lördag 18 oktober 2014

Orrenius försöker försvara Mehmet Kaplan



DNs Niklas Orrenius är en i högen av alla så kallade journalister som alltid ser till att passa in i den politiskt korrekta ramen och har en förkärlek för europeisk skuld och massinvandringens förträfflighet. Följaktligen gick han också igång på Sami Saids möjligen fabricerade berättelse igår:



Observera hur allting faller på plats för Sami Said; ingen ifrågasätter berättelsen, köprekommendationer av hans roman kablas lydigt ut, följt av Orrenius bisarra påstående att Said inte uppmärksammas för sitt skrivande, när han i verkligheten har blivit enormt uppmärksammad redan för sin debutroman. Att Said sedan vill använda en liten händelse, där naturligtvis rasism och romer ingår, för att få fart på försäljningen av denna bok, är knappast svenska folkets fel.

Idag är det dags för Niklas Orrenius att stå upp för islam i allmänhet, och Mehmet Kaplan i synnerhet, under rubriken "Hatet mot muslimer försvårar kampen mot extremism". Redan denna rubrik avslöjar att vi kommer att få ta del av den vanliga retoriken kring "vanliga muslimer" som inte har någonting att göra med "extremister", eller hur deras ideologi "missförstås" och "utnyttjas", det vill säga just det vanliga överslätande och ursäktande som vi aldrig hör om exempelvis nationalsocialism. Niklas Orrenius inleder med att han själv har granskat islamisk extremism:

"Vi skrev om en predikant som lockade unga till föreläsningar med sitt charmigt streetiga sätt – men vars budskap gick ut på att det var fel att vara kompis med judar och kristna. Vi skrev om Malmötjejer som trakasserades av självutnämnda muslimska ”åsiktspoliser” som krävde att kvinnorna skulle täcka sitt hår. Vi avslöjade hur den terrorstämplade saudiska stiftelsen al-Haramain med en muta på fem miljoner dollar försökte ta över Malmös största moské Islamic Center."




Problemet med Orrenius synsätt är naturligtvis tanken att ovanstående fenomen är perifera och helt irrelevanta i ideologin islam, och att det verkliga problemet i vanlig ordning är alla "islamofober". Tydligen besvarades hans berättelser direkt med denna ryggmärgsreflex från muslimer, och sannolikt också av deras svenska apologeter:

"Men några menade att reportagen skulle öka hatet mot muslimer.
'Jag ber er att sluta med dessa artiklar, det får Sverige att hata oss ännu mer', skrev Ali."

Det är som vanligt intressant att islam inte kan granskas, eftersom sådana skildringar kan sätta ideologin i dålig dager. Orrenius har förstås full förståelse för liknande motattacker:

"Jag förstod hur han menade. Vår tid är marinerad i misstro mot muslimer. Kvinnor som bär slöja trakasseras. Riksdagspolitiker utmålar muslimer som samhällsförstörare."

I verkligheten är det inte riksdagspolitiker som skapar denna misstro, utan ideologins egna anhängare. Rapporterna om trakasserier mot slöjbärare är överdrivna och ofta uppdiktade, men viktigare är att negativa reaktioner inför denna mycket iögonfallande symbol för en främmande ideologi inte är särskilt märkliga. Även en hakkorsarmbindel skulle väcka negativa känslor.

Halvvägs genom artikeln blir det dags att rycka ut till Mehmet Kaplans försvar. Orrenius menar att han ska kunna kritiseras som minister, men då för bostadspolitik, eftersom han själv är en sådan stark motståndare till "extremism":

"Jag pratade ganska länge med Kaplan då, för åtta år sen. Han verkade genuint upprörd över de muslimska extremisterna. Nu, när Mehmet Kaplan är minister, anklagas han själv för att vara extremist med förlåtande syn på antidemokrater. Han sägs ha en ”dold agenda”. En debattör skriver att han nog är ”en orm”, en annan att han är IS-anhängare. I den snabbt växande Facebookgrupp som kräver Kaplans avgång läser jag människor beskriva honom som ”judehatare” och ”äckel”."




