måndag 3 augusti 2015

Dagens citat: Alexandra Pascalidou



Alexandra Pascalidou använder all sin språkliga kreativitet för att få ryggdunkar av twittervänstern. Denna gång behöver vi nog inte misstänka plagiat, då hon säkerligen har just tillräcklig begåvning för dessa fyndigheter. "Misantropi" är egentligen inte rätt ord i sammanhanget, men sannolikt använder hon det för att utstråla bildning och framför allt därför att det har grekiskt ursprung.

Twitter



SD:s kampanj på Östermalm


När jag först såg bild nummer två nedan utgick jag från att det var ett montage, men av alla upprörda reaktioner att döma ser idag Östermalms tunnelbanestation verkligen ut på detta sätt. Aktionen är rolig på ett par sätt.



Till att börja med är det begåvat att slå till i Östermalm, av alla ställen, där det sannolikt finns fler välmående personer som ogillar SD utan att veta varför, möjligen med undantag av Södermalm. Här finner vi människor som aldrig skulle nedlåta sig att rösta på partiet och inte heller känner någon som erkänner att de gör det, varför de får en känsla av att SD endast finns på TV, eller möjligen i de där berömda bruksorterna.

Roligt är också att bilderna lockar fram de förväntade reaktionerna från vänstermobben, som ännu en gång får tillfälle att visa upp sin demokratisyn och argumentationsteknik:

Denne Hjalte är närmast en parodi på dagens vänster. Hans Twitter-presentation säger på fullt allvar: "Eftersträvar att vara feministisk antirasist och antirasistisk feminist". På Facebook är hela hans vägg fylld av SD, aktioner för personer som ska utvisas och festligt nog uppmaningar till att både rösta V och FI.



De vanliga misstänkta, kända som okända, deltar förstås också:





Så här kommer det att fortsätta hela dagen, men vad som vanligt inte förklaras är hur kampanjen är rasism. Sannolikt räcker det för dessa fina människor att se "SD" för att omedelbart gå ut på nätet med sina krav på att förstöra, störa och stoppa. Någon undrade också vilken lag som tillåter liknande annonsering, men jag kan då meddela att det är grundlagen, som bland annat omfattar yttrandefrihet, tryckfrihet och mötesfrihet. Det står dessutom vänstern alldeles fritt att lansera en egen reklamkampanj, där de förklarar fördelarna och välsignelsen med tiggeriturism.

Slutligen blir jag glad av att se SD fortfarande vågar driva frågor som både är viktiga och retar upp etablissemanget. För ytterligare inblick i hur vänstermänniskor fungerar, samt en hel del komik, rekommenderar jag er att följa hashtaggen #SLSpriderRasism, där ni också kan släppa in lite verklighet.




söndag 2 augusti 2015

Dagens citat: Somar Al Naher



En av Aftonbladets viktigare tänkare ifrågasätter varför vi ska sträva efter goda skolresultat. Analysen säger en hel del om hur vänstermänniskor ser på världen och Sverige, där vi absolut inte ska försöka förbättra vårt land på något sätt eftersom det skulle vara orättvist. I verkligheten kommer Sverige knappast riskera att "slå ut" länder som Kina, Sydkorea eller Japan. Genom låga krav i skolan och konstant import av människor från tredje världen går vårt land istället mot att konkurrera om den absoluta botten. Antagligen anser Al Naher att, medan resten av världen gör allt för att lyfta skola och industri för att skapa konkurrenskraft, det skulle vara osolidariskt av just Sverige att sträva efter någon form av framgång. Det är också intressant att hon inte alls förstår att kunskap och konkurrenskraft skapar just det svenska välstånd hon vill dela med jordens folk.

Vi minns också vissa tidigare alster:



Somar Al Naher organiserade en manifestation för hemlandet Syrien, ett land vars skolresultat inte riskerar slå ut övriga länder, även om hon säkert inte skulle motsätta sig det:






Ännu en omgång nonsens om tiggeriturister




En Marika Markovits, som tydligen är "direktor" för Stockholms stadsmission, vill i dagens SvD "slå hål på myter" om romska tiggare i Sverige. Efter Erik Ullenhags insatser på det mytbemötande området blir det alltid svårt att ta sådana försök på fullt allvar. Det blir aningen förljuget redan från början:

"Från olika håll i samhället förs det i dag titt som tätt upp argument för en kriminalisering av människor som tigger om ­pengar på våra gator."

Ännu en gång dessa lömska formuleringar. Det som har föreslagits är inte en kriminalisering av människor, lika lite som åtgärder mot illegal invandring kan bemötas med "ingen människa är illegal". Ingen försöker "förbjuda fattigdom". Av Sverigedemokraterna förväntar sig Markovits inte mer, men hon oroas över att "etablerade partier" har gjort några försök att närma sig frågan:

"Ett konkret exempel är när den tidigare justitieministern Beatrice Ask och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i en debattartikel (Dagens Nyheter den 30 april) skrev att 'organiserande av tiggeri ska förbjudas'. "

Det är inte svårt att se igenom Moderaternas utspel. Genom att fokusera på just organiserandet av verksamheten, ville de ta upp frågan genom att samtidigt hävda att de i själva verket värnade om människor som var utsatta och utnyttjades, eftersom det gav en lite mer humanistisk klang.

Själv tycker jag att det är olyckligt att så mycket fokus har hamnat på huruvida, eller i vilken grad, tiggeriturismen är organiserad. För Sveriges del är det nämligen helt irrelevant, eftersom dessa personer helt enkelt inte ska vara här. En tiggande rom utanför snart sagt varje butik i varje svensk stad förblir ett negativt inslag, alldeles oavsett hur denne har hamnat där. Markovits försvarar i sin text även organiserat tiggeri och bjuder på ett citat från en professor Mårten Schultz som hon tycker är tänkvärt:

”Det var inte så länge ­sedan de marginaliserade och utsatta yrkesgruppernas organiserande ansågs som ett hot, som ­något som behövde kväsas. Och det var inte så länge sedan som civiliserade länder kom fram till in­sikten om att ­denna rätt att organisera sig därför ­behövde särskilt skydd mot övermakten och att detta särskilda skydd hörde till de grundläggande rättig­heterna i en rättsstat.”

