fredag 17 oktober 2014

"Åkesson är sjuk men politiken lika rasistisk"




Nyheten om Jimmie Åkessons sjukskrivning har slagits upp stort i medierna, följt av diverse "experters" kommentarer. De förväntade hånfulla och hatiska tillropen från twittervänstern dök också upp, liksom några andra politikers pliktskyldiga deltagande. Själv tänkte jag överhuvudtaget inte kommentera historien, om det inte hade varit för Eva Franchells debila alster på Aftonbladet. Det inleds med mediernas vanliga bedömning:

"Jimmie Åkesson är sitt parti.
Att han nu blir sjukskriven på obestämd tid skapar säkert förvirring både inom Sverigedemokraterna och i riksdagen."

Jimmie Åkesson är en stor tillgång för partiet, inte minst genom sin skicklighet och tålmodighet i debatter, men att partiet står och faller med honom är rent önsketänkande från dessa medier. Valrörelsen och valet är över, och när Åkesson nu tar ledigt finns det andra personer som sköta det politiska arbetet. Tre fjärdedelar av "D4an" är kvar (Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof), partiet har kvar sina 49 riksdagsmandat och i Sveriges kommuner kämpar de lokala företrädarna vidare. Jimmie Åkesson har gott och väl förtjänat en tids ledighet och jag har svårt att tro att det skulle skapa "förvirring" i partiet.

Eva Franchell övergår raskt till sitt egentliga budskap, partiets förfärlighet, och de förljugna bilderna avlöser varandra:

"Däremot blir det mindre av resor i landet och spektakulära utspel som leder till tårtkastning och bråk. I värsta fall innebär Jimmie Åkessons sjukdom att Sverigedemokraterna får en normaliseringsperiod bara för att den provokative partiledaren är borta."

Nej, det är inte "spektakulära utspel" som leder till hat och våld från motdemonstranter. Vad dessa utspel skulle bestå i är något oklart, men desto klarare är att kravallvänstern skulle härja alldeles oavsett vad Sverigedemokraterna har att säga. Om man uppfattar Jimmie Åkesson som "provokativ" är frågan om man alls vet vad ordet betyder. Att man ogillar någons åsikter innebär inte att personen i sig är provokativ. I Franchells mentala värld är Åkesson också "hård":

"Mattias Karlsson lär sakna Jimmie Åkessons hårdhet, men vi ska komma ihåg att politiken kommer att vara densamma. Även när partiledaren är sjuk är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti."


Mattias Karlsson går in som ersättare
under Jimmie Åkessons frånvaro

Det skulle vara intressant att få höra både vad denna hårdhet och partiets rasism består i, men det får vi naturligtvis inte veta. Sedan gör sig den där speciella medieblindheten påmind, där alla analyser utgår från den snedvridna och inskränkta bild som odlas på redaktionerna:

"Att han trots sjukdomen lyckades samla över 13 procent av väljarna är faktiskt anmärkningsvärt."

Om nu Jimmie Åkesson skulle ha verkat trött i någon av de sista debatterna, är det fortfarande ingenting som gör att vi väljare glatt hoppar över till något av de övriga riksdagspartierna, eftersom politiken och Sveriges framtid är större än så. Mer anmärkningsvärt är snarare att inte fler än 13% ännu har insett omfattningen av och den destruktiva kraften i massinvandringen. Att det handlar om eftersläpning och långsamt uppvaknande visar valresultaten, där partiet fördubblas val efter val. Man kan egentligen fråga sig vad 2018 års hundratusentals blivande nya väljare tvekar inför 2014, då bilden av Sveriges irrfärder sedan länge är tydlig.

Franchells sista stycke bjuder på ett antal idiotier:

"I brevet klagar Jimmie Åkesson på kampanjjournalistiken och det är möjligt att vi journalister uppehållit oss alldeles för mycket vid hans person. Det är hans politik som är farlig och under sjukdomsfrånvaron måste medierna nu se möjligheterna att granska Sverigedemokraternas politik.
Varje förslag, samarbetet med Alliansen. Varje landsting och kommun där Sverigedemokraternas främlingsfientliga politik förstör framtiden för papperslösa barn måste fram i ljuset.
Jimmie Åkesson är utbränd, men granskningen av hans parti har bara börjat."

Fixeringen vid partiernas ledare gäller samtliga partier och det är inte därför vi föraktar journalister och kritiserar deras aktivitet, utan på grund av just den demonisering av partiet, medlemmarna och väljarna, som Franchell här bjuder på och som upprepas vecka efter vecka. Det är också typiskt att socialdemokraten Eva Franchell måste tala om "samarbete med Alliansen", trots att något sådant saknas och trots att hennes eget parti samarbetar med de för landet bra mycket farligare Miljöpartiet och Vänsterpartiet, för att inte tala om de samarbeten som sker i vissa kommuner med vettvillingarna i FI. I riksdagen är Socialdemokraterna lika beroende av SD som Alliansen var, och deras stöd i kammaren är ännu svagare.

Den lösryckta meningen om att SDs "främlingsfientliga politik förstör framtiden för papperslösa barn" är direkt pinsam och löjeväckande på många plan. I vilket landsting och i vilken kommun är det SD som sätter agendan? Framför allt ska dessa barn inte ha någon framtid här, då de vistas i landet illegalt, vilket fastställs av de lagar som riksdagen en gång har tagit ställning till.

