad han talar om, men eftersom han ens andas integrationsproblem, måste han slås ned med sedvanlig retorik. Låt oss börja med Bilan Osman, som ironiskt nog själv inte har något riktigt arbete, utan helt lever på just sin somaliska och muslimska identitet.



Under rubriken "Önskar att jag inte hade läst den" får vi veta:

"Brinkemo tar med oss på en resa där vi kan se på somalier och Somalia genom en vit mans koloniala blick. Som självutnämnd expert har Brinkemo studerat den " så kallade" somaliska kulturen för att omvärlden ska förstå varför det kan vara svårt för somalier att "integrera sig" i samhället."

Observera att Bilan Osman här talar om en man som har umgåtts med somalier och skrivit böcker om Somalia i över tio år. Den somaliska gruppen är rent objektivt och statistiskt föga integrerad i Sverige, inte minst när det gäller arbete, och att någon, även en vit man, vill undersöka varför borde vara lovvärt. För Osman är det dock förkastligt att söka förklaringar i gruppen, då det naturligtvis är den berömda "kolonialismen" som ligger bakom varför somalier som grupp fungerar mindre väl i Sverige 2014:

"Splittringar och spänningar i Somalia beror inte enbart på klaner som Brinkemo vill ha det till. Ett land som under flera år koloniserats av länder som Italien och England, kommer till slut att splittras. Det är konsekvensen av kolonialmakter."

Osman är också motståndare till allt vad anpassning heter:

"Svenskheten och svenskarna lyfts ständigt upp som det perfekta, en måttstock som resten ska jämföra sig med. Lev, gör och se ut så här så kan du kanske, om du är tillräckligt bra, bli som en av oss, är en mening som man nästan förväntar sig ska dyka upp någonstans i boken.

Han går till och med så långt att han i ett stycke menar på att den västerländska och den somaliska synen på tid är olika. Somalier har, enligt Brinkemo, inget grepp om tiden, vilket skulle vara anledningen till att somalier oftast kommer sent. "Att leva ett liv utan klocka i Sverige, skapar ett svårt problem för integrationen", skriver Brinkemo."

Och återigen kommer bilden av slarviga, lata och dumma somalier fram. Och jag kan inte ens med ord börja förklara hur löjligt det känns att behöva läsa ett sådant påstående. Integration är bara ett finare ord för assimilation.

Att anpassa sig till det svenska samhället handlar inte om att svenskarna objektivt är det bästa folket på jorden, utan om att dessa somalier bosatt sig just här, vilket borde göra svenska normer till någon form av måttstock. Förhållandet till klockan och tider har nämnts av många andra. Den sista meningen tolkar jag som att hon inte bara avvisar assimilation, utan även integration.




På Aftonbladet Debatt har en hel skara somalier fått ondgöra sig över boken. Under den föga förvånande titeln "Rasistiska stereotyper om somalier"  hamnar man direkt i kolonialismen:

"Men likt tidigare ”somaliekännare” och proffstyckare i frågan, påminner författaren Per Brinkemos engagemang i dessa frågor om de vita européernas civilisationsuppdrag i Afrika under den koloniala eran."

Man nöjer sig dock inte med det, utan skruvar upp det ett steg, där även integration är ett fruktansvärt verktyg i den vite mannens tjänst:

"För hundra år sedan kunde vita män utifrån en kolonial föreställningsvärld mäta afrikanska folks kroppsdelar. Utifrån detta gjordes bedömningar av hur man skulle civilisera de Andra. Idag är inte dåtidens rasbiologiska termer lika gångbara. Fokus har istället skiftat till den Andres ”kultur”, seder och värderingar. Trots vissa begreppsskillnader mellan dessa tidsepoker, är de huvudsakliga formuleringarna kring skillnaderna mellan vi och de slående lika. Ordet “ras” har bara ersatts med “kultur” och “civilisation” har bytts ut mot 'integration'."

Bristande integration och deltagande på arbetsmarknaden handlar om "rasmaktordning", "afrofobi" och självklart "islamofobi":

"Vi vill ha ärliga samtal om den rasmaktordning som råder på den svenska arbetsmarknaden, om diskrimineringen på bostadsmarknaden, om islamofobin såväl som afrofobin, om den ekonomiska fattigdomen och de psykiska påfrestningar som det innebär att ständigt bli utpekad som främling.

Låt oss arbeta för att lyfta fram somaliernas egna röster om levnadsvillkoren i Sverige istället för att normalisera rasistiska stereotyper och förhandsgivna föreställningar."



En somalisk fest i Rinkeby får finbesök.

Det märkligaste med dessa fördömanden av Brinkemos bok, är att de inte själva bjuder på någon motbild eller förslag till lösningar. Det stämmer inte heller riktigt att somalier aldrig hörs i debatten. I början av året talade en grupp somalier från Hamarkullen i Göteborg ut i GT och kunde med sedvanlig självkritik slå fast:

"Det är politiken som är misslyckad, inte vi"

Somaliska föreningens ordförande säger också:


"Vi kräver att kommunen ger ungdomarna jobb. Bland somalier är arbetslösheten som högst. Vi måste få extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden"

Inte ens barnafödandet är de själva ansvariga för, varför det svenska samhället också måste satsa på "bostadssituationen" för familjer med 8-10 barn:

"Det måste satsas mer på utbildning och bostadssituationen för många familjer. Trångboddheten, med i bland tio personer i en två, gör att barn inte får en lugn läxläsningsmiljö. Alla de integrationsprojekt som startas måste följas upp bättre."

Låt oss lyssna till ännu en somalisk röst, tolken Abdulahi Mohammed i Göteborg:

"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen.


När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"



Den berömda 1a-maj-demonstrationen i Borlänge.


