"Invandrare kan inte förväntas ha samma förutsättningar"

Massinvandringsvurmarna inom medie- och politikeretablissemanget befinner sig i en besvärlig situation. Man utmålar gärna detta inflöde som en "resurs", som är "berikande", men denna bild tenderar att kollidera med verkligheten i tid och otid. Därför skjuter man sig ständigt själv i foten, exempelvis när man för fram krav på olika integrationssatsningar, eller när det blir bråk mellan stat och kommun om vem som skall plocka upp notan för inflödet, som samtidigt, på något märkligt sätt, skall vara berikande.

Idag är det dags för GP att trassla in sig under rubriken "Integrationspolitik behövs", som dessutom är försedd med underrubriken "Invandrare kan inte förväntas ha samma förutsättningar".

Inte samma förutsättningar? Med tanke på retoriken vi matas med dagligen, borde de väl snarare ha bättre förutsättningar? De kommer inte bara från en rikare kultur, utan är framför allt högutbildade - även om de av rasistiska svenskar tvingas att köra taxi - och själva resan till Sverige bevisar i sig att det handlar om företagssamma människor.

Det förekom häromdagen en liten diskussion mellan Socialdemokraterna och Alliansen, där Morgan Johansson (s) hävdade att det istället för integrationspolitik behövs jobb, bostäder och utbildning. En sund människa skulle då ställt sig frågan, att om dessa tre element saknas, varför är det ändå nödvändigt att fylla på med 100 000 nya personer varje år. Den frågan var det förstås ingen som ställde, men Alliansen, som har en uppsjö av representanter som enbart sysslar med integration, i form Tobias Billström, Erik Ullenhag och Jasenko Selimovic, försvarar denna byråkrati.

Morgan Johansson fick även frågan vilket land man har som förebild när det gäller integration och levererade då det idiotiska svaret "Sverige på 60-, 70- och 80-talen". Jag får väl påminna om att den invandringen var av en helt annan karaktär än den vi har idag. Då handlade det om européer som kom till färdiga arbeten, medan det idag handlar om att få in så många individer som möjligt, med så låg utbildning som möjligt, från så främmande kulturer som möjligt. Det finns ingen integrationspolitik i världen som kan göra någonting bra av den situationen.

GP bjuder sedan på en annan intressant beskrivning, som också går emot allt tal om berikning:

"Kan du inte svenska, vet du inte hur du ska deklarera, har du aldrig upplevt en statlig myndighet som inte är korrupt, då finns det faktiskt skäl till att ge dig extra stöd i ett par år."

Till detta kan man lägga "utmaningen" då många också saknar all utbildning, och i vissa fall läskunnighet, och brinner för islam. Då handlar det nog inte om ett par år, utan snarare ett helt liv utan att man någonsin blir integrerad.