fredag 27 februari 2015

Mer kurdiskt hyckleri




Det finns i Sverige ett antal kurder som tycker sig ha en självklar rätt till Sverige och gör hätska utfall mot både sverigedemokrater och andra svenskar. De ansluter sig till den offentliga linjen att svenskar egentligen inte finns och att Sverige tillhör hela världen, medan kurder utgör en riktig nation som de knappast tycker ska bli ordentligt mångkulturell. En sådan person är Özz Nûjen, som kallar sig för komiker och vars komik går ut på att med att med en hög oktav säga icke-komiska saker.





Idag får han plats på Expressen för att skriva en allegori om en 85-årig man som sitter i fängelse och endast får 45 minuters rast varje vecka. Fången ska vara det kurdiska språket, fängelset är Turkiet och fängelsedirektören är den turkiska regeringen. Han avslutar med:

"Är nu det kurdiska språket fritt eller inte fritt i Turkiet?
På riktigt fritt?
Fritt som vårt språk?"

Hur då "vårt"? Vi har ju lärt oss att nationalitet endast handlar om pass, bland annat tack vare Jason Diakités tårfyllda framträdande, och eftersom Özz är född i Turkiet är han möjligen turk, eller varför inte världsmedborgare. Menar han verkligen att det finns ett språk och en kultur i världen som är värda att bevara?

En ännu hätskare hycklande kurdnationalist är Kurdo Baksi, som givetvis direkt hyllar Nûjens text:


Baksis twitter är fylld av kurdisk nationalism av nedanstående snitt:


I Sverige är dock allt försvar av landet och kulturen "högerextremism" och "främlingsfientlighet". Kurdo Baksi blev, åtminstone för ett par år sedan, ofta inbjuden till TV-sofforna för att göra utfall mot exempelvis Sverigedemokraterna, vars väljare tillhör "nazistiska familjer" som på 1930-talet stödde Hitler:





För min del får Kurdistan gärna bli en självständig stat, men det skulle vara klädsamt om kurdnationalisterna i Sverige inte samtidigt hånade alla försök att bevara ett Sverige som faktiskt är svenskt. Jag skulle också vilja se att våra kurdiska medborgare uttalade sig lite starkare om att det framtida Kurdistan ska bli ett mångkulturellt land, med en omfattande invandring från både grannländer och mer avlägsna områden, så att också detta nya land kan bli en fin mosaik av kurder, araber, turkar, somalier och gärna ett stort inslag av kristna amerikaner. 





torsdag 26 februari 2015

Alexandra Pascalidou lämnar P1


Den eviga posören Alexandra Pascalidou har idag valt att skapa uppmärksamhet genom att utmåla sig som offer, vilket villigt tas upp av den samlade mediekåren. Likt många andra mediefigurer lyfter hon fram de mest idiotiska mejl som ska ha kommit till henne:

" 'Sparka svartskallen!'. 'Du är smuts'. 'Stäng igen kakhålet innan vi gör det'.
Så lyder en liten del av den större mängd mail jag får. Bara för att jag gör mitt jobb. Ställer frågor och motfrågor i Ring P1 och P1 Debatt. Skriver artiklar och krönikor. Undersöker sanningar och myter. Ifrågasätter föreställningar som framställs som fakta."

Det kan mycket väl stämma att människor har skrivit liknande saker till Pascalidou, vilket både är förkastligt och meningslöst. Vad som däremot inte stämmer är att hon har gjort sig känd för att "undersöka sanningar och myter", eller "ifrågasätta föreställningar som framställs som fakta". Pascalidous specialitet är att skriva förklenande om de usla och rasistiska svenskarna, oftast kombinerat med ett par rader om det mer föredömliga Grekland.

Hon förstår inte alls varför hon väcker motvilja:

"Jag har tvingats förhålla mig till detta dagligen. Jag har knockats, duckat, rest mig, svarat med vänlighet och respekt, försökt undvika att bli bitter, hatisk, pessimistisk eller deprimerad genom en rad olika hemmasnickrade överlevnadsstrategier och pepptekniker. Oftast har jag torkat tårarna och hämtat mod och kraft hos de goda människor jag möter runtom i landet."

Personligen tror jag aldrig att jag har hört Alexandra Pascalidou bemöta någon med respekt, men desto oftare med en gapig aggressivitet. Hon förefaller helt enkelt inte vara en särskilt sympatisk person, vilket varken har med hennes bakgrund eller kön att göra. Hennes egen självbild är dock en annan:

"Jag har försökt uppmuntra och stödja andra som ständigt står i skottgluggen för liknande attacker. Namnkunniga och namnlösa måltavlor som med livet som insats kämpar för allas mänskliga rättigheter. Att hjälpa andra som har det svårt är ett sätt att slippa se sig själv som svag och utsatt och att inte falla offer för navelskådning och självömkan. Så jag har gjort mitt bästa. Men jag orkar inte längre."

Halvvägs genom det självömkande och egenkära alstret, kommer då det sedvanliga:

"Jag grät när yogaläraren som inte visste något om vad jag bar med mig inledde passet med att berätta att hon trots att hon är född i det här landet ändå kallas blatte. Jag grät i en hjärtöppnande brygga. Jag grät när jag efter passet träffade en högutbildad ung kvinna från San Francisco som flyttade till Sverige för att hon blev kär i en svensk. Nu har de en bebis och hon känner sig så ensam här. Jag grät när jag såg min kompis Nisha på gatan och jag ropade hennes namn när två 13-åriga killar på Södermalm hyssjade mig: 'Skrik inte. Man får inte skrika i det här landet om man har svart hår för då är man terrorist', sa de."

Herregud, "en hjärtöppnande brygga"? Det finns sannerligen ingen gräns för Pascalidous godhet mot sina medmänniskor. Den sannolikt uppdiktade incidenten om skrikandet är så patetisk att vi kan lämna den därhän.

Vi vet inte varför Alexandra Pascalidou i verkligheten lämnar P1, men det lär inte vara sista gången vi får se henne i media. Jag håller det inte för otroligt att hon dyker upp redan i morgondagens morgonsoffor, för att tala ut om hur en så fantastisk människa kan bli så avskydd av ondsinta svenskar. Festligt nog dök hon ett par timmar efter Metros artikel upp i SVT Forum, där hon medverkade eftersom hennes ursprung inte bara gör henne till en bättre människa, utan dessutom till expert på Greklands ekonomi.





onsdag 25 februari 2015

"Låt fler barn få stanna i Sverige"




Ovanstående vädjan kommer från Aftonbladets Daniel Swedin. Bakgrunden är en omformulerad lagtext:

"Det var budskapet när våra politiker i somras ändrade utlänningslagen för att 'förtydliga och säkerställa att barnets bästa beaktas'."

