tisdag 28 oktober 2014

Expo försvarar Mehmet Kaplan




Huruvida vår nye bostadsminister ska kallas för islamist eller inte är en definitionsfråga, som egentligen är närmast ointressant. Jag hävdar fortfarande att den där stora skillnaden mellan "islamister" och "vanliga muslimer" är högst imaginär. Visst kan man vara mer eller mindre religiös, och vara religiös samtidigt som man vill se en sekulär stat, men däremellan finns naturligtvis också överlappande gråskalor.

När det gäller Mehmet Kaplan, behöver vi inte kalla honom för varken "islamist" eller för "vanlig muslim", eftersom vi vet i vilka sammanhang han har figurerat. Han har varit ordförande för Sveriges Unga Muslimer och presstalesman för Sveriges Muslimska råd. Han har haft kontakter med Muslimska brödraskapet och han har bjudit in den ökända islamisten Yvonne Ridley till riksdagen. Listan är mycket längre än så, och talar sitt tydliga språk.

Själv skulle jag inte vilja se en person som Kaplan ens inom landets gränser och att han har tagit sig in i Sveriges regering visar hur oerhört sjukt detta land har blivit. Hans eget agerande är ingenting märkligt, ty han är vad han är och gör vad han gör, men det är som vanligt den svenska undfallenheten och naiviteten som är det verkligt nedslående. Inlägget från Expo, som jag kommer till, upptäckte jag genom en hyllning från Maria Ferm (MP). Då hon är både hans partikamrat och en inte alltför intelligent drömmare, är hennes omedelbara stöd inte förvånande, men hon är inte ensam. Bland Kaplans försvarare återfinns även en person som moderaten och Timbro-mannen Markus Uvell, som gärna angriper SD, men är helt obekymrad av att en driven muslimsk aktivist sitter i regeringen.


Yvonne Ridley till vänster

Igår ryckte även Expos Daniel Poohl ut till Kaplans försvar. På pseudomyndighetens sida inleder han:

"Under de senaste veckorna har vi sett ett lågintensivt drev mot den nye bostadsministern Mehmet Kaplan. Det är inget konstigt i sig. Nya ministrar ska granskas och nagelfaras, men i fallet med Kaplan har kritiken byggts på så lösa grunder att det snarare är hans kritiker som borde ställas mot väggen."

Om det har funnits ett "drev", har det sannerligen varit lågintensivt. Även om kritik har framförts, framför allt i fria medier, så har ingen etablerad politiker krävt hans avgång. Att grunderna skulle vara lösa motiveras sedan:

"Huvudpoängen i den senaste tidens kritik mot Mehmet Kaplan är att han genom att hävda att islamofobi är en av orsakerna till radikalisering bland unga muslimer i Europa gynnar islamism."

Nej, det är knappast huvudpoängen i alla invändningar man kan ha mot denne person, utan bara ett i raden av de uttalanden och handlingar som borde diskvalificera honom från varje roll i svensk politik. Större delen av Poohls inlägg handlar om detta uttalande och även han menar att "islamofobi" kan användas som en förklaring till varför människor åker för att bedriva jihad och begå våldsamheter i Syrien och Irak:

"Vi vet lite om vad vi ska göra åt att en liten grupp svenska muslimer radikaliseras och ger sig iväg för att strida för idéer som går stick i stäv med den öppna demokratins principer. Men vi vet ganska mycket om varför och hur radikaliseringen går till. Som vanligt finns det inte en förklaring."

Det finns sannolikt samverkande faktorer, även personliga, som gör att jihad och våld kan locka, men att "islamofobi" skulle vara en viktig faktor är tveksamt. Var det "nazistofobi" som gjorde att några unga svenskar anslöt sig till Waffen-SS under andra världskriget? En person som Mehmet Kaplan vet naturligtvis att vi har allt att frukta från islam, men det idiotiska begreppet "islamofobi" är alltid tacksamt att använda, inte minst eftersom Västerlandets villiga dhimmis gärna tar till sig det. Även "rotlöshet" nämns som en faktor, men ingen verkar våga tänka att ideologin har någon som helst roll i jihadresorna. Poohl anser förstås att "islamofobin" är ett stort problem:

"På samma sätt som antisemitismen bland annat bygger på en tankefigur om judisk dold makt, så innehåller islamofobin en idé om att muslimer vid maktpositioner har en dold islamistiskt agenda. Mot bakgrund av det måste den senaste kritiken mot Mehmet Kaplan ses som en högst oroväckande tendens. Att mot bättre vetande, och med svajjiga referenser, måla upp en bild av bostadsministern som islamist i fårakläder är ansvarslöst. Det förminskar islamofobin som problem, samtidigt som det bidrar till en antimuslimsk schablon."

I verkligheten är den islamistiska agendan inte särskilt dold eller okänd och Mehmet Kaplans fårakläder tämligen tunna. Det är som vanligt anmärkningsvärt att just denna ideologi är den enda som ska vara immun mot all kritik och att dess kritiker är drabbade av ett sjukdomstillstånd. Det är också typiskt att Expo, som ägnar större delen av sin verksamhet åt Sverigedemokraterna och anser att partiets program är någonting fruktansvärt, så villigt accepterar en ideologi som är långt mer människofientlig och våldsbejakande.






måndag 27 oktober 2014

Journalistens klagan


Niclas Vent

Det går som bekant inte alldeles lysande för etablerad media, som tvingas lägga ned lokalredaktioner, avskeda personal, samt täcka sina webbsidor med allt större och allt mer påträngande annonser. Med anledning av denna situation skriver Niclas Vent, som tydligen är ordförande för Aftonbladets journalistklubb, en klagosång till landets politiker:

"Expressen ska spara. 62,5 tjänster ryker. Det är självklart att Expressen blir en sämre tidning. Självklart att bli upprörd. Självklart att varje journalist som får lämna jobbet är en personlig tragedi.
Men den verkliga tragedin skymtar bakom rubrikerna: Vi har inte ens sett slutet på början av den svenska journalistikens kris."

Den svenska journalistikens kris har vi sett länge, och en person som arbetar för Aftonbladet, eller för all del Expressen, är den siste som ska tala om god journalistik. Dessa 62,5 tjänsters avskaffande skulle alltså innebära att Expressen blir en sämre tidning, men hur mycket sämre kan den egentligen bli? Vents storslagna varningar fortsätter:

"De tryckta tidningarnas upplaga fortsätter rasa – och med dem ett av demokratins fundament."

