tisdag 16 september 2014

Vlaams Belang: "Svenskarna vaknar"




På Vlaams Belangs hemsida uppmärksammar våra flamländska vänner söndagens valframgångar. Liksom tidigare kallar man SD "höger-nationalistiskt", vilket sannolikt beror på att Vlaams Belang betecknar sig själva så. Nyhetsmeddelandet i sin helhet:


Svenskarna vaknar

Vid helgens parlamentsval samlade Sverigedemokraterna nästan 13% av rösterna. En fördubbling jämfört med 2010! 

I åratal sågs Sverige som det politiskt korrekta "föregångslandet" framför andra, men det har nu fått ett slut. Vid parlamentsvalet som hölls igår i det skandinaviska landet, samlade det höger-nationalistiska partiet "Sverigedemokraterna" (SD) nämligen 12,9% av rösterna. Det är en fördubbling jämfört med fyra år tidigare, då partiet med ett resultat på 5,7% för första gången gjorde sitt inträde i den svenska Riksdagen. Detta resultat är under alla omständigheter en ny milstolpe i partiets valframgångar, som tog fart när Jimmie Åkesson vid 25 års ålder tog över ordförandeskapet och arbetade fram en ny linje, stil och strategi.

Skrattande trea

Med sin senaste valframgång växer SD inte bara till landets tredje största politiska formering, utan blir också vågmästare mellan det socialistiska och det liberalkonservativa blocket, som båda erhåller alltför få röster för att skapa majoritet i parlamentet. De kommande månaderna kan bli spännande i svensk politik.

Gratulationer

SDs valframgångar visar i varje fall att Europas höger-nationalistiska partiers idéer - för identitet, trygghet och social rättvisa, och mot massinvandring och en europeisk superstat - finner genklang hos breda lager av befolkningen.

Vlaams Belangs partistyrelse har skickat sina gratulationer till SDs partiordförande Jimmie Åkesson.





Svänger medierna i Skåne?


Från Skånska Dagbladets förstasida

I de rikstäckande medierna fortsätter de infantila angreppen på Sverigedemokraterna och deras väljare, som om ingenting hade hänt. För fyra år sedan bestod landet av 339 610 ondskefulla, ointelligenta eller endast obildade väljare, men dessa har nu, trots mediernas ihärdiga försök att upplysa pöbeln, växt till hela 781 120 lika ondskefulla, ointelligenta eller obildade personer. Vi ser nu hur både medier och politiker istället försöker använda omvänd matematik, för att påminna om att 87% trots allt fortfarande tillhör den goda sidan, vilket i exempelvis Löfvens värld plötsligt omfattar även moderater och kristdemokrater.

I Stockholm och dess medieetablissemangs egna kretsar, kanske det fortfarande känns helt rimligt att agera på detta sätt, men i Skåne är siffrorna nu på sådana nivåer att det är fullständigt ohållbart. När jag idag läser Skånska Dagbladet, får jag en känsla av att en ny vind, ett tillfrisknande, nu kanske inleds, med början i vårt lands södra delar. Skånskan är inte på något sätt en sverigedemokratisk tidning, men har idag två krönikor som skulle vara omöjliga i Expressen eller Aftonbladet.

Bo Höglander inleder med att presentera de rena siffrorna för att understryka allvaret:

"I Östra Göinge går man från 13,8 procent till 26,1 procent och i Perstorp från 10,9 till 25,3 procent. I Osby får SD 25,6 procent, att jämföra med 12,8 i 2010 års val, och i Kristianstad landar man på 21,7 mot 11,9 procent år 2010.
I vår huvudort Hässleholm hamnar partiet på 23,7 procent, mot 13 i förra valet. Här heter valets store segrare Patrik Jönsson, SD:s toppnamn i kommunen som kommer in i både riksdag och region, berättade vi i går. 

Störst Skånestöd har SD i Sjöbo kommun, med 30 procent av rösterna. Partiet är där det största i kommunvalet. Det gäller även i Hörby, med 27 procent av rösterna. Andra Skånekommuner där partiet nått över 25-procentsnivån är Bromölla, Skurup, Tomelilla och Klippan."




Expressen och Aftonbladet har uppenbarligen gjort bedömningen att det är rätt och riktigt att spotta på 13% av befolkningen varje dag, men en tidning som Skånska Dagbladet har nog inte råd att göra detsamma mot en fjärdedel av sina läsare. Höglanders inlägg vittnar också om att man i Skåne börjat inse att det är idiotiskt och kontraproduktivt, förhoppningsvis även omoraliskt:

"Man kan kasta ägg på Jimmie Åkesson eller stänga av strömmen för firande Sverigedemokrater i Malmö, men det är i längden fel väg att tackla den nya politiska kraften i svensk och skånsk politik."

Avslutningen visar dock att det även bland Skånes journalister är nödvändigt att markera med vissa nyckelord:

"Om Sverige ska kunna kalla sig ”världsmästare i humanism” får vi inte släppa dessa frågor till krafter med bruna rötter som ifrågasätter öppenhet och mångfald." 

Trots ovanstående haveri av "bruna rötter" och "krafter", är Höglanders alster ändå ett under av klarsynthet jämfört med vad Stockholm levererar. Jag får väl tillägga att Sverige inte alls måste kalla sig "världsmästare i humanism" och att det enda valet för mig är ett parti som just ifrågasätter den massinvandring och mångkulturalism som här kodas som "öppenhet och mångfald".

Den andra krönikan är författad av en Julia Branting, som också ser till att säkra upp:

"SD:s värderingar är inte mina. Jag vill inte att de ska få något som helst inflytande och jag vill inte att deras invandringsfientlighet ska få det minsta genomslag, varken om detta sker genom att de kommer till makten någonstans eller för att andra partier anpassar sin politik." 

Även hon framhåller dock en mer rimlig hållning än sina kollegor i Stockholm, eller för den delen i andra delar av landet:

"Jag vill gratulera till valframgången. Och jag inser att en och annan som läser den meningen sätter kaffet i halsen. Då vill jag påminna om grundvärderingarna inom idrotten, som är att alla ska behandlas med respekt och att man är schyst mot motståndaren både under och efter matchen oavsett vad man tycker om laguppställning och spelstil. Den principen kan gott genomsyra även politiken."

Hon fortsätter senare:

"Men inget av dessa förhållanden berättigar det folkförakt som drabbar SD:s förtroendevalda och väljare. De är varken dummare eller ondare än människor i gemen. Att som en av kvällstidningarna i går gjorde på sin löpsedel skriva ”Vi är 87 procent” och måla upp en konflikt där svenska folket delas in i ett ”ont” och ett ”gott” lag är otäckt, och dessutom kontraproduktivt. Sådant borde medierna hålla sig ifrån.

En stor del av Sveriges befolkning har valt att lägga sin röst på SD. De övriga partierna bör förutsätta att var och en av dessa väljare har fattat ett rationellt beslut, utifrån sina egna prioriteringar och bevekelsegrunder, men också att de i kommande val kan fatta andra beslut." 

Det är möjligt att just Skånska Dagbladet alltid har intagit en mer rimlig position i dessa frågor, men förr eller senare måste även övrig media göra det, eller gå under, vilket i och för sig också är en välkommen utgång.

I samma tidning, på samma förstasida, ger intressant nog ett par andra rubriker kanske en antydan om varför Sverigedemokraterna växer. De avhandlar också "öppenhet och mångfald", men ur ett mer verklighetsnära perspektiv:










Åsa Linderborgs analys av valresultatet




Som vi vet är Åsa Linderborg chef för Aftonbladets mest politiska sida, den kommunistiska hatbloggen som har fått det något missvisande namnet "Aftonbladet Kultur". Hon skriver idag om valresultatet och har emellanåt någon poäng, även om hennes politiska hemvist låser fast henne i de förväntade slutsatserna. Vänstern, från socialdemokrater till den avgrundsvänster som Linderborg tillhör, förklarar SDs framgångar med hur högerpolitiken har lett till ökande klyftor och därmed frustrerade människor. De som röstar på SD, är den ständiga analysen, borde egentligen rösta på vänstern, men förstår det inte själva. Linderborgs inlägg börjar på detta spår:

"Först bedriver Moderaterna en politik som gör att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Sen fortsätter man med samma politik, så att SD fördubblar sitt väljarstöd.
Fredrik Reinfeldt har berömts och berömmer sig själv för att inte ha gett SD lillfingret, men det är hans arbetslinje som gett SD vingar."