Swedin lyfter fram Migrationsöverdomstolens första dom sedan lagen ändrades:

"Det handlar om en 13-årig flicka som kom till Sverige för sju år sedan. Då var hon sex år. Det är en flicka som vuxit upp i Sverige, går i svensk skola, pratar svenska, har fått vänner här."

Att man har uppehållit i Sverige ett antal år utgör fortfarande inte ett skäl för uppehållstillstånd. Jag förundras över alla dessa fall där någon har bitit sig fast i landet på oriktiga grunder, eller helt enkelt illegalt, och där de samlade medierna alltid lyfter fram just de "argument" som Swedin gör. Hur kan det ens vara möjligt att stanna i landet i flera år, sätta barnen i skola, när man inte ens har rätt att vara här?

Det går att läsa domen, där det framgår att familjen kommer från Makedonien, ett av de länder som borde rendera ett omedelbart avslag. Fadern har dock visat upp ett falskt bulgariskt pass och eftersom Bulgarien är EU-medlem skulle han då ha haft rätt att vistas och arbeta här. Familjen ska helt enkelt utvisas, även om fina människor som Daniel Swedin är snabba med att lyfta fram aspekter som "svensk skola" och "vänner här". Ett senare stycke är lite intressant:

"Migrationsrättsexperten Louise Dane skriver på sin blogg om domen och ett antal brister hon ser i den. Bland annat menar hon att domstolen inte har gjort någon ordentlig bedömning av fallet och tror att domen kan leda till att politikernas önskan att fler får stanna inte nås." 

Betrakta de avslutande orden. Det spelar alltså ingen roll att familjen kommer från ett demokratiskt land som inte befinner sig i krig, eller att de har försökt bita sig fast med hjälp av förfalskade handlingar, eftersom problemet är att man inte når önskan att så många som möjligt får stanna. Därefter bli Swedins text direkt absurd:

"En av Miljöpartiets stora insatser är att de brutit den gamla samsynen i svensk migrationspolitik. I överenskommelser med både moderater och socialdemokrater har man gjort politiken mer generös."

Nej, Miljöpartiet har sannerligen inte brutit någon samsyn, snarare skruvat upp denna samsyn ett snäpp, så att både moderater och socialdemokrater nu är med på ett tåg som skenar än mer. Riksdagens samsyn har brutits genom Sverigedemokraternas inträde i församlingen, och alternativa medier gör sitt bästa för att bryta samsynen i den offentliga debatten.

"Människor avvisas fortfarande från Sverige till krig, förföljelse och död. Barn skickas tillbaka till platser dit de saknar anknytning och inte kan tala språket. Fortfarande saknas det lagliga vägar in i Europa."

Migrationsöverdomstolens första dom sedan lagtexten omformulerats handlar fortfarande om en familj som kommer från Europa och har ljugit om sitt ursprung. De skickas inte tillbaka till krig och död. Barnen kunde inte svenska när de kom hit, men då spelar bristande språkkunskaper tydligen ingen roll. En 13-åring med två makedonska föräldrar kommer naturligtvis att klara språkfrågan utmärkt i hemlandet.

Den stora frågan kvarstår dock: Hade Migrationsverket inte kunnat avslöja det falska passet för sju år sedan? Det är uppenbart att Sverige behöver strama upp lagarna så att det inte längre blir möjligt att stanna kvar år efter år illegalt.





tisdag 24 februari 2015

Dagens hyckleri från Thomas Mattsson




På Expressen har chefredaktör Thomas Mattsson en egen liten blogg, som han brukar använda för att hylla sig själv, sin tidning och ge uttryck för ett enormt hyckleri kring storslagna journalistiska principer. Idag vill han uppmärksamma att ännu en anmälan mot tidningen har avvisats:

"Nu har också Pressens Opinionsnämnd (PON) friat Expressens prisbelönta avslöjanden från 2013 om främlingsfientlighet på bland annat Avpixlat. Tidigare har Allmänhetens Pressombudsman (PO), Justitiekanslern (JK) och Datainspektionen (DI) avfört okynnesanmälningar mot reportrarna David Baas och Christian Holméns avslöjanden."

Det är inte på något sätt förvånande att etablerad media frias av samma etablissemangs eget organ. Bakom detta PON står Tidningsutgivarna (TU), Svenska Journalistförbundet (SJF), Sveriges Tidskrifter och Publicistklubben, där den sistnämnda festligt nog förkortas "PK". Att tro att denna organisation skulle fördöma attacker mot invandringskritiska röster är att hoppas för mycket. Det som Mattsson reflexmässigt kallar "okynnesanmälningar" kommer i själva verket från vanliga människor som har all anledning i världen att reagera mot Expressens bisarra kampanjer och metoder. Varje kritisk röst blir förstås en "näthatare":

"Jag kommenterar PON:s friande för Dagens Media och Medievärlden, men mer intressant är kanske att fundera över vad som egentligen driver människor att näthata? Eller att sprida felaktigheter om medier som granskar just näthat? Är det bara utanförskap eller också okunskap?"

Reaktionerna mot Expressens uthängningar är möjligen ett tecken på utanförskap i den meningen att de kommer från människor utanför medieetablissemanget. När Mattsson då ska bemöta "felaktigheterna" och "okunskapen" flödar slirningarna och lögnerna:

"I sociala medier och på hatsajter kan man bland annat läsa påståenden om varför en känd tidigare krönikör ”avskedades”, om att två SD-politiker fått sina bostäder nedbrända efter Expressens Avpixlat-avslöjande,, om att Expressen – eller våra tipsare – hackat sig in i andras datorer för att få fram upplysningar, om att vi för åsiktsregister över oliktänkande, om att vi ”bussar” säkerhetspolisen på nazister och om att Expressen – som ett ombud som företräder en nazist formulerade det – ”ljög” om Svenska Motståndsrörelsen nyligen."

Att Marcus Birro, som troligen åsyftas, har förpassats från tidningen beror absolut på att han ansågs ha ett antal felaktiga åsikter, där medverkan i Radio Länsman blev själva droppen. Expressens uthängningar har fått långtgående konsekvenser för de som drabbades, inte minst för den sverigedemokrat som drevs till konkurs och självmord.