Med dessa tidningars valbevakning i färskt i minne, är det svårt att se hur de skulle utgöra ett "demokratins fundament". Att dagligen höja Feministiskt Initiativ och Gudrun Schyman till skyarna, medan man samtidigt för enorma kampanjer mot Sverigedemokraterna, är varken god journalistik eller en demokratisk hållning. Självgodheten är obegränsad:

"Att branscher går under är oftast inget att sörja. Vi är alla gladare och rikare för att kittelflickare, sadelmakare och skrivmaskinstillverkare i stort sett försvunnit från arbetsmarknaden.
Men journalistik är inte vilken vara som helst. När den försvinner skadas hela samhället – och det är nu det händer."

Man skulle också kunna se det som att den svenska journalistiken idag är lika relevant som kittelflickaren, varför det är logiskt att de förljugna tidningarna drabbas. Jag är ytterst tveksam till att hela samhället skulle skadas om Aftonbladet och Expressen försvann imorgon.




Den norske debattören Bjørn Stærk skriver med jämna mellanrum om åsiktsklimatet i Sverige och hur våra medier agerar för att undanhålla sanningar. Trots att han är något av en expert på den offentliga debatten i Sverige, och trots att han levererar klockren kritik, ogillar han exempelvis Avpixlat och dess "totala förakt för etablerade medier". Kanske måste man leva i Sverige för att fullt ut förstå hur det föraktet har uppkommit.

Niclas Vents klagosång publicerades för några dagar sedan, men jag väljer att lyfta fram den nu, eftersom den har mottagit en stor mängd kommenterar, varav knappt en enda är positiv. Totalt har inlägget kommenterats 138 gånger, men vi kan nöja oss med de fyra översta:

"Ni sysslar ju inte ens med riktig journalistisk? Ni förvränger ju nyheter, startar häxjakter, kampanjer och annat diverse skit som inte hör hemma på en seriös tidning. Räcker inte era reklambanners som täcker halva sidan eller era klipp med rubriker som inte stämmer överens med klippet för att ni ska dra in pengar för att gå in och kolla ändå? Finns väl ingen vettig människa som tycker att ni för en seriös journalistisk eller att ni och Expressen ska få nån slags hjälp för att fortsätta?"

"Att Sveriges journalister enligt alla studier är den yrkesgrupp som har lägst trovärdighet av alla yrkesgrupper är rätt talande. Jag har försökt föra en dialog med både SVT direkt och via journalister i diverse facebook-grupper, men att försöka föra en dialog med den mest insynsskyddade verksamheten vi har här i landet är lika givande som att prata med växterna här hemma." 

"Fel rubrik, "Dags att vakna journalister - ni håller på att göra er själva arbetslösa" Dags att börja rapportera nyheter på ett objektivt sätt."

"Ni på Aftonbladet är ju bland de tidningar som censurerar och propagerar efter eget behag mest. Ingen skulle gråta om er tidning gick under. Exempelvis har ni skrivit kilometervis om SD, men inte en enda liten notis om Åsa Romsons båtskandal där hon använt både giftig färg och olaglig grön diesel. Så länge tidningar väljer att rapportera efter eget behag, så är ni inte bättre än de censurer ni påstår er vara emot."

På samma sätt fortsätter det, i kommentar efter kommentar. Att fältet ännu inte är raderat måste ses som något av ett under.





Daniel Swedin plockar upp kolonialismspåret




torsdags tittade vi på hur ett inlägg av Ulf Nilsson, som ville lyfta fram positiva aspekter av kolonialismen, skapade ett litet internt bråk inom kultureliten. Något förenklat kan man säga att Johan Hakelius försvarade Ulf Nilsson, medan Åsa Linderborg kritiserade honom. Nu, några dagar senare, känner sig Aftonbladets Daniel Swedin manad att ge sig in i debatten. Han har naturligtvis ingenting att tillföra, eftersom han är en svagare skribent och tänkare än både Linderborg och Hakelius.

Under den inte alldeles eleganta rubriken "Sluta gnäll - ni är ju civiliserade nu", skriver Swedin:

"Hakelius, född 1967, har blickat ut över världen och ser att han hade varit lyckligare om bara Roms legioner tagit sig till den subarktiska landsremsa som i dag kallas Sverige.
Romarriket hade haft en ­civilisatorisk inverkan på människorna som bodde här då, tror Hakelius, och kanske hade dagens ­Sverige varit mer likt dagens Ungern eller ­Marocko – två gamla romerska kolonier."

Vi får anta att Ungern och Marocko lyfts fram för att de ska ses som sämre länder än Sverige, men att använda dem som argument mot Hakelius referens till Romarriket är lätt imbecillt. Den romerska perioden avslutades för 1500 år sedan, och om man nu vill tala om kolonialt inflytande, har sannolikt den sovjetiska koloniseringen av Östeuropa haft mer betydelse för det moderna Ungern, medan den islamiska expansionen sannolikt har format dagens Marocko mer än den ännu äldre romerska.

Anledningen till att Johan Hakelius tog upp Romarriket var troligen för att det kuvade, eller civiliserade om man så vill, germanska stammar, vilket skulle göra hans försvar av kolonialismen mer lättsmält för dessa vänstermänniskor. Ett sådant resonemang borde omfamnas av Linderborg och Swedin, då det ligger i linje med att "endast barbariet är svenskt" och att "allting kommer utifrån".

Inlägget fortsätter:

"Den västerländska kulturen hade ju ”en civilisatorisk inverkan” på quechuafolket, maorier, khoikhoi och inuiterna och då får man ha överseende med massmord, slaveri, nedbrända fält, våldtäkter och att människor fördrevs."

Om man ska vara mer precis, så försvarade varken Hakelius eller Nilsson dessa övergrepp, då de snarare ville lyfta fram vissa positiva följder av de europeiska imperierna, eftersom kolonialismen ständigt används som förklaring till allt som går fel i framför allt Afrika. Det kan tilläggas att det finns afrikanska länder, som Etiopien och Liberia, som egentligen aldrig har varit kolonier, utan att för den sakens skull vara mer framgångsrika idag.