Helt fel, men hon måste skriva så, eftersom hon samtidigt måste kritisera högerpolitik, efterlysa vänsterpolitik och framför allt undvika det verkliga skälet till varför SD växer. Visst kan man säga att Alliansens politik har visat många väljare vägen till SD, men det har ingenting med arbetslinjen att göra, utan handlar snarare om den skenande invandringen och migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet. Den största strömmen till SD kom från Moderaterna, vars väljare troligen var mer upprörda över Fredrik Reinfeldts invandringspolitik, behandling av SD i riksdagen och samarbetet med MP, än av arbetslinjen, som de sannolikt alla stödjer. Märkligt nog känner Linderborg ändå till denna aspekt, eftersom den lyfts fram när hon återigen vill attackera Moderaterna:

"Det var Moderaterna som ställde flyktingfrågan mot välfärden, där 140 skattesänkarmiljarder inte ingick i ekvationen. Försöket att spela både humanist (öppna era hjärtan) och realist (flyktingar kostar pengar) gick inte hem. Var tredje ny SD-väljare kommer från M."

Fredrik Reinfeldt lämnar skeppet och
letar efter något nytt, troligen utomlands.

Det roligaste och mest bisarra med Fredrik Reinfeldts utspel är att verkligen ingen förstod syftet. Från höger till vänster kom de mest skiftande tolkningar, men det förblev helt obegripligt för alla. Min egen teori, som även den förblir en gissning, är att han gjorde sig redo att avgå åtminstone för ett år sedan, och att detta utspel skulle bli hans sista stora fina gest, där han just spelade både humanist och realist. Hur det skulle påverka valresultatet var för honom helt irrelevant, då hans blick sedan länge var död och riktad mot fjärran. Sedan svänger Åsa Linderborg ännu en gång, och det blir vänstermänniskor som "sugits upp" av SD:

"De rödgrönas uppgift det här valet borde varit enkel. Missnöjet med regeringens politik har varit monumental, men ändå lyckades man sjabbla bort sig framför öppet mål. ”Vänstervindarna” sögs upp av Sverigedemokraterna, som utpekat arbetarrörelsen som sin största fiende."

Det har skrivits om dessa "vänstervindar", men de bestod i exakt vad? Som vanligt handlar det nog om att medierna ljuger så att de tror sig själva. Bara för att de älskar att bada i skildringar av unga "aktivister" och Gudrun Schyman, så har någon sådan vind inte setts i verkligheten. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjorde alla tämligen usla resultat, särskilt med tanke på att de befann sig i opposition. Det stämmer att Feministiskt Initiativ till slut visserligen fick 3%, men det var efter en gigantisk mediekampanj. Jag tror faktiskt att till och med SvP skulle ha fått 3% efter en liknande behandling. Tänk er dagliga stora uppslag med en leende Stefan Jacobsson och intervjuer med glada SvP-medlemmar, som får berätta om vilken energi de känner och om vinden i seglen, kombinerat med grafer där varje marginell uppgång noga lyfts fram.

Längre ned i Linderborgs text kommer en dos av hederlighet, som vi annars nästan aldrig ser i medias oändliga hatkrönikor mot SD:

"Sju av riksdagens partiledare enade sig i valdebatterna mot SD:s ”hat”. Björn Ranelid har frågat i ett öppet brev om Åkesson är förmögen att känna kärlek (DN Kultur 13 sept).
Hat vs kärlek. Det är inga analytiska kategorier, det är självgoda moralkakor, kränkande beskyllningar. Vi är dom upplysta, goda, smarta. Ni är dom andra. Ni är idioterna."

Även Åsa Linderborg irriteras alltså av denna idioti, som jag själv så ofta känner mig nödgad att bemöta här. När hon sedan fortsätter på vänsterspåret, finns det också ett inslag av hederlighet, då hon åtminstone tar avstånd från den senaste idiotkampanjen från hennes egen tidning:

"Vi är 87 procent och ni är 13, ropar Aftonbladet från löpsedlarna.
Blanda inte in mig i den siffran. I de 87 procenten finns det borgare som är medskyldiga till att a-kassan inte har höjts på tolv år.

Att göra journalistik på var sverige­demokraterna bor, är inte att agera antirasistiskt. Inte heller att dumskallestämpla dem eller förklara dem vara känslomässigt störda. Det är elitism, klassförakt. För en byggjobbare eller långtradarchaffis som blir utkonkurrerad av polacker som arbetar för en spott­styver, kan det vara rationellt att vilja stänga gränserna."

Även journalisterna får sig en släng:

"Valrörelsen har handlat om jobben, men aldrig om arbetslivets villkor. Mediernas antirasistiska patos har koncentrerats till en enda fråga: de tiggande romerna. Den känslokonflikten drabbas journalisterna själva av – bedjande romer som kantar hela vägen till och från jobbet. Alltså pratar vi om dem.
Eller också lägger vi pannan i djupa veck kring frågan om SD ska kallas rasistiskt, fascistiskt eller högerpopulistiskt. Diskussionen går runt runt runt och blir till slut en tvist om påvens skägg."

Att säga att medierna har hanterat SD "sakligt" är ju direkt skrattretande, då vi fortfarande har inte minst Expressens kampanj i färskt minne, men även följande stycken har ett par klara tankar:

"Medierna har hanterat SD sakligt den här valrörelsen, det är eftervalsdebatten jag fruktar där alla liberaler utan känsla för nån annan klass än sin egen nu ska vråla ut sin ångest utan förmåga att fatta varför SD ens existerar. Men det finns ett journalistiskt
undantag: avslöjandet om Åkessons spelmissbruk.

Åkesson har inte spekulerat bort partikassan. Han är inte i närheten att bli statsminister. Åkessons spelande är ett privat bekymmer, inte ett politiskt problem.
Vad får en förtroendevald göra på sin fritid? Får man vara otrogen? En från­varande förälder? Alkoholist? Är det finare att spekulera bort pengar på börsen än spela bort dem på nätkasino?
Påståendet att Sveriges radio hade gjort samma sak om det varit vem som helst – en Åsa Romson – är högst hypotetisk."

Nej, det påståendet är inte hypotetiskt, utan en ren lögn. Sedan bjuder Åsa Linderborg själv på en grotesk lögn:

"SD:s självförtroende är störst i Sverige. Våldskapitalet likaså. Krafter triggas igång, i söndags kväll stod den första flyktingförläggningen i brand."

På vilket sätt har SD ett våldskapital? Att koppla den där branden till partiets valframgång är sannerligen ett lågvattenmärke. Ingen vet vem de skyldiga var, men det är knappast SD som ligger bakom den, eller ens segerrusiga anhängare, vilket många nu vill antyda. Det kan vara stökiga ungdomar, olika typer av lokalbor, eller faktiskt någon av de boende på förläggningen. Om någon politisk kraft i Sverige kan sägas ha ett våldskapital, så är det naturligtvis vänstern, från den "autonoma", till Vänsterpartiet i riksdagen. Ligister som även medierna gärna använder sig av.

Åsa Linderborg befinner sig på yttersta vänsterkanten och hyllar ofta utomparlamentariska aktioner mot oliktänkande, men jag anser ändå att hon ofta är intressant att läsa. I sin kommunism förblir hon ideologiskt enformig, och hamnar oftast fel, men hennes texter är bättre skrivna och bjuder på fler överraskningar än någonsin ett alster från Anders Lindberg, Oisin Cantwell, Fredrik Virtanen eller Daniel Swedin.






Svenskt Näringsliv med ny annonskampanj




Företagarorganisationen Svenskt Näringsliv har dragit igång en kampanj för "Ett välkomnande Sverige", vilket är ännu en av dessa eufemismer för massinvandring. Att näringsliv, och för den delen liberaler, vill ha ohämmad invandring är inte förvånande, men har ingenting med välkomnande eller öppna hjärtan att göra. Storföretag och liberaler bryr sig inte om samhällets kollaps, utan välkomnar den tvärtom, då den äntligen skulle öppna upp för flexiblare anställningar och lägre löner.

Bilden man har valt är inte lite fördomsfull. Här kan vi verkligen tala om ett "vi-och-dom-tänkande", där den svenska dalahästen möter en arabisk kamel och de dessutom står mot varandra. Möjligen har de sedan inspirerats av de fulaste mediernas kampanjer, då man har en knapp där idioter kan klicka för att skriva under på denna kampanj. Man möts av ett budskap som kunde ha kommit från Erik Ullenhag själv, eller från de oändliga kampanjer som har föregått denna:

"Sverige är ett fantastiskt och nytänkande land. Vi ligger i topp när det gäller
innovationsförmåga, konkurrenskraft och kreativitet. Allt detta har vi uppnått,
inte trots, utan tack vare vår öppenhet mot omvärlden. I dag ser vi krafter
som vill hindra utvecklingen. Försvåra, förminska, stänga in. Nu säger vi ifrån. 