Vi tror inte heller att Expressen, eller deras hantlangare från den våldsbejakande extremvänstern, just har hackat enskilda datorer. Vad som dock har framgått, är att de har använt ytterst tvivelaktiga metoder, där man utnyttjat Disqus för att leta upp sverigedemokrater, och endast sverigedemokrater.

Och ja, man har sannerligen överdrivit, för att inte säga ljugit, om de personer från Nordfront som befann sig utanför Expressens byggnad. De ska ha varit där för att intervjua tidningens medarbetare, en händelse som i journalisternas värld är större och värre än terrordåden i Danmark. Avslutningen blir något tragikomisk:

"Olyckligt är det i alla fall, för det påverkar förstås förtroendet för etablerade medier om bara en enda mindre påläst person tror på anklagelserna. Men det är nog inte mycket vi kan göra åt det, jag kan ju svårligen se att svenska publicister skulle slå in på den politiska väg som de populister och rättshaverister som jag syftat på här önskar."

Kan förtroendet för etablerade medier verkligen sjunka ytterligare? Det är inte sannolikt att personer som Thomas Mattsson eller Jan Helin kommer att byta politisk inriktning, åtminstone inte i en nära förestående framtid. De är antagligen inte främmande för det, om det skulle gynna de egna plånböckerna, men de är alltför belastade för att kunna accepteras eller få något förtroende av vakna svenskar.





"Invandringen kostar som biståndet"




Göteborgs-Posten bjuder idag på en ovanlig artikel, där doktorn i nationalekonomi Joakim Ruist tillåts ta upp invandringens kostnader. I dagarna släpper han en studie av hur flyktinginvandringen årligen påverkar den offentliga sektorns intäkter och kostnader, alltså själva nettot, som ju inte hamnar på plussidan. Enligt Ruists beräkningar ligger detta nu på 1,35% av Sveriges BNP, det vill säga runt minus 50 miljarder årligen. Han levererar också ett antal andra sanningar som kanske är värda att ha i åtanke när vänstermänniskor talar om en "inhuman flyktingpolitik":

"Mellan 2005, 2006 och 2008 hade vi kriget i Irak. Av dem som nådde Europa kom nästan 50 procent till Sverige. Vi har också haft flyktingar från Afghanistan, Somalia."

Sverige har en befolkning som utgör strax över en procent av Europas, men vi har alltså tagit emot 50 procent av de irakier som tar sig till kontinenten. Vårt land är naturligtvis svårt överrepresenterat även när det gäller afghaner och somalier, och faktiskt de flesta nationaliteter man kan tänka sig. Vi ligger också i topp när det gäller syrier, vilket beror på att vi som enda EU-land har infört fri invandring för hela Syrien. Joakim Ruist menar vidare att Sverige sedan omkring 1983 och 1984 haft västvärldens högsta flyktinginvandring per capita varje år. En mening är lite märklig för att komma från en ekonom:

"Jag presenterar en siffra och den går inte att slå någon i huvudet åt något håll. 1.3 procent av BNP är mycket pengar, samtidigt om vi jämför med biståndet är det pengar som vi under lång tid anser att vi har råd med."

Ekonomi brukar definieras som "hushållning med knappa resurser", varför "ha råd med" är ett helt meningslöst begrepp. De 1,3 procenten av BNP skulle naturligtvis istället kunna läggas på vård eller skola. Detta inser förstås Ruist och säger:

"Vi måste få diskutera detta som en kostnad. Pengarna tas ju någonstans ifrån. Det är tufft. Har vi råd att hjälpa andra människor, eller inte? Samtidigt har många en idealiserad bild av vad asylrätten betyder. Om man vänder sig emot att diskutera det som en kostnad, då bottnar det i en naiv syn på asylrätten, på flyktingkonventionen."

Sveriges politik är extrem:

"Hade övriga Västeuropa tagit emot lika många flyktingar per capita som Sverige hade regionens totala invandring varit nästan sex miljoner individer i stället för 740 000."

Enligt Ruist är det den lägre sysselsättningsgraden bland flyktinginvandrare som är den största kostnaden:

"Nettokostnaden beror på flyktingars låga sysselsättningsnivåer. Mediantiden för en flykting för att ta sig ut på arbetsmarknaden är sex till sju år och även om personen klättrar uppåt på arbetsmarknadsstegen når den aldrig upp till medelsvenssons sysselsättningsgrad.
- Kostnaden beror främst på uteblivna skatteintäkter, inte på utbetalningarna av försörjningsstöd. De pengarna spelar mindre roll, säger Joakim Ruist."

Ruists analys är rent ekonomisk, men jag vill påminna om att den största kostnaden för Sverige inte är de direkta årliga utgifterna, utan raserandet av en hel kultur och dess välfärdssamhälle.





måndag 23 februari 2015

Front National i ledning inför departementsvalen




Le Figaro, som talar om ett stort skifte i det politiska landskapet, presenterade igår den senaste opinionsundersökningen från institutet Ifop inför de kommande departementsvalen i Frankrike den 22 mars.

Med 30 procents stöd skulle Front National bli det största partiet, följt av alliansen mellan högerpartierna UMP och UDI med 28 procent, medan socialdemokratiska PS endast uppnår 20 procent. Inget av de övriga partierna, som det gröna EELV eller Vänsterfronten, kommer över 10 procent. Då undersökningen visar den nationella bilden, varierar resultaten stort mellan de olika departementen.

Jérôme Fourquet, opinionschef på Ifop, kommenterar:

"Inom både vänstern och högern, fanns det de som föreställde sig att FNs resultat i Europavalet berodde på detta vals karaktär av att "släppa loss", där proteströster får mer genomslag."

Fourquet tillägger att FN idag har förmågan att ta sig fram i alla val, "inklusive de mest lokala, där man tidigare alltid har sagt att de är skyddade från sådana framgångar".

FNs väljare visar sig också vara mer motiverade att rösta i detta val, som präglas av lågt valdeltagande, än de andra partiernas väljare. 53 procent av Frontens anhängare uppger att de avser att bege sig till valurnorna, jämfört med 45 procent av UMPs väljare och 44 procent av PS. Vid de förra departementsvalen 2011 uppnådde FN 15 procent nationellt och kunde endast presentera kandidater i tre fjärdedelar av kantonerna, medan man i kommande val kommer att täcka nästan samtliga.