I sin kritik mot användandet av "Karl Oskar och Kristina" i svensk invandringsdebatt, lyfte Åsa Linderborg inte främst fram hur olik europeisk utvandring till 1800-talets USA är dagens invandring till Sverige, utan bland annat indianernas öde på kontinenten:

"Det amerikanska nationsbygget började med en utrensning av ursprungsbefolkningen. När indianerna folkmördats var man tvungen att importera europeiska lantbrukare som nu skulle bryta, bygga, bo. Många av dem kom från Småland."

Att Linderborg tar upp fördrivandet av indianerna är lite roligt, med tanke på den gamla invandringskritiska parollen "Indianerna stoppade inte invandringen - nu lever de i reservat". Jämförelsen är förstås inte alldeles adekvat, men vid en enorm tillströmning utifrån blir naturligtvis ursprungsbefolkningen marginaliserad. Det som sker i dagens Europa är på sätt och vis än mer tragiskt, då vi utplånar vår egen civilisation, medan indianerna knappast hade något val.

En mer relevant jämförelse än den europeiska erövringen av Amerika, är exempelvis Kinas politik i Tibet, där man genom en stor kinesisk inflyttning ser till att marginalisera det tibetanska folket, dess kultur och språk. I Västvärlden går det bra att fördöma utvecklingen där, medan det är förbjudet att tala om islamisering i Europa, eller vad en stor inflyttning från Afrika och Mellanöstern gör med våra länder. Även i detta fall är skillnaden att Tibet har erövrats militärt och underkastats en övermäktig regering, medan vi driver på den destruktiva utvecklingen själva.

Det blir sedan dags för något av ett självmål:

"Nej, det här handlar om något annat. 50 år efter Malawis och Zambias befrielse och 20 år efter att litteraturvetaren Stefan Jonsson först skrev på svenska om postkolonial ­teori – att granska kolonialismens historiska arv – är det några vita män som tröttnat.
De har tröttnat på att höra hur människor med ­rötterna i Afrika eller Asien kräver upp­rättelse för hur deras släkt massa­krerades ­eller såldes när den europeiska civilisationen kom till byn."

Ja, vi är många som har tröttnat på den eviga vita skulden och att varje problem i Afrika beror på den berömda kolonialismen. Rimligen borde ländernas egna befolkningar och ledare ha ett ansvar för hur det ser ut 50 år senare. Framför allt är det oerhört tröttsamt att från människor som av någon anledning har tagit sig till vårt land, ständigt höra klagomål om denna kolonialism och "Sveriges roll i slavhandeln". De har aldrig varit slavar och den etniskt svenske medborgaren har aldrig varit slavägare.

Ingvar Calsson hand i hand med Robert Mugabe

Det är intressant att Swedin nämner just Malawi och Zambia, som före den officiella självständigheten ingick i den brittiska federationen "Rhodesia och Nyasaland". I denna formation ingick också en tredje enhet, som av förklarliga skäl utelämnas; dagens Zimbabwe. Sedan det vita minoritetsstyret under Ian Smith fick lämna över makten till den svarta majoriteten 1980, har det endast gått utför. Robert Mugabes styre ledde inte bara snabbt till massakrer på tusentals lika svarta medborgare, utan även en allt sämre ekonomi. Ian Smith fortsatte att bo i Zimbabwe och föreslog 2002 att han och Mugabe skulle åka tillsammans till ett township för att se vem som skulle bli bäst mottagen:

"Bara en av oss kommer ut levande. Jag är beredd att pröva det direkt. Det är inte han."





söndag 26 oktober 2014

PVV åter Nederländernas största parti



I den senaste undersökningen från opinionsinstitutet Maurice de Hond går Geert Wilders PVV fram med tre mandat och blir därmed återigen landets största parti, och skulle besätta 27 av parlamentets 150 platser. Övriga förändringar är små, men värt att notera är att de båda regeringspartierna, socialdemokratiska PvdA och högerliberala VVD, fortfarande ligger långt under sina valresultat från 2012. Om valet hölls idag, skulle PvdA förlora 26 av sina nuvarande 38 platser.





SP kan jämföras med vårt Vänsterpartiet, medan CDA är kristdemokratiskt och D66 liberalt. ChristenUnie är, som namnet antyder, ett kristet parti och Groenlinks en motsvarighet till det svenska Miljöpartiet.





lördag 25 oktober 2014

Jean-Marie Le Pen i ny TV-intervju




I tisdags var Jean-Marie Le Pen inbjuden till intervjuprogrammet "Bourdin Direct". Detta leds normalt av Jean-Jacques Bourdin, men denna gång sköttes utfrågningen av Apolline de Malherbe, samma journalist som fick sig en rejäl omgång av Marine Le Pen tidigare i år.

UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National


PACA (Provence-Alpes-Côte d'Azur) är den region, i Frankrikes sydöstra hörn, där Jean-Marie Le Pen ställer upp i regionvalet.

Éric Zemmour är en författare och politisk journalist, som ofta skriver kontroversiellt kring frågor som invandring och nationalitet.

2002 var året då Jean-Marie Le Pen oväntat fick fler röster än Socialistpartiets kandidat Lionel Jospin, och därmed kvalificerade sig till presidentvalets andra omgång mot Jacques Chirac.

RBM - Rassemblement Bleu Marine ("Marin/e/blå samling") är en koalition av FN och andra patriotiska partier, skapad 2012.

Gilbert Collard är advokat och parlamentsledamot för RBM.

Jag har klippt i programmet, för att presentera de 15 minuter som jag bedömer som mest relevanta för en svensk publik.









Ännu ett meningslöst utspel i invandringsfrågan




De kommer ibland, de där utspelen och debattinläggen, som utger sig för att vara nytänkande, eller rentav kontroversiella, men som blir meningslösa då de inte vågar beröra grundproblemet. Idag är det Tapani Juntunen (M) som i SvD bjuder på ett något märkligt och föga verkningsfullt förslag:

"Tillåt en mer generös anhöriginvandring när trycket på invandring till vårt land är lågt, och strama upp reglerna när trycket är högt."