Lika somaliska Batula Ahmed Rage i Borlänge är inne på samma spår, i en artikelserie i Aftonbladet:

"I Somalia arbetar man jämt för att få mat på bordet. Här i Sverige är det som att maten redan är uppdukad."

Samtidigt tvingas hon konstatera:

 ”Men vem i Sverige skulle anställa mig som är gammal, varken kan läsa, skriva eller prata svenska?”

Slutligen kan vi ta del av forskaren Tino Sanandajis tankar, när han sågar ett liberalt inlägg som innehåller den vanliga lögnen om hur somalier lyckas på alla ställen utom i Sverige:

"De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.
[...]

Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig."


Fotnot: Jag kontaktade Bilan Osman med nedanstående fråga, men fick inget svar (till skillnad från de som prisade henne):






Försök till diskussioner med liberaler


Hannes Hervieu (c) och varför
ni  ska rösta på honom.

Många av de förespråkare av massinvandring jag här bemöter och kritiserar tillhör vänstern. De verkar oftast helt sakna några rationella tankar bakom sin hållning, utan ser inströmningen till Sverige som en fråga om solidaritet, där allt annat än ett maximalt inflöde är rasism. Att de samtidigt vill ha en välfärdsstat, viket rent objektivt och vetenskapligt inte går ihop med fri eller ohämmad flyktinginvandring, är något de själva inte vill fundera på, och heller aldrig ställs till svars för.

Lika obenägna att förhålla sig till verkligheten är dock det liberala lägret. Här handlar det mindre om solidaritet, utan mer om rent principiella fantasier kring hur "öppenhet" och fri rörlighet på ett magiskt sätt skapar dynamik. Man tänker sig, fortfarande helt teoretiskt, att om varor kan flyta över gränserna, så borde också människor göra det. Att flyktingmottagande från Afrika och Mellanöstern inte har mycket med fri handel eller globalisering att göra, väljer dessa människor att inte förstå. Det ska dock sägas att det liberala lägret är något trevligare, då de fokuserar på floskler, medan twittervänstern främst har svordomar, "rasist" och "hej då" som argument.

En tweet från den 25-årige centerpolitikern Hannes Hervieu fick mig att söka ett par svar. Han har haft en del betydande uppdrag inom sitt parti, som visserligen är döende, och borde alltså kunna bjuda på några genomtänkta svar. Han har varit förbundsordförande för Centerstudenter, ingått i partiets styrelse och kandiderar nu till riksdagen. Även om han naturligtvis bor helsvenskt i Stockholms innerstad, gör nivån på "analysen" och argumenten mig något beklämd. Tweeten som fångade min uppmärksamhet var ren posering:



Twitters format erbjuder begränsade möjligheter till diskussion, men jag vill ändå försöka inleda en sådan. Till att börja med vet jag faktiskt inte om Hannes första inlägg är ironiskt eller inte, varför jag frågar:


Det första svaret blir rent trams:


Nåväl, vi kan nu gissa att det första inlägget trots allt var seriöst menat.





Här slutar Hannes att svara mig, men en annan i flödet får svaret:

"Fler människor är bra för ekonomin. Bra introduktion till arbetsmarknaden och bra företagsklimat får fler i arbete."

Det måste vara en mycket bra introduktion till arbetsmarknaden, som varje år kan absorbera, säg, 80 000 personer från Syrien, Eritrea, Somalia och andra länder i regionen, samtidigt som 60 000 anhöriga tillkommer. Vi kan nog tänka oss att Hannes även skulle motivera det, vilket liberaler gärna gör, med uppluckringar i arbetsrätt och lönebildning, men jag har svårt att se hur det skulle vara tillräckligt för denna tillströmning.


Caroline Szyber (kd) och varför
ni ska rösta på henne.

Under flödet dyker ökända Caroline Szyber upp med jämna mellanrum. Även hennes ytlighet och argumentation är beklämmande. Inledningsvis nöjer hon sig med att kommentera Hannes Hervieus första idiotiska posering:



En borgerlig väljare frågar förgäves Hannes och Caroline om det finns något borgerligt alternativ om man vill se en mer restriktiv invandringspolitik. Hannes nöjer sig med att svara att han då inte ska vända sig till Centerpartiet, medan Caroline bjuder på mycket fina:

"vad lägger du i restriktivare? Hur skulle du vilja det såg ut? För mig viktigt den är human & kan vi ska vi hjälpa."

Hon lägger sedan till:

"sen kan integrationen bli bättre mer stödjande m fokus på språk och jobb"

Återigen, vi talar alltså om över 100 000 människor från tämligen avlägsna länder. Att då sväva lite kring stöd för språk och jobb duger sannerligen inte.

Jag kritiserar här ofta den liberala sjukdomen att vilja vara för allt gott och mot allt ont, helt utan konsekvensanalys eller problem med motsägelser. Det är så oerhört fegt och falskt att förespråka massinvandring och samtidigt posera oroat kring utanförskap, våldtäkter eller terrorism. Det är nämligen mycket som också är "läskigt" i Carolines värld:




Efter att ha sett ovanstående kvittranden, kombinerat med den ständiga hetsen att öka inflödet till Sverige, vill jag försöka konfrontera henne med detta hyckleri och får på sätt och vis ett klargörande svar:




En "liberalkonservativ" Dan Johansson dyker upp, där Hannes Hervieu kroknade. Hans inlägg är något tydligare:



Man kan undra varför jag överhuvudtaget konfronterar dessa människor på Twitter, som ju är ett idiotiskt forum för någon riktig politisk debatt. Svaret är att det är det enda sättet att komma i kontakt med dessa personer, som trots sin låga nivå av insikter och analys, ändå i någon mån är makthavare. Jag räknar inte med att få sitta med Caroline Szyber i en morgonsoffa.






fredag 25 juli 2014

Foujan Rouzbeh kräver fri invandring från Palestina


De båda överåriga kravallsystrarna Nabila Abdul Fattah
och Foujan Rouzbeh, här i aktion för hijab, efter den
uppdiktade historien från Farsta.