Jaså, "granskningen" av Sverigedemokraterna har bara börjat? Hur ska ni kunna trappa upp de insatser som skedde under valrörelsen, där halva tidningsutrymmet ägnades åt olika attacker mot partiet? Tyvärr, Eva Franchell, är det nog så att det är fulmedias kollaps som bara har börjat, tillsammans med Socialdemokraternas tillbakagång och Miljöpartiets och Vänsterpartiets slutliga marginalisering. Vi har också endast sett början på de nationella uppvaknandena, där Europas folk tar tillbaka sina länder. Framtiden tillhör oss.





9 kommentarer:

  1. Hon är ju inte frisk...

    SvaraRadera
  2. Har just läst den mest absurda kommentaren hittills om Åkessons sjukskrivning. Ökände Mattias Irving försöker, utan att ha några som helst belägg för det han skriver, ge en bild av att Sverigedemokraterna har ett slags destruktiv partikultur som präglas av interna konflikter och baktaleri. Han menar att detta skulle ligga till grund för Åkessons utbrändhet, och kommer sedan till slutsatsen att Jimmie Åkesson nu får en offerroll, som kommer att leda till ökade väljarsympatier. Fullståndigt bisarrt att DN publicerar denna smörja!

    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/mattias-irving-i-sd-tar-man-inte-hand-om-varandra/

    SvaraRadera
  3. Eftersom jag inte har köpt Aftonbladet på drygt 10 år och bojkottar deras sajt (vilket knappast kräver någon ansträngning) vet jag inte vad Eva Franchell leverar för sorts snömos men att hon är en av dem som starkt bidrar till att ge AB en töntstämpel är ju helt klart efter att ha läst dessa intelligensbefriade stycken ur hennes text.
    Att hon tror att erfarna politiker och starka personligheter som Björn Söder, Mattias Karlsson, Richard Jomshof, Kent Ekeroth, Carina Herrstedt, S-O Sällström och Hanna Wigh skulle bli förvirrade för att de inte får se Åkesson på ett tag är precis så rubbat som man kan förvänta sig av en murvel på Aftonbladet.
    Minst lika tragikomisk är kommentaren "Jimmie Åkesson är utbränd, men granskningen av hans parti har bara börjat". Vilken planet har Eva Franchell befunnit sig på sedan SD kom in i riksdagen för fyra år sedan? Inget parti är så granskat som SD och minst hälften av denna s.k. granskning är renodlad smutskastning, lögner, förtal och okvädinsord som mer hör hemma på A-lagarnas parkbänk än inom mediavärlden i ett civiliserat samhälle. Analysen av de där järnrören som inte ens var av järn utan av aluminium borde väl vara avslutad vid det här laget,... Eller?
    Om granskningen nu ska intensifieras (hur det nu är möjligt) för att Jimmie är sjukskriven så behöver ingen sverigedemokrat oroa sig (oavsett hur mycket lik och järnrör denne har i garderoben) om det ligger på Franchells och hennes kollegors nivå.

    Stig

    SvaraRadera
  4. Det finns tusentals medlemmar i SD, herregud vad larvigt. Svensk media borde i så fall visa större oro för MP med tanke på Romson.

    SvaraRadera
  5. " Tyvärr, Eva Franchell, är det nog så att det är fulmedias kollaps som bara har börjat, tillsammans med Socialdemokraternas tillbakagång och Miljöpartiets och Vänsterpartiets slutliga marginalisering. Vi har också endast sett början på de nationella uppvaknandena, där Europas folk tar tillbaka sina länder. Framtiden tillhör oss."

    Fantastiska rader. Sanningen är vacker...

    SvaraRadera
  6. "Granskningen av SD har bara börjat".
    Kan detta vara möjligt? Efter alla dumheter som sagts och skrivits om Jimmie och SD är det nog "tomt i ladorna" på floskler, sentimentalitet och obegåvade argument!

    SvaraRadera
  7. Tobias.
    Jag hoppas att du inte blir sjuk av att läsa och besvara alla dessa infantila skriverier som främst Stockholmsmedia presterar. Man undrar ju hur det står till med dessa skribenters mentala hälsa.
    Hälsningar Gunnar Edlund, pensionär.

    SvaraRadera
  8. "Mattias Karlsson lär sakna Jimmie Åkessons hårdhet ---". Eva Franchell förstår inget av SD och dess riksdagsgrupp. Jimmie är och förblir vår uppburne talesman och frontperson. Men från våren 2014 och fram till valet har han mest varit frånvarande i riksdagen och på hård turné över hela landet.
    Riksdagsgruppen har likväl fungerat fullt ut. Ledningen var varit Björn Söder och Mattias Karlsson med stöd av alla inom gruppen.
    SD riksdagsgrupp har enbart kompetenta människor, men de lämpar sig för olika uppgifter. Några verkar bäst i riksdagens utskott och är ganska anonyma. Andra har mer utåtriktade uppgifter.
    Björn Söder är nu andre vice ordförande i riksdagen och Mattias Karlsson gruppledare. Partiets 1.vice ordförande Jonas Åkerlund, verkar i konstitutionsutskottet och kan ta över Jimmies administrativa roll i partistyrelsen.
    Bakom Mattias står i riksdagen Richard Jomshof och David Lång som imponerande debattörer liksom Kent Ekeroth.
    Jimmie Åkesson kan lugnt koppla av.
    Tåget SD går av bara farten.

    Mopsen

    SvaraRadera
  9. Snacka om hat alltså . . Eva´s artikel ger en mycket realistisk bild av vad hat är . .

    SvaraRadera