Det var ganska länge sedan vi i Sverige saknade fackföreningar och det har absolut ingenting med dagens tiggeri att göra. Efter att ha gått igenom hur tiggeriet inte är organiserat och hur föga lönsamt det är, vilket mycket väl kan stämma, dyker då de rena flosklerna upp igen:

"Vi ska inte kriminalisera människor som befinner sig i nöd. Vi ska fortsätta att hjälpa dem. Det är en hetsjakt som pågår och som allt mer börjar ta formen av en pöbelmentalitet. Det är något som vi på Stockholms Stadsmission anser inte hör hemma i Sverige. Vi får också påminna oss om att vi har ­antagit ett antal internationella åtaganden till stöd för de mänskliga rättigheterna samt etniska minoriteters rättigheter. Åtaganden som står över svensk lag och som tillkommit för att säkerställa männi­skors grundläggande rättigheter till en dräglig och human tillvaro."

Rumänska och bulgariska romer är inte en nationell minoritet i Sverige. Att exempelvis samer har rätt till sin kultur och sitt språk betyder inte att Sverige måste slå upp dörrarna för alla Balkans romer. Kritik mot tiggeriturismen hör enligt Markovits inte hemma i Sverige, men det gör enligt hennes bisarra logik tiggarna själva. Hon fortsätter:

"Det viktiga är att vi fortsätter att se de människor som möter oss på våra gator som individer som har fattat rationella beslut om att komma hit i försök att försörja sina familjer."

Självklart är det ett rationellt beslut, liksom beslutet att välja de länder där lönsamheten är störst och lagstiftningen slappast. Att göra Sverige attraktivt för denna grupp är dock fullständigt irrationellt. Mot slutet av debattinlägget kommer en sista alldeles felaktig analys:

"Ett tiggeriförbud syftar till en enda sak – att dölja utsattheten och fattigdomen."

Nej, det ska syfta till att inte locka hit gruppen från första början. Utsatta svenskars fattigdom ska absolut belysas och åtgärdas på olika sätt. Det är beklämmande att just en ansvarig för Stadsmissionen fokuserar på tillresta tiggare på detta sätt. Stadsmissionen har traditionellt gjort betydande insatser för svenskar i nöd, ty sådana finns, men dessa blir nu mer eller mindre bortträngda av den enorma mängden bulgariska och rumänska medborgare. På vissa håll i landet har hjälporganisationer och härbärgen tvingats dra ned på sin verksamhet för att de inte klarar av att hantera den europeiska tillströmningen. Dessvärre verkar romerna vara något av ett specialintresse för Marika Markovits och 2013 blev hon utsedd till "Årets europé" av självaste Birgitta Ohlsson:





Marika Markovits egen lön är 71 000 kronor i månaden, varför vi får hoppas att en ansenlig del överförs till romska muggar. Om denna lön gav hon själv ett par roliga kommentarer i tidningen Kollega, bland annat om hur det skulle kännas om lönen sänktes:

"Om styrelsen ansåg att jag inte gjorde ett bra jobb skulle det inte kännas så bra. Eller om jag misstänkte att det berodde på mitt kön, då skulle feministen i mig protestera." 




lördag 1 augusti 2015

Dagens citat: Cecilia Wikström (FP)


"Det brinner runt om i världen och det har aldrig varit så många flyktingar sen andra världskriget. Då ska vi riva murar, inte bygga dem."
Aftonbladet



Den liberala EU-parlamentarikern funderar kring Ungerns åtgärd att uppföra stängsel för att kunna stävja illegal invandring. Enligt Ungerns utrikesminister har bara i år 100 000 flyktingar tagit sig in i landet. Det är snarare just då som det är befogat att bygga murar.

Själv befinner sig Wikström varken i Ungern eller i ett svenskt "utanförskapsområde", utan:

Hur skulle Cecilia Wikström reagera om det varje dag ställde sig ett hundratal flyktingar utanför hennes Chalet Marie? Sannolikt skulle hon då ringa polisen, och precis där har hon förlorat debatten.



Vänsterns enorma fixering vid SD




Jesper Nilsson har fått sina 15 minuter av berömmelse, vilket ledde till den acceptans inom identitetsvänstern han sökte. Någon tycker säkert att jag överhuvudtaget inte skulle ha uppmärksammat honom, men eftersom han fick det mediala genomslag vi alla kunde ha förväntat oss, tyckte jag att det fanns anledning att kommentera skeendet, även om han som person naturligtvis är helt ointressant. Den lilla historien var intressant eftersom det ännu en gång satte ljuset på hur vänstern och media fungerar i Sverige. Ett inlägg av vänstermänniskan och "Motargument"-grundaren Johan Löfström, som lyfte fram min kommentar om Jesper Nilssons utspel, fick mig återigen att fundera kring vänsterns enorma fixering vid SD.


Just "trampade på tårna och kränkta" är ett uttryck som Löfström verkar vara mycket nöjd med, ty det återkommer ofta när han ska kommentera oliktänkande. Jag är inte det minsta kränkt över att någon lämnar SD, eftersom det är helt naturligt att människor kommer och går ur de olika partierna, men jag tyckte som sagt att dramaturgin kring det hela var intressant. Det är endast Jesper Nilssons falska vänner inom vänstern som uppfattar det som att han nu "tänker själv", vilket han alltså inte ska ha gjort under den tid han verkade inom SD. I själva verket ger den där berömda texten, som ger vänstern tårar av sinnesrörelse, just ett intryck av att komma från någon som inte "tänker själv", eftersom den är så fylld av identitetsvänsterns alla floskler. Få sverigedemokrater skulle tala om att "objektifiera kvinnors kroppar" eller "järnrörsskandalen".

Så kommer vi då till den här gamla uppfattningen om SD som en "sekt". En av Löfströms trogna följare kan skjuta in att han minsann sagt det långt tidigare:


I verkligheten är det svårt att se något riksdagsparti som en sekt, då de alla deltar i samhällsdebatten och det parlamentariska arbetet på något sätt, vilket inte exempelvis Plymouth-bröderna gör. Den politiska gruppering som i så fall ligger närmast, skulle jag säga är just identitetsvänstern, med sina mycket speciella ståndpunkter och språkbruk. Sannolikt är de övertygade om att "intersektionalism" och "rasifiering" är viktiga begrepp för gemene man och att det är helt naturligt att säga "hen" och "en". Anledningen till att SD av dessa människor ses som en sekt verkar framför allt handla om att sverigedemokrater skulle vända taggarna utåt och inte ta till sig kritik. Att medlemmar och sympatisörer står upp för ett parti som konstant demoniseras i medierna och ska isoleras i politiska sammanhang är dock inte särskilt märkligt. Det talas också gärna om en "SD-svans" och "fotsoldater" på nätet, vilket alltså betecknar alla de vanliga människor som bemöter medial svartmålning. Det räcker emellertid att titta in på Twitter för att se att det sannerligen även finns en "vänstersvans".

