måndag 5 augusti 2013

Marine Le Pen fyller 45 år!



Idag fyller Marine Le Pen 45 år och lanserar i samband med denna dag en ny sida; marinelepen.fr/.

För att här på bloggen markera denna födelsedag vill jag nedan bjuda på den personliga presentation av henne som ges på den nya sidan. Min översättning är något kortad, då jag utelämnat avsnittet om Marines advokatkarriär. Om någon tycker att att meningsbyggnad och kommatering ibland är märklig, beror det på att jag följt den franska versionen så troget som möjligt. Det är möjligt att jag vid tillfälle omarbetar artikeln till elegantare svenska.

Början

"Ni är Le Pen-flickor för livet, det kommer inte att vara lätt, så det är lika bra att sätta igång med det omedelbart" (Jean-Marie Le Pen)



Marine Le Pen föds i Neuilly-sur-Seine den 5e augusti 1968, den yngsta av Jean-Marie och Pierrette Le Pens tre döttrar. Efter sin gymnasieexamen, påbörjar hon studier vid juridiska fakulteten i Paris II-Assas och får 1990 sin examen i juridik.

Samtidigt har hon tvingats genomleva familjedramat då hennes föräldrar skildes, vilket skedde då hon var 18 år, 1984. Under månader hoppades hon få återse sin mor, men det tog ytterligare 15 år innan hon hörde hennes röst igen! Enligt Marine själv var det ett trauma, som hon skulle vara tvungen att lära sig att övervinna och som outplånligt skulle märka hennes tonår.

Hon får också möjlighet att härda sin karaktär genom att dagligen finna sig i namnet som hon bär. Hon undkommer mirakulöst, med sina systrar, ett förödande attentat mot Jean-Marie Le Pens lägenhet i Paris 1976. Men, mer varaktigt, mer intensivt, blir hon tvungen att ta konsekvenserna av utfrysningen och de politisk-mediala kampanjerna riktade mot hennes far och sympatiserar ganska tidigt med dennes engagemang. Hon går med i Fronten 1986, vid 18 års ålder. Marine blir tvungen att dagligen möta, från gymnasiet till universitetet, det ständiga förtalandet i alla riktningar mot Jean-Marie Le Pen, som inleddes efter Frontens första framgångar 1983/1984. Detta namn, som blivit mycket tungt att bära, skulle hon försvara med rak rygg, som gymnasist, student, advokat, eller helt enkelt en ung kvinna som levde i sin tid.


Familjemodern

"När man är kvinna, har man ingen 35-timmars arbetsdag"
"Kvinnor är underkastade 'det dubbla straffet': ett ibland krävande arbete och ett familjeliv att sköta"

Marine är skild och är mor till tre barn, varav två tvillingar - Jehanne, Louis och Mathilde, 12 och 13 år gamla. Denna offentliga kvinna har valt att skydda sitt familjeliv och sina barns frid.

Marine är en kvinna av sin tid, konfronterad av mycket vardagliga och nutida problem: hon var tvungen att skiljas från sina barns far och gå in i rollen som ensamstående mamma, som måste pussla ihop sitt professionella - och politiska liv - med familjelivet. Det är inte lätt att samtidigt vara mor och aktiv kvinna, det är ännu svårare att vara mor och ledare för FN.

Ändå lever barnen ett i stort sett normalt liv, såväl i skolan som i familjehemmet i Montretout eller La Trinité. Som en arbetande mor har Marine Le Pen inte någon idyllisk och idealiserad bild av livet, hon vet att det är svårt, i vår moderna civilisation och att där uppfostra barn på ett harmoniskt sätt är inte enkelt!

Hon är verkligen en kvinna som är väl förtrogen med vår tids verklighet och inte är okunnig om de vardagliga och långsiktiga problemen, en kvinna som har upplevt, liksom andra kvinnor, nederlag och prövningar, men som alltid kämpat för att övervinna dem.

Den engagerade kvinnan

"Den verkliga närheten, broderskapet, det intellektuella och känslomässiga släktskapet, uppnås med de politiska vännerna..."
"Jag upptäckte den politiska kampen, människor som var hängivna sin sak, som de stödjer med en blandning av iver och broderskap..."
"När jag valdes in i Nord-Pas-de-Calais, kunde jag med fingret vidröra den sanna fattigdomen"
"Politiken är så mycket svårare att utöva för en kvinna när hon hamnar i direkt konkurrens med familjelivet"

Marines första valkandidatur sker vid parlamentsvalet 1993, i Paris 16e valkrets - eller XVIIe arrondissementet: hon erhåller 11% av rösterna. Hon erhåller senare, 1998, sitt första mandat i regionrådet för Nord-Pas-de-Calais, en region som kommer att bli, i alla bemärkelser, hennes valområde. Som hon själv säger, denna region, och särskilt Pas-de-Calais, där hon vill etablera sig, har "fått ta emot det fulla piskslaget av alla globaliseringens plågor: invandring, utflyttning av industrier, utsatthet."