Som alla vet, beskjuter Israel nu Gaza, och för vänsterns muslimer finns det i dessa dagar ingen annan fråga värd någon uppmärksamhet. Sålunda är även Foujan Rouzbeh, som lever på sin upplevda koppling till utanförskap och "förorten", för närvarande helt upptagen av konflikten. Också i detta fall visar det sig att Sverige ska skämmas, eftersom vi ännu inte infört fri invandring från området. Vi har ju vid det här laget lärt oss att varje problem i världen bör lösas genom att tas just till Sverige, och att det dessutom på något obegripligt sätt är vårt ansvar. På Aftonbladet kan Foujan utveckla sina krav:

"Migrationsverket har med anledning av de senaste veckornas attacker utfärdat ett tillfälligt utvisningsstopp till Gaza, men man vill inte ta något nytt generellt ställningstagande med hänvisning till  att ”konflikten har pågått för kort tid” och att ”det är svårt att bedöma läget efter bara några veckors stridigheter”. Migrationsverket behöver både en historielektion och hjälp med att göra en ordentlig omvärldsanalys."


För att vara förtryckt, förekommer Foujan
ändå enormt mycket i media.


Efter den sedvanliga genomgången om offren i Gaza, kommer då sleven mot Europa:

"Därifrån har några av dessa klarat av att kämpa sig vidare ut i världen och vissa har lyckats ta sig in genom Fort Europas murar. Slutligen har en minoritet av dessa flyktingar försökt att söka skydd i Sverige. Men inte heller här får de stanna, utan tvingas genomgå individuella prövningar där de förväntas kunna bevisa att de är i behov av skydd."

Själv börjar jag bli ordentligt trött på talet om ett "Fort Europa". Om den senaste tidens pro-palestinska demonstrationer har visat oss något, så är det att varje stad i Europa är fylld av en enorm mängd muslimer. Hur kan de svenska städerna, var och en, utan vidare få fram ett antal tusen muslimska demonstranter, om det verkligen handlar om ett fort? Det normala förfarandet vid asyl är just individuell prövning, även om vi nu upplever effekterna av betydande undantag, som exempelvis Eritrea och Syrien, varifrån vi har helt fri invandring. Foujan avslutar med ett krav till Sverige, där den snabba glidningen från Gaza till hela Palestina, med 4,5 miljoner invånare, nog inte är omedveten:

"Migrationsverket måste med omedelbar verkan ge amnesti åt alla flyktingar från Palestina. Allt annat vore en skandal, ett brott mot FNs flyktingkonvention och en kränkning av de universella mänskliga rättigheterna."

Även här försöker Foujan synas, tillsammans
med Bilan Osman, som har samma livsuppgift kretsande
kring islam, främlingsfientlighet och hijaber.

Även Foujan Rouzbeh har plockats upp av Feministiskt Initiativ, som allt mer framstår som ett parti på yttersta vänsterkanten, snarare än ett feministiskt sådant, dit samtliga personer ur kravallvänster och "antirasist"-kretsarna är välkomna. Rouzbeh är nu förstås riksdagskandidat för sekten och presenteras på följande sätt:

"Foujan var en av initiativtagarna till ”hijabuppropet” som lyfte problemen med hatbrott mot kvinnor som bär slöja, och som fick både folket och justitieministern att vakna till. Hon är expert inom frågor som rör asylrätt och migrationspolitik, sitter i styrelsen för FARR – Flyktinggruppernas riksråd och har jobbat med Amnesty. Foujan kan hålla brandtal och mobilisera de breda massorna."

Att lyfta ett problem som knappt finns, baserat på en händelse som inte inträffat, är alltså hennes största bedrift. Hon får även berätta lite själv vad hon ska göra i riksdagen:

"Mänskliga rättigheter och flykting-/asylpolitik är mina huvudområden. Öppna gränser är min absolut viktigaste fråga, med utgångspunkt för den mänskliga rättigheten att ha rätten och möjligheten till att kunna bosätta sig varhelst en person vill och behöver." 

"Att kampanja för lagliga vägar in i Europa / att nå ut både till normen men även till de marginaliserade / att kämpa med blod, svett och tårar för att krossa patriarkatet, nationalstaten & fascismen."

Kravallerna i Husby gav henne naturligtvis revolutionära kittlingar, där det hela var ett storslaget uppror mot det förtryckande och förhatliga Sverige, landet hon kom till 1989 från Iran. På SVT Opinion skrev denna kvinna, som faktiskt är 33 år gammal:

"Så inatt brann förorten igen. För alla där vet att ett människoliv inte alltid är lika mycket värt som ett annat. Alla där vet att det måste till bilbränder och stenkastning för att pocka på uppmärksamhet från politiker och media."


Foujan var inte på plats i Husby,
men på något sätt var hon ändå en
av de som "angreps" av polisen.


"Vi är under belägring av institutionaliserat förtryck och utanförskap. Polisen skyddar inte alla människor, den angriper somliga."

"Jag märker plötsligt hur mina tårar börjar falla okontrollerat. Historien upprepar sig. När kommer revolutionen?" 

"Jag var inte på plats, men jag är ändå en av dom som ni angrep inatt. Jag vill ha upprättelse. Fråga mig inte om jag försvarar och har förståelse för bilbränderna. Fråga mig inte varför jag har ett förakt för maktordningen. Fråga mig inte hur JAG ska lösa problemet."