Till att börja med, när är trycket på vårt land lågt? Även om vi förbjöd all anhöriginvandring, skulle vi ändå ha ett asyltryck på minst 80 000 i år och sannolikt även de kommande åren. Framför allt kvarstår den stora frågan, nämligen varför vi överhuvudtaget ska ha en "generös" asyl- eller anhöriginvandring.  Juntunen ansluter sig till den numera nästan tillåtna linjen att vi måste styra upp invandringen på olika sätt, så att den kan fortsätta i stor skala:

"Asylrätten är något jag tycker att vi skall värna, men för att upprätthålla kapaciteten att ta emot den som söker asyl även när det humanitära läget är väldigt svårt i olika delar av världen, då måste man strama upp reglerna på annan migration. Jag tänker på anhöriginvandringen. Mitt förslag är att införa dubbla regelverk för Migrationsverket gällande anhöriginvandring. Ett mer generöst regelverk att använda när invandringen är låg, och ett stramare regelverk att använda när det humanitära läget ger en väldigt hög invandring. Vilket regelverk som skall användas bör avgöras av sittande regering. Så kan man förbli en humanitär stormakt över tiden."

Asyltrycket är nu förvisso högre än någonsin, men vad anser Juntunen vara ett lågt sådant? Ett som bara är tre gånger så stort som våra grannländer? Vi ska inte alls vara "en humanitär stormakt" över tiden, då vi sedan länge har "tagit vårt ansvar" i en absurd skala. Vad ovanstående förlag innebär, är alltså någon form av konjunkturutjämning, där resultatet efter ett antal år ändå skulle vara detsamma, det vill säga ett utplånande av Sverige.

Juntunen efterlyser vad han kallar en moderat eller borgerlig migrationspolitik, där man visserligen ska ha ett enormt tillflöde, men där det ska ställas större krav på egen försörjning:

"Migration är en viktig framtidsfråga förknippad med hur vi förhåller oss till vår omvärld, och hur den påverkar oss. Jag tror inte man kan förhålla sig med varken kravlöshet eller med isolering. Jag tror på att Sverige kan vara en fristad men att krav måste ställas på den som kommer hit, det banar väg framåt för individ och för samhället." 

"Jag är helt övertygad om att medborgare i breda grupper vill vara toleranta, vill värna om asylrätten, men man vill också se krav och ansvar. Det finns ett behov av en genuint borgerlig migrationspolitik."

Återigen, eftersom dessa försörjningskrav inte gärna kan ställas på asylsökande, blir åtgärden fullständigt otillräcklig. Motsatsen till kravlöshet är inte "isolering", lika lite som massinvandring betyder "öppenhet". Sverige kan stoppa både asyl- och anhöriginvandringen, och ändå fortsätta bedriva handel, kulturutbyten och turism.


Thoralf Alfssons graf över antal asylsökande
per månad under det första halvåret


Inläggets hela syfte förefaller att ta upp invandringsfrågan och samtidigt distansera sig från Sverigedemokraterna:

"I Sverige råder två politiska ytterligheter gällande migrationspolitik, antingen av eller på. En politisk linje som är vänsterextrem gällande migration där väldigt få krav finns. Den andra ytterligheten en högerextrem ståndpunkt där migration ska kraftigt begränsas. Det behövs en tredje vägens politik.

Det enda politiska alternativet kan inte vara Sverigedemokraterna. I opposition måste därför nu Moderaterna formulera alternativ politik, värna asylrätten värna det liberala, men ställa krav på eget ansvar."

På vilket sätt är en kraftig begränsning av EUs mest omfattande asylinvandring "högerextremt"? Om Juntunens förslag realiserades, skulle Sverige fortfarande ha en extremt stor invandring. För att komma upp i ett visst antal tecken, upprepas teserna ännu en gång:

"Moderaterna måste ta strid på två fronter, mot två ytterligheter i svensk politik. Kravlöshet är inte ett alternativ men det är heller inte isolering. Idag kan medborgare beklagligt nog endast välja mellan pest eller kolera. Ett tredje alternativ behövs. En moderat linje."

Nej, det är knappast en sådan linje som behövs i det läge Sverige befinner sig. Vi förstår att Moderaterna vill ha tillbaka sina väljare från Sverigedemokraterna, men de som har tagit det logiska steget över till SD lär knappast imponeras av meningslös symbolpolitik.





fredag 24 oktober 2014

Dagens citat: Imamen i Ottawa


"Det spelar ingen roll vilken religion han hade. Detta har ingenting med islam att göra."





Efter de muslimska terrorangreppen i Ottawa, bjuder imamen Sikander Hashmi på de sedvanliga fraserna. Det är mycket märkligt att just denna ideologi ständigt "missuppfattas" och "utnyttjas".

Som vanligt vid muslimska terrorattacker, så finns det egentligen bara en fara:

"Jag tänkte 'Åh nej, jag hoppas att det inte var en muslimsk gärningsman'. Vi är rädda för att bli stigmatiserade. Men jag hoppas och tror att folk ser skillnaden mellan folk som gör dessa missgärningar och den muslimska delen av samhället generellt."

Aftenposten




Oscar Sjöstedt (SD) mot Ulla Andersson (V)




I gårdagens "Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande" fick vi se utmärkta anföranden av Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talman Oscar Sjöstedt.

Det är också intressant att se hur denne nationalekonom bemöts av förskolläraren Ulla Andersson, som bjöd på en rad förvirrade floskler, exempelvis när hon med darrande stämma för fram det obegripliga:

"Det här är ett land för alla människor som inte ställer människa mot människa."

Även hennes slutreplik inleds med underbart nonsens:

"Jag förstår ju att Sverigedemokraterna tycker att det är förvirrat när man pratar om solidaritet och värme och alla människors lika värde, att man inte ska ställa människa mot människa."

"Värme"? Ulla Anderssons hela framtoning får nästan Gudrun Schyman att framstå som sympatisk.





Det verkar inte som att mediebilden att Sverigedemokraterna är Jimmie Åkesson riktigt stämmer.






torsdag 23 oktober 2014

Kultureliten i internt bråk om kolonialism och utvandrare


I det låsta och navelskådande etablissemanget är få inslag så underhållande som när dessa fina människor hittar någonting att vara oense om. I typfallet handlar det om att någon har gjort ett fint utspel, för att sedan sågas av någon med ännu finare människosyn och en mer rätt antirasism.


Ulf Nilsson

Dagens lilla kulturbråk har sin egentliga upprinnelse i Ulf Nilssons krönika, som bjöd på någonting så förbjudet som att hävda att Europas kolonisering av Afrika också haft positiva effekter. Nilsson är en usel skribent, framför allt stilistiskt, men han har naturligtvis rätt i sak. Fakta och logik är dock bortkastade på den vänster som är fixerad vid vit skuld och rasistiska strukturer, och upprördheten blev följaktligen omedelbar och hysterisk. Bland hundra Bilan Osman får det inte finnas en enda Ulf Nilsson, så krav restes på att till och med Thomas Mattsson borde avgå, som om han vore en statlig tjänsteman och inte chef för en kommersiell produkt. Även en sådan distinktion är sannolikt obegriplig för den "rasifierade" extremvänstern.

I Nilssons som vanligt förvirrade och barnsligt formulerade alster, var det troligtvis det sista stycket som särskilt provocerade de ständigt kränkta:

"Kanske är det rimligt att här slå fast att kolonialismen trots allt var bra på många sätt. Ja, jag skriver b r a. Den fick bära hundhuvudet för mycket, men den spred civilisationen. Inte på ett perfekt sätt - ingenting i människolivet är perfekt - men ändå. Hade "den vite mannen" inte vågat sig ut (med bössan till hands) skulle världen med säkerhet ha varit mycket sämre.
Jag förmodar att många som läser det här blir förbannade, men så får det bli..."

Twittervänsterns svar kan sammanfattas med "Jaha, var folkmord bra eller? Ingen ska få skriva som Nilsson!". Dödande som kan klassificeras som folkmord förekom förvisso i kolonierna, där Belgiska Kongo (sedermera Zaire och Demokratiska Republiken Kongo) är något av ett skräckexempel, men Ulf Nilsson försöker inte heller försvara detta. Det är nämligen också sant att kolonisatörerna byggde vägar, sjukhus och skolor, något som sällan har förvaltats väl efter att de afrikanska länderna blivit självständiga.







Idag följde nästa avsnitt av denna historia, då Johan Hakelius tog upp ämnet, under rubriken "Tabu att säga något gott om kolonialismen". I sitt försvar av Ulf Nilsson, bjuder han¨på ett antal poänger, bland annat:

"Det han har påstått är att världen, på det stora hela, är bättre till följd av västerländsk kolonialism. Detta ­därför att västerländsk kultur hade en civilisatorisk inverkan på många platser. Man måste vara fullproppad av ­politiska mantran och ointresserad av historia för att tro att man kan ­avfärda ett sådant påstående utan ­argument. Men alla verkar ense och allt som behövs är tydligen invektiv och den typen av ideologisk upp­räkning och selektiv historia som man lär sig på en viss sorts politisk grundkurs."

Johan Hakelius

Som för att bevisa tesen om "viss sorts politisk grundkurs", stiger sedan omedelbart Åsa Linderborg fram. Hon förfaller direkt till den irrelevanta, om än populära, jämförelsen med Nazityskland:

"Hakelius är ute efter att provocera, men att försvara mord, etniska rensningar och slaveri är ändå väl bisarrt. Ulf Nilson har avfärdats som en ”gammal gubbe”, men vad ska vi säga om Johan Hakelius född 1967? Det är inte åldern (eller könet) som är problemet med nån av de här männen - det är åsikterna. Med Hakelius logik kan man försvara förintelsen med argumentet att nazisternas drivkraft var civilisering."

I verkligheten har naturligtvis inte heller Johan Hakelius "försvarat mord, etniska rensningar och slaveri". Jämförelsen med det tyska fälttåget österut är också helt idiotisk, men Andra världskriget är alltid tacksamt att referera till, eftersom det är en epok som även de mest obildade människor känner till genom Hollywoods produktioner.

Åsa Linderborg kommenterar också musikern Björn Ulvaeus närmast ofattbart infantila alster i gårdagens DN, som gavs den patetiska rubriken "Sverige måste visa värme och tolerans". Redan denna rubrik är förstås löjeväckande, men för att fullständigt skämma ut sig, ägnar Ulvaeus större delen av texten åt den där jämförelsen med 1800-talets svenska utvandring till USA, samt den nästan lika obligatoriska referensen till de fiktiva figurerna Karl Oskar och Kristina:

"Förlagan till musikalen, Vilhelm Mobergs Utvandrar­serie, genomsyras av djup empati med migranter av alla slag. Ämnet känns lika brännande hett och författaren lika relevant nu som när Benny Andersson och jag bestämde oss för att skriva musikalen för 25 år sedan." 



Tänkaren Björn Ulvaeus


"Jag tror att de som i dag lämnar sina hemorter av ungefär samma skäl som Kristina och Karl-Oskar känner igen sig. De har tagit det tunga beslutet att emigrera eller blivit tvingade att bryta upp på grund av krig och förföljelse."

Nej, det går faktiskt fortfarande inte att likställa muslimsk massinvandring till välfärdsstaten Sverige med europeisk invandring till USA mer än hundra år tidigare. Inte ens Åsa Linderborg vill hylla Ulvaeus alster, och hon inleder med viss logik:

"Björn Ulvaeus äntrar den antirasistiska barrikaden med en artikel på Dagens Nyheters kultursida. Mer sånt! vill jag vråla, men jag kan inte. Texten om Karl-Oskar och Kristina i Amerika som exempel på hur fördomsfritt man kan välkomna nya invånare, vilar på en så naiv historieskrivning att mina hurrarop fastnar i gommen."


Åsa Linderborg

Hon har också rätt när hon pekar på att dessa invandrares arbetskraft behövdes i USA, men havererar sedan totalt:

"Det är här vi kan dra en historisk parallell som sverigedemokrater har svårt att parera. Alldeles oavsett hur mycket man vill öppna eller sluta sitt hjärta, är det ett faktum att Europa har för låga födelsetal. Liksom USA i mitten av 1800-talet måste vi importera arbetskraft, annars går vi också under."