Nord-Pas-de-Calais har blivit en sorts skyltfönsterregion för den sociala och moraliska krisen, frambringad av 30-40 år av regeringspolitik från höger och lokalpolitik från vänster. Det är följaktligen den sociala frågan som kommer att motivera Marine och hennes lag i detta gamla arbetarlandskap, härjat av krisen och befolkat av utsatta fransmän som inte sätter eld på sina kvarter, inte intresserar någon, inte får glädje av någon "stadspolitik"... Det är alltså mot vänsterns förräderi gentemot regionens befolkning, en vänster allsmäktig sedan många femårsperioder, som kandidaten riktar all sin kritik. Hon gör det med växande framgång, från parlamentsval till regionval, från regionval till kommunalval, och blir en verklig regional gestalt, en politisk kvinna som välkomnas av de vanliga människorna i nordöstra Frankrike. Samtidigt, 2000, tar Marine plats i FNs politiska byrå och leder "Générations Le Pen", en förening som grundats för att avdemonisera och modernisera Front National och denna avdemonisering kommer Marine Le Pen ägna all sin talang och energi, från Pas-de-Calais torg till Paris-sända TV-program för att göra slut på den orättvisa karikatyren som skapats runt FN.



Ett nytt ansikte för FN

"Jag antar att min frispråkighet framstår som, slutligen i ett stort samförstånd, en fantastisk djärvhet"

I maj 2002, skapar Jean-Marie Le Pen det politiska jordskalv vi känner till, genom att gå vidare till andra omgången i presidentvalet. Den politisk-mediala klassen släpper lös en förtalskampanj, där man utmålar FN och dess president som allmänhetens fiende nummer ett. Under kvällen efter andra omgången och det, i en annan situation, storslagna omvalet av Jacques Chirac, ersätter Marine en annan ledande företrädare för FN i valkvällens olika TV-sändningar: där, utan någon som helst erfarenhet av den typen av framträdanden, och i ett mycket tungt politiskt sammanhang, hävdar hon sig genom sin uthållighet i prövningen och effektiviteten i sina repliker och framträdanden. Man kan säga att en politisk personlighet föddes denna kväll och redan nästa dag mångfaldigas förfrågningarna om medieframträdanden.

Omedelbart efteråt, blir Marine kandidat i parlamentsvalet för Lens valkrets (i Pas-de-Calais) och erhåller 24,24% av rösterna och kvalificerar sig för andra omgången, där hon får 32,20% mot en väletablerad socialist, som dessutom drar fördel av "den republikanska fronten". Denna kampanj visar verkligen födelsen av det politisk-mediala fenomenet Marine Le Pen: ett myller av journalister följer henne på torgen och kan endast konstatera hennes växande popularitet.

Hon står överst på listan för Ile-de-France i Europavalet 2004, blir gruppledare för regionrådet och följande år en av ledarna för nej-kampanjen vid folkomröstningen om den europeiska konstitutionen: ett program som vi ju vet tillbakavisades av en majoritet av fransmännen, och Marine Le Pen var en av hantverkarna bakom denna politiska seger.

Dessa valsegrar, hennes strategi för avdemonisering av FN, hennes kvaliteter som debattör, namnet hon bär, gör henne till en "bra kund" för media: fransmännen lär känna henne och många kommer att uppskatta denna unga kvinna, leende men i grunden orubblig, som ger ett nytt ansikte, inte bara kvinnligt utan också nutida, till rörelsen vars färger hon försvarar.

 


Den politiska ledaren

"Även om det förblir troget sina idéer, måste FN icke desto mindre ta hänsyn till det nuvarande samhället för att övertyga om sin förmåga att regera"
"Att representera folket, det är helt enkelt att dela deras strävan efter trygghet, välstånd, skydd för deras familjer, identitet, värderingar och personlig utveckling"

Efter en "försöksgalopp" vid kongressen i Nice 2003 erhåller Marine Le Pen, nu vice-president för FN, en verklig "kröning" av medlemmarna vid kongressen i Bordeaux 2007: hon kommer tvåa efter Bruno Gollnisch vid valet till centralkommittén; 75,76% av medlemmarna hade röstat för henne. Hädanefter ses hon som "presidentbar" för partiet och är nu ansvarig för såväl utbildning av företrädare och medlemmar, som internkommunikationen. Marine Le Pen döljer inte längre sin vilja att bygga och leda "Front National för det tredje årtusendet".