Det komiska med personer som Foujan Rouzbeh, och nu senast Athena Farrokhzad, är att medan de skriker sig hesa för öppna gränser till Sverige, är de själva de bästa exemplen på just varför vi inte ska ha omfattande invandring från Mellanöstern. Som vanligt måste man också fråga sig varför de så gärna vill att deras bröder och systrar hamnar i detta avskyvärda land, där de själva förtrycks dagligen av rasistiska och patriarkala strukturer. Behöver de uppnå en kritisk massa för revolutionen?






Vänsterns demokratisyn visas upp i morgonsoffan



För ett antal dagar sedan sändes ett ovanligt bisarrt avsnitt av P1s "Sommar". Den som ledde programmet, Athena Farrokhzad, var själv förvånad över att hon som kommunist fick detta podium att oavbrutet utveckla sin revolutionsromantik, försvar av våld och förakt mot svenskar och Sverige. Avsnittet debatterades i SVTs morgonsoffa, där den inbjudne syndikalisten, som också ger kurser i feministiskt självförsvar, Rebecka Bohlin återigen visade upp vänsterns speciella syn på demokrati och våld mot meningsmotståndare, som kan sammanfattas med att oliktänkande bör tystas och att våld är bra om det kommer från vänster:





Det är alltid roligt att se när Alice Teodorescu möter vänstermänniskor. Varje gång jag har sett henne i en sådan debatt, har hon besegrat motståndaren genom ren logik och överlägsen intelligens. Även i detta fall, får vi se hur Rebecka Bohlin hamnar i irrationella och lögnaktiga resonemang och slutligen avslöjar sin odemokratiska grundsyn.

Teodorescu är dock en klassiskt borgerlig debattör och därför gör hon vad jag tycker är hennes enda misstag i detta inslag. Hon efterlyser att en högerdebattör, men absolut inte en "högerextremist", skulle få tala på samma sätt i "Sommar", vilket inte är ett särskilt kontroversiellt förslag. Saken är ju den att Farrokhzad befinner sig rejält långt ut på den våldsbejakande vänsterkanten, varför en motsvarighet på "den andra sidan", snarare skulle komma från Svenska Motståndsrörelsen. Vi vet dock att inte ens den mest intellektuella invandringskritiker skulle få ett eget avsnitt.

Det blir sedan dags för Rebecka Bohlin att visa att hon tänker precis som hela vänsteretablissemanget kring frågan om vänstervåld, det vill säga att detta kan ursäktas, därför att det ändå syftar till någonting fint. Den våldsbejakande musiken, som ska ses i samband med Farrokhzads övriga yttringar, viftade Bohlin hånfullt bort med att det var klassisk punkmusik och Ebba Grön. Vidare menar Bohlin att "Athena citerar massa poesi och gör sin samhällsanalys", vilket också är en underbar omskrivning för detta program.

Slutligen kommer då den avgörande punkten, nämligen att Farrokhzad i Bohlins hjärna "försvarar alla människors lika värde". Det gör hon absolut inte, utan det kan bara förstås i ljuset av att detta uttryck idag betyder "förespråkar stor invandring". Farrokhzad må tycka att hon och resten av världen har all rätt att bosätta sig i Sverige, men det betyder knappast att hon ser alla människor som lika mycket värda. När man tar del av hennes tankar, blir det tämligen uppenbart att allra mest värd är hon själv, möjligen tillsammans med en exklusiv skara av andra kommunister och feminister. Därefter kommer troligen ett antal medlöpare, medan jag faktiskt tror att hon inte ger något som helst människovärde till oliktänkande eller ens till den genomsnittlige mannen. Detta ursäktar Bohlin återigen med att Farrokhzad är en poet som "gör ett antal spetsiga formuleringar".

Direktsänt iranskt och kommunistiskt svenskhat.

Det är intressant hur vänstermedierna själva försöker beskriva Athena Fararokhzads hatiska tirad. Sveriges Radio presenterar programmet:

"Hennes Sommarprogram präglades av blandningen av lyrik och världspolitik. Hon pratade förutom om rasismen också om kampen mellan rika och fattiga och förde fram åsikten att en annan värld är möjlig."

Hon presenteras genomgående som poet och en spännande ung röst. Farrokhzad är trots allt 31 år gammal, varför hon känns något övermogen för denna revolutionsromantik. Forumet "Rummet", som skapades för att "rasifierade" skulle få ett eget utrymme, befriat från "vita", där de kunde älta rasism, bjuder på en surrealistisk intervju med en än mer bisarr hyllning:

"När Poeten och aktivisten Athena Farrokhzad i måndags sommarpratade i P1 möttes hon enbart och endast av kärlek och rosor som hon förtjänar. Allt annat är lögn, lögn och förbannad lögn. Hennes sommarprat drabbade alla som lyssnade. Som en storm intog hon allas hjärtan och lyste upp våra sinnen. Tusentals lyssnare har hört av sig och står nu till förfogande till att att störta överheten, sprida kärlek och beväpna sig. Rummet var naturligtvis tvungna att utbyta några ord med denna gudinna!"

Detta är klassik kommunistisk retorik av närmast nordkoreansk karaktär, där man inte nöjer sig med att förkasta kritiska röster, utan där de helt enkelt inte finns. Farrokhzad berättar hur det kändes att få göra programmet:

"Älskade Rummet! Tack för att ni lyssnade, för att ni möjliggör för mig att prata och finnas, för att jag får kämpa vid er sida. Det betyder allt för mig. Jag tänkte: De måste vara sjuka i huvudet som ger en kommunist, extremfeminist och antirasist en miljon lyssnare två månader innan valet. Jag tänkte: Okej, då kör vi. Jag tänkte: Jag kommer bara få göra det här en gång, så let’s tell it like it is."