Vänstersvansen älskar att tala om SD och hur dumma partiets företrädare och sympatisörer är. Ovan nämnde Johan Löfström har vigt sitt liv åt detta. Han vill få Jesper att skriva om tomma stolar i kommunerna, medan ett nytt projekt går ut på att identifiera andra som har lämnat partiet:



Foton av klippta SD-kort känns alltså som ett viktigt verktyg i vänsterkampen? Möjligen ser Johan även mitt inlägg som "en stor del av jobbet", men jag understryker ännu en gång att jag inte är det minsta bitter eller hatisk. Parallellt med all kartläggning, som ju vänstermänniskor är besatta av, driver Johan också ett "konstprojekt", som består av fula bilder som på något sätt ska vara emot SD:





Nu blev det ännu en gång ett sådant där "långt och tråkigt" inlägg, men min poäng var att belysa hur fullständigt handfallna vänstern står inför SD:s framgångar, trots att frågan engagerar dem i så hög grad. Att skrika "rasist" och försöka teckna Jimmie Åkesson som en katt kommer inte att stoppa SD. Inte heller den eviga vänsterhistorien om hur de stackars marginaliserade och lurade väljarna egentligen vill ha vänsterpolitik. Om inte SD fanns på spelplanen, är jag övertygad om att dessa vänstermänniskor skulle ägna all sin energi åt Moderaterna, vilket visar att det finns något inneboende behov av att demonisera motståndare. Jag är själv tillräckligt gammal för att minnas den tid då det värsta man kunde vara i Sverige var moderat, eftersom de i vänsterns värld var "egoister" och bara "för de rika". Nu minns jag inte om "människosyn" då hade uppfunnits, men det skulle säkerligen ha kastats mot Moderaterna istället för mot SD.

För att förstå hur bisarr vänsterns fixering vid SD är, kan vi tänka oss omvända roller. En miljöpartist väljer att lämna partiet och hela den samlade SD-svansen blir lyrisk och hyllar den fantastiska människan. Det händer inte. Vänsterpartiet håller torgmöte och SD-anhängare dyker upp för att kasta föremål mot dem. Det händer inte heller.

Egentligen är det enkelt. Vänstern kan kartlägga och fördöma hur mycket de vill, men så länge de inte har någon som helst insikt kring invandringspolitikens problem kan de helt enkelt inte stoppa det folkliga missnöjet eller SD:s framgångar. Alternativt skulle de på ett övertygande sätt kunna förklara massinvandringens välsignelse, utan lögnaktiga rapporter och floskler om "främlingsfientlighet" och "människosyn".




fredag 31 juli 2015

Dagens citat: Jesper Nilsson


"Man förstår att man på något sätt står på den goda sidan nu."
Metro

Jesper Nilsson berättar om SD:s politik i radio, några månader
innan han plötsligt är helt fokuserad på könsmaktsordning,
homosexualitet och romsk tiggeriturism.


Medias och identitetsvänsterns nyaste maskot funderar kring vänsterns förtjusning över att en av SD:s 17 000 medlemmar lämnat partiet för att kunna accepteras av nya vänner. Även denna syn på världen är typisk för identitetsvänstern, som helst håller sig utanför rationalitet och konsekvensanalyser. Själv skulle jag säga att alla som reducerar samhällsdebatt till en kamp mellan "goda" och "onda" bör avstå från politiska diskussioner. Om patriotiska partier skördar framgångar beror det inte på "kalla vindar", lika lite som någon människa blir god för att denne förespråkar fri invandring eller på fullt allvar skriver "hen" och "en". Att Jesper använder "man" två gånger i uttalandet får vi väl se som nybörjarmisstag.

Intressant nog handlar ovanstående uttalande om skillnaden i bemötande Jesper fick som SD-företrädare, jämfört med vad han nu får av vänstern. Det beror förstås på att han nu anslutit sig till SD-hatarna och följaktligen inte behöver hatas av dessa längre. De ser liksom han själv den officiella avbönen som ett tecken på att han nu "står på den goda sidan". Metro frågar honom naturligtvis omgående om han fått några hot sedan han lämnat SD, men till tidningens besvikelse svarar han nekande. Det är bra. Den där nya gemenskapen han sökte har omfamnat honom:

- Övervägande är det jättepositivt, jag har fått så mycket bra reaktioner. Jag har hört att det är bra jobbat, starkt gjort, viktigt att jag vågar vittna."

Låt oss titta på några av de där reaktionerna han fått på sitt enda blogginlägg. De ser ungefär likadana ut:

"Så himmla bra och viktigt skrivet!!!"

"Modigt!!! heja dig som vågar och vill beskriva dina erfarenheter."

"Tack för bra text! Och tack för att du står upp för att du valde fel och nu gjort rätt."

"Braaaa!! Blir glad av att du vågar stå upp för dig själv såhär!"

Det blir mycket känslor:

"Jag blev så rörd av den här texten. Den var så stark och äkta. En berättelse inifrån. Den gick rakt in i hjärtat och är något som alla bör läsa!"

Han får också en del kritiska kommentarer, varav de flesta är något mer genomtänkta:

"Måste säga att texten känns tillrättalagd, och inte särskilt trovärdig. Kanske har jag fel, men så mycket fejk som det finns på nätet idag kan man knappt lita på något i god tro längre. Så som den här texten är komponerad, ger den intryck av att vara som ett pärlband av fabricerade anekdoter med syftet att göra 'det stora avslöjandet'."

"Ja så kom det då en "utlämnande" berättelse från det innersta hemliga rummet i SD där djävulsdyrkan och ritualmord pågår medan man skrattar elakt åt att Svenskarna luras.. följt av planterade rasistiska kommentarer, också naturligtvis från "SD". 

Två saker: 
1: det är bara ni redan frälsta vänstermänniskor som går på det här med false flag numera, vanligt folk har fattat för länge sedan och bryr sig inte - titta på opinionssiffrorna för fasen! 

2: Jag hoppas verkligen att det du skriver är sant och att du inte bara gick med för att kunna göra det här. Tiden lär visa.. 

Det är sorgligt att du inte har fått uppleva en normal uppväxt. Att uppskattande och "sexistiskt" kommentera och uppskatta det kvinnliga könet är inget SD fenomen som du verkar tro - det är en helt normal dag på gymnasiet. Förstår att du inte ljuger om att du inte hade några kompisar.. 

Lycka till med livet och hoppas att du någon gång lär dig att man hugger inte sina kamrater i ryggen, även om man hoppas få "respekt" från sina nya kamrater. Du får bara falska kamrater på det viset, riktiga kamrater gör inte så men det hade du visst inte fått lära dig heller, det är bara att läsa kommentarsfältet så fattar du själv vad du uppskattas för. De uppskattar inte DIG, de uppskattar ditt svek och att du är en nyttig idiot för dem." 