Vi menar att mångfald, oliktänkande och öppenhet är en förutsättning för att
vi ska fortsätta växa. Att få handla fritt och rekrytera människor från andra
länder är en nyckelfråga för Sverige och för de tusentals företagsamma
människor som har byggt vårt land, och för alla de som kommer att hjälpa
till att bygga vår framtid." 

Mycket fint, och mycket förljuget. Sverige har inte alls hamnat i den där toppen på grund av den årliga asyl- och anhöriginvandringen som de berömda "krafterna" nu vill begränsa. De stora exportföretagen grundades på 1800-talet av svenskar. Självklart ska svenska företag kunna rekrytera utomlands, men det kan de göra utan en exempellös massinvandring. Att överhuvudtaget blanda in "att få handla fritt" och "rekrytera människor från andra länder" i sammanhanget är oerhört falskt.





måndag 15 september 2014

Karin Olsson visar etablissemangets totala isolering


Chefen, Karin Olsson och lite blommor
Expressens viktiga kamp mot åsiktsfrihet fortsätter. Idag har tidningens Karin Olsson blivit en av de som ska skriva en hatkrönika mot Sverigedemokraterna, vilket hon på fullt allvar gör under rubriken "Järnrörens triumf". Redan denna rubrik avslöjar i vilken helt egen värld dessa mediemänniskor lever. Mer än fyra år efter att de själva publicerat en liten filmsekvens, där man alltså kan se några rör plockas upp, anses det i mediekretsar enormt relevant och ett tecken på stor fyndighet varje gång man nämner ordet "järnrör".

"Järnrören är valets enda riktiga vinnare. Det är en mening som känns lika absurd som motbjudande att formulera."

Om vi ska vara lite mer precisa, vilket jag gärna är här, så var det väl överhuvudtaget inga föremål från byggnadsställningar som gick framåt i valet, utan ett politiskt parti. Visst är Olssons mening absurd, men snarare sedvanligt idiotisk än motbjudande. Hela inlägget vittnar om hur förblindade medierna har blivit av sina egna verklighetsbeskrivningar:

"Partiet som hela veckan i Expressen har avslöjats som fullt av hetsande rasister mer än fördubblar sitt väljarstöd. De är nu Sveriges tredje största parti, ett konstaterande som de i förväg hade tryckt på en vepa som i triumf rullades ut på valvakan. I vissa distrikt röstade var tredje man på partiet.
Uppgången är anmärkningsvärd med tanke att Sverigedemokraterna inte har normaliserats, varken i den politiska debatten eller i det praktiska arbetet i riksdagen. Gång på gång har de blottat sitt antidemokratiska idéarv."

Jag måste alltså återigen påpeka att vad som skrivs och antagligen skriks på Expressens redaktion, inte utgör hela Sveriges verklighet. På samma sätt ligger det till med den där "normaliseringen". Bara för att partiet är "onormalt" i de politiska debatter som sker inom Olssons egna kretsar och på tidningsredaktioner, betyder det inte att det inte sedan länge accepterats av hundratusentals svenskar. Expressens krönikor, idoga letande i kommentarsfält och projiceringar på husfasader, kanske betyder mycket mindre än vad ni själva tror?

Det "antidemokratiska idéarvet" illustreras främst av att Expressen, till deras egen förvåning, inte fick vara med på SDs valvaka:

"Att Expressen portades från partiets valvaka och riksdagsledamoten Kent Ekeroth flinande på Twitter kungjorde att medierna på bred front skulle stoppas "i sinom tid" är bara ett av många bevis på partiets mörka reflexer. Den tidigare högt uppsatte Sverigedemokraten Erik Almqvist, som emigrerade till Ungern efter järnrörsskandalen, lät några dagar före valet meddela att fria val och pressfrihet var 'liberalmarxism'. På valdagen skrev han i sociala medier att han var 'imponerad av ungersk medias politiska bredd och tolerans'."

Vad vet Karin Olsson själv om situationen i Ungern? Troligen inte mer än "mörka krafter" och "fascism". Jag är själv ingen expert på bredden i ungersk media, men vi kan nog vara tämligen säkra på att den är större än i den svenska.

Sedan kommer den ultimata uppvisningen av idélöshet, oförståelse och tomt poserande:

"Ännu tyder inget på att Sverigedemokraterna kommer att få större politiskt inflytande än föregående mandatperiod. Hur tillströmningen av nya SD-väljare ska hejdas är däremot en ödesfråga, som ingen egentligen tycks veta svaret på. Vi ska fortsätta att vända Sverigedemokraterna ryggen och avslöja vad som finns bakom den nödtorftigt tillrättalagda fasaden. Men det kan för väljarna inte längre råda något tvivel kring vilket parti det är man har att göra med. Ändå rusar dess väljarsiffror.
Den statsminister som har liberaliserat migrationspolitiken och under stora flyktingströmmar talat om vikten för svenskarna att öppna sina hjärtan, förlorade makten delvis på grund av att en inte obetydlig andel av hans väljare föredrog Jimmie Åkesson. Fredrik Reinfeldt fick betala ett högt men hedervärt pris för sin idealism. Det är avgörande att kommande moderatledare väljer att ta samma ansvar som han har gjort."

Ja, fortsätt ni att följa varje SD-möte med vända ryggar och fylla era usla tidningar med dagliga "avslöjanden" om partiet. Använd exakt de metoder som hittills inte fungerat och sitt förfärat och högfärdigt och se oss växa. Må nästa moderatledare slå fast att välfärden ska stå tillbaka för fortsatt massinvandring och låt Miljöpartiet driva på utvecklingen ytterligare. Då, kära vänner, har vi patrioter regeringsmakten 2018.





SD går framåt i 286 kommuner


De slutgiltiga siffrorna för kommunerna har ännu inte presenterats av Valmyndigheten, men det ser nu ut som att SD kommer att gå framåt i 286 av Sveriges 290 kommuner. Kartan, från DNs Anders Sundell, nedan visar i vilka kommuner partiet troligen blir vågmästare, enligt definitionen att inget av de traditionella blocken har fått mer än 48%, och SD mer än 5%.



Det kommer att bli mycket intressant att se hur de lokala företrädarna för Sjuklövern kommer att lösa detta. En inte orimlig gissning är att vi kommer att få se olika typer av samarbeten med SD, för att kommunen överhuvudtaget ska kunna regeras, särskilt i de 17 kommuner där partiet får över 20%. Jag tror inte att samtliga lokala företrädare är beredda att, som man gjorde i Antwerpen i Belgien, bilda oheliga allianser, Cordon Sanitaire, över hela fältet endast för att utestänga SD. I Antwerpen var dåvarande Vlaams Blok (nu Vlaams Belang) det största partiet på 1990-talet, men samtliga övriga partier gick då samman med sin "renhållningsbarriär", just för att förhindra partiet att få något inflytande.

Migrationsverket har redan problem med att få ut det enorma inflödet av asylsökande till kommunerna, som säger att de inte klarar mer. När nu SD dessutom är ännu större på dessa orter, kommer de lokala företrädarna från Sjuklövern våga trotsa Stockholm och bilda rena allianser med partiet? Varför ska de straffas för uppgörelser för kommunens väl, av samma politiker i Stockholm som skapar situationen?






SD enda vinnaren



Så är valet då över, vi har ett åtminstone preliminärt resultat och det blev fantastiskt. Varje siffra blev precis lika bra som, eller bättre än, man kunde hoppas på. Sverigedemokraterna gick från 5,7% till 12,9%, vilket innebär mer än en fördubbling. Istället för 20 sverigedemokrater i riksdagen, kommer där att sitta 49. I opinionen har det länge sett ut som en kamp med Miljöpartiet, vilket de själva ofta understrukit, om platsen som tredje största parti. Denna kamp slutade med att MP fick 6,8% och preliminärt 24 mandat i riksdagen, där de alltså blir hälften så stora som SD. Trots stort självförtroende och en enorm mediekampanj, slutade FIs resa vid 3,1%, röster som de främst tagit från Miljöpartiet.


Bilden visar hur valet hade en stor förlorare, Reinfeldts Moderaterna, och en stor vinnare, Sverigedemokraterna. De övriga riksdagspartierna ligger relativt stabilt, även om Folkpartiet ser ut att förlora fem av sina nuvarande 24 mandat, en minskning som kan ha många orsaker, men där jag inte håller det för uteslutet att Erik Ullenhag kan ha hjälpt till. Som vanligt fascineras jag också av hur enormt usla Vänsterpartiet är på att attrahera väljare. Inte ens med en borgerlig regering och socialdemokrater som uppfattas närma sig mitten, får de mer än 5,7%.