Sjuka i huvudet, i medicinsk mening är producenterna nog inte, utan släpper snarare in Farrokhzad för att de själva är vänster och revolutionsromantiker. Det är också intressant att hon, som alltså beskrivs som poet, genomgående slänger in engelska uttryck helt i onödan, ungefär på samma sätt som Loreen, vilket är ett typiskt kännetecken för någon som inte är särskilt duktig på att uttrycka sig. Låt oss titta på ytterligare några svar ur intervjun som visar nivån av språklig begåvning, samt hennes brist på mognad och fascination för våldsretorik:

"Det var fan överfett. Jag önskar att jag hade det varje dag. Att jag vaknade på morgonen, gnuggade ögonen, satte på mig morgonrocken, började ranta om livet i det här skitsamhället, att vi måste beväpna oss och så vidare, med mina sambos kring köksbordet, och att en miljon människor hörde det direkt."

"No need to tell hur begåvad jag var redan som barn, det kan väl till och med en moderat riksdagsledamot räkna ut med röven."

"Att vi lever i patriarkatet och att de jävla nollorna till vita heterogubbar som sitter vid makten har fått oss att tro att torrhet är lika med sanning. Jag tror att sanning finns i sorg och hat. Mot barrikaderna med alla de känslor som står oss till buds."

Intressant nog gick den enda gränsen vid att attackera just journalister:

"Vårt modesta ändringsförslag till Sveriges radios jurister var ”Ja jag, jag hatar Peter Wolodarski, ja jag, jag hatar Johan Hakelius”. Mest för att det gick få fint in i rytmen, men det var tyvärr inte en förhandlingsfråga."





Ny islamistmanifestation i Haag


Jihadflaggor i Haag igår.

Haag är sedan ett antal år islamisternas särskilda högborg i Nederländerna, och kallas av dem själva triumferande för "Jihad City". För ett par veckor sedan hölls en demonstration i staden till stöd för ISIS och igår var det alltså dags för ännu en manifestation, denna gång formellt till stöd för Palestina. Jihadistflaggor vajade och bland slagorden hördes bland annat "Döda alla judar". En talare skrek:

"Det heliga landet har givits åt smutsiga judar. Det kommer en dag då någon säger 'det sitter en jude gömd bakom dig; mörda honom."

Uppskattningsvis deltog ungefär 150 personer i demonstrationen. Små barn fick också jihadistflaggor och skrek "Allahu akbar". Reportern Annabel Nanninga från GeenStijl berättar om hur hon blev ansatt av demonstranterna, som förklarade "inte fotografera, hora", samt fick någon dricka hälld över sig. Hon fick räddas av polisen, som i övrigt inte ingrep mot demonstrationen.

Stadens borgmästare Jozias van Aartsen, som också tillåtit tidigare demonstrationer, hävdar att gårdagens demonstranter inte "gick över några gränser".





Elsevier är en ansedd tidskrift som utkommer en gång i veckan. I samband med denna demonstration bjuder journalisten och författaren Gerry van der List på ett klarspråk, som idag är vanligt i Nederländerna, men som naturligtvis helt saknas i etablerad svensk media. Under rubriken "Att titta bort är meningslöst - antisemitism är en del av islam" skriver van der List bland annat:


"Plakat med hakkors på en demonstration mot Israel chockar det kultiverade Nederländerna. Men denna öppna uppvisning i antisemitism är en förutsägbar följd av den massiva invandringen av muslimer."

"Den som känner till Mellanöstern lite grann, eller som någon gång har fördjupat sig i det islamitiska tankegodset, kan omöjligen vara överraskad. Det är tråkigt, men sant: striden mot judarna är en del av islam."

"Genom den massiva invandringen har Nederländerna kastats tillbaka i tiden. Det måste, också vad gäller rättigheter för kvinnor och homosexuella, föra en strid som verkade ha avklarats för länge sedan."

"Vad som definitivt inte hjälper, är att förtiga antisemitiska yttringar av rädsla för att underblåsa 'fördomar'. Dessa fördomar visar sig nämligen, när det gäller islam, för det mesta vara realistiska analyser baserade på obehagliga fakta."


Jag vill understryka att jag här inte skriver om situationen i Mellanöstern, vilket jag heller aldrig gör. För mig står striden om Europa och dessa demonstrationer är ytterligare en liten del av allt som är fel med massinvandring och det mångkulturella projektet. Som jag ofta påpekar: Om man fyller på ett land med Mellanöstern, får man naturligtvis också Mellanöstern, med dess kultur, beteenden och konflikter. Under striderna i Gaza, har vi sett upplopp i Frankrike och dessa demonstrationer i Nederländerna. Att det inte blivit mer våld i det senare fallet, beror troligen på att myndigheterna överhuvudtaget inte ingriper, utan tillåter yttranden och handlingar som skulle ha varit absolut otillåtna om de kommit från purholländare. Staten lägger sig helt enkelt platt, därför att man inte vill provocera ännu större delar av de muslimska bosättarna.

Vid en jämförelse med kontinenten, framstår de pro-palestinska demonstrationerna i Sverige alltjämt som relativt beskedliga. Detta lär dock enbart handla om en viss eftersläpning, där de senaste årens hämningslösa invandring oundvikligen kommer att leda till mer enklavisering, sekterism, hat och våld.





torsdag 24 juli 2014

Hycklaren Kurdo Baksi


"Ännu en kurd väljs till president i Irak.  Iraq parliament elects Fuad Masum president."
Twitter


Kurdo Baksi talar till stöd för den
fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan.