Jag förstår som vanligt inte vänsterns enorma fixering vid SD. Det händer att människor lämnar även Miljöpartiet, men jag skulle inte omedelbart hylla denne person eller se allt denne skriver som den högsta formen av sanning. Något som ingen av de lyriska vänstermänniskorna verkar ha noterat är att Jesper i sitt alster inte tar avstånd från islamofobi. Han prickar av allt annat på listan, men att han missar en så viktig bit är något misstänkt. Jag påpekade detta för den främsta miljöpartistiska beundraren, som dessutom är muslim, men hon ville inte berätta hur de skulle gå vidare med denna svaghet. Om MP och FI kan få någon fason på honom, får vi hoppas att bloggens andra inlägg på något sätt omfamnar islam.

Ni som nu är trötta på Jesper, och det blev väl de flesta av oss ganska snabbt, kan i dagens Metro läsa ett annat viktigt inlägg:

"Men att göra en kost som bygger på animaliska produkter till
norm är att göra den vita västerländska mannens kost till norm."

Någon skulle kunna invända att de flesta folkslag, till och med kvinnorna, på jorden äter kött, men det är ytterligare ett exempel på verklighet som inte riktigt passar in i identitetsvänsterns speciella värld. Jesper har det nog inte alltid så roligt i de nya kretsarna.




torsdag 30 juli 2015

Två asylfanatiker pratar om Ungern


Ungern bygger som bekant ett stängsel vid gränsen mot Serbien för att stoppa de illegala invandrare som kommer den vägen. I morse debatterades detta i SVT och för att säkerställa att åsiktskorridoren blev så smal som möjligt gästades soffan av miljöpartisten Magda Rasmusson och liberalen Birgitta Ohlsson (FP). Innan Rasmusson och Ohlsson tar till orda får vi en någorlunda neutral bild av journalisten Maria Georgieva:






Observera att den intervjuade mannen alltså har åkt genom sex-sju länder innan han kom till Ungern. De flesta vill därefter ta sig till Sverige eller Tyskland, liksom familjen i reportaget, vilket visar att det inte bara handlar om att lämna ett land som är fattigt eller i krig, utan dessutom att komma till det absolut bästa mottagarlandet.

Det är förvisso typiskt för svensk statstelevision, men egentligen bisarrt, att bjuda in två personer som båda vill ha fri invandring för att diskutera ämnet. Om man verkligen ville ha en meningsfull diskussion kunde man ha ersatt den ena asylfanatikern med exempelvis Erik Almqvist.

Birgitta Ohlsson inleder med att påpeka att det i Ungern "handlar väldigt mycket om inrikespolitik". Ja, vad skulle det annars handla om? Undantaget är möjligen Sverige, där den enorma asylinvandringen handlar om ansvar för hela världen och att "gå före" i Europa, även om ingen följer efter. Ungerns inrikespolitik, däremot, handlar tydligen om "högerpopulister", "högerextremister" och förstås "främlingsfientlighet".

Nej, döden på Medelhavet handlar inte bara om brist på lagliga vägar till Europa, utan också om att länder som Tyskland och Sverige har gjort sig attraktiva. Det är inte patriotiska partier som ser till att gynna flyktingsmugglare, utan istället politiker som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, som båda indirekt har medgivit att de ser smugglarna som ett sätt att förhindra än mer okontrollerbara volymer. Mot Australien uppges nu mycket lite sådan trafik ske, eftersom landet helt enkelt avvisar båtarna.

Dessutom, om man nu skulle dela ut asylvisum på plats, borde ju fortfarande en hel del människor nekas sådana. Vad förhindrar då dessa att söka lyckan på Medelhavet? Om man inte avser att avslå någon ansökan, behövs varken asylkontor eller gränskontroller. Ohlsson tycker förstås att Sverige, som den humanitära supermakten, har en del att lära Ungern:

"Sverige är ju ett land som har en historia av att ha tagit emot många flyktingar, så vi har ju enorm kunskap också och kan visa upp att det måste vi göra och det är fullt möjligt."

Exakt vilken kunskap har Sverige förvärvat på detta sätt? Varenda sjuklöverpolitiker säger att "integrationen" inte fungerar, så varför måste vi dessutom tvinga Ungern till att skaffa sig "utmaningar"?



Så småningom kommer då den närmast oundvikliga referensen till att människor vid Sovjetunionens invasion 1956 flydde från Ungern, ett argument som påminner om de 1800-talets utvandrare som alltid lyfts fram i Sverige. På vilket sätt innebär dessa ungrares flykt för snart 60 år sedan att landet har någon sorts skyldighet att idag ta emot asylanter från Afrika och Mellanöstern? Det finns vidare ett par helt avgörande skillnader. Volymerna är till att börja med helt annorlunda, och som exempel kan nämnas att det till Sverige vid denna tid kom 8 000 ungrare. Det är ungefär lika många personer som nu får uppehållstillstånd under en månad. Dessutom var den ungerska krisen en tillfällig och specifik händelse, medan dagens flyktingström från mer avlägsna länder knappast närmar sig ett slut. Människor kommer att vilja lämna fattigdomens Afrika även nästa år och året därefter. Slutligen absorberas i allmänhet ungrare lättare i ett annat europeiskt land än exempelvis muslimer från en annan kontinent.

Magda Rasmusson visar också upp sin gränslösa miljöpartistiska naivitet, då hon deklarerar att människor "så klart helst vill vara hemma" och att ingen vill lämna sitt hemland. Det är helt enkelt inte sant. Det finns miljoner människor i Afrika som inget hellre vill än att komma till Europa. Bland unga afghanska män, de som i vårt land blir "ensamkommande flyktingbarn", verkar ett mönster ha skapats där familjer skickar iväg en av sönerna för att lägga ankare i Sverige.

Debatten avslutas med ett klimax, då Birgitta Ohlsson får utbrista att Europa "måste stå upp för värderingar om solidaritet". Jag hoppas verkligen att hon blir Folkpartiets nya ledare, eftersom jag har mycket svårt att se att hon skulle kunna locka en enda ny väljare till partiet. Redan sättet att prata borde avskräcka en hel del människor, vilket inte förbättras av en extrem och verklighetsfrånvänd syn på invandringspolitiken.



Ännu ett nedlåtande alster om "förändringar"




För att trycka ned invandringskritiker använder de lite finare människorna inte alltid taktiken att demonisera och frenetiskt rasiststämpla. Ibland försöker de istället kokettera med en sorts förståelse inför de lite enklare människor som tror att massinvandringen skapar problem, då de ju inte vet bättre, men att den upplyste skribenten på ett pedagogiskt sätt kan förklara så att även de lägre kommer till insikt. Det är inte så svårt, eftersom invandringskritikern förstås bor på landsbygden, är föga berest, och känner en gnagande oro över det moderna samhället. Senast igår fick jag själv, genom trafik från Jesper Nilssons ansökan till Feministiskt Initiativ, en kärleksfull kommentar som ville ta hand om min "rädsla".