Valens andra omgångar, som sker den 29 mars, riskerar att bli komplicerade för de två traditionella maktpartierna. För att ta sig till dessa finaler, kommer det i praktiken att krävas att man antingen kommer på första eller andra plats vid den första omgången, eller erövrar nästan 29 procent av rösterna. Detta ligger inom räckhåll för FN, men också för UMP. Frågan blir som vanligt om UMP kan skörda framgångar genom att få socialister att stödja deras kandidat i en andra omgång för att blockera FN. Eller om PS, vilket skedde i fyllnadsvalet i Doubs för ett par veckor sedan, lyckas få tillräckligt många högerväljare att aktivt stödja en socialistisk kandidat vid en duell mellan FN och PS.





Dagens bild: Inbördes beundran inom medieetablissemanget



I den speciella och isolerade värld som de politiskt korrekt krönikörerna lever i blir Bilan Osman "klok", Oisin Cantwell en idol och Niklas Orrenius en stjärna. Vad skrev då Bilan? Festligt nog får Orrenius gå tillbaka till mars förra året, för att hitta den där klokskapen, som till ytan handlar om antisemitism, men som förstås kopplas ihop med muslimers utsatthet.

Även Jan Helin bjöd igår på en komisk mening när han, liksom Thomas Mattsson, beklagade att en Sundsvalls-tidning gått i graven:

"Jag och den numer briljante Aftonbladetskribenten Oisín Cantwell har haft en typ av natt man kan överleva som yngre."





söndag 22 februari 2015

Nya pinsamheter från Mona Sahlin




Expressen bjuder idag på en intervju med Mona Sahlin, som ska handla om "livet efter politiken", som om hon någonsin skulle erbjudas ett arbete som inte kommer ur hennes liv inom just politiken. Det visar sig också att hon vid intervjutillfället befinner sig på det amerikanska utrikesdepartementet i Washington, influgen med regeringsplanet tillsammans med inrikesministern och Säpochefen, för en konferens om extremistgrupper, radikalisering och utlandsstridande. Hon får frågan om vad som fick henne att tacka ja till den nya positionen som "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism", och svarar naturligtvis inte att hon skulle ta vilket välbetalt toppjobb som helst, utan:

"Hela mitt politiska liv, de senaste 20-30 åren, har handlat om rätten att få vara den man är. Därmed kommer kampen mot all form av diskriminering och våldsam extremism in. Det kändes väldigt rätt."

Vad har "att vara den man är" med bekämpandet av extremism att göra? Om det är någon som förverkligar sig själv, så är det ju jihadisten som åker till Syrien, antingen för att döda eller föda barn. Sahlin tycker inte heller att det är någonting konstigt med att återvändande jihadister ska tas om hand och fås in på den svenska arbetsmarknaden:

"Hela den här konferensen handlar om det: Integrering och återanpassning av krigare. Obama har sagt att man kan skjuta terrorister men ska man utrota terrorism så handlar det om att låta de goda krafterna vinna."

 "Låta de goda krafterna vinna" utgör ännu en meningslös och obegriplig fras. I Frankrike har en företrädare för högerpartiet UMP föreslagit att man ska skapa en form av "utbildningscentrum" för återvändande jihadister. Utspelet kommenterades av Jean-Marie Le Pen med att han själv föreslår ett annat lämpligt utbildningcentrum för dessa; giljotinen. Se gärna nedanstående klipp från hans egen veckojournal och ett framträdande i France Info efter terrordåden i Frankrike:





Det bär mig naturligtvis emot att nämna en beläst och intellektuell person som Le Pen i samma inlägg som Mona Sahlin, men en sådan jämförelse visar än tydligare hur tom den svenska offentliga retoriken är. Sahlin fortsätter att understryka vikten av att inte "diskriminera" jihadister:

"Jag vill att antidiskrimineringen ska vara lika viktig som att ge folk fler chanser. Alla som kommer hem har inte begått terrorbrott, och för att de inte ska göra det i framtiden är det viktigt att man hittar andra vägar."

Fantastiskt. För att ytterligare visa upp sin fixering vid kön och bakgrund, blir Mona Sahlin "stolt" över Alliansens kvinnliga partiledare:

"Om man bryter mönstret är det bara ett bevis på att just nu är det fyra kvinnor som är mest kompetenta. Men det är lite häftigt att vi kan ändra bilden - det är inte bara män i kostymer och jag känner mig stolt som kvinna."

Vi får sedan plötsligt ta del av ett alldeles uppriktigt svar:

"Jag fick vara med om det fantastiska att vara första kvinnliga ledaren för mitt parti, men jag kommer sörja hela livet att jag inte blev den första kvinnliga statsministern. Och uppriktigt sagt kommer det kännas lite pyrt om den första blir en moderat."

Även socialdemokrater har kommenterat Sahlins tid som partiledare med att "hon ville gärna vara partiledare och bli statsminister, men var mindre intresserad av arbetet med att leda partiet". Som vanligt får Fredrik Reinfeldt en eloge för sitt svenskförakt och strävan att byta ut befolkningen:

"Vi är väldigt, väldigt olika. Men vi har även lika värdefrågor som Reinfeldts benhårda attityd mot Sverigedemokraterna, den uppskattar jag."

Eftersom Mona Sahlin ser sig själv som en oerhört viktig och kompetent person, undslipper hon sig med jämna mellanrum kommentarer som skulle kunna kallas för rent klassförakt. Hon sade vid ett tillfälle att hon "talar som en snabbköpskassörska", vilket troligen skulle signalera någon sorts självdistans, men som i själva verket avslöjar hur hon ser snabbköpskassörskor som någonting mycket lägre stående än den stora Mona Sahlin. Expressen slår stort upp att hon skulle ha städat på sin dotters hotell, vilket leder till att vi ännu en gång får ta del av hur hon ser på sig själv och sina medmänniskor:

"Första gången jag knackade på ett rum tänkte jag 'hoppas ingen är där' men såklart svarade någon 'hallå?' och jag sa: 'jo, det är rumsstädningen'. Killen sa att jag kunde komma in och sen höll vi på att skratta ihjäl. Jag såg på hans min att han tänkte 'herregud, har det gått så illa för henne?' ".

Fixeringen vid bakgrund och kön gör sig ännu en gång påmind, när Sahlin kommer in på amerikanska politiker, med början på Barack Obama:

"Man blir starstruck av honom. Han drabbade mig när han blev vald."

Det råder knappast något tvivel om att han "drabbade" henne eftersom han till hälften är svart, på samma sätt som kvinnliga politiker imponerar på Sahlin endast på grund av deras kön. I ett kommande presidentval ser hon naturligtvis Hillary Clinton som sin favorit, utan att känna till någonting om dennas program eller hur hon kommer att agera som president:

"Ja, jag hoppades på henne redan då. Jag har alltid sett henne som politikern i familjen. Både hon och Madeleine Albright har varit förebilder. Kanske särskilt Albright, den där kärva lilla tanten."