Den ständige SD-hataren Kurdo Baksi kvittrar förtjust att en "kurd" har blivit president i Irak. Är inte Fuad Masum irakier? Kurderna i Sverige uppvisar gång på gång sina dubbla måttstockar, där Sverige tillhör alla och svenskar inte finns, medan Kurdistan självklart ska vara en självständig nationalstat för kurder. Trots att Kurdo Baksi, Özz Nûjen, Soran Ismail och alla de andra kallar sig svenskar, är de mycket intresserade av Kurdistan och stödjer kurdisk nationalism. I Sverige ska endast pass krävas för att kalla sig svensk, varför det här ständiga utpekandet av vem som är "kurd" är lite märkligt. Kurdo Baksi har aldrig haft något kurdiskt pass, utan är i så fall snarare turk, eftersom han är uppväxt i Turkiet. Ingen kan heller få mig att tro att dessa vänner av kurdisk nationalism ser detta framtida självständiga Kurdistan som ett mångkulturellt land, med stor invandring från exempelvis Somalia, för att inte tala om från Västeuropa eller USA.

Den 10e juli hyllades en annan kurdisk nationalist:


Det kan noteras att PKK, som är terrorstämplat av bland annat NATO, USA och EU, har legat bakom bombningar och självmordsdåd. Ghassemlou som hyllades på Sergels torg var ledare för partiet Partî Dêmokiratî Kurdistanî Êran, som beskrivs som just "kurdnationalistiskt".

Sverige bör fyllas med alla världens grupper och religioner, men i Mellanöstern är detta inte lämpligt av någon anledning. Om Syrien skriver Baksi på SVT Opinion:

"Kolonialmakter ritade dagens geografiska Syrien med linjal. Kartan ritades efter egna intressen under första världskriget, inte efter krav från de etniska och religiösa folk som i årtusenden bott i denna region."

"Damaskus har i årtionden tillämpat en så kallad arabiseringspolitik som går ut på att tvinga kurder lämna sina områden, och tvångsflytta syrier med arabisk bakgrund till de kurdiska områden."

Det är knappast tvånget Baksi vänder sig mot i den sista meningen, utan främst att Kurdistan fyllts på med araber, vilket han troligen anser hotar den kurdiska identiteten. När det gäller Sverige låter det som sagt annorlunda och Kurdo Baksi är mycket engagerad i kampen mot svensk nationalism, eller som det kallas här, "rasism". Han grundade år 1987 den "antirasistiska" tidskriften Svartvitt. Under fem års tid, från 1998 till 2003, hjälpte Svartvitt tidskriften Expo att överleva genom ett samarbete.  År 1992 organiserade han en stor "antirasistisk" manifestation i Sverige under parollen "Utan invandrare stannar Sverige". Baksi talar dels i frågor rörande invandring, främlingsfientlighet, och bedriver dels opinionsbildning för skapandet av ett Stor-Kurdistan.

Han yttrar sig förstås gärna nedsättande och ofta om SD, som alltså är ett parti som inte använder självmordsbombare eller ens vanliga bomber:


som blandas med...


för att återgå till...



och en sorts kombination:


Ursprungligen hade jag tänkt att detta inlägg även skulle omfatta de övriga kurderna med dubbla måttstockar, men då det skulle ha resulterat i en ohanterlig volym, får vi återkomma till Nûjen och de andra vid senare tillfälle.




Dagens citat: Stockholmspolisen


"Vi möttes med stenar när vi kom dit. Vi har försökt gå in men det gick inte. Vi vill inte ha en konfrontation. De kastar sönder bilarna."
Expressen


Rinkeby i natt

Mats Brännlund, länsvakthavande befäl vid polisen i Stockholm, förklarar varför polisen avvek från Rinkeby när bilar brändes under natten. Han berättar vidare:

"Det kom ett larm om att det var stökigt i Rinkeby. Det är ungdomar som är ute i centrum och en bil brinner, det är oroligt."

När vi nu har bestämt oss för att Sverige ska bli rejält mångkulturellt, får vi nog räkna med konfrontationer, som knappast kommer att bli färre eller mindre våldsamma. Om just fordonen är för klena för att hantera mångfald, bör vi kanske börja titta på vad man använder i andra utsatta länder i Västeuropa. Belgiens federala polis använder bland annat Arroseuse Ziegler, som kan bestyckas med vattenkanoner. Detta vatten kan ju användas både för att släcka bilbränder och heta känslor från Mellanöstern:




Frankrike drabbas ofta av muslimska upplopp. För ett par veckor sedan gällde det Algeriets fotbollsmatcher och nu naturligtvis Palestina. Nedan tas en "selfie" i Sarcelles, där vi kan anta att det ska se ut som att man slår polismannen. Denne är dock vederbörligt utrustad.


Till DN berättar Peter Hered, stationsbefäl vid Västerortspolisen, mer om händelserna:

"Sammanlagt har det varit tre-fyra våldsamma upplopp. Den röda tråden har varit att bilar inte stannat på polismans tecken. När de väl stannat har folk samlats kring bilarna och gått till angrepp mot polispatrullerna. Poliserna har tvingats retirera och kalla på förstärkning. När de kommit tillbaka har folksamlingen förberett sig med stenar och gått till angrepp ånyo. Vi har en känd misstänkt, men flera hundra okända misstänkta."

