Centrum mot rasism i farten igen

Av alla Sveriges mer eller mindre märkliga organisationer som säger sig kämpa mot "rasism", torde Centrum mot rasism vara en av de mer löjeväckande. Organisationen har framför allt gjort sig känd för ekonomiska oegentligheter och en rad bisarra kampanjer, där de bland annat kämpat mot kvartersnamnet "Negern" i Karlstad och mot glassen "Nogger black". När det gäller denna glass, inser förstås den mer förnuftige medborgaren att originalglassen heter Nogger eftersom den innehåller nougat, medan Nogger Black fått namnet för att den istället innehåller lakrits. När de märkliga individerna i CMR tog strid mot glassen, visade de framför allt upp sina egna fördomar, då de direkt kopplade "Nogger" till "nigger" och logotypens utformning till graffiti, som de då dessutom associerade till svarta ungdomar. Man kunde vid denna episod som vanligt konstatera att ingen är så fixerad vid hudfärg, eller så fylld med märkliga stereotyper, som den som kallar sig "anti-rasist".

Idag skriver CMRs Kalle Larsson och Mathias Leveborn i Aftonbladet under rubriken "Bara svenskfödda når den yttersta makten":

"2014 kallas supervalåret. Vi ska välja vilka som ska representera oss i alla de parlamentariska församlingarna som styr över våra liv. Men frågan är vilka som i realiteten är valbara. Det finns idag strukturer som gör att människor som avviker från majoritetssverige berövas makt och inflytande, i alla demokratins funktioner."

Kalle Larsson, svenskfödd kommunist och
ordförande för Centrum mot rasism

Med "människor som avviker från majoritetssverige" avses inte handikappade eller mormoner, utan förstås de invandrare som en person av Kalle Larssons kaliber ser som sina egna barn:

"Det finns 1,5 miljoner utrikesfödda i Sverige. I dag består Socialdemokraternas högsta ledning (VU) till 100 procent av svenskfödda personer. Moderaterna har en utrikesfödd person i sin högsta ledning (AU). Likadant är det i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I de andra regeringspartierna – Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet – ser representationen lika illa ut som hos Socialdemokraterna: 100 procent svenskfödda personer."

Det första en sund människa reagerar på är naturligtvis siffran 1,5 miljoner utrikesfödda. Det är en helt enorm siffra för ett land med totalt nio miljoner invånare, där dessutom en mängd personer med utländsk bakgrund ingår. 

Det är både lite fascinerande och skrämmande hur gränserna hela tiden förskjuts. En gång i tiden sades flyktingmottagandet ske för att ge omedelbart skydd för personer som riskerade sitt liv i hemlandet. Nu räcker alltså inget mindre än positioner i landets högsta ledning. Jag vill påstå att det kanske inte ens är önskvärt att fylla landets högsta ämbeten med personer som inte ens är födda i landet. Jämför med USA, där konstitutionen kräver att man är född i landet för att kunna bli vald till president, vilket inte handlar om rasism, utan om förankring i nationen. Jag skulle gärna se en liknande lag för samtliga ledande positioner i det svenska samhället, från riksdagsledamöter till generaldirektörer.

Sedan är det ju knappast sant att utlandsfödda personer är helt utestängda från makten. Nyamko Sabuni föddes i Burundi, men blev trots allt minister. Samtidigt befinner sig en mängd utlandsfödda personer i riksdagen; från islamister som Abirizak Waberi (m) och Mehmet Kaplan (mp), till mer sekulära personer som Hanif Bali (m). Låt oss inte heller glömma Centerpartiets Abir Al-Sahlani, som inte bara är bosatt i Irak under delar av året, utan dessutom lyckats förskingra miljoner i biståndspengar till sitt eget leverne där.

Socialdemokratiska riksdagsledamöter med muslimsk bakgrund:
Roza Güclü Hedin, Adnan Dibrani, Arhe Hamednaca,
Shadiye Heydari, Jasenko Omanovic, Maryam Yazdanfar

De utlandsfödda skall inte bara in i den politiska toppen, utan även i domstolarnas högsta instanser:

"Domstolarna tolkar lagstiftaren och tillämpar lagarna i praktiken. Lika viktigt som att det finns en jämn representation i parlamenten, är det att det finns det hos den dömande makten. Saknas stora delar av befolkningen representerad bland domarna finns en uppenbar risk att domstolarna inte kommer att döma rättvist. Domstolarnas högsta instans med 32 ledamöter, Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolen, består till 100 procent av svenskfödda personer."

Vill man vara raljant, skulle man kunna säga att kravet är rimligt, eftersom en stor del av domstolarnas besökare är av utländsk bakgrund, men en mer allvarlig fråga är naturligtvis om det är önskvärt att fylla våra rättsliga organ med exempelvis praktiserande muslimer.

CMRs inlägg avslutas med tre rejäla krav:

"Det är dags för förändring. De yttersta maktpositionerna är svåra att nå, men vi vet var vi måste börja.

- När partierna fastställer sina vallistor måste man se till att alla som bor i vårt land är representerade.

- Utöka rösträtten så att alla som är varaktigt bosatta i Sverige får delta i de val som avgör så mycket av hur vardagen formas för oss alla.

- Öppna och icke-diskriminerande rekryteringsprocesser till alla anställningar och politiska uppdrag är ett måste.

Detta kommer naturligtvis inte lösa alla problem med den orättvisa maktfördelningen, men det är i alla fall en början."

Denna statligt understödda organisation ser det alltså endast som en början att personer som inte ens är födda i landet skall kvoteras in på alla vallistor, anställningar och politiska uppdrag, samtidigt som personer som är "varaktigt bosatta" här skall få full rösträtt. Ett svenskt medborgarskap är inte mycket värt. 

När den offentliga debatten så fullständigt gått vilse, är det inte konstigt att redan diskussion om invandring ses som extremism. Det börjar bli hög tid för den där pendeln att svänga nu.