lördag 6 juni 2015

...medan Expressen bjuder på det förväntade




I det förra inlägget tittade vi på ett alster av Herman Lindqvist, där det mest fantastiska var att det fick publiceras i Aftonbladet, av alla ställen. Annars har ju nationaldagen allt mer blivit en dag för att hylla mångkultur eller andra kulturer och språk. I denna anda skriver idag Martina Montelius i Expressen. Hennes pinsamma alster ska till ytan handla om hur hon tänker sig att det är att komma till Sverige, men blir förstås också den vanliga lektionen om att vi inte har någonting att vara stolta över, förutom mångkulturen och, lite märkligt, samkönade äktenskap. Vi bjuds till att börja med på en idiotisk utläggning om kungafamiljen:

"Den svenska kungafamiljen är ett kulört resandefolk; ständigt på väg. Kvinnorna bär ofta långa, vackra kjolar. Traditionerna är mycket betydelsebärande i familjen, sedan många generationer. Det är inte lätt att få dem att bryta med ett gammalt sätt att leva, delvis religiöst betingat, och assimilera sig i samhället. Det finns djupa spår av hederskultur. Pappan i familjen måste godkänna barnens hjärtevänner innan bröllop kan stånda. En hållning som ter sig främmande för de flesta vanliga svenskar. Det sägs också att de har en annorlunda syn på vad som är arbete; hur man kan gå tillväga för att förtjäna sitt levebröd. Det måste vi våga prata om, och hoppas att det öppna samtalet leder till tolerans. Att majoriteten vill fortsätta betala familjens underhåll, trots att vissa seder och bruk skiljer sig från det gängse i vårt moderna och sekulära fosterland."

När man är politiskt korrekt ställs det aldrig några krav på höjd eller logik. Kungafamiljen är helt enkelt romer. Den lika krystade passagen om hederskultur visar också att Montelius inte förstår vad detta fenomen faktiskt innebär. Hederskultur är inte att familjefadern formellt ska godkänna barnens giftermål, utan att främst döttrarnas beteende kan skada hela klanens "heder", varför den bästa lösningen anses vara att hela familjen går samman för att döda kvinnan ifråga. Som den nyanlända hon tänker sig som, måste hon ta upp det motstånd som finns hos allt fler svenskar, återigen med en patetisk referens till kungafamiljen:

"Några är arga för att jag får gå till doktorn. Andra vredgas över slöjan som täcker mitt hår (men jag äger ingen tiara). Åter andra är purkna för att det finns de som ber dem om pengar vid Konsum och Ikea, trots att vi i Sverige har ansträngt oss så för att åstadkomma en trevlig och välkomnande utomhusmiljö."

Nej, ingen är arg för att invandrare med uppehållstillstånd får gå till doktorn. Kritiken handlar om att personer som uppehåller sig illegalt i landet får fri sjuk- och tandvård, när de egentligen ska utvisas. Slöjan representerar en för svenskar främmande ideologi, som dessutom visas upp överallt i det offentliga rummet, något som knappast gäller en kunglighets tiara. Skapar en tiggare vid varje butik i varje svensk stad en "trevlig utomhusmiljö"? Montelius huvudpoäng, i den mån en sådan kan skönjas, förefaller vara det eviga mantrat om den nödvändiga "förändringen", som i vanlig ordning är lika med stor invandring från Afrika och Mellanöstern:

"Den svenska vreden tycks ofta handla om att vilja bevara saker och ting som de är. Men ingenting har ju någonsin fortsatt vara som det är. Ingen företeelse, i någon tid, någonstans i världen. Religioner, ekonomier, traditioner, familjestrukturer, samhällsstrukturer, språk - allt förändras, utan avbrott."

Den svenska vreden kan också handla om allt av detta snitt som vi kommer att få läsa, se och höra idag.




4 kommentarer:

  1. Vi får väl trots allt hoppas att det evinnerliga tjatet om "multikulturens" och "mångfaldens" överlägsna förträfflighet, också tar slut. Helst innan vi alla har drunknat i den kväljande propagandan.

    SvaraRadera
  2. "" Men ingenting har ju någonsin fortsatt vara som det är.""
    Nu är det inte hela sanningen, för Koranen har definitivt INTE reformerats eller uppdaterats på 700år!! BULLSHIT!!

    SvaraRadera
  3. Det slog mig varför personer som Martina Montelius är så extremt obehagliga: De är maktmänniskor väl medvetna om att när de håller sig väl med makten och kapitalet så kan de kosta på sig att provocera med floskler och ren idioti. Det är ett grälsjukt konfliktsökande som präglat vänstern under många decennier, det blir desto mer bisarrt nu när vänstern gjort gemensam sak med sina forna fiender, den s.k. högern och kapitalet.

    SvaraRadera
  4. Hälften av vad hovstaten får från staten är apanage vilket i sin tur är ränta på statsskulden Jean Baptiste betalade. Resten är för underhåll av fastigheterna som staten äger.

    SvaraRadera