Handfallenheten i Rinkeby visar också på en konsekvens av mångkulturen, som sällan berörs och som massinvandringens förespråkare inte alls verkar ha tänkt på (tillsammans med mycket annat). Detta mångkulturella samhälle kommer nämligen inte att leda till en lycklig regnbågsfamilj med kramar och blommor, utan kommer att kräva allt mer repression och hårdare lagstiftning. Svensk lagstiftning och polisiära metoder fungerade på ett gammalt homogent Sverige, men visar sig alltför tandlösa i Mellanöstern och Afrika. De båda männen ovan skulle inte posera på samma sätt i Algeriet.





onsdag 23 juli 2014

Dagens citat: Fredrik Virtanen


"White trash är ett tråkigt uttryck men hur annars beskriva sd:s representanter?"
Twitter



En ledarkrönikör på Sveriges största tidning funderar kring vilket nedsättande uttryck som är bäst lämpat att använda på företrädarna för Sveriges tredje största parti. Man skulle kunna tro att deras namn eller just "SDs representanter" hade varit lämpligt, men i svensk media räcker det inte riktigt till. Eftersom en person som Fredrik Virtanen inte gärna kan hämta något nedsättande från klassisk litteratur eller filosofins värld, får det bli något från amerikansk populärkultur. Vad som gör att han inte själv tillhör "vitt slödder" är lite oklart, men troligen handlar det dels om att han har en fin värdegrund, men framför allt om att han tillhör Stockholms medieetablissemang.

Övriga vänstermänniskor på Twitter är förstås inte sena att komma med egna fyndigheter:




Ovanstående tre analyser tyckte Virtanen själv var så fyndiga att han dessutom retweetade, skickade vidare, dem. Problemet med svensk debatt och media är inte bara att de är ensidiga, utan också att de är så fruktansvärt enfaldiga. Det som Fredrik Virtanen, Oisin Cantwell och de andra vännerna i mediedammen levererar på ledarsidorna höjer sig inte nämnvärt över dagens citat. Det skulle åtminstone vara något intressantare om dessa människor kombinerade sin ensidiga agenda med begåvade analyser och en gnutta intellektualitet.





Florian Philippot (FN) om upplopp och nationellt självförakt



Front Nationals mest framträdande vice-president, och en av partiets 24 ledamöter i Europaparlamentet, gästade i förrgår det politiska intervjuprogrammet 4 Vérités. Man berör upploppen i samband med pro-palestinska demonstrationer, politikers uppvisningar i förakt mot det egna landet, det nedskjutna planet i Ukraina, samt den föreslagna sammanslagningen i större regioner i Frankrike.

UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National

Kommunitarism innebär här en utveckling där olika grupper strävar efter att leva i sina egna samhällen.

Vel d'Hiv, egentligen Vélodrome d'Hiver, var en idrottsarena i Paris som 1942 användes som uppsamlingsplats för judar inför vidare deportation.

État français (till skillnad från République françaisevar det officiella namnet för Vichy-regimen under andra världskriget, det vill säga den marionett-stat som existerade under tysk kontroll i södra Frankrike.

Sammanslagning av regioner, är ett förslag från den socialistiska regeringen, som Front National motsätter sig, då man ser det som ett sätt kopiera Tysklands indelning i delstater och ett steg mot ett regionernas Europa.

Martine Aubry är en veteran inom Socialistpartiet, som innehaft ett antal ministerposter och idag är borgmästare för Lille.

Rassemblement Bleu Marine ("Marin/e/blå samling") är en koalition av FN och andra patriotiska partier, skapad 2012.







tisdag 22 juli 2014

Dagens citat: Cecilia Wikström (fp)


"Nu talar i LIBE den tyske nazisten (!) Udo Voigl. Nyss talade SD:s Kristina Winberg. Behöver jag säga att jag mår illa?"
Twitter


Ökända Cecilia Wikström (fp) har varken problem med att klumpa ihop sverigedemokrater med helt väsensskilda partier, eller att använda infantila uttryck om att "må illa", när meningsmotståndare får tala. Denne Udo Voigl har fått fantastiskt mycket uppmärksamhet, trots att han sitter i Europaparlamentet själv, och naturligtvis för att han är en av de ytterst få som verkligen förefaller ha lite dragningar till just nationalsocialismen. Med honom har Kristina Winberg naturligtvis ingenting att göra.

LIBE avser Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, en permanent kommitté i Europaparlamentet. Det har en mängd medlemmar, även exempelvis från gamla östtyska kommunistpartiet, idag kallat Die Linke, och IRA-kopplade Sinn Féin. Där sitter även självaste Soraya Post.

Jag mår naturligtvis inte fysiskt dåligt när jag hör Cecilia Wikström tala, trots hennes tämligen obehagliga röst, men jag uppfattar henne som okunnig, ointelligent och framför allt destruktiv för Europas framtid.





Hycklarna låtsas hedra Utöyas offer


"Hedra offren på Utöya genom att fortsätta kampen mot både de som vill sprida islamofobin och de som vill normalisera den."
Twitter



Idag är det på dagen tre år sedan Anders Behring Breivik genomförde sina attentat i Oslo på Utöya. Tidningar och sociala medier fylls idag följaktligen av människor som vill, inte hedra offren, utan använda tragedin till att varna för "islamofobi" och invandringskritiska partier.

Jag har inte den minsta sympati för Breiviks dåd och känner inte någon annan som har det heller. När däremot personer som Omar Mustafa, som kan tänka sig terror i alla möjliga andra sammanhang, försöker använda dagen för att spela "islamofobi"-kortet, blir det både osmakligt och ett enormt hyckleri. En islamist tycker inte att 80 människoliv hit eller dit spelar någon större roll, men kan det användas för att främja islams frammarsch går det ju bra att plocka fram krokodiltårarna.

Vänsterdhimmis skulle här invända att även människor som inte stöder terrordådet, bidrar till att "underblåsa islamofobiska stämningar", som skapar grogrund för liknande attentat. Det är dock ett svagt argument av flera skäl. Vi kan inte låta islam flytta fram sina positioner år efter år, utan att protestera, bara för att även Breivik gjorde det för ett antal år sedan, särskilt som det är precis vad personerna som idag låtsas hedra offren vill. Breivik var också en närmast unik gärningsman. Det fanns ingen kyrka eller politiskt parti där han kunde finna stöd för sin planerade aktion, medan en islamistisk terrorist kan finna hur mycket stöd som helst över hela världen. Vi är många som menar att det pågår en islamisering av Europa, och att bland annat socialdemokrater driver på den, men ingen anser att socialdemokratiska ungdomar är några legitima mål.