Det är svårt att föreställa sig ett tydligare förminskande av en kvinna, än att kalla en erfaren diplomat som Albright för "den där kärva lilla tanten". Sahlin själv når varken upp till Clintons eller Albrights intelligens.

Intressant nog är rollen som "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism" en tjänst på 70 procent. Det är med andra ord alldeles uppenbart att man helt enkelt har velat göra en symbolisk markering, och få skylta med namnet Sahlin, samtidigt som man lyckas belöna en trogen socialdemokrat med ett välbetalt och meningslöst uppdrag.





lördag 21 februari 2015

Allt fler i UMP vill se allians med Front National




En ny opinionsundersökning av institutet TNS Sofres, publicerad i Le Figaro visar att hälften av det franska högerpartiet UMPs väljare ser positivt på allianser med Front National på lokal nivå. Siffran är tio procentenheter högre än för bara ett år sedan. 43 procent av UMPs väljare vill dessutom se ett samarbete på nationell nivå. Ett sannolikt skäl till denna ökande vilja kan vara resultatet i fyllnadsvalet i Doubs, där UMP fick se sig utslaget av Front National, som vann första omgången. Detta resultat utlyste något av en kris inom UMP, där vissa företrädare uppmanade partiets väljare att rösta på Socialistpartiet PS i andra omgången, medan andra menade att man inte skulle rösta alls.

Front National har de senaste åren skördat stora framgångar. Partiet har fått ett dussin borgmästare valda, vilket alltså kräver över 50 procent i den andra omgången, samt för första gången tagit platser i Senaten, vilket kräver ett visst antal valda lokala företrädare. Dessutom blev FN Frankrikes största parti i Europavalet, det enda franska valet som är proportionerligt.

Den förre presidenten Nicolas Sarkozy (UMP) har nu återinträtt i politiken och vill bli partiets presidentkandidat 2017. Undersökningen visar emellertid att 42 procent av hans tidigare väljare nu överväger att rösta på FN-kandidaten i lokala val.

Fortfarande anser 54 procent att FN utgör en fara för demokratin, men denna siffra har sjunkit från de 70 procent som noterades när Jean-Marie Le Pen kom på andra plats vid presidentvalet 2002.




Vänsterns problem med yttrandefrihet




Den svenska vänstern har sedan länge haft lite svårt att förstå begrepp som yttrandefrihet och demokrati. Ett tydligt exempel är de gånger då Svenskarnas Parti haft någon form av framträdande. Vänstern tycker då inte bara att det är rimligt att störa, utan tror dessutom att själva medlemskapet eller deltagandet i sig utgör hets mot folkgrupp och därför borde förbjudas rakt av.

Efter dåden i Danmark, säger nu samma vänster att man kan ha yttrandefrihet, men att alla saker ändå inte borde sägas, utan att vi inför någon form av självcensur när det handlar om den där toleranta och fredliga religionen. I dagens Aftonbladet faller den aldrig klarsynte Fredrik Virtanen in i detta spår:

"Det har varit ännu en vecka av outhärdliga tweets från högerextremister som plötsligt älskar yttrandefrihet – 'yttrandefrihet' är ju i kretsarna kod för 'jävla muslimer' – men även oändliga tirader från liberaler om att 'stå upp'. "

Nej, yttrandefriheten omfattar mer än så. Vi har också genomgått ännu en vecka, ännu ett år, av "outhärdliga" krönikor av politisk korrekthet och idioti. Också personer som Virtanen ska ha en rätt att yttra sig, liksom jag, när jag här bemöter deras alster. Skulle någon be exempelvis Alexandra Pascalidou att tänka lite på vad hon säger, eftersom hon de flesta av årets veckor kränker svenskar? Sedan blir det svårt för Virtanen:

"Vad ska det där vara bra för? Är det värt att publicera dynga bara för att vi kan? För att vi får?"

Ovanstående är typisk vänsterretorik, där allt annat än de egna åsikterna är "dynga". Här uppstår det problem som vänstern är helt blind inför, nämligen vem som ska avgöra vad som är dynga, och därför inte ska publiceras, och vad som inte är det. Vi är troligen många som inte anser att Virtanen själv producerar rent guld, men han får och ska få kunna ge uttryck för sina tankar, även om han inte råkar vara någon större tänkare. Han besvarar sedan sina frågor:

"De allra flesta säger vanligtvis nej. Till exempel har vi ett helt pressystem i Sverige. Varför publicerar inte, säg, Sundsvalls Tidning, TV4 eller Östgöta Correspondenten den typ av hat, hot, förtal och skvaller som finns på Avpixlat eller Flashback?"

Fel. Det är alldeles uppenbart, och inte någon konspirationsteori, att vi i Sverige har ett medialt etablissemang, där vissa saker helt enkelt inte sägs eller kan sägas. Observera att Virtanen här använder samma teknik som vid "dynga", genom att stämpla obekväma sanningar som "hat, hot, förtal och skvaller". Kritik mot den förda invandringspolitiken behöver inte alls komma ur hat. Fakta och statistik är inte förtal eller skvaller. Virtanen fortsätter:

"Är pressen emot yttrandefrihet? Bekämpar pressen rätten att häda?
Nej. Någon har i all enkelhet ställt sig frågan: Är detta relevant? Vad tjänar detta till? Och kommit fram till svaret: Ingenting. Det gör folk ledsna, för att tala barnspråk."

Nonsens. Tidningar undviker att publicera exempelvis Vilks karikatyrer helt enkelt därför att de är rädda för repressalier. Om det skulle handla om att inte "göra folk ledsna", skulle man behöva stryka en hel del ur nyhetsrapporteringen, för att inte tala om alla ledarkrönikor. Tänkte Expressen på om folk möjligen skulle bli ledsna när man hängde ut dem med namn och bild och letade upp dem i hemmen, endast för att de hade publicerat en anonym kommentar på något forum? Svensk media har en agenda och ja, man försöker så gott det går att bekämpa andra åsikter, bland annat genom att uttryckligen uppmana människor att inte rösta på ett av riksdagspartierna och genom att demonisera detta partis företrädare.

