lördag 10 november 2012

Mångkultur: Några reflektioner

 Som vi vet är det på högsta ort beslutat att Sverige ska bli mångkulturellt. Oftast framförs inga andra argument för detta än att allt annat är "främlingsfientligt" och "rasistiskt". Dock försöker man ibland faktiskt framföra något som liknar argument för fördelen med denna mångkultur. Dessa argument brukar handla om att ett mångkulturellt samhälle blir mer dynamiskt och även mer ekonomiskt framgångsrikt, då olika idéer och kulturer möts. Bloggen tänkte idag fundera kring detta resonemang, och titta på hur det ser ut i olika delar av världen.

Låt oss börja med det kanske mest uppenbara landet:


USA. Landets befolkning ser, grovt räknat, ut på följande sätt:
Vita:            64%
Svarta:         13%
Latinos        15%
Asiater         5%
Övrigt          3%

Är då USA ekonomiskt framgångsrikt på grund av att man har en blandad befolkning? Jag tvivlar på det. Man bör fråga sig vad som är hönan och ägget i USAs framgångssaga - troligen är det snarare så att landet drar till sig människor från olika delar av världen just för att det är framgångsrikt. Dessutom är det stora skillnader i framgångsnivå mellan de olika grupperna; den svarta gruppen passeras av i princip varje ny grupp som kommer, inte minst av olika sydostasiatiska nationaliteter. Slutligen så är USA ett helt annat samhälle än vad de flesta svenskar vill ha - stora inkomstskillnader med liten välfärdsstat, hög brottslighet och stränga straff.


Brasilien. Landet framhålls ibland som den perfekta smältdegeln, och det finns brasilianare av alla kulörer. Dock finns det absolut en sammanhållande brasiliansk kultur och det portugisiska språket är allenarådande. Inte heller detta mångkulturella exempel är något idealsamhälle; utbredd fattigdom, stora inkomstskillnader och en enorm brottslighet.




Sydafrika. Regnbågsnationen med en majoritet svarta, och färgade, vita och asiatiska minoriteter. Ett land präglat av stor fattigdom, stora inkomstklyftor och en enorm brottslighet.





Kina, Japan och Sydkorea är mycket starka ekonomier trots att de är i princip helt homogena.




Detta var endast några få exempel, men de visar ändå att det inte finns något samband mellan mångkultur och ekonomisk framgång. Det verkar däremot finnas ett klart samband mellan mångkultur och inkomstklyftor, motsättningar och repression. De som vill ha ett mångkulturellt samhälle i Sverige bör vara ärliga med att de då också vill rasera välfärdsstaten, ha högre brottslighet, samt förpassa skötsamma medborgare till gated communities.

Min uppfattning är att Sverige på mycket snabb tid kommer att bli något helt unikt. Ett land som är delvis europeiskt, delvis afrikanskt och delvis arabiskt. Hur kommer detta land se ut när pengarna tar slut?


GP
Smp 1
Smp 2
GP 2
Smp 3
GP 3
Kravaller i Gbg
Kravaller i Gbg II
Skottlossning i Gbg

6 kommentarer:

  1. så det bor 106% personer i USA.......? Vilken smart person du verkar vara!!!

    SvaraRadera
  2. Haha, jag hade inte räknat ihop siffrorna! Klantigt, men som tur är har jag er vänsternissar som kollar. Ska rätta till detta...

    SvaraRadera
  3. Nu är dina exempel visserligen inte tillräckliga för att komma fram till några vetenskapliga resultat, men jag hänger med i argumentationen. Jag anser dock att ett homogent samhälle har en grund för fred och framgång som ett multikulturellt samhälle inte kan uppnå.

    De allra flesta människor tenderar att favorisera den egna kulturen. Man umgås med de sina, man vill att den egna gruppen ska ha vissa rättigheter eller t om fördelar jämfört med andra grupper i samhället. Inom den egna kulturen kanske helt andra värderingar råder än inom andra kulturer. Detta ger en perfekt grogrund för konflikter när olika kulturers värderingar eller krav ställs mot varandra. Därför är det antagligen inte underligt att vi ser konflikter mellan t ex somaliska klaner även här i Sverige. Inbördeskrig har ju även ofta skett mellan olika etniciteter eller religioner runt om i världen.

    Ett etniskt homogent samhälle däremot har inte den sortens motsättningar. Visst förekommer det kamp mellan olika intressen, men på det stora hela delar man samma historia, samma språk och samma kultur. Stora grupper inom samhället behöver inte slåss för att hävda sin makt eller för att försvara sina rättigheter. Inga grupper favoriseras av makten då alla tillhör samma "familj", vilket minskar risken för diskriminering och motsättningar.

    Hittills har faktiskt ingen lyckats visa mig några obestridliga uppgifter om mångkulturens förträfflighet.

    SvaraRadera
  4. Tack för ditt intressanta inlägg, Styrbjörn. Nej, jag hade ingen vetenskaplig ambition med denna lilla text - den var mer avsedd som ett svar på den svepande argumentation att mångfald ger välstånd och homogenitet stagnation.

    SvaraRadera
  5. Det behövs nästan ingen efterforskning alls för att argumentet att det multikulturella samhället skulle vara bra och berikande skall falla platt till marken. Om det var sant skulle ju ex Rosengård och Södertälje vara Sveriges mest blomstrande områden och det är ju precis tvärtom. Mångkulturen medför högre kriminalitet, högre ekonomisk belastning samt otrygghet och rädsla för att för att förlora sin identitet, traditioner och land.

    Etablerade partier och journalister vill alla av någon outgrundlig anledning öka invandringen och alla som är kritiska stämplas som rasister och så är det slut på argumenten.

    En riktigt sjuk och farlig politik.

    SvaraRadera
  6. Det är inte mångkulturen som är problemet. Det är bristen på insikt och kunskap som skapar fördommar. Människan har altid varit skeptisk till det han inte känner till.

    SvaraRadera