Därefter följer det direkta försvaret:

"Mehmet Kaplan är makthavare och bör granskas hårt. Han har fattat underliga beslut. 2011 bjöd han Yvonne Ridley, som spridit antisemitism, till riksdagen. När han kritiserades backade han: 'Min bakgrundskontroll när det gäller Yvonne Ridley har brustit'"

Nonsens. Mehmet Kaplan bjöd naturligtvis in Yvonne Ridley just eftersom hon är islamist och antisemit, då det är vad hon är känd för. Hur går en "bakgrundskontroll" till där man inte hittar det mest iögonfallande, något som är fullt synligt genom en enkel sökning på nätet? Varför skulle han annars bjuda in just henne? Detta försvar känner vi igen från Omar Mustafa, som inte heller sade sig stödja eller känna till någon av de islamister han bjöd in som talare.

"Däremot är det bra att vara medveten om att hatet mot muslimer är så starkt i vårt samhälle att befogad kritik mot Kaplan oundvikligen kommer att vävas samman med hets av värsta sort. Sök lite på Mehmet Kaplan + muslim på nätet får ni se vad jag menar."

"Hets av värsta sort" ska vi kanske undvika, men det är mycket anmärkningsvärt att en person med Kaplans bakgrund tillåts bli minister. "Kritikstormen" mot Kaplan är en västanfläkt jämfört med vad som drabbade Björn Söder vid talmansvalet, utan att några mediefigurer oroade sig för "hets". Kritiken mot Kaplan visar enligt Orrenius på vårt samhälles stora problem:

"Det bör inte hindra journalister och andra från att ifrågasätta Kaplan. Men hetsen som finns inbäddad i kritikstormen mot ministern är en påminnelse om att vårt samhälle har stora problem med antimuslimska strömningar."

På Nyheter24 är tre miljöpartister (två muslimer och en lesbisk asylfanatiker) än tydligare:

"Rasismen och islamofobin visar sig tydligt i kritiken mot Mehmet Kaplan (MP). Sedan han tillträdde som bostads- och stadsutvecklingsminister har det varit väldigt få som diskuterat hans kompetens när det kommer till frågorna han har ansvar över." 

Tyvärr är ju "rasism" och "islamofobi" två begrepp som det sedan länge är helt omöjligt att ta på allvar. Vari består Mehmet Kaplans speciella kompetens på bostadsområdet? Nej, just det, han är uppenbart inplockad just för att hålla Socialdemokraternas allt starkare muslimska krafter nöjda, och det är ytterligare ett skäl att fokusera på hans suspekta bakgrund.

"Att hela tiden begära att muslimer ska ta avstånd från extremism och terrorism är inget annat än rasism."

Nej, det är inte mer rasism än att fråga nationalsocialister hur de ser på förintelse eller världskrig. Kommunister kommer lätt undan i Sverige, men sällan kallas kommentarer om deras ideologis faktiska resultat, ekonomisk stagnation och diktatur, för "rasism".

"Genom drev som dessa gör samhället det ännu svårare för den muslimska befolkningen att ta plats i politiken - ett steg som redan, på grund av den strukturella diskrimineringen och islamofobin, är stort nog."

För idag är det naturligtvis alldeles för få muslimer som tar plats i politiken? Inte mindre än fyra ministrar har nu bakgrund i muslimska länder. I riksdagen har också en härlig skara passerat, från Abdirizak Waberi till Mahmoud Aldebe. Drevet var mycket större mot moderata ministern Elisabeth Svantesson, när det visade sig att hon var kristen.


Låt oss avsluta med vad den mer seriöse debattören Aje Carlbom, docent i socialantropologi, skriver om Kaplan:

"Några saker är dagsaktuella och vid det här laget välkända: att han bagatelliserat när muslimska ungdomar låter sig värvas av IS, att han varit delaktig i att bjuda in antisemitiska föredragshållare och att han i sitt försvar av muslimska organisationer inte verkar tveka att dra på sanningen. För identitetspolitiker i allmänhet kanske det här framstår som politisk smutskastning. Man bör dock vara medveten om att Kaplan har sin ideologiska bakgrund i den islamistiska rörelse som de senaste tjugo åren har arbetat på att skaffa sig inflytande i olika politiska sammanhang."

"Kaplan har, som bekant, haft officiella uppdrag för SMR och Sveriges Unga Muslimer (SUM) som är knuten till brödraskapets ungdomsorganisation FEMYSO med säte i Bryssel. [...] Sannolikt är aktivisterna i IFiS, SUM och FIOE mycket nöjda med att Kaplan utnämnts till minister. För dem är det, precis som för andra med politiska särintressen, viktig att kunna ta sig in i inflytelserika sammanhang i syfte att få gehör för sina frågor."





11 kommentarer:

  1. Vore intressant om någon tordes fråga dessa muslimska ministrar vad de anser om homosexualitet och vad de vill göra med dessa ? Detta eftersom så många ifrågasätter Sd`s åsikter om det, men det kanske är viktigare vad Sd har för åsikter än de som representerar oss i riksdagen.

    SvaraRadera
  2. Å ena sidan bör man kunna utöva ett yrke och ha sina privata åsikter. Men, undantaget till denna regel är man är anställd just för sina åsikter. Självklart är en jurist, domare, lärare, polis m.m. inte anställd för just deras åsikter utan för fårmågan att utföra vissa specifika sysslor.

    I fråga om Kaplan är det dock inte bara att han försvarar den fruktansvärda organisationen IS, utan att han deltar i ett nätverk för öka muslimernas politiska makt. Dessutom verkar har företräda just de konservativa krafter inom islam som vänstern hävdar inte existerar.

    Därför borde han tveklöst avgå. Och, det faktum att han kan sitta kvar tyder på de dubbla standarder som de s.k. "journalisterna" använder när de "granskar" makthavare. Kom ihåg de borgerliga ministrar som fick avgå efter bagatellartade förseelser.

    SvaraRadera
  3. Det är rent makalöst naivt att tro att Kaplan skulle ha rent mjöl i påsen.

    Jag tycker tvärtemot att han visat på en enastående olämplighet mot bakgrund av vilka organisationer han varit medlem i. Vilken annan individ som helst hade med detta bagage blivit diskvalificerad som minister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har helt rätt...men vi får trösta oss med, att Stefan Löfven
      inte har en aning om den misstro som hans väljare har mot valet
      av allehanda skojare till ministrar, och för många S-väljare har
      det blivit droppen som urholkar stenen.

      Och Niclas Orrenius, vem bryr sig om vad han fabulerar, han är
      ju inget annat än en propaganda-politruk, av samma kaliber som
      det nu raserade DDR-hyckleriets korrumperade diktatur.

      Radera
  4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Entrism
    Kort och gott

    SvaraRadera
  5. Har precis givit upp att få folk att förstå vad jag anser om felet med islam och muslimer. Trots att jag på flera olika sätt försökte förklara att de som de kallar muslimer i Sverige många ggr ses som avskrap av rättroende muslimer, att om du kallar dig själv rättrogen inom islam är de vad som i svensk debattviljan vad som kallas extremister och de finns även här. Önskar att jag hade din vokabulär och din skicklighet vid pennan Tobbe för till slut kände jag att jag bara stångade pannan blodig och numera är jag visst både islamofob och rasist enligt de andra på denna debattsida!

    SvaraRadera
  6. Det finns en hel del socialpsykologiskt stoff att analysera:

    http://www.exponerat.net/expogrundaren-pekar-ut-niklas-orrenius-som-avkomma-fran-nazistfamilj/

    SvaraRadera
  7. Jag är säker på att om alla dessa trakasserier mot slöjbärare ägt rum, hade vi sett löpsedlar med krigsrubriker. Det hade varit extrainsatta debattprogram, Aktuellt och Rapport hade sänt på övertid, kampanjer hade startats i parti och minut och polisen hade mobiliserat. Bara det faktum att man måste fejka ett "överfall" bevisar ju motsatsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gjort exakt samma reflektion. Om det förekommer skulle vi få det itutat i oss om och om igen.
      De talar om att SD bär offerkofta, men muslimer bräcker SD:are med hästlängder.

      Radera
  8. Said har tydligen ett "unikt språk" hur man nu skall tolka detta.














































































































































































































































    SvaraRadera