Lodenius riktar fokus mot extremvänstern

Anna-Lena Lodenius har gjort sig känd genom, och lever helt av, en fixering vid de omtalade "högerextremisterna". Hennes författargärning talar sitt tydliga språk:

1988 - Operation högervridning (med Sven Ove Hansson)
1991 - Extremhögern (med Stieg Larsson),
1997 - Nazist, rasist eller bara patriot? En bok om den rasistiska ungdomskulturen och främlingsfientligt orienterad brottslighet (med Per Wikström)
1998 - Vit makt och blågula drömmar: Rasism och nazism i dagens Sverige (med Per Wikström)
1999 - Svenskarna först: Handbok mot rasism och främlingsfientlighet (med Mats Wingborg)
2002 - Tvåfrontskrig: Fackets kamp mot nazism och kommunism
2004 - Global Respekt - grundkurs i globalisering och mänskliga rättigheter
2005 - Är det värt det? - om handel och mänskliga rättigheter
2006 - Gatans parlament - om politiska våldsverkare i Sverige
2008 - Migrantarbetare - grundkurs om rörlighet, rättigheter och globalisering
2009 - Slaget om svenskheten - ta debatten med Sverigedemokraterna (med Mats Wingborg)
2011 - Krutdurk Europa (med Mats Wingborg)

Idag går hon dock ut för att oväntat lyfta fram extremvänstern och dess våld.

"En film som sprids på nätet visar hur Revolutionära fronten misshandlar människor på öppen gata i Stockholm. Ändå påstår statliga Medierådet att det är skillnad på det våld som den autonoma vänstern utövar, jämfört med exempelvis nynazister. Varför är avståndstagandet från våld så mycket större när våldet kommer från höger än från vänster? Även inom extremvänstern anses våld mot politiker legitimt."

Även om det är positivt att Lodenius lyfter problemet med dessa grupper, är hennes bild fortfarande något skev. I själva verket utövar nationalistiska grupper i princip inget våld alls, medan det verkar vara den enda verksamhet som sysselsätter extremvänstern. Att deras våld antingen förtigs eller hyllas av det officiella Sverige, beror naturligtvis på att det svenska etablissemanget, inte minst i medierna, är fyllt av kommunister och revolutionsromantiker från 1968. De ser vänstervåld som en positiv upprorskraft hos ungdomen och en frisk reaktion mot kapitalism och nationalism. Framför allt ses det troligen som en ungdomsrevolt, en ny vänstervåg, och det skulle inte förvåna mig om de gör kopplingar till uppror och guerillor i tredje världen.

Även statliga medierådet skriver överslätande om dessa grupper:

”Till skillnad från grupper som är principiella motståndare till demokratiska värden och praxis [...] är den form av radikalvänster, till vilken de autonoma grupperna kan räknas, kritiker av en liberal/konstitutionell praxis av demokrati, men den är inte principiellt antidemokratisk. Man tar inte avstånd från demokratiska värden i generella termer av grundläggande medborgerliga rättigheter.”

Nu spelar det ju ingen roll om man säger sig försvara mänskliga rättigheter, när man samtidigt hotar och misshandlar alla oliktänkande. Det beteendet är just principiellt antidemokratiskt. Dessa grupper verkar inte heller ha någon egen agenda, utan det är just förföljelsen av andra människor som är den enda drivkraften.

"Den autonoma vänstern har lyft fram antifascism som en huvudfråga vid sidan av antikapitalism. Men begreppet fascism definieras på ett brett sätt som ligger långt ifrån den gängse användningen av ordet."

Långt viktigare är dock hur generöst begrepp som "fascism", "nazism" och "rasism" används av etablissemanget. Just genom att ständigt förse exempelvis Sverigedemokraterna med epitet som "främlingsfientligt", legitimerar medierna våld mot dess företrädare. Jag är övertygad om att det ständiga demoniserandet av partier som SD och SvP gör att många ser våld som fullständigt berättigat. Senast igår såg vi också hur Åsa Linderborg på ett närmast tvångsmässigt sätt spred uttryck som "fascister", "nassar" och till och med "svartskjortor" om SvPs medlemmar.

Eftersom dessa vänstergrupperingars enda syfte är att sprida hot och våld, borde de egentligen förbjudas, men framför allt inte tillåtas skapa kaos varje gång en nationalistisk rörelse vill genomföra ett demokratiskt möte.

SVT Debatt