Vi kommer att få mer att glädja oss åt när siffror för landsting och kommuner rapporteras, vilket riksdagsrösterna indikerar. I Skåne ligger stödet kring 20%, i Blekinge 19%. I ett antal kommuner kommer SD att bli största eller näst största parti, vilket kan hända även längre norrut, exempelvis i svårt ansatta Borlänge.

Våra medier reagerar förstås imbecillt. Aftonbladets Anders Lindberg skriver att det är "Dags för krafttag mot nyfascismen":

"Det demokratiska och anständiga ­Sverige måste säga stopp nu. Att bekämpa fascismen bör bli en av den kommande mandatperiodens allra viktigaste ­frågor.

Här har alla ett ansvar. Om vi ser till historien vet vi att det går att bekämpa både fascismen och fascismens orsaker. Det är dags för en demokratisk kraftsamling."

De vanliga tomma fraserna, de vanliga epiteten. Skedde din valvaka i soffan med Henrik Arnstad, Anders? Var det inte just det demokratiska Sverige som röstade igår, kanske rentav sade stopp? Hundratusentals människor begav sig med sina röstkort, hämtade valsedlar, för att säga stopp till Fredrik Reinfeld, Erik Ullenhag och fortsatt förfall. Det om något var en demokratisk kraftsamling.

Lindberg passar också på att upprepa det eviga talet om att vi inte får hamna i en "dansk", och numera även "norsk", situation, utan att det är viktigt att vi i Sverige fortsätter att förtiga just migrationsfrågan, även om invandringen är oändligt mycket större till vårt land än till våra grannländer:

"Redan har retoriken om att ”vi måste prata mer om invandring” börjat höras inom borgerligheten.
Det vore förödande om svensk höger rör sig i riktning mot den danska och norska och mjukar upp synen på sam­arbete med Sverigedemokraterna.
Hur Moderaterna - rejält stukade efter gårdagens val - hanterar sin eftervals­debatt blir därför extremt viktigt."

Observera att redan prat om invandring är en varningsklocka för Anders Lindberg. Visst, fortsätt förtiga alla problem, förlåt "utmaningar", fortsätt skruva upp volymerna, och se SD fortsätta växa.

Komiskt nog har Aftonbladet redan nu lanserat en av sina älskade kampanjer för idioter, denna gång med fokus på att de flesta inte röstade på SD:



I den mediestyrda demokraturen Sverige ansluter Expressen sig förstås till detta genidrag. Där kan man ladda ner "87%" som en liten symbol. Det ledsamma är att det finns människor som både kommer att ta bilder, enligt Jan Helins instruktioner, och ladda ner Thomas Mattssons bild. Expressen skriver:

"Valet är över, men vi fortsätter.
I dag går kampen mot rasismen in i en ny fas.
Visa att du hör till de 87 procent som inte röstade på SD. Att du säger nej till främlingsfientlighet. Att du säger ja till andra människor."

På den här nivån ligger inte debatten någonsin i de länder jag följer. Att rösta på vilket annat parti som helst, förutom SD, innebär att man "säger ja till andra människor". Vår nye statsminister, som gjorde ett uselt val, använder också denna märkliga negativa matematik:

"Det är trots allt så att 87 procent inte har röstat på Sverigedemokraterna. Även om de fått 13 (procent) så innebär det inte per automatik att man har någon rätt med en vågmästarroll. Vi ska se till att de inte får den vågmästarrollen"

Jag skulle tro att han sade, eller åtminstone menade, "rätt till", men uttalandet förblir något dumt, för att uttrycka det milt. En vågmästarroll är ingenting som SD kräver, eller anser sig ha rätt till, utan helt enkelt en situation som verkar ha uppstått. Jag tänkte återkomma till regeringsbildningen i ett annat inlägg, men det mest troliga scenariot i denna stund ser ut att bli en minoritetsregering, där kanske MP och V ingår. För att använda Löfvens och fulmedias logik, så kommer alltså svenskarna att få ministrar från partier som över 90% av dem inte röstade på. Nästan 7 av 10 svenskar röstade inte på statsministern.






söndag 14 september 2014

Självklart att porta Expressen från SDs valvaka


Valvakan 2010

När vallokalerna ikväll stänger håller partierna runtom i landet valvakor, det vill säga festligheter där man följer de inströmmande valresultaten. Normalt sett brukar medierna vara på plats, där TV med jämna mellanrum rapporterar om stämningen på plats. I år har Sverigedemokraterna valt att inte släppa in Expressen, vilket partiets pressavdelning kommenterar med en utläggning kring AFA, Researchgruppen och tidningens samarbete med dessa miljöer. Man skriver bland annat:

"Tidningen Expressen har vid flera tillfällen samt under valrörelsens slut valt att ha ett öppet och djupgående samarbete med Researchgruppen vilket de är ensamma om bland alla större mediebolag. Från tidningens sida har man gått så långt att man försvarat samarbetet genom att likna Researchgruppen vid TT och Reuters."

Till att börja med tycker jag att man överhuvudtaget kan ifrågasätta mediernas närvaro på valvakor. Dessa vakor ska egentligen vara interna och avslappnade tillställningar, där de som har slitit hårt under valarbetet under festliga former kan träffa varandra och följa resultatet av detta arbete. Närvaron av, i SDs fall dessutom fientliga, journalister och TV-kameror förtar en del av den interna och avslappnade stämningen.

Ikväll kommer SD att fira sitt högsta resultat i riksdagsvalet någonsin. Varför, i hela världen, skulle man då ha Expressen på plats, som dagligen bedriver hatiska kampanjer mot partiet? Denna illvilja räcker egentligen som skäl för att inte ha tidningens medarbetare på plats under en glad kväll, men samarbetet med kriminella aktivister gör naturligtvis att en inbjudan skulle vara grotesk.

Thomas Mattsson kommenterar i sedvanlig stil, där stora journalistiska principer nu står på spel:

"Sverigedemokraterna portar Expressen från att bevaka kvällens valvaka. Pressackrediteringen dras in, och det som ett direkt resultat av den senaste veckans dagliga avslöjanden om hur SD-politiker sprider rasism på hatsajter.

De kandidater som Expressen granskat har förvisso uppmanats att lämna partiet av SD, men nu står det alltså klart att den officiella ”nolltoleransen” bara var läpparnas bekännelse. SD vill inte ha ett oberoende nyhetsmedia som Expressen på valvakan."

Som manisk hycklare är Mattsson närmast oslagbar. "Oberoende nyhetsmedia som Expressen" är ju ett så komiskt uttryck att det direkt borde bli en klassiker. Vi talar alltså om tidningen som för mindre än ett dygn sedan lät projicera gigantisk propaganda mot just SD på fasaderna till riksdagen och Rosenbad. Vad en portning av fientliga journalister har med nolltolerans mot rasism att göra förblir oklart.

I Mattssons grandiosa värld innebär en utebliven inbjudan för hans tidning att själva pressfriheten och det fria ordet utmanas:

"Detta PR-självmål av SD utmanar förstås pressfriheten, och jag är tacksam för att Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski och Aftonbladets publisher Jan Helin redan meddelat mig att Expressen får publicera DN:s och Bladets rapportering från SD-valvakan. Ingen av oss har hört talas om att ett riksdagsparti förbjuder ett riksmedia att närvara på en valvaka, detta beslut är mycket belysande för hur SD ser på det fria ordet."

Självklart samarbetar ni när det handlar om SD och det är utmärkt att ni dessutom skryter om det. Härmed bekräftar ni återigen att det finns ett medieetablissemang, som dessutom delar ett politiskt mål. Som om vi någonsin tvivlade. Mattsson försvarar som vanligt också samarbetet med Researchgruppen, som här blir "frilansjournalister":

"I sin pressrelease i dag försöker SD hävda att det är det faktum att frilansjournalisterna i Researchgruppen lämnat information till Expressen som är orsaken till att tidningen portas från valvakan i kväll. Den skenförklaringen tål dock inte dagens ljus, om man också vet att Researchgruppen även bidragit till bland andra TV4 och Sveriges Television. Skulle, exempelvis, SD porta SVT bara för att ”Uppdrag: granskning” anlitat vissa frilansjournalister?"

Eftersom de etablerade medierna i Sverige knappast kan sägas vara "oberoende", och gentemot SD är direkt fientliga, skulle jag helst se att ingen av dem släpptes in, lika lite som AFA, Femen eller vilken aktivistgrupp som helst. SD skulle själva kunna filma och erbjuda TV inslag när de så behöver.

Jag vill påminna om de underbara ord som ska ha yttrats av Marine Le Pens kabinettschef Philippe Martel, till en av tidningen Le Points journalister:

"Vi ska ge oss på er. Alla dessa idioter till institutionella journalister. Hursomhelst, fransmännen avskyr er. Vår medieplan är att attackera er till döds. Pressen är emot oss, så varför skulle vi fortsätta att samarbeta med den?" 