Det är inte bara minskande intäkter och enorma annonser som förebådar Aftonbladets kommande undergång, utan även det faktum att man inte kan hitta skickligare ledarskribenter än Fredrik Virtanen och Anders Lindberg.





fredag 20 februari 2015

Dagens citat: Carl XVI Gustaf


"Tack och lov kommer de inte alla hit, utan de försvinner sedan till olika platser i Europa."
Aftonbladet


På plats i den spännande kommandocentral som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson låtit bygga åt sig, ger vår statschef en spontan kommentar. Tydligen har inte ens alla i samhällets toppskikt anammat de påbjudna tankarna kring "resurser" och "tillgångar". Verkets operative chef Mikael Ribbenvik bjuder därefter på det förvånansvärt ärliga:

"Men de flesta söker asyl i Sverige och Tyskland. Det är en stor snedfördelning mellan de 28 länderna i EU."

Sedan levererar han dessvärre en ren lögn:

"Vi kan inte påverka hur många som söker sig hit."

Det stämmer förvisso att Migrationsverket inte kan påverka det, men samma påstående används om Sveriges situation i stort, vilket sannolikt är vad även Ribbenvik åsyftar. Anders Danielsson måste också skjuta in en förljugen kommentar:

"Om jag skulle fly från Sverige skulle jag ju också självklart välja att söka asyl i ett land där jag visste att rättssäkerheten är stor och att jag skulle behandlas väl."

Nonsens. Människor söker sig inte hit därför att "rättssäkerheten är stor", utan helt enkelt för att vi delar ut permanenta uppehållstillstånd som ingen annan, tillsammans med en generös anhöriginvandring.

Anders Danielsson i den kommandocentral där han
brukar spatsera runt och dra pilar från Mellanöstern
till Sverige.



Nytt pekoral av Anders Lindberg



Aftonbladets Anders Lindberg förekommer ofta här, då han har för vana att se ett problem i världen och sedan hävda att det måste tas till just Sverige. Följaktligen upprörs han idag av att ett antal borgerliga debattörer har börjat närma sig invandringsfrågan. Under rubriken "Skrota debatten om volymer" får vi som vanligt veta att det är integrationen som brister, inte själva tanken att Sverige kan ta emot ett obegränsat antal människor varje år:

"Sedan valet har en rad borgerliga opinionsbildare försökt ­lyfta en debatt om ”volymer” i invandringspolitiken. Detta har varit kod för att ta emot färre flyktingar och det har skymt en seriös diskussion om integration."

Och Anders Lindbergs ständiga alster om att öka asylinvandringen innebär "en seriös diskussion"? Faktum är att det är oerhört oseriöst att avvisa varje diskussion kring volym med det fegare "integration", vilket i praktiken säger att 100 000 nya invånare från Afrika och Mellanöstern varje år inte skulle vara något problem, om bara svensken öppnade sitt hjärta lite mer, alla kommuner "tog sitt ansvar" och så vidare. Lindberg är också en av mycket få som uppfattade regeringens utspel igår som någonting viktigt och konstruktivt, varför han hänvisar till de fyra punkterna, som här blir tre:

"Hur ska vi få nyanlända att tidigare etablera sig på arbetsmarknaden?
Det är bra att etablerings­lotsarna avskaffas och att fack och arbetsgivare får vara med i diskussionen om 'snabbspår' till jobb i olika branscher. Men det behövs konkreta förslag nu."

Jag undrar hur han, med många andra socialdemokrater, egentligen tänker sig att arbetsmarknaden fungerar. Att den är ett oändligt hav, där man bara behöver en lots för att ta plats? På samma sätt verkar de borgerliga tänka, när de tror att större krav på egen försörjning automatiskt gör att nyanlända "etablerar sig på arbetsmarknaden". Den bistra sanningen är förstås att arbetsmarknaden inte kan absorbera, eller har något behov av, 100 000 nyanlända utan svenskkunskaper och i många fall utan någon relevant utbildning.

 "Hur ska kunskaper i svenska språket förbättras?"

Det ligger helt på individen själv. Vill man komma in i det svenska samhället och arbeta här, skaffar man självklart eget material och sätter sig för att studera språket. Nu råkar Sverige dock inte fokusera på att få hit människor som vill bli svenskar, utan istället på människor som lämnar sina länder och då är intresserade av att ta sig till det land som har de bästa villkoren, eller där man redan har anhöriga. Om Sverige satsade på att exempelvis få in amerikanska eller holländska ingenjörer, skulle vi knappast behöva någon SFI.

 "Hur ska det bli fler bostäder så att flyktingar snabbare kan lämna förläggningarna?"

Man kan förstås sätta igång att bygga, och modulhus har redan varit på tapeten. Med de volymer som Sverige strävar efter att få in, är dock frågan om det inte börjar bli dags att även här slå upp enorma tältläger i ödemarken. Fredrik Reinfeldt antydde en sådan vision, när han flög över landet och då noterade hur stora ytor som skulle kunna fyllas av asylanter och deras anhöriga.

Det ska bli än mer patetiskt:

"Sverige har tagit emot flyktingar under hela vår moderna historia. Det har krävt uppoffringar i början men ganska snart har de människor som kommit hit integrerats. I dag är de, och deras barn, en självklar del av den mosaik som är ­Sverige."

Sverige har inte tagit emot så många flyktingar som vi har gjort de senaste decennierna, och inte heller från så avlägsna kulturer. Att ta emot ett antal finska krigsbarn är inte samma sak som att ta emot några tiotusen syrier, somalier och afghaner. Vårt land har inte heller varit någon "mosaik" under de sekel som föregick de senaste två decennierna. Lögnerna fortsätter:

"Och vår öppenhet mot världen har gjort oss till ett av jordklotets rikaste länder."

Vi ska självklart vara öppna mot omvärlden, men när ordet "öppenhet" används av en person som Anders Lindberg handlar det inte om turism eller handel, utan som vanligt om att maximera asyl- och anhöriginflödet. Denna tillströmning har ingenting med Sveriges relativa rikedom att göra. Sveriges stora exportföretag grundades på 1800-talet och vi toppade välfärdslistorna på 1960-talet.

Som vanligt kan vi konstatera att massinvandringsförespråkarna bara poserar och endast har floskler och rena lögner till sitt förfogande.





torsdag 19 februari 2015

Regeringens patetiska migrationsutspel




Idag bjuder regeringen på en version av det där sedvanliga migrationsutspelet, som lika gärna kunde ha skrivits av någon borgerlig företrädare. Texten är formulerad enligt den vedertagna mallen och de så kallade åtgärderna man föreslår är naturligtvis ett slag i luften. Det inleds med den obligatoriska introduktionen till världens elände:

"Det som sker i vår omvärld berör oss alla. Terroristorganisationen IS jakt på flyende familjer, barn som rövas bort av Boko Haram, repressiva stater som förföljer journalister. Det är handlingar som väcker avsky mot förövarna, men också empati med de som drabbas."