På detta tema skriver idag en PO Tidholm på Allehanda.se under rubriken "Det är inte invandringens fel att Sverige förändras". Det blir märkligt redan från början:

"Det ironiska med att skriva om migration i en dagstidning är att de som skriker allra mest högljutt om att man inte får prata om invandringen i det här jävla landet har slutat ta del av etablerade medier. De sitter i stället och surar framför Avpixlat eller ett Facebookflöde fullt av vardagsrasism. Där odlar de myten om åsiktskorridoren och vänstervridningen av medierna."

Det är inte ironiskt, utan helt naturligt. För att kunna läsa kritiska skildringar av invandringspolitiken måste man vända sig till alternativa medier, just eftersom åsiktskorridoren i de etablerade är tämligen trång. För att slippa invandringskritiska inlägg har dessa etablerade medier dessutom stängt sina kommentarsfält, medan diskussionen är fri på exempelvis Avpixlat. Tidholm beskriver hur dessa "vardagsrasister" missförstår:

"Det är världssamfundet, EU och Sverige som är extrema, i sina halvdana försök att leva upp till grundläggande humanitära åtaganden."

Han må tycka att Sveriges asylpolitik är "halvdan", men att Sverige är ett extremt land i Europa visar varje statistisk översikt. Så kommer då den där överlägsna utläggningen:

"Om någon SD-anhängare trots allt läser detta vill jag ändå säga att jag på allvar förstår den obekväma känsla av förvirring somliga känner inför förändringarna i mindre norrländska städer och samhällen. Det var ju inte länge sedan allt funkade på ett annat sätt. Det fanns nästan ingen arbetslöshet, de kommunala ekonomierna var sunda, politiken handlade om att vilja och frånvaron av internet och etthundraarton tv-kanaler föste på ett otvunget sätt in befolkningen i en värdegemenskap där de flesta delade samma fikabordsreferenser."

Internet och tv-kanaler blir här en variant på sverigedemokrater som blivit kvar "när tåget har gått", eller bor på orter "med dålig mobiltäckning", som Göran Persson kunde förklara. I Tidholms värld handlar all invandringskritik om den där ödsligheten på landsbygden:

"Det är viktigt att komma ihåg i vilken ordning saker skedde och att minnas att frikyrkans gamla kursgård och de kommunala hyreshusen faktiskt stod tomma innan flyktingarna flyttade in, och att skolan var på väg att läggas ned innan de nya eleverna anlände, och att det blev jobb, liv, rörelse, handel och folk på bussarna och inte minst plussiffror i kommunernas befolkningsstatistik för första gången på en väldig massa år."

Återigen måste jag alltså påminna om att befolkningsökning inte i sig är positiv, vilket Tino Sanandaji många gånger förklarat och då ifrågasatt om Sverige verkligen ska följa Bangladeshs och Nigerias väg, där stor befolkningsökning leder till ökad total BNP. Likt många andra tänker Tidholm att människor från Afrika och Mellanöstern ska utgöra glesbygdens nya befolkning och scenariot är ljust:

"Och har vi tur väljer några att stanna när pappren är klara, slå sig ned permanent för att bli tandläkare, jobba i äldrevården eller starta lokala serviceföretag. För det behövs verkligen. Den ursprungliga lokalbefolkningens ungar har nämligen för länge sedan flyttat till stan för att bli spelutvecklare."

I verkligheten, som Tidholm lämnat eller aldrig tillhört, är en låg sysselsättningsgrad ett problem bland många invandrargrupper. Framför allt verkar han helt ha missat att även invandrare hellre söker sig till storstäderna, särskilt om de har för avsikt att studera eller arbeta. I ett roligt exempel har han dock rätt:

"det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna"

Nej, det är ju sant.

Visst förändras Sverige och världen konstant, men varför måste förändring för Sveriges del alltid handla om asyl- och anhöriginvandring från Afrika och Mellanöstern?





onsdag 29 juli 2015

"Regnbågsflagga på brunskjortan"




Ovanstående är rubriken till ett inlägg som naturligtvis handlar om det berömda pride-initiativet i Järva. Alstret är författat av Linnea Swedenmark, ännu en i raden av Aftonbladet-krönikörer som är för allt som är fint här i världen, från islam till romska tiggare och just pride-evenemang. Till att börja med är den ständiga referensen till "brunt" enormt tröttsam, då det är mycket svårt att se hur exempelvis kritik mot invandringspolitiken har något med nationalsocialism att göra. Evenemangets huvudansvarige Jan Sjunnesson har så vitt jag förstår varit både vänster och borgerlig, men aldrig nationalsocialist. För att visa upp sin djupa förståelse av hbtq-världen, inleds krönikan med ett modeuttryck:

"Det kallas för pinkwashing.
Att symboliskt stödja HBTQ-rättig­heter för att framstå som tolerant, men att göra detta som en strategi för att rättfärdiga andra saker."

Vilka "andra saker" vill Jan Sjunnesson rättfärdiga? Det absolut roligaste i vänsterns förfäran är att initiativtagarna aldrig talat om muslimer, vilket gör att vänstern tvingas peka ut denna grupp som oförmögen att hantera homosexuella yttringar. Lika festligt är att samma vänster rentav arrangerar en motdemonstration mot detta pride-evenemang, enbart för att det hålls på fel plats av fel personer. Tanken är att de boende kring Järva ska besparas den öppenhet vänstern annars brinner för, eftersom dessa invånare som vanligt ses som barn som bör skyddas. Swedenmark drar sig inte ens för att använda ett tämligen uselt exempel:

"Israeliska aktivister har protesterat mot att Israel använder HBTQ-rättig­heter som ett argument för att fram­ställa landet som öppet. Demonstranterna har påpekat att så länge HBTQ-personer i Palestina tvingas bo i världens största fängelse finns ingen öppenhet att tala om."

Just Israel är som en ö av tolerans för hbtq-personer i ett hav av förföljelse. Det skulle knappast bli lättare för homosexuella i Gaza om områdets gränser öppnades på vid gavel. De har sannolikt mer att frukta från Hamas än från Israel. Även i Storbritannien har tydligen fel personer engagerat sig i frågan:

"English defence league sägs till och med ha försökt starta en ­avdelning för just HBTQ-personer. ­Genom att ställa grupper mot varandra vill högerextrema och andra intoleranta grupper få till en konflikt."

