måndag 13 oktober 2014

Vänsterpartister förklarar SDs framgångar


Abe Bergegårdh och Anders Jarfjord


Vid det här laget känner vi väl till den uppsättning av förklaringar som politiker och mediemänniskor ger till Sverigedemokraternas valframgångar. Vi vet också att dessa förklaringar nästan aldrig handlar om att väljarna skulle stödja partiets politik, utan vi har istället fått vänja oss vid att det bland annat handlar om en efterbliven landsbygd, där själva tristessen och förfallet gör att människorna vill rikta en känga till Stockholm.

En lika vanlig förklaringsmodell kommer från vänstern, som gör gällande att Alliansens politik har skapat växande klyftor och där vissa utslagna människor vänder sig till SD, när de istället borde vända sig till just vänstern. På detta tema skriver idag två vänsterpartister, Abe Bergegårdh och Anders Jarfjord, under rubriken "Sossarnas jobb-bluff lockar väljare till SD". Jarfjord kallar sig maskinförare, vilket mycket väl kan stämma, medan Bergegårdh har fått lämna riksdagen och nu ska utbilda sig till rörläggare. Båda är dock tydligen experter på nationalekonomi.

För att förklara SDs framgångar, utan att beröra partiprogram eller invandringspolitik, tar de båda sin utgångspunkt i den nationalekonomiska principen om jämviktsarbetslöshet, som de menar att moderater och socialdemokrater i hemlighet agerar efter:

"De båda partierna tror att det finns något som kallas för jämviktsarbetslöshet – att arbetslösheten inte får understiga en viss nivå för annars börjar inflationen öka. Denna nivå beräknas till omkring 6-7 procent, alltså måste uppemot 350 000 gå arbetslösa. Ett fullkomligt absurt slöseri med mänsklig kreativitet. Detta är något man givetvis inte kan gå till val på, utan försöker mörka på olika vis – ofta genom ett svårbegripligt tekniskt språkbruk som den förre finansministern Anders Borg var en mästare på."

Ovanstående resonemang blir naturligtvis logiskt i Vänsterpartiets värld, där all arbetslöshet kan avskaffas genom nya jobb i den statliga sektorn, samtidigt som man inte behöver fundera på hur dessa ska finansieras eller hur statens intäkter ursprungligen uppstår. Enda skälet till att Moderaterna och Socialdemokraterna inte har skapat full sysselsättning måste då bli ovanstående konspiration för att hålla nere inflationen, samtidigt som 350 000 nya jobb egentligen ligger och väntar runt hörnet.

Om nu allt SD-stöd kommer från dessa arbetslösa, kan man fråga sig varför inte Vänsterpartiet förmår att attrahera dem, men på detta ger debattinlägget inget svar. En liten krampaktig, och förstås felaktig, koppling mellan arbetslöshet och SD lyckas de båda skribenterna dock få fram:

"En åtgärd för att hålla tillbaka och sänka lönerna är att öka konkurrensen om varje arbete, det sker genom att öka arbetskraftsutbudet. När SD kritiserar flyktingpolitik, invandringspolitik, rörligheten på EU:s inre marknad och arbetskraftsimport (där allting blandas ihop) rör de vid en nerv hos många som faktiskt inte är fria fantasier. Den allt mer förslummade arbetsmarknaden med en glidande skala från vita till svarta arbeten är en realitet. SD:s förslag att minska inflödet av potentiell arbetskraft till Sverige syftar till att minska konkurrensen om jobben."

I verkligheten är det emellertid inte främst arbetskraftsinvandring som är Sveriges problem, eller vad SDs kritik mot invandringspolitiken huvudsakligen handlar om, utan den mycket större och långt mer destruktiva flykting- och anhöriginvandringen. Denna vill Vänsterpartiet utöka och antar att den oändliga välfärden lätt absorberar lika oändliga volymer. Det största problemet med det enorma inflödet är inte att invandrarna från Afrika och Mellanöstern tar svenskarnas arbeten, utan att de aldrig, eller efter alltför lång tid, överhuvudtaget kommer ut på arbetsmarknaden. Detta vill borgerliga politiker och debattörer lösa genom att just "förslumma" arbetsmarknaden, vilket sannolikt är en helt otillräcklig åtgärd, men deras tanke är åtminstone mer logisk än vänstermänniskornas, som fortfarande tror att man kan kombinera massinvandring med en välfärdsstat.




De båda vänsterpartisterna gräver ner sig än mer i sin förljugna och felaktiga analys, genom att fortsätta tala om arbetskraftsinvandringen och insistera på att 350 000 arbetslösa alltid kommer att bli den konstanta och konstruerade siffran:

"På samma vis som Alliansens och Socialdemokraternas ”jobbsatsningar” är ett bländverk, är SD:s politik för att stänga gränserna och konkurrensen om jobben ett slag i luften. Den avgörande skillnaden mellan dagens Sverige och deras pursvenska utopi är att i den senare utgörs de nu tvunget 350 000 arbetslösa av rejäla lintottar."

Även om vi accepterar tanken på att S och M medvetet skapar denna specifika nivå för att hålla nere inflationen, kvarstår ändå en viktig fråga: Finns det inte en risk att en asyl- och anhöriginvandring på över 100 000 personer årligen ökar antalet arbetslösa? I verkligheten är det naturligtvis så, eftersom vi vet att sysselsättningsgraden avsevärt lägre för utlandsfödda. Genom hela debattinlägget upprepas samma imbecilla förklaring om och om igen:

"Det är inte genom att 'öppna våra hjärtan' som SD kan motas i grind. Utan genom att Socialdemokraterna återgår till en ekonomisk politik för full sysselsättning, som inte dömer hundratusental till skam och knaper tillvaro."

Det är inte politiker som skapar sysselsättning, utan de företag som i slutändan också bekostar statliga anställningar. Dagens alster från Abe Bergegårdh och Anders Jarfjord var bara ännu en mycket krystad beskrivning, som visserligen passar Vänsterpartiet väl taktiskt och ideologiskt, men som inte har mycket med verkligheten eller Sverigedemokraternas väljare att göra.





3 kommentarer:

  1. Såvitt jag kommer ihåg från den rapport Fores kom med så var kvalificerade arbetskraftsinvandrare inte här särskilt länge. Av de arbetskraftsinvandrare som varit här mer än 2 år hade över hälften sökt asyl. inga eller mycket låga inkomster hade de.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det är väl så, att när kommunister "analyserar", då blir det
      mest kattskit av det hela. Nikita Chustjov hävdade på 60-talet,
      att om 10 år har Sovjetunionen gått om USA i levnadsstandard,
      och på 70-talet upprepade Leonid Brezsnjev samma smörja,
      som sen både Andropov och Tjernenko upprepade till leda,
      varpå hela det kommunistiska imperiet rasade samman.

      Troligen har de två vänstertomtarna inspirerats av tankar
      från proletariatets diktatur...bara snömos för hela slanten.

      Radera
  2. Det man kan tillägga är att i Sverige utsätts arbetskraften från stenhård konkurrens från länder som Tyskland och Kina. Ska vi kunna producera något här så måste vi göra det bättre och billigare (lite förenklat).

    Då är det en synnerligen idiotisk idé att fylla på med asyl- och anhöriginvandring. Redan utan den skulle svenska företag, arbetare och tjänstemän vara utsatta för en mördande konkurrens med risk för arbetslöshet. De som kommer hit som asylsökanden och anhöriga kommer inte ens upp på banan i denna konkurrens, i varje fall mycket få av dem. Många svenskar klarar det inte ens.

    SvaraRadera