Den som tänker lite längre, frågar sig då förstås varför det är nödvändigt att omvandla Sverige till ett Syrien eller Nigeria. Med all sannolikhet föreställer sig ovanstående bilds personer att det finns två helt skilda grupper i dessa länder; förövare och offer. Vidare tänker de sig att Sverige endast tar emot offer, vars enda önskan är att bli helt svenska och få njuta av jämlikhet och demokrati. I verkligheten har vi ingen aningen om vem som kommer från Syrien, eller säger sig göra det. Rimligen får vi en salig blandning av flyende yazidier, kurder, regimtrogna individer och jihadister.

I ett senare stycke lyckas man få med en imponerande mängd kodord:

"En till två promille av världens flyktingar söker asyl i Sverige. Vi bär en liten del av det globala ansvaret, men det är på kort sikt fortfarande en stor utmaning, även för ett rikt land som Sverige. Våra värderingar och vår respekt för människovärdet innebär att vi har en gemensam uppgift att hjälpa människor i nöd. Regeringen kommer alltid att stå upp för en human asylpolitik och konsekvent försvara asylrätten."

Det är märkligt att historien om det rika Sverige aldrig hörs när det handlar om andra politiska frågor. På alla andra områden görs avvägningar, grupper ställs mot varandra och nedskärningar genomdrivs. Självklart kan Sverige endast ta emot en bråkdel av världens 50 miljoner flyktingar, men det verkar ändå som att vårt "ansvar" är mycket större än övriga EU-länders. Eftersom vi inte har något forna kolonialvälde och inte är särskilt aktiva i några krig, kan man undra varifrån detta "ansvar" kommer. Därefter blir det direkt dags för den där fromma förhoppningen, eller kanske snarare de där tomma orden, om att "övriga länder ska ta sitt ansvar":

"FN:s flyktingkommissarie António Guterres lyfte nyligen fram Tyskland och Sverige som föredömen med sitt ansvarstagande för flyktingmottagande och omfattande stöd till UNHCR. Några få av EU:s medlemsstater tar i dag emot en stor majoritet av de asylsökande i EU. Sverige kommer att söka internationella samarbeten för att förmå fler EU-länder att öka sitt ansvar för människor som flyr. Därutöver ska Sverige verka inom EU för att skapa fler lagliga vägar för att söka asyl inom unionen samt för att öka mottagandet av kvotflyktingar i andra länder."

För de flesta av Europas människor är Sverige naturligtvis inget föredöme, även om våra politiker gärna vill fortsätta tro det. Sverige kommer inte att kunna "förmå" ett enda land att anamma vår hämningslösa invandringspolitik. Det eviga talet om att påverka andra länder handlar sannolikt om att vårt lands invandringspolitik skiljer ut sig lite väl mycket från våra grannländers, vilket på något sätt måste viftas bort.




Normala människor använder ordet "problem", men i svensk politisk jargong har detta omvandlats till "utmaning", vilket sedan helt logiskt glider över i "möjlighet":

"Sköter vi mottagandet av nyanlända på ett bra sätt så är det en stor möjlighet. Under många års tid har den offentliga debatten präglats av en oro för den demografiska utmaningen, där de yngre i framtiden ska försörja allt fler äldre. Det ökade antalet nyanlända bidrar till att skapa bättre förutsättningar för att hantera denna utmaning."

Argumentet om den åldrande befolkningen har vi sedan länge hört till leda, och det är fortfarande nonsens. Den verkliga demografiska utmaningen är just den som inläggets undertecknare verkar för, där alla världens kulturer, främst från Afrika och Mellanöstern, ska leva tillsammans, vilket inte ens fungerar i deras hemländer. Man måste vara bra indoktrinerad för att på allvar tro att det ökande antalet nyanlända skapar bättre förutsättningar på något område.

Nästan varje trött floskel och lögn dyker upp i regeringens lilla debattinlägg. Man missar inte heller den där myten om konkurrensfördelar, som även den har smulats sönder av seriösa forskare som Tino Sanandaji:

"I den globala ekonomin är det en konkurrensfördel att ha goda kunskaper om regioner, och kulturer, och språk, inte minst för ett exportberoende land som Sverige."

Sverige har mycket liten export till länder som Afghanistan, Somalia och Syrien. Vi har inget som helst ekonomiskt behov av fler personer med kunskaper i somali, dari eller pashto. Om nu invandringen handlar om att ge oss internationella konkurrensfördelar, borde vi satsa på att få hit kineser och amerikaner. Eller, en vågad tanke, satsa mer på språkundervisning för svenska skolelever.

"Det tar alldeles för lång tid för nyanlända att få ett jobb. När alla kommuner inte tar ansvar för mottagandet, tvingas nyanlända vänta länge på anläggningsboenden i stället för att påbörja sin etablering. De insatser som de nyanlända erbjuds är inte tillräckligt väl anpassade efter målgruppens förutsättningar och behov. Att finna rätt väg och få sina betyg bedömda och sin kompetens validerad kan ta flera år. Det saknas i vissa fall möjligheter till kompletterande utbildning så att yrkesutbildade och akademiker kan få jobb som motsvarar deras kompetens. Många med utländsk bakgrund möter även diskriminering."

Mer nonsens. Det finns säkert ett antal individer som skulle gynnas av att få sina betyg validerade eller ha nytta av en kompletterande utbildning, men dessvärre handlar det om volymer. Den svenska arbetsmarknaden behöver helt enkelt inte 100 000 nya personer varje år. Rent logiskt är inte heller diskriminering en faktor, eftersom ett företag inte låter bli att tillsätta en tjänst bara för att man inte vill ha någon med annan etnicitet på arbetsplatsen. Även om varje arbetsgivare skulle släppa varenda fördom denne har, så uppstår inte magiskt helt nya tillgängliga tjänster.

Inläggets kanske mest förljugna mening skulle kunna vara:

"Regeringens fokus är att skapa fler jobb, minska klyftorna och öka sammanhållningen i Sverige."

