Idag är det 74 år sedan den så kallade Kristallnatten i Nazityskland. Detta anser Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg vara ett tillfälle så gott som något annat att klämma fram ett inlägg om främlingsfientlighet och rasism. Redan när ni hör detta, så vet ni ganska exakt vad ni kan vänta er. Och ni blir inte besvikna.
Länk till Newsmill
Varför skrivs dessa enformiga krönikor? Vad finns det för anledning att publicera dem? Vid det här laget skulle var och en av oss kunna producera ett sådant alster, eftersom vi kan nyckelorden och formuleringarna till leda. Dock kan bloggen som vanligt inte låta bli att titta på och kommentera alstret.
Dessa krönikor förekommer i två varianter, beroende från vilket politiskt håll de kommer. Från liberalt håll är det "öppenhet" och "människosyn" som gäller, från vänsterhåll ett resonemang om att högerpolitik gör att klyftorna i samhället ökar, och de enkla människorna utvecklar då främlingsfientlighet, istället för att delta i klasskampen. Inledningen följer mallen:
"I ett Europa som slits sönder av ekonomisk kris växer de rasistiska strömningarna. Idag minns vi förintelsens offer, men kämpar också för att vi aldrig någonsin ska uppleva fler kristallnätter."
Det är rejält magstarkt och stort hyckleri när en kommunist gråter över nazismens offer. Kristallnatten skedde som sagt för över sjuttio år sedan, medan förtrycket i Kina, Sovjet och Östeuropa skördade långt fler offer, och pågick fram till 1980-talet. Och pågår än på platser som Nordkorea och Kuba. Många ledande vänsterpartister är för övrigt medlemmar i Svensk-kubanska föreningen, en stödorganisation för regimen. När skriver Stefan en krönika om Stalinterrorns offer? Det kommer han aldrig att göra, och denna krönika är egentligen inte heller skriven med sympati för offren, utan leder snart fram till det egentliga målet:
"Det rasistiska partiet Sverigedemokraterna når nya höjder i opinionsmätningarna, samtidigt som allt fler etablerade debattörer och politiker förklarar samhällsproblem, som arbetslöshet och sjunkande skolresultat, som något som orsakas av invandring. Tonläget i den politiska debatten har skruvats upp och anständighetsgränsen förskjutits. Det är knappast en slump att Sverigedemokraterna går framåt, samtidigt som Agenda i partiledardebatten ställer frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”
Kommunismen har misslyckats överallt den har prövats - när kan vi förpassa den till historieböckerna?
Dagens GP har för övrigt en löjlig liten kolumn mot Jimmie Åkesson, som handlar om att vi inte hade haft så mycket musik här, om det inte varit för människor med utländsk bakgrund. Suck. Lite roligt dock att krönikören kommer från något som kallas "Djungeltrumman".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar