söndag 12 april 2015

söndag 22 mars 2015

Dagens citat: Håkan Forsberg


"Om det gör så att det kommer fler människor till Sverige, så ser inte jag något problem med det."
SVT



Håkan Forsberg, tillförordnad generaldirektör Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, kommenterar de 90 miljoner kronor som just avsatts för att hjälpa rumänska och bulgariska romer in i det svenska samhället. Man måste vara tämligen världsfrånvänd för att inte se något problem med att uppmuntra till den typen av migration.

Håkan Forsberg utvecklar sina förhoppningar:

"Den här fonden ska ju försöka hjälpa dem att hitta runt i det svenska samhället för att få stöd på olika sätt som finns redan här, och tillgång till skola kanske om man har barn, få sjukvård och hälsovård om man behöver det. Kanske få kontakt med andra samhällsinstitutioner också."


fredag 20 mars 2015

Marine Le Pen om de kommande departementsvalen


För ett par dagar sedan konstaterade svensk media förtjust, sannolikt genom engelskspråkig media, att Marine Le Pen hade kommenterat Zlatan, vilket vi tittade på här. Som Le Pen konstaterade, fanns det mer intressanta saker att diskutera, vilket också skedde efter de inledande sekunderna.

I nedanstående inslag från France Info tas de kommande departementsvalen upp, liksom den svartmålning som partiet alltjämt utsätts för. Frågan om kandidater som uttryckt sig olämpligt kan naturligtvis appliceras även på Sverige.


UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National

UMPS är det nedsättande uttrycket för den politiska eliten i UMP och PS och alltså en motsvarighet till vår "sjuklöver".

RBM - Rassemblement Bleu Marine ("Marin/e/blå samling") är en koalition av FN och andra patriotiska partier, skapad 2012.

Carlos Da Silva är PS-ledamot i Nationalförsamlingen.

Aisne är ett departement i norra delen av landet.








torsdag 19 mars 2015

Dagens citat: Stefan Löfven


"Vi har en utveckling som säkert skrämmer många människor. Vad är det för samhälle vi går till mötes. Vad är det som håller på att utvecklas?"
Expressen



Vår statsminister, som tillsammans med Miljöpartiet regerar landet, uttrycker efter den senaste skottlossningen i Göteborg sin oförståelse inför en utveckling som många andra har kunnat förutse.

Den senaste händelsen kommer inte på något sätt från en klar himmel, då Göteborg sedan en längre tid upplever ungefär en skottlossning i veckan. I samtliga fall är dessa händelser direkt kopplade till mångkulturen. Massinvandringen kommer naturligtvis att fortsätta och Löfven bjuder på den sedvanliga lösningen:

"Vi har skärpt straffen när det gäller grovt vapenbrott, och det är viktigt att ha gjort det. Men vi behöver gå vidare och också titta på förberedelse av grovt vapenbrott, så vi kan förhindra den organiserade kriminaliteten, att komma över vapen och därmed också göra det möjligt att utföra sådana här saker."

Få individer är idag i lika hög grad ansvariga för samhällets utveckling som just Stefan Löfven.




tisdag 17 mars 2015

När Marine Le Pen kommenterade Zlatan


För våra medier blev naturligtvis kombinationen oemotståndlig; Front National och hela mångkulturens symbol Zlatan.


Kommentaren genererade till och med ett par krönikor. På SVT Opinion skriver en Nemrud Kurt:

"I stället för att se flisan i Zlatans öga borde Le Pen se bjälken i sitt eget, eller rättare sagt – i pappa Jean-Maries. Fotbollsfrankrike bör vara tacksamma över att en spelare som stod på toppen av sin karriär valde att flytta till Paris."

Nemrud, som knappast sett det ursprungliga inslaget, lyckas också bjuda på ett självmål:

"Mitt i ilskan lyckas han omedvetet trolla fram en fjäder som Marine Le Pen, partiledare för högerextrema Front National, blixtsnabbt förvandlat till en höna."

Och den som skriver en hel krönika, kompletterad med raden "och högerextremister har gått till halsbrytande anfall", om ett uttalade man inte har sett gör inte en höna av en fjäder?

Också kommunisten Åsa Linderborg lyckas beröra ämnet, i ett inlägg med rubriken "I NFs ögon är Zlatan inte en världsartist". Hon vet att berätta:

"Nationella Frontens utspel visar än en gång nationalisters allmänna oförmåga att sortera stort och smått: en frustrerad fräsning på väg till ett omklädningsrum värderas som om landet drabbats av nåt riktigt, riktigt allvarligt."

Linderborg lyckas inte ens få begreppen rätt:

"Jean Marie Le Pen försökte utmåla Le Bleu som 'ofranskt' eftersom de inte sjöng med i Marseljäsen..."

Spelarna kallas i verkligheten naturligtvis för "Les Bleus", eftersom de är flera.

Låt oss då, till skillnad från alla dessa tyckare, titta på inslaget där Marine Le Pen kommenterar Zlatans uttalande, och fråga oss om det var värt ett antal krönikor, eller ens kan kallas för ett "utspel":





Denna inledning följdes sedan av 30 minuters politisk diskussion, som inte nämndes med ett ord av svensk media.




måndag 16 mars 2015

Aftonbladet försöker förstå SDs framgångar


Idag presenterar Aftonbladet ytterligare en undersökning som visar att Sverigedemokraterna ökar i opinionen. Institutet Inizio visar att 16,0 procent idag skulle rösta på partiet.



Till Aftonbladet säger SDs partisekreterare Richard Jomsof:

"Vi vill kunna vara ett regeringsalternativ."

I ett sundare klimat skulle partiet ha varit det för länge sedan. Om inte just invandringsfrågan varit fullständigt tabu, skulle Alliansen kunnat behålla makten om man samarbetade med SD. I Sveriges bisarra politiska kultur släpper dock Moderaterna hellre makten till Socialdemokraterna, som enligt den gängse retoriken ska vara deras huvudmotståndare.

Karin Nelsson, opinionsanalytiker på Inizio/Sverige, bjuder på en inte helt revolutionerande analys:

"Deras frågor är viktiga för svenska folket, ser vi i våra mätningar. Så min tolkning är att deras uppgång är en underliggande opinion som ännu inte riktigt hanterats av de andra politikerna."

Att säga att invandringspolitiken inte riktigt hanterats av de andra politikerna är sannerligen en underdrift. De har inte bara underlåtit att tala om invandringen i realistiska termer, utan dessutom gjort allt för att någon debatt inte ens ska kunna föras. Så länge man säger att integrationen möjligen kan diskuteras, men att det är självklart att volymerna ska vara enorma, kommer SD att gå framåt.

Samtidigt backar Socialdemokraterna. Karin Nelsson berättar:

"Socialdemokraterna nådde sin "all time high" sedan valet direkt efter decemberöverenskommelsen. Då hade de 33 procent. På två månader har de sjunkit till 28,8, alltså fyra procentenheter."

Egentligen är det alldeles fantastiskt att, oavsett vad som händer, så förblir nästan en tredjedel av svenskarna socialdemokrater. Ett samarbete med Miljöpartiet, Stefan Löfven som partiledare och en mängd inkompetenta turer och utspel verkar inte spela någon större roll.




Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin får också utrymme att kommentera siffrorna, vilket hon gör under den något utslitna rubriken "Ingenting tycks kunna stoppa SD". Som så många journalister, baserar hon sin analys på den egna verklighet som medierna själva skapat:

"Partiledaren är sjuk, partiet syns knappt och i så fall handlar det om fraktionsstrider. Ändå ökar stödet."

Även om Jimmie Åkesson är sjukskriven, så har partiarbetet fortskridit, och personer som Mattias Karlsson och Oscar Sjöstedt har visat sig vara fullt kompetenta. Vad journalisterna inte tänker på, eller vill tänka på, är att det häri sannolikt ligger en potentiell ytterligare ökning för SD. Om Åkesson en dag åter träder fram, är jag övertygad om att det skulle ge ännu en skjuts i opinionen.

Varför skulle ett turbulent årsmöte i Stockholm stad leda till en nedgång i opinionen? Det lär finnas en mängd andra frågor som väljarna uppfattar som viktigare.

Lena Mellin fortsätter att se medierna som själva verkligheten, när hon hävdar att partiets frågor inte stått i centrum:

"Men inte om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring. Tvärtom har SD:arna spelat en undanskymd roll med undantag för falangstriderna i Stockholmsdistriktet."

Nu är det ju så att det också pågår en verklighet utanför redaktionerna, där allt fler människor inser att invandringspolitiken är ohållbar. Dessutom, vilket Mellin faktiskt inser, finns det idag alternativa medier som inte skyggar inför verkligheten:

"Ett plausibelt svar är att diskussioner som gynnar Sverigedemokraterna bubblar under ytan. De dyker inte upp på de etablerade nyhetssajterna i någon större omfattning men i desto högre grad i undervegetationen."

Med tanke på samhällsutvecklingen, är det mest otroliga i dagens opinion att Stefan Löfvens socialdemokrater lyckas samla dubbelt så många väljare som Sverigedemokraterna. Så lär det dock inte förbli i all framtid.





söndag 15 mars 2015

Sifo visar toppnotering för SD



Med 13,9% får SD den högsta noteringen någonsin i Sfio. Inom LO svarar 23 procent att de skulle ha röstat på SD om det vore val i dag. Partiet är nu större än MP i alla tre storstäderna.

GP



lördag 14 mars 2015

Hyckleri och inkompetens kring Saudiarabien




Så har vi då fått ännu ett bevis på att vårt land leds av fullständigt inkompetenta individer. De flesta andra länder drivs av viljan att göra det egna landet så starkt och framgångsrikt som möjligt, medan Sverige alltid ska sträva efter att vara ett moraliskt föredöme och humanitär stormakt, trots att få torde se detta land som något föredöme för den egna politiken.

När Margot Wallström offentligt gick ut och kritiserade Saudiarabien, och rentav fick med ordet "medeltida", må det ha imponerat på blåögda idealister, men det förändrar naturligtvis ingenting i verkligheten. Det saudiska kungahuset kommer att vilja behålla sin makt och wahhabismen kommer att fortsätta att vara landets ledstjärna, med piskningar och halshuggningar. Göran Svensson, från Oslo School of Managent, skriver på SVT Opinion mycket riktigt:

"Regeringen verkar inte förstå att Sverige inte ostraffat kan kritisera en regional maktfaktor utan att detta kan få utrikespolitiska och i förlängningen kanske ekonomiska konsekvenser."

Jag tror att Margot Wallström är alldeles omedveten om sådana aspekter, då hon säkerligen är mycket nöjd över att ha intagit en moraliskt högstående pose. På samma sätt tycker många idag att Sverige inte ska exportera vapen till Saudiarabien, trots att landet inte befinner sig i krig och trots att svenska vapen knappast används till att upprätthålla sharialagar. Regimen står och faller inte med huruvida vi exporterar vapensystem till landet, lika lite som någon kritik från otrogna i väst känns det minsta relevant.

Göran Svensson berör också denna aspekt:

"Regeringen har inte bara missbedömt den politiska kontexten i Mellanöstern, utan den har fullständigt missat att internationella relationer alltid måste ta hänsyn till den kulturella kontexten hos motparten."

Syftet med diplomati borde rimligen vara att försöka uppnå något, helst till förmån för det egna landet. Svenska politiker förefaller istället vara helt upptagna av sin egen godhet och tanken att Sverige är landet alla lyssnar på och alla vill följa.

Som en liten påminnelse om hur världen egentligen ser ut, ställde sig Socialdemokraternas älskade Palestina omedelbart på Saudiarabiens sida, trots att Sverige under årens lopp har pumpat in miljarder i det lilla "landet". Vår nya regering erkände också tämligen omgående detta land, trots att den palestinska myndigheten knappast kan sägas kontrollera sitt territorium. Sverige har även höjt sitt bistånd till Palestina med 500 miljoner de kommande fem åren, vilket gör att den totala utbetalningen kommer att uppgå till 1,5 miljarder dessa år. Ingenting av det spelar naturligtvis någon roll när palestinier får välja mellan ett Sverige och ett muslimskt Saudiarabien.

Regeringens politik uppvisar också ett stort hyckleri, då man förser de korrupta myndigheterna i Palestina med svenska skattebetalares pengar, samtidigt som man tycker att det är fruktansvärt att idka handel med Saudiarabien, och trots att även Palestina tillämpar ett antal sharialagar. Socialdemokraterna har ju inte heller tvekat att ha vänskapliga relationer med andra diktaturer, från Robert Mugabes Zimbabwe till Fidel Castros Kuba.




Att hälla pengar på den palestinska myndigheten gynnar uppenbarligen inte Sverige, vilket däremot vapenexport till Saudiarabien gör genom inkomster och arbetstillfällen. Det är hög tid för Sverige att övergå till att föra en realistisk utrikespolitik, där det egna landets intressen står i centrum. Sedan ett antal år gör våra politiker allt för att framstå som humana, samtidigt som vårt eget land förstörs, utan att någon kommer att tacka eller beundra oss för det.





fredag 13 mars 2015

Immigranter som politiskt vapen


I nedanstående inslag berättar Russia Today om hur hot om att skicka immigranter används av olika länder:






onsdag 11 mars 2015

Japan beviljade elva asylansökningar




2014 blev beviljade Japan elva personer asyl. Det innebar ett nytt rekord och en kraftig uppgång från föregående års sex personer. Totalt sökte 5 000 personer asyl i landet, men endast 0,2 procent av dessa beviljades alltså. Japans justitieminister Hiroshi Kimizuka menar att de flesta asylsökande kommer av ekonomiska, snarare än politiska skäl:

"Många människor i bland annat Nepal och Sri Lanka tror att de lättare får ett arbete här."

Telegraaf



Hyckleriet kring segregationen




År efter år har invandringskritiker försökt framhålla de problem som oundvikligen följer av Sveriges extrema invandringspolitik, medan etablissemanget ständigt har hävdat att det är hjärnspöken då folkutbytet inte bara är problemfritt, utan dessutom positivt. När nu följderna börjar bli alltför uppenbara för att man ska kunna blunda för dem, måste orsaken vara allt annat än själva roten.

Igår bjöd DN på en granskning av hur segregationen i Sverige ser ut, och föga förvånande kunde man konstatera, även om man förstås inte uttrycker det så, att de etniska enklaverna blir allt fler. Med ett enormt hyckleri, skriver idag Aftonbladets Daniel Swedin att "Samhället får inte glida isär". Det börjar med lite socialdemokratisk nostalgi:

"Svensk välfärd bygger på - åtminstone idealt - ett starkt samhälle som tar ansvar för att alla får gå i förskola, får sina krämpor ombesörjda och får stöd när man blir av med jobbet.
Länge var Sverige dessutom en internationell förebild när det gällde byggandet av bra bostäder för människor med små inkomster.
Men från det uppdraget har det offentliga närmast retirerat."

Och detta har absolut ingenting med inflödet av 100 000 nya människor varje år att göra? En massinvandring kommer inte på något sätt att öka samhällets splittring? Swedin fortsätter:

"Det här är vad bostadssegregationen är i människors vardag. Och det är i sådana här områden som det finns tillräckligt många lediga bostäder för att hysa de flyktingar som kommit till Sverige under de senaste årtiondena. I dessa områden har befolkningen ökat kraftigt med trångboddhet som resultat."