Tyvärr är en påfyllning från Afrika och Mellanöstern mer destruktiv än vilken befolkningsminskning som helst. Det är ju inte heller arbetskraft vi numera importerar, utan just barnafödare, men vad är vinsten med denna nativitet, om svenskarna försvinner? Det enda vi då har skapat, är ytterligare ett muslimskt och arabiskt-afrikanskt land som, förutom höga födslotal, också kommer att bestå av fattigdom, våld, inbördeskrig och religiös fanatism, precis som de mer sydliga ursprungsländerna.

Här uppstår Åsa Linderborgs ingång till kolonialismen:

"I en rättvisare värld skulle vi inte alltid behöva flytta på folk, man kan se till att resurserna stannar där de finns. Att så många är på flykt är en konsekvens av klimatförändringarna, krig och förtryck, men också och inte minst på grund av att vi fortfarande dränerar utvecklingsländerna på råvaror, utbildning och arbetskraft. Kolonialism, helt enkelt."

Nej, människor söker sig inte till Sverige på grund av "klimatförändringarna", även om en sådan vokabulär ligger rätt i tiden. Linderborg hade lika gärna kunnat skriva att det var på grund av "patriarkatet". Det mest komiska med ovanstående stycke är att hon menar att vi, som de onda kolonialister vi är, dränerar Tredje världen på arbetskraft, samtidigt som hon vill att vi ska ha en ännu större invandring från dessa länder. När man vill vara politisk korrekt och vänster över hela fältet, sker sådana motsägelser och haverier ofta.

Jag lyfter fram denna lilla debatt som ren underhållning, eftersom det inte spelar någon större roll vad dessa människor säger eller vilka poser de intar. I verkligheten håller Sverige på att koloniseras i rasande fart, och den avgörande frågan är huruvida svensken ska vakna eller inte.





onsdag 22 oktober 2014

17-årig australiensisk jihadist hotar hemlandet


För en månad sedan tittade vi på hur en jihadist från Nederländerna uppmanade muslimer på hemmaplan att genomföra aktioner mot den nederländska staten. Nu har IS släppt en video där den 17-årige australiensiske medborgaren Abdullah Elmir används för att föra fram ett budskap mot Västvärlden:




Enligt The Sydney Morning Herald ska Elmir ha lämnat sitt föräldrahem i juni, efter att ha sagt till sina föräldrar att han skulle fiska. Han åkte tillsammans med en annan australiensisk medborgare, med förnamnet Feiz, via Perth, Malaysia, Thailand och Turkiet, för att slutligen hamna i Syrien.

Denna nya video är den fjärde i en serie kallad "Meddelande från mujaheddin", där tidigare även en fransk och en brittisk medborgare figurerat.

Le Figaro




Dagens bild: Aftenposten


När norska Aftenposten nämner att Expressen säger upp alla fotografer och bildredigerare, gör man ingen värdering av det, men illustrerar artikeln med ovanstående bild. Vill man möjligen skicka en liten pik till de svenska kollegorna, angående hur innehållet kan påverka försäljningen?

Norska medier ser inte ut som svenska.




Så kommer då kritiken mot "Allt för Sverige"



Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan programmet, där amerikaner med svenska förfäder besöker Sverige, skulle fördömas. Att regimens SVT ens producerar ett program där personer med svenska rötter ser ut som bilden ovan, är förvånande. Dessutom utgörs personernas svenskhet framför allt av genetik, ett koncept som är strängt förbjudet i dagens samhälle, där det antingen inte finns några svenskar, eller omvänt, där alla är svenskar.

Den som nu rycker ut för att återställa ordningen, heter Adam Hjortén och är doktorand i historia vid Stockholms universitet. Under rubriken "SVT går nationalismens ärenden", lyder ingressen:

"SVT cementerar en föreställning om vad det innebär att vara 'svensk'. Svenskheten verkar bygga dels på blodsband och dels på att vara svensk 'på rätt sätt'. Vissa passar språkligt och kulturellt inte riktigt in i Sverige."

Att tala om att "cementera en föreställning" blir i detta fall tämligen absurt, då en sådan ansats i dagens klimat snarare är revolutionerande och kontroversiell. Det är också tveksamt hur mycket denna bild "cementeras" av SVT, då de i 99 fall av 100 går mångkulturens ärenden.

Jag har själv inte sett något avsnitt av serien, men jag misstänker att ett par observationer som Adam Hjortén gör ändå kan vara korrekta:

"Vi får följa svensk-amerikanernas Sverigeresa genom en rad kulturkrockar som är helt centrala för serien. Det blir ”tårar, kulturkrockar och mycket skratt”, enligt SVTs hemsida.

Kulturkrockarna framkallas aktivt genom övningar och lekmoment där deltagarna avslöjas i sina försök att vara svenska. Det visar sig nämligen ganska snart att svensk-amerikanerna inte behärskar vare sig språk, kulturella koder eller kunskap för att passa in i det svenska samhället.

Programmets kulturkrockar är till för att framkalla skratt hos tv-publiken. Men dessa skratt är inte oskyldiga, de är riktade åt att amerikanerna misslyckats i sina imitationer av att vara svensk."

Hjortén har sannolikt ett par poänger, men då han vill se upplägget som ett utslag av farlig nationalism, missar han ett par viktiga aspekter. Det finns en svensk självgodhet, men det är just den som har gjort att våra politiker tror att Sverige är ett föredöme i världen och att vi är så överlägsna att vi också har ett ansvar för att ta hand om världens problem, helst genom att ta dem till landet, där de automatiskt försvinner i vårt perfekta samhälle.

Han berör inte heller den rasism och de fördomar som är helt accepterade i Sverige, där man får lov att skratta åt exempelvis japaner och utmåla dem som konstiga och komiska. Detta gäller i än högre grad amerikaner, som ständigt utmålas som dumma och obildade. SVT skulle aldrig ha skapat en serie om komiska kulturkrockar där till exempel somalier var inblandade. Denna accepterade rasism och generalisering gör också att en person som Ann-Charlotte Marteus utan vidare kan skriva följande krönika:



Texten är fylld med nedsättande omdömen om amerikaner, som Marteus inte själv inser är skapade av medier och svenskens uppfattning att våra värderingar borde vara de naturliga i hela världen:

"Hur kan 46 procent av invånarna förkasta evolutionsteorin? Hur kan halva folket vilja ha en skojare som Mitt Romney som president? Hur kan Sarah Palin - finnas? Hur kunde tvivel om Barack Obamas medborgarskap och religion bli en evighetsmaskin, trots den totala bristen på vett och bevis?
Den djupa misstro mot förnuft, vetenskap och fakta som många amerikaner lägger i dagen, är rent skadlig för ett samhälle. Det går inte att föra ett demokratiskt samtal när tossiga lögner ges samma tyngd som sanningar."