Samtidigt, det är sant, har valet i maj 2007 av Nicolas Sarkozy till president, tack vare en betydande övergång av FNs väljare, accelererat utvecklingen. Parlamentsvalet i juni ser Marines uppgång, i stort sett ensam, bland de frontistiska kandidaterna: hon är i själva verket den enda att gå till en andra omgång, i Pas-de-Calais 14e valkrets och får 41,65% av rösterna mot den sittande socialisten, vilket är 17 procentenheter högre än 2002: ett resultat som möjliggjorts genom hennes förmåga att samla ihop FNs kärnväljare, vänsterväljare och den institutionella högern.

Marine kommer aldrig mer att "släppa" Hénin-Beaumont och arbetar intensivt för etablering sida vid sida med "landskapets barn" Steeve Briois. Ett arbete som lönar sig allt mer: vid kommunalvalen i mars 2008 samlar listan ledd av Steeve Briois, Marine är på andra plats, 28,83% av rösterna: Marine tar plats i kommunalfullmäktige tillsammans med Steeve Briois och tre andra medkandidater och, genom stridslystnad, uppnår avsättningen av Hénins socialistiske borgmästare bland annat för korruption och förskingring av bidrag. Ett nytt val organiseras sommaren 2009 och paret Briois-Le Pen erhåller i andra omgången historiska 47,62% av rösterna. Marine talar vid detta tillfälle om "en förlust som ändå har en liten smak av seger". Vid regionvalet 2010 får FN-listan, ledd av Marine Le Pen, 18,31% i första omgången och 22,20% i andra omgången, vilket gör partiet till regionens tredje kraft. Det är det näst bästa nationella resultatet för FN, efter Jean-Marie Le Pens i PACA.

Dessa segrar bevisar hur väl genomtänkt Marines strategi var: att bygga en breddad front, i fas med tiden och strävandena hos ett maximalt antal fransmän. En majoritet av FNs medlemmar drar slutsatsen av detta: vid kongressen i Tours i januari 2011, då Jean-Marie Le Pen avgår, efter 40 års strid, väljs Marine Le Pen med 67,65% av medlemmarna för att efterträda sin far. Bruno Gollnisch, hennes konkurrent, som media och Frontens motståndare ville utmåla som hennes politiske fiende, följer medlemmarnas demokratiska val och deklarerar om och om igen sin vilja att arbeta med Marine för de nationella, folkliga och republikanska idéerna.

Som kandidat till nästa presidentval, erhåller Marine i opinionsundersökningar redan våren 2011 ofta första plats i första omgången, mot Sarkozy och olika socialistiska kandidater. Hon har hållit sig kvar på en hög nivå, som mycket väl kan förebåda presidentvalet.

För att förbereda detta "stora skifte", arbetar Marine med experter och personer från civilsamhället, som slipar kandidaten och gör inriktningarna mer trovärdiga, särskilt på det ekonomiska och finansiella området. Personer som tidigare var externa, som fröken Collard, har tagit steget och stödjer Marines presidentkandidatur.

 


Se gärna även min hyllning till Jean-Marie Le Pen på dennes 85-årsdag här.






6 kommentarer:

  1. Tack snälla för översättning och berättande på svenska.
    denna kvinna imponerar stort på mig och är ett föredöme för vilken svensk kvinna som helst!
    En riktig vikingkvinna om man så vill :)

    SvaraRadera
  2. Även om jag röstade på SD och kanske även 2014 så ser jag i henne en rasist. Punkt slut. Det är inget för mig även om hon har en vis skönhet som tilltalar mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. KR: Tja, det verkar vara den största dödssynden i vår tid. Dock skulle jag knappast kalla just MLP för rasist - vad bygger du det på? Svensk media?

      Radera
  3. Dar finns manga etniska minoriteter som stodjer FN och Marine Le Pen, t o m svarta. Men jag gissar att tredje kommentatorn ar ett sk troll, eller har last och hort for mycket fran 'oberoende' svensk media.

    SvaraRadera
  4. Var kan man gratulera...?

    SvaraRadera