Så ska det låta.

Thomas Mattsson kan nöjt ge oss ett antal uppdateringar, eller "updates", som han av någon anledning föredrar att skriva:

UPDATE: Nu har också TV4:s programdirektör Viveka Hansson meddelat att Expressen får tillgång till Fyrans bevakning från SD:s valvaka.

UPDATE: Ulf Johansson, ansvarig utgivare för SVT Nyheter, ger också Expressen visningsrätt. Liksom Fredric Karén, chefredaktör för Svenska Dagbladet. Tack till er.

UPDATE: Anne Lagercrantz som är chef för Dagens Eko ställer radions material till förfogande.

Ja, ni verkar ha en sådan fin sammanhållning inom medieetablissemanget. Att Anne Lagercrantz är med på tåget förvånar heller ingen, då det var hon som presenterade det stora avslöjandet om att Jimmie Åkesson spelade på nätet, information hon kommit över genom lika kriminella aktiviteter som Thomas Mattsson. Det får mig återigen att tänka på Philippe Martel, och ytterligare en sak han sade när han konfronterades med sitt uttalande om "de idioter till institutionella journalister" som han avskyr:

"De är fullständigt sinsemellan utbytbara, som små ärtor. Jag kan se mig säga det."







Även idag fortsätter Expressens maniska kampanj...


Vallokalerna har öppnat, men Thomas Mattsson och Expressen har föga förvånande bestämt sig för att fortsätta sin alldeles egen bisarra kampanj fram till det bittra slutet. Följaktligen tronade överst, stort uppslaget, på tidningens nätsida:


Man har alltså projicerat sin löpsedel på bland annat riksdagshuset och Rosenbad. Jag ställer mig frågan om det ens borde vara lagligt. Det är offentliga byggnader och de yttersta symbolerna för den svenska demokratin, som tillhör hela det svenska folket, även de som röstar på och representerar Sverigedemokraterna. Nu är ju egentligen inte valet idag en folkomröstning om "ja eller nej till rasism", utan ett val till riksdag, landsting och kommuner, där vi väljer bland ett antal partier.

Expressen har också låtit sin egen diamant, herr Salihu, göra en liten film om det fantastiska tilltaget. Man intervjuar personer som rör sig i trakterna och alla är oerhört positiva till aktionen. Nu har inte SD starkast stöd bland personer som cyklar i Stockholms innerstad, men vi förstår förstås att ett urval sedan ändå gjorts. Det mest beklämmande med dessa intervjuer är egentligen att samtliga individer verkar direkt svagbegåvade och ingen har heller förstått någonting av SDs politik eller vad Expressen egentligen håller på med.

En teaterregissör bjuder på den idiotiska klassikern:

"Det är ett väldigt bra budskap. Alla måste gå och rösta imorgon."

Denna 39-åriga kulturarbetare säger så, därför att hon föreställer sig att SD hamnat i riksdagen av en slump, kanske en naturkatastrof, och inte som representanter för hundratusentals väljare. Eftersom ingen i hennes bekantskapskrets stödjer partiet, eller skulle tala om det för henne, så tänker hon att om alla röstar, så försvinner just SD. Som sagt, stoppar man cyklister och flanörer i Stockholms innerstad, fångar man naturligtvis individer som nedanstående:




Känner alla fina människor, som är så oroliga över "rasister" i riksdagen, att det känns mycket tryggare att personer som Thomas Karlsson styr Sverige? Sedan följer bland annat två stereotypa bimbos ("man ska blanda allihopa"), en icke-medborgare ("alla är lika värda") och en ung kvinna, som visserligen går med på att SD ska få uttrycka sig, men att de kränker sådana som hon själv.

Thomas Mattsson vill förstås omnämna sin fina kampanj på sin egen blogg:

"Budskapet från Expressen är bekant: ”NEJ TILL RASISM”. Ställningstagandet provocerar säkert en och annan, men en tidning som grundades för att motverka nazism och som tidigt kampanjade mot apartheid har förstås ett särskilt uppdrag i dessa dagar."

Och SDs politik har exakt vad med nazism och apartheid att göra? Jo, jag vet att svaret skulle röra sig kring "partiets historia" och "rasism". Referensen till apartheid är dock lite intressant, eftersom det är just det samhälle massinvandringsförespråkarna bygger upp. Man skapar allt fler "utanförskapsområden", där invandrarna alltså ska bo, medan personer som Jan Helin och Thomas Mattsson redan förskansat sig i vita isolat. En skillnad är att de allra flesta svarta i Sydafrika bodde, och bor, i kåkstäder, medan de svenska "förorterna" består av riktiga bostäder. Det visar att det är människorna som Helin, Mattsson och övriga hycklare väljer bort. Med en fortsatt massinvandring kommer naturligtvis denna enklavisering att fortsätta. Det går inte att sprida ut tiotusentals nya asyl- och anhöriginvandrare jämnt över vita villområden, och det vill inte heller de fina människorna göra. De kommer heller aldrig att bosätta sig i någon av de utländska bosättningarna. Följden blir alltså åtskillnad, apartheid.

Mattsson visar också hur han har fått Stefan Löfven att posera med Expressens löpsedel. Att Löfven inte är något geni vet vi sedan länge, men hade han ändå inga betänkligheter inför att posera med en kommersiell tidning? Vi minns också hur Erik Ullenhag använde Expressens kampanjmaterial som en seriös källa i en debatt med Jimmie Åkesson. Enligt Mattsson, vars ord förvisso inte är mycket värda, var även Fredrik Reinfeldt beredd att posera på samma sätt som Löfven, men inte tillsammans med honom. Det tycker jag är synd, då det skulle ha varit underbart att se de två huvudmotståndarna tillsammans mot SD, dessutom i en kampanj orkestrerad av de fulaste medierna. Möjligen insåg Reinfeldt att det skulle ha blivit en lite väl tydlig bild av dagens svenska demokrati.

Nåväl, Alliansens partiledare, liksom Ohly och Sahlin, fotograferades gärna med Expressens motbjudande löpsedel 2010:


Nu undrar ni kanske om inte Expressen i sedvanlig ordning också har något om FI, för balansens skull? Det har man, och dagens granskning av partiets politik och Gudrun Schymans skandaler ser ut som följer:








lördag 13 september 2014

Glada bilder från Front Nationals ungdomsförbund




Jag är medveten om att vi i detta land har ett val imorgon, men vill denna kväll ändå bjuda på ett litet klipp som Front Nationals ungdomsförbund, Front National de la Jeunesse (FNJ), idag lagt upp från deras sommaruniversitet som hölls den 6e och 7e september. De korta budskapen om att stå upp för sin övertygelse gäller ju i högsta grad även här imorgon.

Detta möte hölls i Fréjus, en av de städer som erövrades av Front National i kommunalvalen i mars i år. Som framgår av bilderna, besöktes ungdomarna av ett antal prominenta profiler ur moderpartiet. Jean-Marie Le Pen och Marine Le Pen känner mina läsare förstås igen. Ett par av de övriga har figurerat på bloggen tidigare, men de som uttalar sig är:


Florian Philippot, en av partiets vice-presidenter
David Rachline, borgmästare Fréjus

Julien Rochedy, ordförande FNJ

Låt oss då titta på själva klippet, som jag hoppas kan ge ytterligare lite inspiration inför morgondagen:







Thomas Mattsson hycklar vidare




Med tanke på den extrema hetsjakt som bedrivs mot Sverigedemokraternas företrädare, och de metoder som medierna använder, inser vi att Jimmie Åkesson måste ha haft ett långt mer fläckfritt liv än de flesta svenskar. Nu, av en händelse dagen innan valdagen, släpper man på informationen att Åkesson har spelat på nätet! Det gör en mängd svenskar, men denna helt irrelevanta information försöker man nu blåsa upp till ett viktigt avslöjande. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är som vanligt värst och i vanlig ordning försöker han maskera kampanjerna mot SD med viktiga journalistiska principer, varför hans inlägg idag har fått rubriken "Svår publicering - men rätt nyhetsvärdering av Ekot".

Redan rubriken är nonsens. Det är till att börja med ingen nyhet, som den journalistiska hedern kräver att man nu meddelar folket, utan något som man naturligtvis hållit på just till denna dag. Dessa medier har inte heller suttit och gruvat sig, haft svåra samvetskval, avvägt för och emot, utan de har vid något tillfälle förtjust kommit över kontoinformationen, med tveksamma metoder, och knappt kunnat hålla sig fram till idag.

"Nyheten i kvart-i-fem-”Ekot” handlade inte om SD-ledarens privatliv, trots att han satsande sina pengar tillsammans med sambon och trots att han gjorde det med sitt eget kontokort. Nej, radiogranskningen handlade om politiskt förtroende."