Hur ser det ut i Sverige? Marteus alster illustreras med en bild av Sarah Palin, en gång kandidat till posten som vice-president, vilket ska illustrera just hur dumma amerikaner är, då Palin enligt Marteus inte ens borde få finnas. I Sverige heter vår nuvarande vice statsminister Åsa Romson, företrädare för ett parti som garanterat rymmer mindre intelligens än de amerikanska republikanerna. Är vår migrationspolitik baserad på "förnuft, vetenskap och fakta"? I Sverige ges inte lögner bara samma tyngd som sanningar; de är helt förhärskande.

Jag har arbetat i amerikanska företag och tidvis på huvudkontor i Boston. Mina kollegor var välutbildade och beresta. Staden rymmer flera av världens mest prestigefyllda universitet, som MIT och Harvard. I USA har jag träffat uttalade republikaner, som varken haft vapen eller varit fixerade vid abortfrågan.

Igår tittade vi på Expressens totala självmål när det gäller mediebilden i Ryssland. Även Marteus är anställd av denna tidning, och anser förstås att Sverige är ett föredöme också på mediefronten:

"Det finns förstås många, och unika, skäl till att USA är som det är: historiskt grundad skepsis mot politiska makthavare, ett spretigt medielandskap där objektivitetskrav har kastats överbord, religiositetens djupa rötter."

Är Expressen ett lysande exempel på objektivitetskrav? Få västerländska demokratier kan uppvisa ett så enhetligt och ensidigt medielandskap som det svenska.

Låt oss slutligen återgå till Adam Hjorténs inlägg, där han också bjuder på hur det förhatliga programmet borde se ut:

"Allt för Sverige kunde ha varit ett tillfälle att diskutera hur kulturer är sammanflätade, och att historien är präglad av förflyttningar och kulturutbyten. Det kunde ha varit ett tillfälle till att diskutera hur Sverige alltid har interagerat med omvärlden, hur landet präglats av migration, och att nationella identiteter är högst föränderliga."

Självklart. Att ett enda program, i hela SVTs tablå, inte passar in i ovanstående officiella ramar blir i det totalitära Sverige ett program för mycket. Även denna lättsamma serie måste omstöpas till den officiella linjen, där det varken finns ett svenskt folk eller en svensk kultur, och där den fantastiska lögnen att Sverige alltid har varit mångkulturellt måste hamras in.

Jag kanske ska börja följa serien, innan den förbjuds?





tisdag 21 oktober 2014

SD attackeras vidare genom EFDD


"SD:s nya gruppmedlems partiledare vill inte ha rösträtt för kvinnor."
Twitter



Soraya Post försöker få till en attack mot SD, genom att säga något om EFDD, men slirar på sanningen i vanlig ordning. Nu är det ju inte KNPs partiledare som anslutit sig till gruppen, utan en fristående medlem av samma parti. Samtidigt har SDs två ledamöter knappast mycket att säga till om när det gäller vilka som accepteras av EFDD. Vi ska också komma ihåg att Post, som skulle dra en feministisk vind genom parlamentet, snabbt anslöt sig till den socialdemokratiska gruppen och röstade fram kristdemokraten Jean-Claude Juncker, som är allt annat än feminist, till posten som Kommissionens ordförande.

Soraya Post är dock inte ensam om att försöka få maximal spinn på historien. Till och med SvD använder en lite märklig rubrik och bild:


Nigel Farages accepterande av en polsk ledamot, blir alltså en ursäkt för att få med "SD" och "Hitler" i samma rubrik. Självklart har man också valt en bild på den något märklige figuren Janusz Korwin-Mikke, istället för Robert Jaroslaw Iwaszkiewicz, som är EFDDs nye medlem. 

SvD har dock varit så pass hederliga att de åtminstone har letat upp olika uttalanden från just Iwaszkiewicz, men artikeln dryper naturligtvis av tendentiösa formuleringar:

"Den brittiske skandalpolitikern Nigel Farage vill återuppliva den upplösta partigrupp i EU-parlamentet, EFDD, där Sverigedemokraterna ingår, genom att ta in en polsk ledamot som försvarat Hitler och förespråkar hustrumisshandel."

Det är mycket märkligt att Farage kallas för "skandalpolitiker", när något sådant aldrig hörs ens om en person som Gudrun Schyman. Vilka skandaler har Farage varit inblandad i? Det verkar handla om det vanliga:

"Men på måndagen annonserade EFDD:s ledare, den brittiska främlings- och EU-fientliga politikern Nigel Farage triumferande att gruppen kommer att återuppstå."

Varför är det nödvändigt att alltid förse vissa partier med epitet? Det är också intressant att varje nyhet som på något sätt kan kopplas till SD, måste ges någon form av negativ vinkling, oavsett hur irrelevant eller lögnaktig den är. Det tog inte många minuter efter att Mattias Karlsson hade utropats till vikarie för Jimmie Åkesson, innan gamla citat skulle lyftas fram, och nu gäller det alltså att i högsta möjliga grad slå mynt av KNP-ledamotens anslutning till EFDD. När kommer den där granskningen om vilka partier och individer som ingår i Vänsterpartiets och Miljöpartiets grupper?






Expressens självmål om Ryssland



Ryssland är i svensk media alltid en legitim måltavla, som man kan beskriva på ett sätt som sällan sker när det gäller andra länder. Enorma protester har skett mot landets så kallade "antihomo-lagar", som handlar om homosexuell propaganda till barn, medan inte ett ord sägs om att själva läggningen är kriminaliserad i större delen av Afrika och Mellanöstern, och i många fall officiellt är belagd med dödsstraff.

När svenska medier kritiserar mediesituationen i Ryssland, eller för all del Ungern, blir denna tendens ett pinsamt hyckleri. I tron att man kan påverka den ryska befolkningen, väljer Expressen att översätta alstret till ryska, under den patetiska rubriken "Vi med er". I artikeln skriver Stig Fredrikson om en situation som vi känner igen på lite närmare håll:

"Det pågår en allt intensivare hetsjakt på oberoende och fritänkande medier i Ryssland."

