tisdag 2 juli 2013

Etablissemanget med ny strategi för att stoppa Front National


Étienne Bousquet-Cassagne, kandidaten för
Front National som fick 46,3% i andra
omgången i Villeneuve-sur-Lot.

Efter att Front National fått 48,5% och 46,3% i två lokala fyllnadsval sprider sig nu paniken bland eliterna i högerpartiet UMP och socialisterna PS. Vad dessa val framför allt har visat är att den så kallade "republikanska fronten" inte längre fungerar. Denna republikanska front innebär att alla andra partier går samman och stödjer varandra för att utestänga Front National, vilket underlättas av systemet med majoritetsval i två omgångar. När Front National går vidare till en andra omgång mot exempelvis en kandidat från UMP, uppmanar helt enkelt PS sina väljare att stödja denne kandidat. Detta fungerade utmärkt i presidentvalet 2002, när valet stod mellan UMPs Jacques Chirac och FNs Jean-Marie Le Pen. I andra omgången fick Le Pen i princip enbart de röster han fick i första omgången, eftersom samtliga vänsterväljare hörsammade uppmaningen och röstade höger.

Denna republikanska front är nu död. FNs kandidat i Villeneuve-sur-Lot fick 26% i första omgången och hela 46% i andra, vilket innebär att en stor mängd vänsterväljare hellre röstade FN än UMP. Eftersom man uppenbarligen inte längre kan demonisera FN som en bastion för fascism och rasism försöker man nu hitta andra vägar att attackera partiet. Nedanstående text är min översättning av en artikel i Le Monde.

Harlem Désir och Julien Dray
De har fortfarande inte någon stridsplan, men de ser faran och det är alltid något. En vecka efter uppsträckningen i Villeneuve-sur-Lot, som följde den i l'Oise, omprövar socialisterna sin strategi mot FN. Harlem Désir och Julien Dray, de två "ex-kompisarna" som verkade i miljön kring SOS Rasism på 1980-talet, framför allt med målet att skapa en republikansk cordon sanitaire (karantängräns) runt Front National, uppmanar till en ny strategi: de anser fortfarande att det högerextrema partiet är en fara för demokratin, men de erkänner att det argumentet har allt mindre bäring.

"- Vi måste kritisera kryphålen i FNs ekonomiska program", menar Harlem Désir, numera förstesekreterare i PS, medan Julien Dray, i en intervju i Le Monde, uppmanar vänstern att omdefiniera en "samhällsmodell" som kan besvara frågorna som skär genom det franska samhället: rädsla för social nedklassning och en känsla av politisk maktlöshet. Med ett tonfall som påminner om Ségolène Royals, föreslår vice-presidenten för Ile-de-France regionråd en strid som fokuserar på "den rättvisa sociala ordningen".

När man lyssnar på de båda, skall alltså striden mot FN flyttas från det moraliska området till det ekonomiska och sociala, vilket är en dubbel revolution: "- Först och främst tvingar det socialisterna att undersöka FN i ett nytt ljus, att se det som ett parti som skrämmer allt mindre, demokratiskt sett, och som plötsligt blivit en allt farligare konkurrent i valen."

En undersökning av Le Monde och IFOP angående Villeneuve-sur-Lot visar att i andra omgången valde 62% av vänsterväljarna att avstå från att rösta eller att rösta blankt, 15% röstade på Front National och endast 23% på UMPs kandidat, trots de nationella uppmaningarna till en republikansk front.

"- Denna nya form av strid tvingar också socialisterna att klarsynt undersöka sitt eget misslyckande när det gäller 'förändring', som de skulle infört dagen efter presidentvalet 2012." Deras väljare är inte bara besvikna över bristen på resultat, utan en del av dem är hädanefter beredda att rösta på Marine Le Pens Front National, som har anpassat sitt budskap för att samla de flesta av de som marginaliserats genom globaliseringen: stadsbor, men även landsortsbor, som har känt sig övergivna under Nicolas Sarkozys fem år vid makten.

Män, men också allt fler kvinnor, som rekryteras bland arbetare, anställda och tjänstemän, som är desto mer känsliga för frågor om arbetslöshet och otrygghet som de fruktar skall drabba deras barn. För denna grupp väljare är frågan om återuppbyggnad, som är Francois Hollandes refräng, lika med lidande. Ingenting verkar ha planerats för dem under presidentvalskampanjen, vilket tvingar socialisterna att skyndsamt reagera på två fronter samtidigt:

Europa. Det handlar inte bara om att "plocka isär" FNs argument för ett utträde ur Euron, utan att uppnå resultat från Europa för tillväxten, ett digert arbete när Europavalet sker om mindre än ett år.

Det sociala. PS vänsterflygel hänger fast vid idén om en stor skattereform från och med nu till slutet av mandatperioden för att återvinna de folkliga väljarna. Men utan att ta i beräkning att de skattemässiga batongslagen i början av mandatperioden har skapat starka spänningar.

Det kommer att bli svårt för regeringen att ytterligare beskatta de högsta inkomsterna för att fördela dem nedåt, utan att skapa nya för medelklassen. I verkligheten, är det hela välfärdsstaten som måste ses över, hela fördelningen av sociala förmåner som behöver omdefinieras, genom att koncentrera dem på de som behöver dem mest. Sedan ett år, har Riksrevisionen i rapport efter rapport förmedlat detta budskap. Men det skulle innebära en verklig revolution i ett land som redan liknar en krutdurk.

Plötsligt förstår man bättre varför, inför FNs uppgång, Francois Hollande föredrar att betona vänsterunionen redan vid första omgången. Operativt sett, är det mycket mindre komplicerat att uppnå fram till kommunalvalen i mars nästa år.


3 kommentarer:

  1. Samma fenomen som i Sverige !
    SD behöver egen majoritet, om man vill få igenom sin politik, öht !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja egen majoritet är vad som egentligen krävs! Fram till valet i september nästa år kommer den svenska regeringen och den s k "oppositinen" öka på med tjyvtricksen på allehanda vis. //ddayperspective@twitter

      Radera
  2. Heja Front National leve demokratin och ett stort tack till Tobbes medieblogg

    SvaraRadera