Om inte detta faller under privatliv, är frågan om något gör det. Det handlar inte heller om politiskt förtroende, utan är bara ytterligare en liten sten man vill kasta på partiet inför valet, även om den här var tunnare än någonsin. Mattsson vill styrka ovanstående resonemang genom att citera den lika hycklande chefen för Dagens Eko, Anne Lagercrantz:

”En person med den här sortens spelmönster kan bli sårbar ekonomiskt och riskerar att utsättas för utpressning. Uppgifter om hans spelbeteende har också redan nått utanför Åkessons krets på grund av beloppens storlek och Åkessons plats i offentligheten.”

”Den journalistiska bedömningen är oberoende av vilket parti personen företräder. Den är knuten till positionen. Varje partiledare med anspråk på att leda landet får också vara beredd på att få sitt omdöme och sin riskbenägenhet granskad.”

Ni oroar er alltså för att Åkesson skulle bli "ekonomiskt sårbar" och "utsättas för utpressning", trots att det inte finns några sådana belägg? När och hur kom ni över dessa uppgifter? Varför publiceras de idag? Summorna som Åkesson sägs ha spelat för är förvisso stora, men så har han också en hög inkomst, som är synnerligen välförtjänt. Jan Helin och Thomas Mattsson har oändligt mycket mer pengar att röra sig med än Åkesson, men ingen gräver i vad de gör med dessa.

Det andra stycket bjuder på ett resonemang som är så uppenbart lögnaktigt att det endast blir löjeväckande. Ni medier vill gärna ha in Feministiskt Initiativ i riksdagen, och vissa av er utmålar till och med partiet som den blivande vågmästaren. Ni känner inte att det finns anledning att diskutera Gudruns Schymans omdöme? Låt mig visa hur ni idag granskar FI och Gudrun Schymans tidigare omdöme och ekonomiska oegentligheter.

Dagens Aftonbladet är en av de som ser FI som vågmästare, men inte finner några problem med personen Gudrun Schyman:


Mattssons egen Expressen har samma linje:


SvD, som ska vara oberoende moderat:


Alla fortsätter att glatt rapportera om hur fantastiskt det går för FI (som i verkligheten alltså ligger under 4% i undersökningarna) och låter Schyman oemotsagd få berätta om vinden i seglen och hur allting kommer att förändras. Ingen av dessa tidningar har diskuterat Gudrun Schymans omdöme eller riskbeteende.

Som vanligt låtsas Thomas Mattsson ha funderingar kring om det är riktigt att använda olagliga metoder och som vanligt, när det handlar om SD, landar han i att, jo, nu är det helt rätt. Sedan blir lögnen mycket uppenbar, när han låtsas tro att informationen hittades just idag:

"Men var det då rätt av radion gå ut med Jimmie Åkesson-nyheten nu? Ja, i enlighet med konsekvensneutralitetsprincipen – en gång myntad som begrepp av förre Ekot-chefen, Erik Fichtelius – ska medierna strunta i att det råkar vara val när som helst."

Reportrarna, som olagligen kommit över uppgifterna, får naturligtvis en eloge:

"Jag har också den största respekt för Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, radions grävreportrar som gjorde inslagen om Jimmie Åkesson och som tidigare tilldelats både Stora Journalistpriset och Guldspaden."

Den där Guldspaden har även Researchgruppen fått, Mattsson verkliga favoriter, som han inte förmåddes ta avstånd från ens när de öppet sade att de tyckte att det kunde vara rätt att mordhota oliktänkande.

Kriminella Researchgruppen firar Guldspaden
tillsammans med Expressens reportrar.

Mattsson avslutar patetiskt och med en stilenlig liten lögn:

"Och jag tror heller inte att den här historien får någon omedelbar påverkan på väljarstödet. Många har redan förtidsröstat, och de som sympatiserar med Sverigedemokraterna överraskas nog inte i någon större usträckning av ännu en skandal."

Det här var sannerligen inte någon "skandal", eller ens värt ett omnämnande. Det stämmer att många har förtidsröstat, men den lilla lögnen består i att de allra flesta trots allt kommer att göra det imorgon, vilket är det enda skälet till att Åkessons spelande är en stor nyhet idag. Mattsson ljuger troligen också när han hävdar att han inte tror att hans tidnings groteska kampanjer mot partiet skulle ha någon påverkan, för då kan man verkligen fråga sig varför han upplåter halva tidningen åt detta varje dag och avlönar Researchgruppen för att studera kommentarsfält. Man skulle rentav kunna ifrågasätta hans omdöme. Nåväl, imorgon är den stora dagen, så allt som man hållit på i fyra år kommer rimligen ut senast idag.

SD 2014.





Dagens citat: Björn Ranelid


"Ditt hår är svartare än natten och du kunde ha varit turk, kurd eller rom. En liten pojke står på tå i din kropp och ni ser gemensamt på världen i rädsla och oro. Dina ögon är inte ljusblå som mina och ditt förnamn är tusenmila bort från fornsvenska ätter och bondelängder."






Idag har DN låtit författaren och medieposören Björn Ranelid, av alla människor, stå för en av attackerna mot Sverigedemokraterna. Han gör det i form av något som ska föreställa ett öppet brev till Jimmie Åkesson, men de sedvanligt snirkliga formuleringarna kan inte dölja det tomma och förvirrade innehållet. Som citatet ovan visar, tycker denna oändligt självkäre man att partiledarens utseende är väsentligt för valet och nivån på invandringen.

Att Jimmie Åkesson har mörkt hår har poängterats av "antirasister" förut, troligen med tanken att hela idén med en begränsad invandring då faller. När partiets senaste valfilm dessutom innehöll två personer som adopterats till Sverige, slog det fullständigt slint hos vänstern.

Om vi går tillbaka till Ranelids alster, så handlar det förstås också mycket om kärlek, där hans egen är obegränsad och vacker, och Åkessons givetvis är motsatsen:

"Vad är du rädd för hos din medmänniska och hur långt når din kärlek bortom din hustru och ditt barn?"

Låt mig sänka mig till din nivå, Björn Ranelid, och fråga dig vad du själv är rädd för. Varför bor du isolerat i en stor villa, med en enorm tomt, på Österlen? Når inte din kärlek till andra delar av Skåne? Du skulle väl inte vara rädd för dina medmänniskor i exempelvis Rosengård?


Björn Ranelid tillsammans med just sin
hustru, där de blickar ut över den 50 000 kvm
stora tomten. 

För Expressen har Ranelid berättat lite om sitt liv i sitt isolat:

"Jag kallar det så, Paradiset. Det är verkligen ett privilegium att kunna bo och jobba i den här miljön, säger Ranelid om sin idylliska sommarbostad som i dag värderas till över elva miljoner kronor, mer än dubbelt så mycket som införskaffningsvärdet."

I sitt "öppna brev" fortsätter Ranelid de märkliga och infantila personangreppen på Jimmie Åkesson. Från det mörka håret går han över till förnamnet:

"Våra namn säger mer om oss som individer än vad många människor tycks tro. När jag dröjer vid ditt så tänker jag på Amerika. Dina föräldrar levde och bodde i en liten socken i Skåne och det fanns ingen trängsel bland knappt två tusen invånare.

Jimmie används ofta som ett smeknamn för James i Amerika och det härstammar från hebreiska Jakob och betyder ”han må skydda”. Ingen svensk eller annan nordbo torde ha hetat Jimmie före 1800-talet. Du hade namnsdag i knappt fem år, men det har du inte längre. Vilka människor vill du skydda?"

Efter denna utläggning, vars koppling till svensk invandringspolitik är oklar för den mer klartänkte, går Ranelid över till något av ett självmål:

"Du har sagt och skrivit att det bästa vore om människor som flyr krigen runtom i världen, finge hjälp och skydd så nära sina hemländer som möjligt. Skulle du ha tänkt detsamma om judarna och romerna i de tyska koncentrationslägren? Borde inte Sverige ha tagit emot de vita bussarna med krigets offer?"

Nu är ju Tyskland faktiskt just vårt grannland, vilket Somalia och Syrien inte är. De vita bussarna handlade om att transportera fångar, i krigets slutskede, till deras hemländer. Jämförelsen är helt enkelt idiotisk. Sveriges nuvarande politik innebär att vi alltid kommer att ha ett enormt inflöde, eftersom vi ser hela världen som vårt ansvar, en värld där det alltid pågår konflikter någonstans, och där ansvar innebär att drabbade människor ska bosätta sig i just Sverige.

Den som orkar kan läsa Ranelids hela spretande kärleksalster på DN, men själv nöjer jag mig här. Låt oss avsluta med SDs pressansvarige Martin Kinnunens kommentar:

"Detta tycks vara ytterligare ett exempel på en mediepersonlighet som aldrig träffat en sverigedemokrat."







fredag 12 september 2014

Ledarskribent ska ge oss "frågor och svar" om SD


Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls Tidning

Ännu en dag av mediekampanj, ännu en dag av mer eller mindre imbecilla artiklar och krönikor som ska få oss att inte rösta på Sverigedemokraterna. En läsare tipsade mig idag om en ledarartikel i Sundsvalls Tidning, som inte ingår i min normala genomläsning. Den är författad av en Sofia Mirjamsdotter och har den något pretentiösa rubriken "Frågor och svar om Sverigedemokraterna", vilket det naturligtvis inte handlar om. När jag började läsa alstret var jag övertygad om att det var skapat av en mycket ung kvinna, då vi i exempelvis Metro får läsa just den här typen av omogna och illa skrivna texter av personer som Fridah Jönsson, som av någon anledning anförtros uppgiften. Det visar sig dock att denna Sofia är en tämligen mogen kvinna, räknat i år, även om hennes skriverier inte vittnar om det.

Som vanligt framstår texten som om den vore skriven av en svagbegåvad, som har empati nog att ändå vilja hjälpa de med ännu svagare begåvning:

"Överväger du att rösta på Sverigedemokraterna i morgon? Om inte kan du sluta läsa här. Jag undrar också om du anser att du är rasist? Om svaret på den frågan är ja, kan du också sluta läsa.
Men om du inte är rasist och ändå tänker rösta på Sverigedemokraterna måste jag få ställa frågan, varför? Jag förstår det inte. Jag förstår inte hur den som tror på alla människors lika värde och rättigheter ens kan tänka tanken att lägga sin röst på ett rasistiskt parti."

Nej, Sofia, så länge din tankevärld består av inlärda mantran som "alla människors lika värde" och medielögner som "ett rasistiskt parti", är det förstås omöjligt för dig att förstå ens vad valet handlar om. Troligen röstar du på Miljöpartiet för att "miljö är bra", eller på Vänsterpartiet för att du "tror på en rättvisare värld". Låt oss nu kasta oss in i dessa frågor och svar:

"Men man behöver inte vara rasist för att vilja stoppa eller begränsa invandringen."
Korrekt. Men SD vill begränsa invandringen av rasistiska skäl.

Fel. SD vill begränsa invandringen av en mängd logiska skäl, eftersom den nuvarande nivån är helt ohållbar. Skälen är bland annat ekonomiska, men handlar framför allt om att ha ett framtida samhälle som fungerar, där exempelvis post och ambulans inte behöver poliseskort. Det är lätt för dig att skriva "rasistiska skäl", men tydligen svårare att utveckla det.

"Men Sverige har ju totalt misslyckats med integrationen, något måste göras!"
Det är sant att integrationspolitiken i Sverige lämnar mycket övrigt att önska. Problemet med SD är att de inte har någon sådan politik alls, tvärtom vill de lägga ner i princip alla verksamheter som syftar till att öka integrationen i samhället...

SD erbjuder den absolut mest effektiva åtgärden för att förbättra integrationen, nämligen att kraftigt begränsa inflödet. Så länge som de övriga partierna insisterar på att bedriva massinvandring, är deras ord om integrationspolitik inte mycket värda. Det finns ingen integrationspolitik i världen som kan absorbera de volymer Sverige tar emot.

"Men det stora flyktingmottagandet gör ju att vi inte har råd med vår egen välfärd?"
Falskt. Vi har råd med både och. Men framförallt är flyktingmottagning inte en fråga om pengar utan om solidaritet och om människans grundläggande rättighet att röra sig fritt.
Dessutom vill inte SD begränsa invandringen för att rädda vår välfärd. SD vill begränsa invandringen oavsett kostnader. Invandring är på lång sikt en vinstaffär, men det struntar SD i eftersom de vill stoppa invandringen av ideologiska, rasistiska orsaker. 

Om jag får inleda med att raljera, så är det ju utmärkta nyheter att vi har råd "med både och", det vill säga att just invandringspolitiken som vanligt är undantagen de avväganden man får göra på alla andra områden. Annars skulle vi ha råd med "både och" på en mängd områden där man "ställer grupper mot varandra" och satsa på sjukvården, försvaret, skolan och så vidare samtidigt.

Vi kan också notera hur Mirjamsdotter återigen bara slänger fram en floskel, eller känsloargument om man så vill, här i form av "solidaritet". Hon kunde lika gärna ha skrivit "människosyn", eller något av de andra nyckelord dessa människor älskar, som inte heller betyder någonting i praktiken.

Att invandring på lång sikt skulle vara en vinstaffär vet Mirjamsdotter ingenting om, men vi som motsätter oss dagens invandring tror det inte. Vi är övertygade om att det är förödande att i så rask takt fylla ett land med så många nya människor, år efter år.

"Men det är väl bättre att hjälpa folk på plats än att hjälpa några få här i Sverige?"
Det ena utesluter inte det andra. Sverigedemokraterna vill minska på biståndet – alltså hjälpen på plats. Dessutom är hjälpen på plats i de länder närmast krigshärdar som tar emot flest flyktingar enbart av akut karaktär, på lång sikt krävs mer än en filt och några matleveranser. SD bryr sig inte ett dugg om att hjälpa flyktingar, de bryr sig om att bevara Sverige svenskt, i meningen att de inte vill ha hit människor som är olika dem själva. Minst av allt vill SD ha hit muslimer, då de inte gör någon hemlighet av att de tycker att islam utgör ett reellt hot mot den svenska kulturen.

Det första är återigen ett nonsensargument som, även om det används ofta, är helt ologiskt. Man skulle kunna säga, för att förklara det enkelt för en person som Mirjamsdotter, att kostnaden för en person i Sverige faktiskt utesluter hjälpen för, säg, hundra personer på plats.

Egentligen är tanken med att hjälpa flyktingar från krig, likt det i Syrien, att det ska vara akut. På lång sikt är tanken att de ska återvända, men i Sverige har det på något sätt blivit självklart att de ska slå sig ner för livet, även om konflikten försvinner. Vi är det enda landet i EU som automatiskt delar ut permanenta uppehållstillstånd till alla som kommer, eller säger sig komma, från exempelvis Syrien.

Självklart är ett syfte med en begränsad invandring att behålla Sverige svenskt, eller åtminstone västerländskt, civiliserat och fungerande. Och ja, att islam är ett hot mot varje majoritetskultur och minoritetskultur där ideologin dyker upp, ser vi hela tiden. Muslimer har visat sig vara den mest svårintegrerade gruppen i västeuropeiska länder.

Jag hoppar av utrymmesskäl över ett par frågor och svar och kommer till en klassiker:

"Men SD pratar ju inte om ras eller etnicitet, de säger ju att det blir kaos om människor från olika kulturer blandas."
Både sant och inte. Rasism behöver inte handla om etnicitet. Kulturrasism är också rasism, och att peka ut människor som tillhör en särskild religion är rasism.

Det här är så dumt och ändå numera vedertaget. Rasism handlar om, som ordet antyder, ras, där man delar in människor i raser, som man tilldelar olika egenskaper och anser att de ska behandlas därefter. "Kulturrasism" är ett idiotiskt nyord och en självmotsägelse, eftersom det helt enkelt inte är rasism att säga att kultur påverkar ett samhälle och människorna som lever i det. Än mindre är det rasism att kritisera "en särskild religion", med vilket troligen avses islam, eftersom hela Mirjamsdotters artikel då skulle bli rasism mot sverigedemokrater. Varför det går bra att kritisera SD och dess anhängare, men plötsligt blir "rasism" om islam och dess anhängare kritiseras, är minst sagt obegripligt.

"Medierna är orättvisa mot SD och mobbar dem. Det finns rötägg i andra partier också."
Visst finns det rötägg i andra partier, och de granskas och ibland tvingas de avgå på grund av anmärkningsvärda uttalanden eller handlingar. SD granskas precis som andra partier, skillnaden ligger inte hur de granskas, utan i att SD inte är ett parti som andra. 

Suck. Troligen tror du själv på det här, Sofia, då du inte framstår som mer klarsynt än så. Känner du till på vilket sätt SD "granskas"? Tror du i så fall på fullt allvar att det finns hela organisationer, som exempelvis Expo, som får stora summor för att enbart granska Miljöpartiet? Tror du att Expressen betalar kriminella aktivistligor för att fingranska alla kommentarsfält på socialistiska forum efter olämpliga kommentarer från medlemmar i Vänsterpartiet, för att sedan hålla på dessa i månader och publicera helsidor om dem varje dag inför valet?