Startades inte pride-evenemang just för att utmana samhället och i viss mån provocera? Det är uppenbart att en sådan manifestation i så fall är mer behövd i Järva, vilket vänsterns oro visar, än den är på Söder där ingen människa bryr sig. Ännu en gång understryks varför fel personer har tagit initiativet:

"Initiativtagarna beskriver i en artikel hur hatiska värderingar mot olika ­sexuella minoriteter kom till Sverige med invandringen. Öppenhet framställs som något svenskt som invandrare kan hota."

Jag tror knappast att initiativtagarna har talat om "invandrare", men en hbtq-person som inte känner till hur islam ser på saken är mer än lovligt naiv.

Jag ska erkänna att jag själv inte är särskilt engagerad i frågan, men när mer eller mindre nationalistiska grupper tar ställning för hbtq-personer behöver det inte handla om "pinkwashing". I Nederländerna var just den homosexuelle Pim Fortuyns huvudargument mot muslimsk invandring att den hotade det traditionellt toleranta landet, särskilt ifråga om homosexuellas rättigheter. När homosexuella utsätts för hat och våld i landet är förövarna i princip alltid marockaner. Geert Wilders PVV försvarar idag homosexuellas rättigheter, inte för att hetsa mot någon annan grupp, utan helt enkelt för att det är ett liberalt parti. Franska Front National har en mer "heteronormativ" syn, vilket är en av skillnaderna mellan de två partierna, och har alltså inte använt frågan för att "hetsa mot muslimer".

I vanlig ordning blir Linnea Swedenmarks inlägg en rundgång i allt som anses politiskt korrekt och utgör ett utmärkt exempel på det som kallas "pk syntax error". Det är oerhört enkelt och fegt att posera med varje fin ståndpunkt och aldrig fundera på samband eller konsekvenser.




tisdag 28 juli 2015

...och den förväntade mediedramaturgin tar över.


I det förra inlägget tittade vi på en föga trovärdig text från SD-avhopparen Jesper Nilsson. Alstret var så mättat av vänsterns vanliga nidbilder av sverigedemokrater och identitetspolitiska floskler att få förvånades över att en FI-aktivist hjälpt till att utforma det. Förutom de förväntade lyriska och falska ryggdunkningarna från vänstermobben, hörde omgående ett antal mediefigurer av sig. Redan timmar senare börjar resultaten synas:

Vestmanlands Läns Tidning:



Metro:


Nyheter 24:




Ett inlägg, det enda inlägget på Jespers nystartade blogg, från en enda avhoppare, kommer nu att generera liknande artiklar i de flesta tidningar. Gustav Kasselstrand bjuder på en analys som sannolikt är helt korrekt:

"Jesper lämnade förbundet redan i mars, utan buller och bång. Förbundet och Jesper hade inget otalt med varandra. Men först nu går han alltså ut och förfasar sig över hur fruktansvärda vi är. Känns som att det, som så många andra avhoppare, handlar om att rentvå sig i ett desperat försök att bli accepterad av SD-hatare ute i samhället: 'Okej då, jag var med i SD, men det var ett misstag, jag lovar, jag är ju inte som dem, titta jag har till och med offentligt gått ut och varnat för partiet när jag insåg att de inte drev mina hjärtefrågor om mer tolerans, mer HBTQ och fler hjälplösa tiggare på gatan.' "

En sverigedemokrat som har arbetat med honom i samma region, berättar för mig att Jesper med all sannolikhet inte kommit in i partiet som infiltratör, men att han är en person som lätt låter sig påverkas och ändrar uppfattning efter varje samtal med någon annan. Den överdrivna känsligheten inför jargong och skämt kan dels vara ett sätt att ställa sig in hos de feministiska kretsar vars uppskattning han nu söker, dels ett resultat av den sociala ovana han själv har vittnat om.

Vi kan redan nu räkna ut vad nästa steg i den mediala dramaturgin blir: Jesper talar ut om allt hat han fått från otäcka sverigedemokrater efter sitt fantastiska inlägg.



Patetiskt inlägg av avhoppad sverigedemokrat




Det må ha gått de flesta av oss förbi, men tydligen har en person som tidigare var aktiv i Sverigedemokraterna i Västmanland för en tid sedan lämnat partiet. Det händer förstås med jämna mellanrum, men Jesper Nilsson kände sig också nödgad att skriva ett långt inlägg om detta, ett alster som nu delas flitigt av de sedvanliga vänstermänniskorna som ett mycket viktigt bidrag. Texten andas så mycket identitetsvänster att man undrar varför denne person någonsin engagerade sig i partiet. För att mata vänstermänniskorna ordentligt med nidbilden av en sverigedemokrat får vi som inledning veta:

"Under hela min uppväxt har jag präglats av dåligt självförtroende och haft påtagliga problem att bygga upp långvariga relationer, såväl vänskapliga som något annat. Till följd av detta stängde jag in mig hemma, där jag spelade tv-spel och lyssnade på nationalromantisk vikingarock med Ultima Thule i spetsen."

Denna personlighetstyp gjorde förstås att han sökte sig till det där partiet som endast attraherar misslyckade människor, men:

"Jag var dock tveksam till Sverigedemokraterna; jag hade ju hört talas om partiets bakgrund och har aldrig någonsin kunnat identifiera mig som främlingsfientlig."

Ovanstående rader gör mig i min tur tveksam till Jesper Nilssons engagemang. Det går alldeles utmärkt att läsa på om "partiets bakgrund", men för ytterst få av oss har det någon som helst relevans för samhällsfrågorna på 2010-talet. Vi är också få som identifierar oss som "främlingsfientliga", eller ens använder ordet, då det är ett av de där orwellska nyckelorden som används för att demonisera all kritik mot den förda invandringspolitiken. Att ifrågasätta rimligheten i massinvandringen är inte samma sak som att vara fientlig mot främlingar. Jesper fortsätter:

"Efter järnrörsskandalen var jag för första gången allvarligt beredd på att lämna förbundet, men Jimmie Åkessons lugna och trovärdiga stämma gav mig en känsla av att de inblandade kanske inte var representativa för partiet trots allt."

Ingen förnuftig sverigedemokrat benämner Expressens filmsnutt "järnrörsskandalen". Om en sådan "händelse" är det enda som krävs för att man ska överge alla sina åsikter är dessa kanske inte särskilt befästa till att börja med, något som Jesper i och för sig ska bekräfta genom hela texten. Det blir sedan dags att ta del av ett antal "sexistiska" uttalanden, som tydligen var så känsliga för honom att det upptar en stor del av all förfäran:

"En medlem från en närliggande kommun hade en konversation med mig, och den var måttligt rolig då han på ett ytterst vulgärt sätt frågade om jag kände någon tjej som ville komma hem till honom och 'bli lite dominerad'." 