Vem tror att en asyl- och anhöriginvandring av tiotusentals individer varje år minskar klyftor och ökar sammanhållningen i landet? Tvärtom skapar det en allt större underklass, vars rena volym gör att inga integrationsåtgärder i världen kommer att göra någon nytta. Som i alla sådana här alster, bjuds vi också på några punkter, som dessa rödgröna till och med kallar för "väl underbyggda reformer". Vi har hört även dessa förut:

1. Snabbt i jobb genom språk, utbildning, validering och bostad. Jobb är det viktigaste för vuxnas etablering. 

Bra att ni ska se till att alla kommer "snabbt i jobb". Dock synd att ni inte har någon politik som kommer att främja företagande och arbetsmarknad.

2. Varje barn och ungdom ska få en bra utbildning i förskola och skola. 

Fina ord. Synd att ni gör allt, och där är också invandringen en faktor, för att förstöra skolan.

3. Alla kommuner ska bidra i mottagandet. 

För Sverige spelar det ingen större roll om Täby tar in 10 eller 100 asylanter. Hela landet ska ta emot en halv miljon individer under de närmaste åren, vilket kommer att göra snart sagt varje kommun till ett Södertälje.

4. Det civila samhället har en nyckelroll. 

Ovan nämnda 500 000 ska integreras genom "alltifrån fadderfamiljer och idrottsverksamhet för barn till mentorer med samma yrkesbakgrund och språkkaféer". Fantastiskt.

Den avslutande meningen blir naturligtvis också enormt förljugen:

"Gemensamt ska vi utveckla vårt land."

Nej, allt ni gör har snarare som mål att avveckla vårt land.





onsdag 18 februari 2015

Oisin Cantwell påminner om "den högerextrema terrorn"


Efter de islamiska dåden i Danmark, en månad efter islamiska dåd i Frankrike, kände den svenska mediekåren direkt och instinktivt att det rimligaste var att skifta fokus till de berömda "högerextremisterna". Idag får äntligen Oisin Cantwell chansen att visa att han minsann tillhör samma etablissemang, och bjuder på ett alster som givetvis får rubriken "Vi får inte glömma den högerextrema terrorn". Som illustration visas den där älskade bilden, som nu är 30 år gammal:



Nej, efter ett år av ett antal islamiska terrordåd i Europa, och hundratals i Mellanöstern, är det naturligtvis tryggast att rikta fokus mot skinheads i Växjö 1985. Det visar sig nämligen att kommunen nu har beslutat att damen på bilden inte kommer att uppföras som staty, vilket Cantwell ser som ett orostecken fullt i klass med vilket islamiskt mördande som helst.

"Dagens Nyheters berömda bild av en äldre dam som svingar sin handväska mot huvudet på en nazist var tänkt att bli staty i Växjö, staden där det hände. Men kultur- och fritidsnämndens arbetsutskott säger nej, med hänvisning till att Susanna Arwins konstverk signalerar våld. Så reduceras den kanske mest kända symbolen för den svenska antinazistiska kampen till någonting som kan uppmana till våldsbrott."

Han lyckas också med det sedvanliga konststycket att tro att de stackars utsatta journalisterna främst bör frukta "nazister":

"Detta bara några dagar efter att nazister greps och anhölls utanför Expressens lokaler, misstänkta för att ha planerat att misshandla journalister. Nu ansåg domstol att den man som i Norge mördade 77 personer är frisk, men ur ett säkerhetsperspektiv är det ointressant. Betydligt viktigare borde det i sammanhanget vara att Breivik även hade journalister som tänkbara offer."

I verkligheten är det en viss skillnad mellan att vilja intervjua Expressens journalister och att skjuta ihjäl 12 personer på Charlie Hebdos redaktion. Cantwell får också med de övriga element som infogades av hans gelikar redan i måndags, nämligen Gyllene Gryning och Jobbik, samt givetvis Anders Behring Breivik, namnet islamismens apologeter älskar att upprepa. Det som upprör Cantwell är att Fremskrittspartiets förre ledare Carl I Hagen har uttryckt sin förfäran inför dåden i Danmark:

"Norge måste vakna. Det är ohyggligt att se hur terrorn har kommit till vårt närområde. Det är bara en tidsfråga innan det sker även i Norge."

Inför ett sådant övertramp, måste Cantwell bara ställa frågorna:

"Har Hagen glömt 22 juli? Bomben mot regeringskansliet? Alla mördade barn på Utøya?"

Nej, det är det ingen som glömmer, just eftersom våra medier ältar det varje gång islam kritiseras eller råkar missuppfattas till den grad att människor mördas. Gyllene Gryning och Jobbik pressas in med en tämligen lösryckt mening:

"Det gäller inte minst politiker långt ut på högerkanten som inte vill ha sin popularitet fläckad av att nazister marscherar på Atens och Budapests gator."

Den avslutande passagen blir i vanlig ordning patetisk:

"Vi får inte förringa den islamistiska terrorismen. Den är vidrig och farlig. Men vi får inte heller börja rycka på axlarna åt den ideologi vars företrädare har begått den värsta förbrytelsen i mänsklighetens historia. Än i dag mördar nazister människor."

Hur många nazister mördar hur många människor? Om vi tittar på förra året, handlade det om noll, ett, eller tio dödsoffer? Hur många mördades av islamister i världen under förra året? 100 000? Hur stor andel av förra årets dödade journalister föll offer för nazister jämfört med islamister?




Dagens citat: Peter Kadhammar


"Etnicitet var ointressant. Det fanns en nazistledare som hette Oredsson och han var ett skämt.
Himlen är grå, husen gråa, staden grå. När vände det? När blev vi besatta av etnicitet, religion och kulturella skillnader?"
Aftonbladet



Peter Kadhammar, född 1956, filosoferar kring hur ingen i hans ungdom tänkte på personers etnicitet. Själv utgår jag inte heller från etnicitet när jag kritiserar den förda invandringspolitiken, medan däremot ursprung, kultur och religion naturligtvis har betydelse för hur ett samhälle påverkas.

Posören Kadhammar ställer också frågan när det vände. Svaret är att det sannolikt skedde under 1970-talet, just eftersom det då beslutats att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Vi kan inte ha en årlig tillströmning av 100 000 individer från Afrika och Mellanöstern utan att någon noterar skillnader i religion och kultur. Svensken är inte särskilt "besatt" av etnicitet, religion och kulturella skillnader, men det folkutbyte vi nu genomgår är exceptionellt. Vidare är det naturligtvis stort hyckleri från Kadhammars sida att tala om judars utsatthet, utan att låtsas om att några hundratusen muslimer spelar någon som helst roll i sammanhanget.

Nej, Peter, det är din generation som har skapat nuvarande utveckling, så vi undanber oss ditt nonsens om hur fördomsfria ni var i ungdomen.