Dagarna då de anständiga blev invandringskritiker

I många sammanhang i den svenska offentliga debatten kan man göra jämförelser med George Orwells dystopiska klassiker 1984. De senaste dagarna har en ny aspekt från boken synliggjorts. Plötsligt kommer fina liberaler, de kanske mest anständiga, ut som invandringskritiker, dessutom med en självklarhet, utan ursäkter, som antyder att de alltid har varit det. I 1984 har landet alltid befunnit sig i krig med landet de för närvarande är i krig med:

"But to trace out the history of the whole period, to say who was fighting whom at any given moment, would have been utterly impossible, since no written record, and no spoken word, ever made mention of any other alignment than the existing one. At this moment, for example, in 1984 (if it was 1984), Oceania was at war with Eurasia and in alliance with Eastasia. In no public or private utterance was it ever admitted that the three powers had at any time been grouped along different lines. Actually, as Winston well knew, it was only four years since Oceania had been at war with Eastasia and in alliance with Eurasia. But that was merely a piece of furtive knowledge, which he happened to possess because his memory was not satisfactorily under control. Officially the change of partners had never happened. Oceania was at war with Eurasia: therefore Oceania had always been at war with Eurasia. The enemy of the moment always represented absolute evil, and it followed that any past or future agreement with him was impossible."

Svensk debatt just nu ser ut som att stora delar av det mediala och politiska etablissemanget suttit och väntat på ett klartecken från Anna Kinberg Batra, som skulle signalera att nu är det acceptabelt att problematisera invandringen utan att tappa sin värdegrund eller få sin människosyn attackerad. De senaste dagarnas yrvakna tillkännagivanden är inte ett tecken på att Sverige har en fri debatt - tvärtom. Endast i totalitära, eller delvis totalitära, länder byter en hel offentlighet samtidigt fot.

Låt oss ta ett exempel. Caroline Szyber (KD) är sannerligen inte den enda, men hennes aktivitet idag på Twitter gör henne lämplig. När jag idag kvittrade med henne såg det ut så här:

Ebba Busch Thor tillkännagav idag ett antal åtgärder vars syfte var att minska asyltrycket mot Sverige och Caroline Szyber står bakom dessa "och mer därtill".

I februari 2013 skrev samma Caroline Szyber en debattartikel på nu nedlagda Newsmill med rubriken "Tala om människor, inte om flöden", med anledning av att dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) råkat använda det fruktansvärda ordet volymer. I Szybers text fick vi då bland annat läsa:

"Vi är många som reagerat på migrationsminister Tobias Billströms uttalanden om invandringens storlek i samband med den moderata arbetsgruppen som nu ska börja sitt arbete. Det är förstås bra att Moderaterna arbetar igenom dessa frågor. Men om målet, eller ett av målen, är att minska asyl- och anhöriginvandringen till Sverige ska de räkna med mothugg."

"För mig som kristdemokrat är det självklart att stå upp för en generös och rättighetsbaserad flyktingpolitik. Sveriges flyktingpolitik ska fokusera på flyktingars rättigheter mer än på kontroller. Som ett av världens rikaste länder har vi en moralisk skyldighet att ta vårt ansvar för de flyktingar som söker sig hit."

"Istället för att prata om hur vi kan minska invandringen till Sverige borde vi arbeta hårdare med att få andra länder inom EU att ta ett lika stort ansvar som Sverige tar. Det finns idag alltför många EU-länder som håller en alltför låg nivå när det gäller att värna de mänskliga rättigheterna för asylsökande. Låt Sverige vara ett föregångsland istället för att backa in i den framtid som helt säkert kommer att innebära mer rörlighet över nationsgränserna, med ökat välstånd som följd."

"Kristdemokraterna värnar varje människas unika värde. Därför vänder jag mig starkt emot att migrationsministern talar om människor i termer av volymer och flöden.  För mig är frågan om antalet personer som söker uppehållstillstånd eller asyl i Sverige i princip irrelevant."

Sådana var tongångarna från både moderater och kristdemokrater, men idag står samma personer alltså för ökade kontroller, fler polisinsatser och transitläger, allt med syfte att minska just volymerna. Hur ska man då fortsätta att demonisera Sverigedemokraterna? Caroline Szyber skriver just det som jag gissar kommer att bli en vanlig förklaring framöver:

Med den fiktiva distinktionen kan de anständiga helt byta spår men ändå, inför sig själva, känna sig anständiga.