Han har fått uppleva många chockerande händelser av samma slag:

"Vid ett annat tillfälle satt jag och åt lunch med en kollega efter ett skolbesök. Han berättade då om hur han hade fått ”komma till” en kväll på krogen. Han hade sett en tjej som han på omvägar fått höra attraherades av brandmän, varpå han gick fram och ljög henne rätt upp i ansiktet med att säga att han utbildade sig till brandman. Senare förstod hon att han inte var brandman, hon frågade då varför han sade att han var det. Han flinade och svarade: ”Annars hade jag inte fått ligga.” Jag vet inte när det här var, men att han sitter och skryter om det som om han stulit en fin trofé vittnar definitivt om vad han har för kvinnosyn."

Känsligheten gjorde många gånger att han mådde dåligt:

"Det var påfallande ofta det förekom sexistiska uttryck och en kvinnoförnedrande jargong. Vartenda möte förekom minst ett fall då någon objektifierade kvinnors kroppar och jag kan tro att de tyckte att jag var en riktig fjolla som inte ville vara med i jargongen. Jag kände att det vore en komplimang att vara en fjolla i det sammanhanget. Uttryck som ”jävlar vilken kropp hon har” och ”hennes arsle, helt sjukt!” tycker jag är fruktansvärt pinsamma, och fick mig att må väldigt dåligt."

I verkligheten talar många människor, både män och kvinnor, så här. Att "objektifiera kvinnors kroppar", en formulering jag aldrig trodde jag skulle höra utanför det identitetspolitiska träsket, är en alldeles naturlig del av de mänskliga drifterna. Låt oss hoppas att de båda könen fortsätter att titta på varandra, så att människosläktet kan fortleva. Ännu en traumatisk incident av samma slag inträffade:

"Under valrörelsen till riksdagen 2014 var vi tre killar och en tjej från SDU som skulle ha ett möte då min telefon ringde och jag var tvungen att gå iväg ett tag. De två männen som stod kvar skrattade på sitt ”manliga” sätt och uppmuntrade kvinnan att ”gå fram och nypa mig i arslet” och dylika saker för att få mig att sluta prata. Detta är ett beteende som jag finner fruktansvärt vulgärt och förkastligt. Vem kan med gott samvete rekommendera en ung kvinna att engagera sig i en rörelse med den här typen av språkbruk? Kan bara tänka mig hur det kändes för kvinnan i fråga, men hon var väl tuffare än jag…"

Ja, det är nog de flesta. Faktum är att även ganska få kvinnor skulle bli särskilt upprörda över ovan nämnda lilla skämt. Personligen har jag svårare för Jespers bristande svenska i skrift än för lite uppsluppenhet i tal. Ytterligare en passage gör återigen att man undrar varför han överhuvudtaget sökte sig till SD:

"Jag förespråkade i vanlig ordning homosexuellas rätt till adoption, varav genast kommentarer som ”Hur tänker du!?” och ”Är du feminist?” dök upp. Jag suckade och tog ett ganska banalt exempel: ”Om ett svältande barn i Uganda kan få det bättre hos ett homosexuellt par i Sverige så är väl det enbart positivt?” Men, nej, då var jag tydligen för ”massinvandring”. "

Nu är inte Uganda ett särskilt bra exempel på svält, men att dessutom se ovanstående scenario som "enbart positivt" är något bisarrt. Jesper har naturligtvis också en fin syn på romsk tiggeriturism:

"Vid ett annat samåkande nämnde en tämligen arg kvinna hur hemskt det var med alla tiggare utanför ICA, och det var knappast av medlidande för de människorna. Hon nämnde nämligen hur hon, utan att kunna tro sina ögon, sett en granne (som hon känt hela livet) skänka pengar till en tiggare. Är det höjden av svek att försöka hjälpa en socialt utsatt genom att skänka?"

Efter några tirader om nazism, får vi ta del av ännu ett skämt som blev för vågat:

"Vid ett annat bokbord på en skola under valrörelsen fick vi en kanna kaffe vilket var välkommet, varav den manlige kollegan säger till den kvinnliga: ”Som socialkonservativ tycker jag att det är din uppgift som kvinna att hälla upp kaffe åt mig.” Detta var nog ett försök till ett skämt; ett oerhört tråkigt och olämpligt sådant."

Till och med alternativa medier är något förfärligt:

"Dessutom har vi ju alla ständiga referenser till så kallade ”alternativa medier”. Avpixlat, Fria Tider, Exponerat och Flashback m.fl. Dessa sidor innehåller ofta direkt lögnaktiga artiklar som helt saknar vetenskaplig förankring." 

Vet Jesper själv vad han menar med "vetenskaplig förankring"?. Hur många artiklar i någon form av media knyter an till just vetenskap? Skildringen av alla traumatiska upplevelser är enormt lång, så låt oss nöja oss med en del av själva finalen:

"Jag vill även rikta ett stort tack till er som varit storsinta nog att vara vänliga mot mig trots mitt partival. Med de orden lämnar jag SD för alltid, och de tycker nog att jag är en illojal förrädare. Om jag nu ”förråder” Sverigedemokraterna så gör jag majoritetssamhället en stor tjänst."

Nej, du gör varken till eller från. Du har med detta inlägg endast gjort den vanliga vänstermobben på Twitter glad, men de skriver sådant här dag ut och dag in. Man får absolut lämna en rörelse när man inte längre, om man nu någonsin gjort det, känner att den motsvarar ens åsikter, men jag förstår inte varför man omedelbart ansluter sig till de absoluta motståndarna, eller har ett behov av att spotta forna vänner i ansiktet. Möjligen hoppas Jesper, som ju har svårt att knyta vänskapsband, att finna nya vänner i identitetsvänstern och det finns lovande tecken:


Alina är miljöpartist. Texten är språkligt bristfällig, men Jesper fick tydligen en hjälp som kan förklara en hel del av innehållet:


"Förbättringen" av texten har alltså gjorts av medlemmen i Feministiskt Initiativ Aku Linda Berglind. Vänstermänniskan Johan Löfström, som är medgrundare av den pinsamma anti-SD-sidan "Motargument", blev direkt intresserad av att samarbeta med Jesper för att skildra bland annat tomma stolar i kommunerna:


Media är givetvis också mycket intresserade:

'




Vad gör man inte för att få vänner? Låt oss hoppas att Jesper kommer att spotta även på dessa en dag.