En person som Mustafa Omar, däremot, vet förstås att svensken har allt att frukta från islam och skrattar troligen gott åt vänstermänniskornas naivitet.

Omar Mustafa är dock inte ensam. Den iranske vänsterpartisten Ali Esbati fick igår oblygt använda tragedin politiskt på DN. Då han har vistats i Norge, är det Fremskrittspartiet som ska attackeras:

"Vreden mot Fremskrittspartiet (Frp) och alla andra som från upphöjda positioner bidragit till att pumpa upp ångesten inför muslimerna. För det var så stämningen blev direkt efter den 22 juli: Nu skulle vi hålla ihop. Gott det, men runt vad? Först var det för tidigt att ta strid om det. Sedan plötsligt för sent. Att peka på Frp:s antimuslimska retorik blev mycket snabbt, bara dagar efter dådet, etablerat som något fult, splittrande, orimligt, ja, kränkande."


Se även tweet.

Ali Esbati är glad över att komma till Sverige, där åsiktsklimatet är lite mer gynnsamt:

"Det är därför det känns skönt att komma hem – trots en kärlek till Norge som jag alltid kommer att bära med mig. Mycket är visserligen illa i den svenska debatten också. 

"Här är striden mer synlig. Och här är vi starkare, har fler allierade, vi som drabbas i hjärtat varje gång någon pratar om lata och farliga muslimer, vi som inte accepterar att enbart bli talade om i vårt eget land. Här tar vi plats i debatten på ett annat sätt. Här är det rum for ilskan. Tre år senare inser jag att jag behövde det rummet för att få andas lättare. Jag hoppas att det kan kämpas fram också i Norge."

Efter gårdagens "Sommar" i P1, där iranskan Athena Farrokhad i en och en halv timme kunde mala om Sveriges och svenskars uselhet, hur hon inte ville betala för "vita", samt oändliga krav på öppna gränser och hur man bör gömma avvisade flyktingar, tillsammans med en mängd våldsromantik, kan man verkligen säga att dessa individer "tar plats på ett annat sätt" och att Esbati borde kunna "andas lättare".

Hans citat från Leonard Cohen har dock en viss poäng:

”There is a war going on, between the ones who say there is a war, and those who say there isn’t”.

Expos Alex Bengtsson utnyttjar förstås dagens datum på exakt samma sätt:


"Ifrån Norge vittnar antirasister och människor som tillhör minoritetsgrupperna om en allt mer hårdför retorik och politik. Antimuslimska, antiromska och flyktingfientliga tongångar är inte bara ett enerverande bakgrundsbrus som möjliggör radikaliseringsprocesser som den hos Breivik – de är regeringspolitik." 

Alltid pålitiliga och uppmärksamhetstörstande bimbon Malena Ernman är givetvis framme:

"Idag minns vi med stor sorg #utoeya Och med stor sorg ser vi hur islamofobiska Frp med stor framgång påverkar den politiska agendan i Norge."
Twitter

Frilansjournalisten Stefan Bergmark håller inte igen:


"Idag är treårsdagen av #Utøya: Leve det mångkulturella samhället! Krossa fascismen!" 
Twitter


Den eviga islamkramaren, Veronica Palm (s), är aldrig rädd för att vara patetisk:

Den uppdiktade händelsen i Farsta
fick Veronica Palm att i rekordfart
betyga sin lojalitet till islam. 

"Måltavlorna valde gärningsmannen ut för att de inte delade hans rasistiska och fascistiska världsbild. De var landsförrädare i hans ögon bara för att de arbetade för allas lika rätt och värde, och bara för att de såg människor från olika kulturer som något bra och positivt. Som något som gör samhället starkare och varmare."

Innan karriäristen Veronica Palm
kände att det var nödvändigt att
släppa Omar Mustafa.



Samtidigt som hon ondgör sig över "islamofobi", förfäras hon i samma mening av antisemitism i Malmö, som de flesta vid det här laget vet just är en av islamiseringens följder.

Breivik genomförde alltså inte sitt attentat i Sverige, men här lyfts det ständigt fram som ett politiskt vapen mot all kritik mot invandringspolitiken och islamiseringen. Något som dock inträffade i Sverige, men som ingen av dessa människor tycker vi behöver lära oss något av, var försöket till ett självmordsattentat i Stockholm. Alla verkar helt ha glömt att det var mycket nära att lika många människor då dödades som på Utöya.


Det är förstås teoretiskt möjligt att vi får se en svensk terrorist av Breiviks typ, men det är oändligt mycket större risk att vi kommer att uppleva fler terrordåd med islamiska förtecken. De flesta muslimer som kommer till Sverige varje år är inte presumtiva terrorister, eller ens islamister, men då det handlar om tusentals människor ökar naturligtvis rekryteringsbasen ständigt. Sedan är acceptansen för terror mycket större bland muslimer i stort, än vad den är bland den genomsnittlige västerlänningen. Den berömda "islamofobin" handlar bland annat om motvilja inför inskränkningar i yttrandefriheten, hedersmord och terrorism.

En stor undersökning av NOP i Storbritannien bland landets muslimer visade att:
- 30% hellre skulle vilja leva under sharia än brittisk lag.
- 28% hoppas att Storbritannien blir en islamisk stat.
- 68% vill bestraffa dem som "förolämpar islam".
- Över 20% anser att bombningarna i Londons tunnelbana var rättfärdiga.