Den sista frågan får en liten patetisk kaskad som svar, men jag kommer att ge ett mer korrekt svar själv:

"Varför driver du den här kampanjen mot Sverigedemokraterna?"

Ingenting konstigt med det. Varje krönikör och ledarskribent på de stora tidningarna gör det, så varför skulle någon på Sundsvalls Tidning agera annorlunda? Du vill väl ändå ha kvar din anställning? Det pinsamma är att du tror att det ligger någonting märkvärdigt i just din egen kampanj och att någon skulle undra över just den. Vi är ganska luttrade vid det här laget och din tidning läser jag inte ens. Troligen står den också på tur att läggas ned.






SvD frågar unga om partival


I dagens SvD har ett antal förstagångsväljare valts ut för att berätta om sina tankar inför det stundande valet. Det är oklart hur man har valt ut dessa 15 individer, men hela tre personer säger tydligt att de kommer att välja Feministiskt Initiativ, vilket ju är lite tragiskt, men kanske inte helt förvånande, med tanke på att det är en skildring i etablerad media, det handlar om förstagångsväljare och det i dagens klimat är någonting som är ganska smärtfritt att skylta med i tidningen. Ytterligare en person har funderat på FI, men för Joella Berg får det bli Vänsterpartiet. Hon framstår närmast som en karikatyr på denna typ av vänstermänniska:


"Som det ser ut nu ska jag rösta på Vänsterpartiet eftersom de är det enda parti som är tillräckligt feministiskt, antirasistiskt och socialistiskt. Dessutom är det bra folk på personvalslistan. Jag har valt mellan Feministiskt initiativ och Vänstern men Feministiskt initiativ är inte tillräckligt socialistiska för mig. Jag hoppas ändå att de kommer in i riksdagen. 60 procent Vänstern och 40 procent Fi i riksdagen vore idealet."

Vilka frågor tycker Joella då är mest intressanta i riksdagsvalet?

"Feministiska frågor så som mäns våld mot icke män. Det enda viktiga målet är att få ett helt och hållet jämställt samhälle. Krigsfrågor, bland annat Israel-Palestina-konflikten. Att supermakter förtrycker andra länder är något jag tycker att vi i västvärlden tar för lätt på."

Observera att hon säger "icke-män", istället för "kvinnor", eftersom det är viktigt att inte dela in i två kön och så vidare. Det är inte heller en slump att just "Israel-Palestina" nämns, eftersom den konflikten har fått en helt speciell status i medier och inte minst hos vänstern, där de antagligen tror att det dör fler människor i Gaza än någon annanstans. I själva verket har den absolut dödligaste konflikten de senaste åren varit den i Kongo-Kinshasa, som ingen i vänstern någonsin talar om, och dit inga "mänskliga sköldar" beger sig. Dit skulle verkligen några båtar med förnödenheter behöva skickas, men Dror Feiler har hittills inte visat något intresse.

Nåväl, nu kommer vi till den intressanta biten. Skulle någon av förstagångsväljarna våga säga att de kommer att rösta på Sverigedemokraterna, och skulle SvD publicera det svaret? Jadå, en person står glatt upp för det. Christian Krappedal, som studerar statsvetenskap, berättar:



"Sverigedemokraterna, det är det enda parti som inte är räds att ta upp frågor om invandring, försvar och organiserad brottslighet. Sverigedemokraterna säger vad de tycker. Jag gick med i Sverigedemokratisk ungdom 2010 men har varit aktiv sedan sommaren 2013. Jag hade tidigt ett samhällsintresse och läste på om olika partier, då märkte jag att det är i Sverigedemokraterna jag kände mig mest hemma. Under min skoltid flyttade min familj till Djursholm och jag märkte hur personer med invandrarbakgrund särbehandlades. Nu kämpar jag för de som har invandrarbakgrund och för alla som bor i Sverige."

Christian är född i Sverige av en svensk far och sydkoreansk mor. Denna etnicitet spelar ingen större roll för mig, men har visat sig vara oändligt viktig för de så kallade "antirasisterna" i vänstern, som inte är sena att använda just rasistiska glåpord mot sverigedemokratiska företrädare, vilket Camilla från SDs senaste film fick ta emot i enorma mängder. Observera att dessa företrädare, med någon form av utländsk bakgrund, alltså inte stöter på rasistiska reaktioner inom SD, medan det snabbt blommar upp vid skolbesök eller annan form av exponering, och då från partiets motståndare.






Perfekt opinionsläge i slutspurten


Opinionsmätningarna duggar tätt dessa dagar och man måste naturligtvis ta dem för vad de är. Det är, som politiker gärna påpekar, på valdagen det gäller, men dagens siffror från United Minds tycker jag ändå är värda en titt. Undersökningen är nämligen gjord mellan den 8e och 11e september, det vill säga när kampanjerna mot SD redan uppnått full styrka.



Det finns felmarginaler, osäkra väljare och så vidare, men det ser åtminstone ut som Expressens bisarra korståg varken gör från eller till för SDs siffror. Som väntat fördubblar man här nästan sitt valresultat från 2010 och behåller glädjande nog även vågmästarställningen.

Siffrorna presenteras i Aftonbladet, där man som vanligt låter Lena Mellin kommentera, här under rubriken "Det pekar på dig, Löfven". Det var en synnerligen märklig och välvillig rubrik, baserad på ovanstående bild. Socialdemokraterna blir förvisso största parti, men svårigheterna att få ihop en majoritet är uppenbara. Om vi lägger ihop S, V och MP får vi 45,5%. Observera att FI hamnar på den perfekta nivån 3,3%, där de alltså stjäl nästan maximalt med vänsterröster, utan att komma in i riksdagen.

Lena Mellin väljer att inte ens nämna det tredje största partiet och vågmästaren, utan konstaterar att det rödgröna blocket är större än Alliansen. Ja, så har det sett ut länge, men betyder fortfarande inte att Stefan Löfven kan samla en majoritet, utan att sträcka ut en hand över blockgränsen och därmed skapa en enormt svårarbetad koalition av allt från V till exempelvis FP. Vi får invänta valresultatet, men i detta läge hoppas jag på en koalition mellan M och S.

Ett sådant scenario har i Sverige alltid varit historiskt otänkbart, men skulle på kort sikt vara det minst dåliga alternativet för landet. I ett slag skulle då allt inflytande från V och MP försvinna och skillnaderna mellan nuvarande moderater och socialdemokrater är inte större än att de går att överbrygga. På längre sikt, jag tänker nu 2018, visar ett sådant scenario att de två blocken är döda och att en höger- eller vänsterväljare inte alls vet vad de får när de lägger sin röst, vilket i och för sig redan är fallet. Därmed öppnas dörren för det tredje alternativet, den nationalistiska oppositionen, som då på allvar kan hota makten.

Lena Mellin förefaller sätta allt sitt socialdemokratiska hopp till FI, vars 3,3% hon direkt räknar upp en del:

"Men Aftonbladet/United Minds visar också att det är all­deles för tidigt att räkna ut ­Feministiskt initiativ. Deras gräsrotsvalrörelse har redan burit frukt och det kan, om trenden fortsätter de närmaste dagarna, ­göra dem till riksdagens nionde parti.
Fi fick 0,4 procent av rösterna i förra ­valet. I dag uppger 3,3 ­procent att de skulle lägga sin röst på Gudrun Schyman och hennes partikamrater. Det är 0,1 procent­enheter lägre än i tisdags men den näst ­högsta siffran i Aftonbladet/United Minds under val­rörelsen."

Visst, låt oss säga att FI överträffar alla opinionsundersökningar rejält och får 5%. Det ger hela vänstersidan strax över 50%, om de övriga vänsterpartiernas siffror förblir oförändrade. Problemet är dock att FI sannolikt skulle ta en sådan ökning från V och MP, som i motsvarande grad reduceras.

Jag vill, angående rapporteringen och mediekampanjerna för FI, återigen påminna om valet 2006. Sverigedemokraterna hade då ungefär samma opinionssiffror som FI nu har, men dessa gömdes alltid i gruppen "Övriga" och ytterst sällan nämndes ens partiet och naturligtvis inte, som i fallet FI, att de hade "vind i seglen" och "fart i valrörelsen". När nu SD är tredje störst och de traditionella blocken inte kan få majoritet, är det helt absurt att Lena Mellin lyckas förtiga partiet i sin "analys".

Det blir ett intressant val och ett ännu mer spännande efterspel. Nu gäller det att alla SD-sympatisörer ser till att lägga sina röster på partiet, och gärna övertyga andra, för det är viktigare än någonsin att det blir så stort som möjligt och behåller sin vågmästarställning. Som man brukar säga: SD 2014!