Dagens statistik: Asylsökande Norden



Ovanstående diagram kommer från Gunnar Sandelins blogg "Invandring och mörkläggning" och visar tydligt att vissa länder anses mer attraktiva än andra för asylsökande. Det har redan tidigare rapporterats att utvandrare på plats i hemlandet gör efterforskningar kring villkor i olika länder, samtidigt som smugglare gärna fyller på med information. Dessutom sprids sannolikt kunskapen från landsmän och släktingar på plats i det nya landet. Sverige visar sig alltså vara tre gånger så attraktivt som övriga nordiska länder tillsammans. Mediers och politikers ständiga mantran om att det är situationen i världen som påverkar asylströmmen till Sverige och att vi inte kan påverka denna bevisas ännu en gång vara en lögn.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Så snart vi meddelar att vi från och med en viss månad inte kommer att bevilja en enda asylansökan kommer också strömmen att omdirigeras.




måndag 27 juli 2015

Media, Zara Larsson och Alice Teodorescu




Medierna i Sverige idag är oerhört dominerade av identitetsvänstern, som handlar mindre om löneskillnader och välfärd, men desto mer om ras, kön och allmän aggressivitet. Samma vänster som direkt använder rasistiska skällsord mot sverigedemokraten Camilla Jonasson, som har koreanskt ursprung, kallar gärna personer som moderaten Hanif Bali för "husblatte", eftersom hans etnicitet i deras ögon innebär att han automatiskt tillhör dem. De ser alla "invandrare" som svaga och förtryckta, varför det är dessas roll att tillsammans med vänstern stå upp mot borgare, vita, patriarkatet och alla andra förtryckande strukturer.

En hel del av ovanstående resonemang har också riktats mot Alice Teodorescu, som är intelligent, relativt ung och tämligen höger. Attityderna präglar också hur Teodorescus sommarprat, som sändes idag, bemöttes av media. I Aftonbladet kallar Patrik Lundberg programmet "Ett konfettiregn av liberala one-liners" och skriver en recension som knappt alls recenserar programmet:

Det går inte en minut utan att hon propagerar för sin ideologi. Liberala glosor i urval:
”Bara den som är annorlunda kan bli oersättlig.”
”Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant.”
”Att vara fattig är ingen ursäkt för att inte vara bildad.”

Även i moderata SvD har man svårt att hylla den begåvade debattören:

"Berättelsen om Alice Teodorescus resa från diktaturens Rumänien till det politiska redaktörskapet på Göteborgs-Posten är fascinerande – men tecknar en bild av ett samhälle där endast den framgångsrike förtjänar en plats."

Recensenten Viola Bao avslutar med:

"Teodorescu pratar om hur hon älskar svenska traditioner och sångerna som hör till, och följer upp med psalmen “En vänlig grönskas rika dräkt” med Adolf Fredriks Musikklasser. Hon slår också ett slag för den tacksamhet hon känner mot det Sverige som en gång tog emot henne. Det är en sorglig vision av ett Sverige där bara duktighet, tacksamhet och absolut inordning kan förtjäna invandraren en plats i landet."

Det är väl utmärkt att få ta del av en ambitiös och framgångsrik invandrares berättelse? Att det kan bli sorgligt att duktighet, tacksamhet och inordning framhålls säger en hel del om det svenska debattklimatet. I media råder det sannerligen ingen brist på otacksamma, hatiska och svenskfientliga skribenter med invandrarbakgrund: Somar Al Naher, Bilan Osman, Athena Farrokhzad, Ehsan Fadakar, Alexandra Pascalidou och många fler.



Zara Larsson


Låt oss jämföra med hur identitetsvänsterns senaste maskot, 17-åriga Zara Larsson, recenserades efter sitt sommarprat. Till skillnad från Teodorescu, hade hon absolut ingenting att berätta, förutom då sina sedvanliga och påklistrade mantran om att hata män och "patriarkatet". I Expressen får vi veta att "Zara Larsson är befriande kaxig". En 17-åring som ständigt talar om hur hon är störst, bäst och inte minst vackrast, är mindre "befriande kaxig" än något påfrestande, särskilt när allt kryddas med lite moderiktigt vulgärfeministiskt nonsens. I ännu en hyllningsartikel till Zara Larssons sommarprogram får vi bland annat just en one-liner:

"Jag vägrar klappa patriarkatet medhårs."

Ja, herregud. Att hon lägger upp hundratals lättklädda bilder på sig själv på Instagram uppskattas nog av stora delar av "patriarkatet". Ytterligare en passage ur programmet var tydligen värd att lägga upp:

"Jag gör inte mig själv till ett offer, jag är ett offer för den sexism som finns. Det är varken fult eller skamligt för det är aldrig offrets fel."

Är man uppväxt med två välbärgade föräldrar och redan har någon sorts karriär är man knappast ett offer. Om man ständigt framhåller sitt eget utseende bör man faktiskt inte heller klaga på sexism. Zara Larsson framställs gärna som provokativ, men att idag bjuda på fraser om "patriarkatet" är bland det ofarligaste som finns, åtminstone för karriär och mediaexponering. Vi vet mycket väl vilka frågor som hade provocerat etablissemanget på allvar och garanterat att man aldrig mer skulle få bli sommarvärd. Jag blir inte det minsta provocerad av Zara Larsson, eftersom jag inte alls får intrycket av att hon framför några egna åsikter, än mindre några kontroversiella sådana. Det är inte att förminska henne, utan snarare att se henne för vad hon är istället för som den ikon som media vill blåsa upp henne till. Jag kritiserar här egentligen inte henne, utan de aktörer som utnyttjar henne och hur dessa hyllar henne för ingenting. För att det överhuvudtaget skulle bli någon sorts presentabelt sommarprogram fick Zara tydligen hjälp av den vite mannen Henrik Johnsson. Jag hade betänkligheter inför att här lyfta fram henne, just med tanke på hennes ålder och uppenbara brist på mognad, men då hon exploateras av hela medieetablissemanget spelar det nog mindre roll.



Det är oerhört tragiskt att etablissemanget vill att Zara Larsson ska vara en förebild för unga kvinnor, istället för exempelvis Alice Teodorescu. Låt oss hoppas att åtminstone några inspireras av Teodorescus kamp och intelligens, istället för att söka bekräftelse genom utmanande bilder på Instagram.





Dagens citat: Linda Nordlund (FP)



Ordföranden för Liberala ungdomsförbundet har precis upptäckt att någonting händer i Sverige, även om hon inte förstår varför. Att hon tror att det bara händer i Stockholm kanske också säger något.

Twitter

I samband med "hijabuppropet" bjöd hon på nedanstående bild av sig själv, kompletterat med texten "För att en kvinnas klädsel är hennes ensak":



Konsekvensanalyser är som vanligt inte liberalers starka sida.