Mycket till lösningar erbjuder texten förstås inte, vilket är tämligen naturligt när man samtidigt måste stå upp för en fortsatt enorm asyl- och anhöriginvandring. Det är människor själva som väljer att bosätta sig där man har landsmän eller släktingar. Det är också naturligt att man söker sig till större städer och då till de förorter där det är billigt att bo. Om vi nu ska ha ett inflöde på minst 100 000 människor varje år, krävs stora satsningar för att det ens ska finnas någonstans att bo. Vi skulle behöva ett nytt miljonprogram, med nya etniska "utanförskapsområden" som följd. För att förhindra segregation skulle staten behöva köpa upp eller konfiskera villor och lägenheter över hela landet i de orter där den svenska närvaron är alltför stark.

I den mån Daniel Swedin överhuvudtaget föreslår lösningar, blir det gammal hederlig socialdemokratisk statlig styrning:

"Då behöver man bygga nytt, rusta upp miljonprogrammets fastigheter, bygga ut allmännyttan, mer aktivt styra bostadsbeståndets sammansättning och införa subventioner för att minska människors bostadskostnader."

Det skulle sannerligen kosta, men det skulle knappast påverka människors uppenbara vilja att bo med andra människor som liknar dem själva. Ingen socialdemokratisk politik i världen kan få journalister att hellre bo i Husby än på Södermalm. Sverige ska tydligen bli lite mer Mellanöstern för varje år som går och då spelar placeringen mindre roll. Swedins mest patetiska mening torde vara:

"Segregationen är en klassfråga och kommer aldrig att lösas genom att vi låtsas att det är något annat."

Varför ska ni låtsas som att alla problem som bottnar i mångkulturen är någonting annat? Nu har vi en socialdemokratisk regering, och inflödet fortsätter precis som det gjorde under en borgerlig regering.





tisdag 10 mars 2015

PVV-aktiv får en sten genom rutan


För en vecka sedan såg vi hur Geert Wilders, under ett besök i den södra provinsen Zeeland, bland annat träffade Caroline Kooman, PVV-kandidat i det kommande provinsvalet, vars engagemang lett till att hon hade fått en sten kastad mot sitt fönster.

I nedanstående inslag råkar en sådan attack filmas, då PVV-kandidaten Jake Owen Raats från Noord-Brabant intervjuas om de attacker han utsatts för. Det är intressant att notera det mod som dessa kandidater uppvisar genom att hänga valaffischer i sina egna fönster.







söndag 8 mars 2015

Marine Le Pen gör studiebesök


Marine Le Pen besöker med jämna mellanrum olika marknader och mässor, nu senast en jordbruksmässa. Det är framför allt trevligt att se hur väl hon tas emot och hur ledigt hon interagerar med alla sorters människor.




Nedan följer utdrag av några mässor Marine Le Pen besökte under förra året. Jag har inte översatt dessa, men bilderna ger ändå ett intryck av mottagandet.






Könsperspektiv i migrationsdebatten




I ett något märkligt inlägg i SvD kräver "genusvetaren" Helena Brandt att ett könsperspektiv införs i migrationsdebatten. Aspekten hon försiktigt närmar sig har förts fram även av invandringskritiker, men det är inte alldeles solklart om hon tillhör dessa, eller vågar göra det. Hon skriver:

"En stor majoritet av beviljade asyl- och uppehållstillstånd i Sverige har gått till ensamkommande pojkar under åren 2013–2014."

Det beror på att det inte handlar om stackars barn som måste fly, utan om framför allt afghanska familjer som givetvis skickar iväg den som de anser vara bäst lämpad för en resa och bli ett ankare i ett nytt land. Afghanska föräldrar skulle naturligtvis inte skicka iväg en dotter.