"Ryska journalister har allt mer tagit sin tillflykt till bloggar och Facebook för att kunna bedriva självständig journalistik."


Observera att det alltså är Expressen, av alla tidningar, som publicerar detta.











Karin Pettersson med infantilt försvar av beröringsskräck


Karin Pettersson försöker skärma av verkligheten

Karin Pettersson är både socialdemokrat och ledarskribent, men håller sig med jämna mellanrum över sina kollegor Fredrik Virtanens och Oisin Cantwells nivå. Det betyder inte att hon är utmärkt på något sätt, men åtminstone lite mindre usel än de andra. Idag går hon dock alldeles vilse i floskler och pinsamheter. Under rubriken "Liberalt svek om SD är oförsvarligt" oroar hon sig för liberalerna, och vi förstår direkt att det handlar om att de skulle "normalisera" det oberörbara partiet.

Redan i inledningen blir det infantilt, då Pettersson hakar på mediernas försök till demonisering av Mattias Karlsson, en process som inleddes direkt när det tillkännagavs att han skulle täcka upp för Jimmie Åkesson:

"Jimmie Åkesson är sjukskriven. I hans ställe vikarierar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. För några år sedan sa han i en intervju med Sveriges Radio att han inte anser att Zlatan Ibrahimovic är svensk utifrån hur han ­'tänker, agerar och talar'."

Oj, sade han något så fullständigt oacceptabelt för bara några år sedan? Mediernas fixering vid denne Zlatan är genant, och än mer idiotiskt är att SD alltid måste tillfrågas om honom. Mattias Karlsson fick alltså upprepade frågor om huruvida Zlatan är svensk, svarade först att han inte bedömer enskilda individer på det sättet, för att sedan trassla in sig i resonemanget ovan. Egentligen behöver ingen tillfrågas om det, då verkligheten inte är så komplicerad: Zlatan Ibrahimovic är född i Sverige av en bosnisk far och en kroatisk mor.

Det visar sig att Mattias Karlsson i etablissemangets ögon har gjort fler oförlåtliga övertramp:

"Mattias Karlsson analyserade nyligen EU-valet i ett inlägg på Facebook. Där skrev han att vår tids stora politiska konflikt står ­mellan 'värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler' och att 'den stora avgörande striden om vår civilisations, ­våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas'."

Själv skulle jag inte ha uttryckt mig exakt så, men det är ju inget anmärkningsvärt i uttalandet och framför allt inget chockerande. Särskilt den sista meningen är ju alldeles korrekt. Sedan blir det dags att uppmana till den där bojkotten och beröringsskräcken:

"SD är i dag landets tredje största parti. De är i riks­dagen för att stanna.
Vad deras politik får för genomslag är dock upp till andra.
Det borde vara mycket lätt för demokratiskt sinnade politiker och opinionsbildare att bestämma sig för hur man ska förhålla sig till SD.
Det borde räcka att läsa citaten ovan."

Ja, dessa "demokratiskt sinnade" politiker, dit Pettersson troligen även räknar Vänsterpartiet, kan ju fortsätta att posera och leka sandlåda. Till slut kommer ändå de patriotiska krafterna att vara så starka att det inte spelar någon roll vad "de andra" gör. Etablissemanget kan ju blunda för obekväma åsikter, men samhällsutvecklingen kommer att ticka på oavsett.

Det är idag den borgerlige mediefiguren PM Nilsson som har irriterat Karin Pettersson:

"I en stort uppslagen ledare i Dagens Industri uppmanade i går den politiske chefredaktören PM Nilsson ­näringslivet att närma sig SD och försöka forma det till ett borgerligt stödparti. Det är viktigt att 'nya och stora och växande partier har förståelse för grundläggande marknadsekonomiska mekanismer och inte blir en destruktiv kraft', skriver han.
I texten finns ingen ideologisk argumentation eller moralisk komponent. Där finns ingen redogörelse ­eller värdering av SD:s politik eller historia. Den är endimensionellt makt­politisk."


PM Nilssons mer genomtänkta och klarsynta
ledarartikel kan läsas här.


I själva verket är det ju just en ideologisk bedömning PM Nilsson gör. Sverigedemokraterna är ett mittenparti som mycket väl kan stödja en företagarvänlig politik. På andra sidan står destruktiva krafter, där Vänsterpartiet vill förstatliga och utöka den offentliga sektorn, medan Miljöpartiet vill bestraffa allting som är en förutsättning för företagande och tillväxt. "Endimensionell maktpolitik" är precis vad vi ser från de övriga partierna nu, där Stefan Löfven kan kompromissa om allting och samarbeta med vem som helst, så länge som SD isoleras. I många kommuner, som i "regnbågskoalitionens" Hörby, är detta spel än tydligare.

Pettersson bjuder sedan på en liten floskelkavalkad:

"PM Nilsson har hittat en lösning – bygg det med stöd av riksdagens rasister.
Målet helgar medlen, makten får kosta vad den kosta vill. Att behålla vinster i välfärden är viktigare än att försvara människovärdet."

"Rasister" och "människovärde". Är det märkligt att få människor längre kan ta etablissemangets utspel på allvar? Mot slutet blir det dags för den alltför bekanta bottennivån:

"Nu vill alltså den politiske redaktören på en av Bonniers största tidningar att det svenska näringslivet ska närma sig ett parti som formats ur en nynazistisk miljö och vars ledande företrädare häver ur sig rasism och vevar med järnrör på stan."

Dessa formuleringar diskvalificerar fullständigt den som yttrar dem. Att skriva att ledande företrädare "vevar med järnrör på stan" är helt enkelt imbecillt, men verkar alltså fortfarande vara en relevant och fyndig markering i dessa mediekretsar.

Det är sedan länge tydligt att det mediala etablissemanget lever i en alldeles egen värld, där man är så avskärmad från verkliga problem och andra åsikter, att man upplever att de egentligen inte finns. Utanför redaktionerna pågår verkligheten och för varje dag vaknar allt fler svenskar som genomskådar elitens Potemkin-kulisser.