Det är förstås alltid svårt att ta någon som kallar sig för genusvetare på allvar, men Brandts inlägg leder egentligen till slutsatsen att hjälp i närområdet är bättre:

"Av de allra fattigaste i världen är 70 procent kvinnor. Alla vet att fattigdom slår hårdast mot kvinnor, vilket hänger samman med kvinnornas roll och deras låga status i samhället och i familjen. I en del länder är diskriminering mot kvinnor inskriven i lagen medan i andra länder fortsätter könsdiskrimineringen trots lagar som förbjuder diskriminering. Religion är – vare sig vi vill det eller inte – en stor bidragande orsak till kvinnors och flickors svåra situation runt om i världen."

Det är alldeles självklart att det skulle vara bättre både för vårt land och Afghanistan eller Somalia om vi hjälpte människor på plats, istället för att satsa enorma resurser på att få hit afghanska och somaliska unga män. Kategorin som fortfarande kallas för "ensamkommande flyktingbarn" växer dessutom varje år, vilket gör att snedfördelningen mellan män och kvinnor ökar. Det är svårt att veta var Helena Brandt egentligen står, eftersom hon väljer att snärja in viktiga frågor med lätt löjeväckande termer som "gender budgeting". Mellan raderna kan vi dock misstänka att hon är kritisk till invandringspolitiken i stort:

"Att vi inte har nyanserat bilden torde delvis bero på att det inte är politiskt korrekt att utestänga någon som behöver beskydd och hjälp, att vi helt enkelt tycker att det är självklart att hjälpa människor som är i beroendeställning."




Här berör hon, möjligen naivt, en stor stötesten i all migrationsdebatt. Vi som vill begränsa eller helt strypa tillflödet av asylanter och deras anhöriga bemöts ständigt av argumentet att Sverige inte kan påverka hur många som söker sig hit, och när de väl gör det, måste vi behandla asylansökningarna, eftersom det då handlar om heliga principer och internationella avtal. Den som följer det resonemanget, kan inte heller välja kön på de som kommer. För Sveriges del skulle det naturligtvis vara oändligt mycket bättre om vi endast tog emot kvinnor eller, ännu bättre, hjälpte män och kvinnor på plats.

Helena Brandt har en poäng, men det är synd att hon, som "genusvetare", "queerteoretiker" och medlem i FI, inte vågar se eller uttrycka själva grundproblemet.




fredag 6 mars 2015

Nederländernas premiärminister om jihadresenärer


Premiärminister Mark Rutte


I en debatt igår inför de kommande provinsvalen i Nederländerna den 18 mars, dök frågan om jihadister och deras eventuella återkomst upp. Premiärminister Mark Rutte, från högerliberala VVD, sade då att det är bättre att den som åker som jihadist till Syrien eller Irak stupar där, än att denne kommer tillbaka till Nederländerna. Samtliga av debattens övriga deltagare, från socialdemokraten Diederik Samsom (PvdA) till kristdemokraten Sybrand Buma (CDA), vände sig mot uttalandet.

Rutte förklarade vidare att jihadister åker iväg för att utföra de mest fruktansvärda attentat, och vill fortsätta med det om de återvänder till Nederländerna. Detta vill han göra allt för att förhindra, men om han får välja ser han hellre att de stupar i Syrien eller Irak. Föga förvånande bemöttes uttalandet direkt, bland annat av liberalen Alexander Pechtold (D66), med att Rutte tog över Geert Wilders tankegods. Rutte svarade då att större delen av landet höll med honom. Pechtold menade att en rättstat måste se till återvändande jihadister ställs inför rätta, och tog regissören Theo van Goghs mördare Mohammed Bouyeri som exempel, då han sitter i fängelse. Mark Rutte svarade:

-  Men Theo van Gogh är död. Jag vill inte ha ytterligare en Theo.